Vår lilla bebis...
Måendet är lite bättre idag. Jag har röjt och eldat pinnar, stockar o skräp på grannens ägor tillsammans med Mr D. Kroppen är helt slut, det känns underbart!
Det gör ont
Jag trodde väl att fem års nykterhet skulle märkas någonstans. Att jag skulle ha åtminstone lite fördel efter såpass lång tid men det visade sig inte vara så. Jag tog ett återfall, eller egentligen var det väl två eller har det ens slutat? Det onda började här under våren 2011. Fast när jag tänker efter så har jag haft ont i själen redan under nyårshelgen minns jag nu. I alla fall så kulminerade det nu i mars. Många jobbiga händelser inträffade, jag ska inte gå in på dem just nu, som gjorde att jag plötsligt tyckte att jag hade rätt att dricka.
Men det gör ont som satan fortfarande fast jag har varit nykter snart i två veckor. Det värker både i kropp o själ och jag vrider mig i plågor och letar o letar i mitt sinne efter något som kunde lindra. Socker och godis är det enda som hjälper lite. Då kan jag slappna av och sova igen. Idag har jag sovit hela dagen. Så fort jag vaknar tvingar jag i mig mera socker så att jag kan dåsa in igen i min lindrande dvala... Men är detta ett liv?
Men det gör ont som satan fortfarande fast jag har varit nykter snart i två veckor. Det värker både i kropp o själ och jag vrider mig i plågor och letar o letar i mitt sinne efter något som kunde lindra. Socker och godis är det enda som hjälper lite. Då kan jag slappna av och sova igen. Idag har jag sovit hela dagen. Så fort jag vaknar tvingar jag i mig mera socker så att jag kan dåsa in igen i min lindrande dvala... Men är detta ett liv?
Påsk...? Ja kanske det....
Det känns inte som påsk. Prinesessan har förstås gått påskkärring. Hon kom hem med en hel kaffekanna med smågodis så nu mår vi lite illa allihopa efter att ha vräkt i oss.
Nää någonting är helt annorlunda. Med mig.
Jag hade bokat in en massa danser i helgen som jag skulle ha åkt på. Jag hade bokat och fixat. Barnpassning, samåkning osv osv...
Jag visste ju att U skulle till ett speciellt lokalt dansställe här i närheten eftersom hans favoritband skulle spela där. Just därför hade jag bokat in en helt annan dans i en annan stad för att slippa sitta hemma och känna att "alla jag känner är ute och har kul"- temat...
Men när skärtorsdagen kom så tappade jag helt orken och lusten. Jag sa till exet att jag kunde ha barnen. Jag stannade hemma med barnen och vi bäddade ner oss framför TV:n och hade mysigt. Det nya var att det kändes såååå okej inuti!!! Låt alla i hela vida världen ha kul ute på dans. Jag har fullt drag precis DÄR JAG ÄR!
Långfredagen gick också. Ingen dans, ingen kontakt med någon. Nu började det kännas som om jag hade isolerat mig helt från omvärlden. Jag ringde ingen och ingen har ringt mig heller. Jag har inte kunnat gå på möten heller, men jag läser min kurslitteratur så jag känner mig ganska så väl i ton med mitt tillfrisknande ändå.
Så idag, på påskdagen så har någonting hänt med min mobil! Den har fått fnatt!! Från att ha varit HELT tyst i flera dagar så har sms:en bara haglat! Det har varit blandat, dansbekanta, motorcykelkompisar och så......U!!!!!!
När mobilen pep för femtioelfte gången idag så bad jag sonen kasta mobilen åt mig.
"Får jag kolla", frågar han.
"Det beror på vem det är ifrån" svarade jag.
"Det är från Uxxxxx xxxx" svarar han med U:s hela förnamn och efternamn.
Då blev jag faktiskt förbannad!!!
"Sluta skämta om sånt" skrek jag till honom! "Jag blir bara så ledsen och det VET du" fortsatte jag.
Men han envisades och kastade till mig telefonen och där såg jag att det faktiskt var från U.
Efter 9 månader...
Ett sms...
Shit vad det kändes konstigt...
Jaha...
Vad gör jag nu då?...
Han frågade om jag skulle med på dans till Mälarsalen. Och han tackade för kortet vi hade skickat från fjällen.
Jag fick tänka och känna länge, länge innan jag vågade svara.
Till sist skrev jag att jag inte kunde dansa eftersom jag hade barnen men att vi önskade honom Glad Påsk.Kram.
Då kom ett kort svar:
Ok. Jag önskar er också en Glad Påsk. Kram
Jaha....? Vad händer nu då? Jag kände på en gång att det var lika bra att skriva av mig om detta och sedan lägga undan det. Det får inte ta min kraft så som det gjorde förrut, det VILL JAG BARA INTE! Jag är annorlunda nu!
I morgon behöver jag vara fri och ledig i tanken för min nya sponsie kommer hit och ska göra sitt 5:e steg här hemma hos mig! Det var länge sedan jag tog emot ett 5:e så det ska bli sååå spännande!
Jag har ett bra och innehållsrikt liv idag! Ingenting ska få mej tillbaka till det tvångsmässiga tankebanor som jag hade med U. INGENTING!
Så nu känns det redan bättre!
Tack och god natt!
Nää någonting är helt annorlunda. Med mig.
Jag hade bokat in en massa danser i helgen som jag skulle ha åkt på. Jag hade bokat och fixat. Barnpassning, samåkning osv osv...
Jag visste ju att U skulle till ett speciellt lokalt dansställe här i närheten eftersom hans favoritband skulle spela där. Just därför hade jag bokat in en helt annan dans i en annan stad för att slippa sitta hemma och känna att "alla jag känner är ute och har kul"- temat...
Men när skärtorsdagen kom så tappade jag helt orken och lusten. Jag sa till exet att jag kunde ha barnen. Jag stannade hemma med barnen och vi bäddade ner oss framför TV:n och hade mysigt. Det nya var att det kändes såååå okej inuti!!! Låt alla i hela vida världen ha kul ute på dans. Jag har fullt drag precis DÄR JAG ÄR!
Långfredagen gick också. Ingen dans, ingen kontakt med någon. Nu började det kännas som om jag hade isolerat mig helt från omvärlden. Jag ringde ingen och ingen har ringt mig heller. Jag har inte kunnat gå på möten heller, men jag läser min kurslitteratur så jag känner mig ganska så väl i ton med mitt tillfrisknande ändå.
Så idag, på påskdagen så har någonting hänt med min mobil! Den har fått fnatt!! Från att ha varit HELT tyst i flera dagar så har sms:en bara haglat! Det har varit blandat, dansbekanta, motorcykelkompisar och så......U!!!!!!
När mobilen pep för femtioelfte gången idag så bad jag sonen kasta mobilen åt mig.
"Får jag kolla", frågar han.
"Det beror på vem det är ifrån" svarade jag.
"Det är från Uxxxxx xxxx" svarar han med U:s hela förnamn och efternamn.
Då blev jag faktiskt förbannad!!!
"Sluta skämta om sånt" skrek jag till honom! "Jag blir bara så ledsen och det VET du" fortsatte jag.
Men han envisades och kastade till mig telefonen och där såg jag att det faktiskt var från U.
Efter 9 månader...
Ett sms...
Shit vad det kändes konstigt...
Jaha...
Vad gör jag nu då?...
Han frågade om jag skulle med på dans till Mälarsalen. Och han tackade för kortet vi hade skickat från fjällen.
Jag fick tänka och känna länge, länge innan jag vågade svara.
Till sist skrev jag att jag inte kunde dansa eftersom jag hade barnen men att vi önskade honom Glad Påsk.Kram.
Då kom ett kort svar:
Ok. Jag önskar er också en Glad Påsk. Kram
Jaha....? Vad händer nu då? Jag kände på en gång att det var lika bra att skriva av mig om detta och sedan lägga undan det. Det får inte ta min kraft så som det gjorde förrut, det VILL JAG BARA INTE! Jag är annorlunda nu!
I morgon behöver jag vara fri och ledig i tanken för min nya sponsie kommer hit och ska göra sitt 5:e steg här hemma hos mig! Det var länge sedan jag tog emot ett 5:e så det ska bli sååå spännande!
Jag har ett bra och innehållsrikt liv idag! Ingenting ska få mej tillbaka till det tvångsmässiga tankebanor som jag hade med U. INGENTING!
Så nu känns det redan bättre!
Tack och god natt!
Vicken helg!
Snacka om att helgen har varit underbar! Det var denna helg som vi hade vår kvinnoretreat. Vi tyckte att det skulle passa så bra med just allhelgonahelgen eftersom den är så mörk, ruggig och andlig. Till sist blev vi då nio kvinnor allt som allt, som samlades under fredag kväll. Alla levande ljus var tända och vi började med en hjärt-meditation som var alldeles sagolikt vacker!
På lördagen som bjöd på strålande sol, började vi strax efter sju på morgonen med en timmes Yoga Nidra meditation, som jag ledde. Efter frukost var det tystnad som gällde och var och en fick med sig en plastpåse för att ha med sig ut i naturen. Målet var att vara fullkomligt närvarande och försöka hitta vackra saker att ta med sig tillbaka. Efter lunch var vi sedan kreativa och skapande utifrån allt det som vi hade hittat i skogen. Temat var "Kvinnlighet för mig".
Sedan hade vi frigörande dans och kvällen avrundades med mera meditation och en ritual vid ett naturaltare som byggts av min älskade vän och medarrangör!
Söndagen bjöd också på strålande sol! Vilken tur vi har haft med vädret! Vi började dagen med Chackra andningsmeditation före frukost. Efter frukost fick vi sedan i uppgift att lyssna på vad vår egen kropp sa till oss och skriva ner detta. Vi fick också lova vår kropp något bra som vi skulle försöka hålla i minst 30 dagar. Jag skrev att jag lovade min kropp lugn och ro, och att jag inte ska boka in någon mera aktivitet på 30 dagar utan skapa mer tid att vara för mig själv i tystnad. Det är vad både jag och min kropp mest behöver känner jag...
Sen gick vi ut och gick i höstsolen. En riktig powerwalk, även den under tystnad, som gjorde att vi fick upp ångan rejält! Efter det fick vi dela upp oss två och två och ge varandra ansiktsmassage med tända ljus och underbar bakgrundsmusik till detta. Tänk att vi kvinnor kan ge varandra så mycket fint!
Efter lunch avrundade vi med att alla fick dela med sig av sina erfarenheter och hur de hade tyckt att helgen hade varit. Det verkade som att majoriteten av tjejerna var väldigt nöjda, så det finns en underbar risk att vi gör om detta fler gånger!
Men nu är jag alldeles slut och måste verkligen lyssna på min kropp! Och den säger GOD NATT!
På lördagen som bjöd på strålande sol, började vi strax efter sju på morgonen med en timmes Yoga Nidra meditation, som jag ledde. Efter frukost var det tystnad som gällde och var och en fick med sig en plastpåse för att ha med sig ut i naturen. Målet var att vara fullkomligt närvarande och försöka hitta vackra saker att ta med sig tillbaka. Efter lunch var vi sedan kreativa och skapande utifrån allt det som vi hade hittat i skogen. Temat var "Kvinnlighet för mig".
Sedan hade vi frigörande dans och kvällen avrundades med mera meditation och en ritual vid ett naturaltare som byggts av min älskade vän och medarrangör!
Söndagen bjöd också på strålande sol! Vilken tur vi har haft med vädret! Vi började dagen med Chackra andningsmeditation före frukost. Efter frukost fick vi sedan i uppgift att lyssna på vad vår egen kropp sa till oss och skriva ner detta. Vi fick också lova vår kropp något bra som vi skulle försöka hålla i minst 30 dagar. Jag skrev att jag lovade min kropp lugn och ro, och att jag inte ska boka in någon mera aktivitet på 30 dagar utan skapa mer tid att vara för mig själv i tystnad. Det är vad både jag och min kropp mest behöver känner jag...
Sen gick vi ut och gick i höstsolen. En riktig powerwalk, även den under tystnad, som gjorde att vi fick upp ångan rejält! Efter det fick vi dela upp oss två och två och ge varandra ansiktsmassage med tända ljus och underbar bakgrundsmusik till detta. Tänk att vi kvinnor kan ge varandra så mycket fint!
Efter lunch avrundade vi med att alla fick dela med sig av sina erfarenheter och hur de hade tyckt att helgen hade varit. Det verkade som att majoriteten av tjejerna var väldigt nöjda, så det finns en underbar risk att vi gör om detta fler gånger!
Men nu är jag alldeles slut och måste verkligen lyssna på min kropp! Och den säger GOD NATT!
Idag är jag lite starkare
Det börjar bli lite bättre. Sakta, sakta, en dag i taget. Det är knappt så att jag kan lägga märke till det. Men när jag går tillbaka i min dagbok och läser så ser jag att något har förändrats. Kan nästan inte sätta ord på det.
Jag börjar liksom tänka på andra saker. Fokuserar en hel del på nya AA gruppen som vi startat i våran stad. Jag ska handla ljus och myslampa dit och vi har invigningskalas på söndag kväll!
Kvinnoretreaten som jag och väninnan planerar ska snart bli verklighet! Den första som vi håller. Det ska handla mycket om andlighet, kvinnlighet och kreativitet. Om det blir bra kanske vi håller flera!
Det är så många av mina drömmar som sakta håller på att bli besannade. Jag blir så lycklig när jag tänker på det! Jag hoppas bara att jag bättre kan hålla fokus på mig och mitt liv i framtiden och inte tänka på män alls. Jag vill inte vara ledsen mera nu...
Gonatt jorden...
Jag börjar liksom tänka på andra saker. Fokuserar en hel del på nya AA gruppen som vi startat i våran stad. Jag ska handla ljus och myslampa dit och vi har invigningskalas på söndag kväll!
Kvinnoretreaten som jag och väninnan planerar ska snart bli verklighet! Den första som vi håller. Det ska handla mycket om andlighet, kvinnlighet och kreativitet. Om det blir bra kanske vi håller flera!
Det är så många av mina drömmar som sakta håller på att bli besannade. Jag blir så lycklig när jag tänker på det! Jag hoppas bara att jag bättre kan hålla fokus på mig och mitt liv i framtiden och inte tänka på män alls. Jag vill inte vara ledsen mera nu...
Gonatt jorden...
I stillheten blir jag stark
Ja stilla har det varit idag, det ska gudarna veta! Min lilla prinsessa vaknade inatt med en läskig skrällig hosta och ont i halsen. Så det var bara att ringa jobbet och säga till att jag blir hemma.
Sen har hon tittat på filmer mest hela dagen och jag....jaa jag har ömsom sovit, skrivit, grubblat, pratat i telefon med sponsier, läst böcker, löst korsord och ett par sudoku hann jag med också. Guu så långsamt det har varit.
På eftermiddan när tonårsgrabben klev in genom dörren så kunde jag smita iväg en stund. Jag drog på mig träningskläderna och stack ut i skogen. Det regnade fortfarande men det struntade jag i, jag bara måste ut...
Efteråt kändes det faktiskt lite bättre. Vi gräddade plättar tillsammans på kvällen, tände lite ljus och bara var tillsammans vi tre. Jag behöver verkligen börja uppskatta det fina vi har tillsammans vi tre utan att genast börja längta någon annan stans. En dag kommer jag att sakna och längta tillbaka till de här åren då barnen var små. Då kommer jag att ångra att jag inte var mer närvarande!
Det är så fina barn jag har. Hjälpsamma och kärleksfulla är de. I helgen ska vi åka till Örebro till Gustavsvik, det där äventyrsbadet. Det blir jag o barnen plus att tonårssonen får ta med en kompis. Vi har hyrt en stuga som vi ska övernatta i o sen ska vi bara roa oss! Tänk så mycket kul man kan göra helt nykter!
Nää nu är det nattadags! Gonatt jord!
Sen har hon tittat på filmer mest hela dagen och jag....jaa jag har ömsom sovit, skrivit, grubblat, pratat i telefon med sponsier, läst böcker, löst korsord och ett par sudoku hann jag med också. Guu så långsamt det har varit.
På eftermiddan när tonårsgrabben klev in genom dörren så kunde jag smita iväg en stund. Jag drog på mig träningskläderna och stack ut i skogen. Det regnade fortfarande men det struntade jag i, jag bara måste ut...
Efteråt kändes det faktiskt lite bättre. Vi gräddade plättar tillsammans på kvällen, tände lite ljus och bara var tillsammans vi tre. Jag behöver verkligen börja uppskatta det fina vi har tillsammans vi tre utan att genast börja längta någon annan stans. En dag kommer jag att sakna och längta tillbaka till de här åren då barnen var små. Då kommer jag att ångra att jag inte var mer närvarande!
Det är så fina barn jag har. Hjälpsamma och kärleksfulla är de. I helgen ska vi åka till Örebro till Gustavsvik, det där äventyrsbadet. Det blir jag o barnen plus att tonårssonen får ta med en kompis. Vi har hyrt en stuga som vi ska övernatta i o sen ska vi bara roa oss! Tänk så mycket kul man kan göra helt nykter!
Nää nu är det nattadags! Gonatt jord!
Tänk va jag kan!
Idag har jag lärt mig mer om min Yamaha Virago. Jag hade bokat en tid hos min lokala motorcykel reparatör, för övrigt samma ställe där jag köpte motorcykeln. Han hade lovat att visa mig hur jag ska göra service på min mc.
Skitkul va det! Jag har i kväll efter jobbet alldeles själv bytt tändstift, oljefilter och olja på hojen! Vi har också skruvat av limpan och kollat hur batteriet satt under den. Självklart gick vi igenom bromsvätskor, alla bromsbelägg, lampor och sådant också. När vi ändå var i farten
Till våren har Johan lovat beställa nya pipor med lite schysst ljud i! Då jävlar får väl grannarna tuppjuck! Men Oj vad jag bryr mig!
Just nu sjunger det i mitt hjärta och allt känns så rätt och bra! I morgon ska jag luncha med min sponsor. Vi ska gå igenom steg 1-3 som jag har gjort som handlar om min relation med U. Skönt att bit för bit rensa ur det ur mitt system. Jag känner verkligen hur jag dag för dag blir starkare i mitt singelliv! Sen blir det ut på dans på kvällen!
Jippeeee!
Kram o Go natt!
Skitkul va det! Jag har i kväll efter jobbet alldeles själv bytt tändstift, oljefilter och olja på hojen! Vi har också skruvat av limpan och kollat hur batteriet satt under den. Självklart gick vi igenom bromsvätskor, alla bromsbelägg, lampor och sådant också. När vi ändå var i farten
Till våren har Johan lovat beställa nya pipor med lite schysst ljud i! Då jävlar får väl grannarna tuppjuck! Men Oj vad jag bryr mig!
Just nu sjunger det i mitt hjärta och allt känns så rätt och bra! I morgon ska jag luncha med min sponsor. Vi ska gå igenom steg 1-3 som jag har gjort som handlar om min relation med U. Skönt att bit för bit rensa ur det ur mitt system. Jag känner verkligen hur jag dag för dag blir starkare i mitt singelliv! Sen blir det ut på dans på kvällen!
Jippeeee!
Kram o Go natt!
En fridens dag - Trots allt!
Ja egentligen borde jag inte må så bra, men det gör jag! Konstigt nog!
I går drog jag iväg ett sms till U. Efter 5 veckor. Jag som hade LOVAT mig själv att inte göra det. Jag skrev:
"Jag vill bara tala om att jag blev väldigt ledsen av att du inte hörde av dig på min stora dag"
Inget mer, inget mindre. Konstigt nog kändes det bättre efteråt. Som om jag i alla fall fick sagt det som jag kände och bar på. Han svarade aldrig på sms:et. Inte heller det gjorde något. Konstigt nog....Jag kanske har blivit imun. Äntligen i så fall.
Nää dagen idag har bara varit fantastisk. Praktik i den andra staden, förmiddagen i primärgruppen (en ny kvinna i gruppen också - kul!) och eftermiddagen i anhöriggruppen. Sedan fika med en mycket kär sponsie och sedan möte på kvällen. Som jag fick den stora äran att leda. Nä fy fasiken vilken härlig dag det blev!
Jag är så innerligt tacksam för det här 12-stegsprogrammet och AA. Alla mina kära sponsier och alla andra kvinnor med för den delen som förgyller mitt liv idag. Jag vet inte vad jag skulle ha tagit mig till utan er!
Tack och God natt!
I går drog jag iväg ett sms till U. Efter 5 veckor. Jag som hade LOVAT mig själv att inte göra det. Jag skrev:
"Jag vill bara tala om att jag blev väldigt ledsen av att du inte hörde av dig på min stora dag"
Inget mer, inget mindre. Konstigt nog kändes det bättre efteråt. Som om jag i alla fall fick sagt det som jag kände och bar på. Han svarade aldrig på sms:et. Inte heller det gjorde något. Konstigt nog....Jag kanske har blivit imun. Äntligen i så fall.
Nää dagen idag har bara varit fantastisk. Praktik i den andra staden, förmiddagen i primärgruppen (en ny kvinna i gruppen också - kul!) och eftermiddagen i anhöriggruppen. Sedan fika med en mycket kär sponsie och sedan möte på kvällen. Som jag fick den stora äran att leda. Nä fy fasiken vilken härlig dag det blev!
Jag är så innerligt tacksam för det här 12-stegsprogrammet och AA. Alla mina kära sponsier och alla andra kvinnor med för den delen som förgyller mitt liv idag. Jag vet inte vad jag skulle ha tagit mig till utan er!
Tack och God natt!
Hurra för lillamej!
Idag firar jag 3 års nykterhet! Hurra! Hurra! Hurra! Hurra!
Jg kan bara inte FATTA att det har gått tre år!!! Och det blir bara bättre och bättre faktiskt. Egenvärdet bara ökar, jag vågar göra fler o mer saker nykter och jag står ut med mitt känsloliv bättre!
Enda smolket i bägaren var att jag faktiskt trodde i min sjuka dumma lilla skalle att U skulle uppmärksamma min dag på något sätt. Fast nu iefterhand så är det nog bäst så här. Jag hade bara fått upp mina förhoppningar ännu en gång och skulle bara ha blivit sviken och besviken om igen. Nää det var nog enklast att han inte hörde av sig...
Det ringde nämligen från en blomsteraffär när jag var på jobbet. De sa att de hade blommor till mig och ett skrivet kort till det. Jag satt hela eftermiddagen och drömde om vad han hade skrivit på kortet. Helst hade jag ju önskat att han hade skrivit något i stil med:
"Jag älskar dig så otroligt mycket Förlåt för allt som har varit. Kan vi inte starta om från början? Jag älskar dig så! Jag kan inte leva utan dej..bla bla bla..."
Men när jag kom hem så stod det att blommorna var från morsan...suck. Gissa vad hon skrev? Hon skrev följande:
"Oavsett hur mycket jag har skadat dig så älskar jag dig"
Jaha...? Så hur ska jag tolka det? Ska jag vara tcksam för att hon älskar mig TROTS att hon skadat mig? Eller vaddå? Inget grattis på min dag eller något, bara denna offerkofte-text...Fan va jag äcklas av henne ibland.
Så jag drog på mig träningskläderna och stack ut i skogen. Jag orkar inte gråta mera. Bara springa av mig och skrika lite i skogen så ingen hör. För jag ÄR upprörd! Riktigt ARG...På mig själv. För att jag FORTFARANDE tror på den sjuka drömmen på att det någon gång skulle kunna bli han och jag igen. Vill jag bli sårad igen? Varför? Nää det får vara nog nu. Jag måste värna mig själv bättre än så här.
Känns lite bättre nu....Gonatt.
Jg kan bara inte FATTA att det har gått tre år!!! Och det blir bara bättre och bättre faktiskt. Egenvärdet bara ökar, jag vågar göra fler o mer saker nykter och jag står ut med mitt känsloliv bättre!
Enda smolket i bägaren var att jag faktiskt trodde i min sjuka dumma lilla skalle att U skulle uppmärksamma min dag på något sätt. Fast nu iefterhand så är det nog bäst så här. Jag hade bara fått upp mina förhoppningar ännu en gång och skulle bara ha blivit sviken och besviken om igen. Nää det var nog enklast att han inte hörde av sig...
Det ringde nämligen från en blomsteraffär när jag var på jobbet. De sa att de hade blommor till mig och ett skrivet kort till det. Jag satt hela eftermiddagen och drömde om vad han hade skrivit på kortet. Helst hade jag ju önskat att han hade skrivit något i stil med:
"Jag älskar dig så otroligt mycket Förlåt för allt som har varit. Kan vi inte starta om från början? Jag älskar dig så! Jag kan inte leva utan dej..bla bla bla..."
Men när jag kom hem så stod det att blommorna var från morsan...suck. Gissa vad hon skrev? Hon skrev följande:
"Oavsett hur mycket jag har skadat dig så älskar jag dig"
Jaha...? Så hur ska jag tolka det? Ska jag vara tcksam för att hon älskar mig TROTS att hon skadat mig? Eller vaddå? Inget grattis på min dag eller något, bara denna offerkofte-text...Fan va jag äcklas av henne ibland.
Så jag drog på mig träningskläderna och stack ut i skogen. Jag orkar inte gråta mera. Bara springa av mig och skrika lite i skogen så ingen hör. För jag ÄR upprörd! Riktigt ARG...På mig själv. För att jag FORTFARANDE tror på den sjuka drömmen på att det någon gång skulle kunna bli han och jag igen. Vill jag bli sårad igen? Varför? Nää det får vara nog nu. Jag måste värna mig själv bättre än så här.
Känns lite bättre nu....Gonatt.
Känner mig naken
Just nu ÄR jag iofs naken också men det hör inte hit. Det är ju inte så konstigt med tanke på att jag numera kan ligga i sängen och blogga. Klockan är snart halv åtta och jag ska strax iväg till tvättstugan.
Nej jag menar i mitt känsloliv. Jag har nog inte varit så naken i mitt känsloliv sedan jag var typ 10-12 år gammal. Det var ungefär då jag upptäckte sockerberoendet och att man kunde döva ner sina känslor med socker. Sedan har det snurrat på med bedövningsmedel i hela mitt vuxna liv.
Jag började träna när jag var 14 år och då kom också matmissbruket och jag började stoppa fingrarna i halsen när jag hade vräkt i mig för mycket av det goda.
Efter att ha pluggat järnet några år blev jag sedan arbetsnarkoman. Alkoholen hade också gjort entré i mitt liv. Jag rökte också och försökte hinna med ett vasalopp och ett marathon per år.
Idag ser mitt liv så väldigt annorlunda ut.
Jag firar 3 års nykterhet på måndag den 1:a september. Jag är helt nikotinfri och jag varken tränar eller arbetar hysteriskt längre.
Jag har helt enkelt ingenting att gömma mig i när känslorna kommer. Det är därför jag känner mig naken.
Och ärligt talat så njuter jag av det för det mesta! Att få leva livet fullt ut! Att veta att det jag känner är det jag SKA känna och att även sorg och smärta kan vara något vackert.
Men nu ska jag klä på mig lite (kläder..;-) för jag ska till tvättstugan idag!
Nej jag menar i mitt känsloliv. Jag har nog inte varit så naken i mitt känsloliv sedan jag var typ 10-12 år gammal. Det var ungefär då jag upptäckte sockerberoendet och att man kunde döva ner sina känslor med socker. Sedan har det snurrat på med bedövningsmedel i hela mitt vuxna liv.
Jag började träna när jag var 14 år och då kom också matmissbruket och jag började stoppa fingrarna i halsen när jag hade vräkt i mig för mycket av det goda.
Efter att ha pluggat järnet några år blev jag sedan arbetsnarkoman. Alkoholen hade också gjort entré i mitt liv. Jag rökte också och försökte hinna med ett vasalopp och ett marathon per år.
Idag ser mitt liv så väldigt annorlunda ut.
Jag firar 3 års nykterhet på måndag den 1:a september. Jag är helt nikotinfri och jag varken tränar eller arbetar hysteriskt längre.
Jag har helt enkelt ingenting att gömma mig i när känslorna kommer. Det är därför jag känner mig naken.
Och ärligt talat så njuter jag av det för det mesta! Att få leva livet fullt ut! Att veta att det jag känner är det jag SKA känna och att även sorg och smärta kan vara något vackert.
Men nu ska jag klä på mig lite (kläder..;-) för jag ska till tvättstugan idag!
Jag har inte börjat supa!
Ja det var ett tag sedan jag var här och det har sina randiga och rutiga orsaker. Dels så har ni rätt i era kommentarer här på min blogg. Jag har varit ute och kört MYCKET motorcykel den här sommaren. Över 700 mil och än är inte säsongen slut!
Sen har ju jag förrut haft den fina förmånen att jag har kunnat komma hit under arbetstid och skriva ibland. Tyvärr så har jag inte den möjligheten längre... Någon fiffig typ på våran dataavdelning på jobbet tyckte väl att sidan skulle blockeras. Så den pausunderhållningen försvann.
Och när jag sålde huset i väras och flyttade så hade vi inte internet i den nya bostaden. Och jag brydde mig faktiskt inte om att skaffa det heller! Jag sa till barnen att vi väntar till efter sommaren med att skaffa bredbandet. Så nu var det dags!
Så just nu denna lördagsmorgon sitter jag i min säng och skriver för första gången från min nya lägenhet. Bredbandet och modemet kom igår kväll och allt installerades redan i går. Men jag har inte fått datortid förrän nu!
Dessutom så har jag köpt en ny dator, en bärbar HP och en platt-TV på 46 tum som hänger på väggen mitt emot min säng. Jag köpte också trådlöst tangentbord och mus så klart! Så nu kan jag ligga kvar i sängen och bara ta upp mitt tangentbord och skriva direkt på sovrumsväggen! Fiffigt värre!
Så lita på att jag kommer att skriva oftare framöver! Jag kommer nog att göra om en del på min blogg också vad det lider!
Tack också alla ni som finns kvar! Skönt att se att livet gått vidare också för er. Ska bli kul att läsa ikapp i era bloggar också!
Nä nu tjatar grabben om att få spela WOW på stora platt-TV:n så nu får jag sluta! Men vi ses snart igen! Kraaaaaaam!
Sen har ju jag förrut haft den fina förmånen att jag har kunnat komma hit under arbetstid och skriva ibland. Tyvärr så har jag inte den möjligheten längre... Någon fiffig typ på våran dataavdelning på jobbet tyckte väl att sidan skulle blockeras. Så den pausunderhållningen försvann.
Och när jag sålde huset i väras och flyttade så hade vi inte internet i den nya bostaden. Och jag brydde mig faktiskt inte om att skaffa det heller! Jag sa till barnen att vi väntar till efter sommaren med att skaffa bredbandet. Så nu var det dags!
Så just nu denna lördagsmorgon sitter jag i min säng och skriver för första gången från min nya lägenhet. Bredbandet och modemet kom igår kväll och allt installerades redan i går. Men jag har inte fått datortid förrän nu!
Dessutom så har jag köpt en ny dator, en bärbar HP och en platt-TV på 46 tum som hänger på väggen mitt emot min säng. Jag köpte också trådlöst tangentbord och mus så klart! Så nu kan jag ligga kvar i sängen och bara ta upp mitt tangentbord och skriva direkt på sovrumsväggen! Fiffigt värre!
Så lita på att jag kommer att skriva oftare framöver! Jag kommer nog att göra om en del på min blogg också vad det lider!
Tack också alla ni som finns kvar! Skönt att se att livet gått vidare också för er. Ska bli kul att läsa ikapp i era bloggar också!
Nä nu tjatar grabben om att få spela WOW på stora platt-TV:n så nu får jag sluta! Men vi ses snart igen! Kraaaaaaam!
Åh va det är HÄRLIGT att vara nykter!
Jag klarade uppkörningen för MC kortet igår! Det är en fantastisk dröm som har blivit sann! Jag kan fortfarande knappt tro att det är sant, att hon står här utanför mitt jobb. Min egen Yamaha Virago, min egen motorcykel.
Jag åkte och hämtade henne i morse på väg till jobbet. Vilken känsla! Och ljudet sen! Och att få glida den här kilometern fram till jobbet och parkera henne på MC-parkeringen här utanför.
Två gånger har jag redan varit ute och startat igång henne. Först på morgonfikat ville mina arbetskamrater ut och titta och höra. Sedan efter lunchen ville U och hans kompis också höra och se. Och nu sitter jag bara och väntar på att det ska bli dags att åka hem.
Detta är nog en av de bästa sidovinster jag har fått med att vara nykter. Att ha en dröm (jag hade många drömmar när jag drack, men det blev aldrig något utan dem...) och sedan bit för bit se till att den blir sann!
Men det har tagit ett helt år. Först med teorin som jag skrev i september. Sen var jag ju tvungen att först sälja huset så att jag skulle få råd att köra upp och att köpa en egen motorcykel. Men nu har jag fått det bevisat att envishet och en brinnande lust, kan få mirakel att hända. Om jag bara vill, så går det!
Nä nu ska jag jobba klart så jag kan susa hem.....brummmm, brummmmmm
Ny vecka nya utmaningar!
I dag, måndag ska jag iväg igen! Det är sjukt hur den här månaden har sett ut... Jag har varit hemma i 24 timmar och nu ska jag iväg igen. Det är den här veckan som det gäller! Jag ska köra upp för MC på onsdag och jag är JÄTTENERVÖS!
Egentligen ska jag ha barnen denna vecka, men eftersom det var denna uppkörningstid jag fick, så har jag försökt lösa det ändå. Mr Stoneface ställer upp idag. (Jag ska ta barnen den lördagen som han springer Stockholm marathon i stället) och morsan kommer upp på tisdag. Jag kommer hem på onsdag eftermiddag med förhoppningsvis ett MC.kort i handen.
Just nu sitter jag på jobbet och är ganska stressad. Jag vill jobba undan så mycket som möjligt innan jag drar till Falun och MC-skolan efter lunch. Som tur är är chefen på resa denna vecka så det är ganska lugnt. Men det tar på krafterna att vecka efter vecka göra 5 dagars jobb på 2-3 dagar!
U var också nervös i morse. Han har första dagen på sitt nya jobb idag. Han som har jobbat på samma ställe nästan 20 år! Vilket mod det har krävts av honom att göra detta! Jag är så stolt över honom!
Allt känns just nu bra mellan oss. Vi pratar bättre nu och tar mer i varandra även om vi fortfarande inte har sex. Men det gör ingenting. Jag känner inte särskilt stort behov av det just nu, när det är så mycket i görningen. Det känns också bra att veta att vår relation inte är avhängigt av sex.
Nää nu måste jag jobba vidare!
Egentligen ska jag ha barnen denna vecka, men eftersom det var denna uppkörningstid jag fick, så har jag försökt lösa det ändå. Mr Stoneface ställer upp idag. (Jag ska ta barnen den lördagen som han springer Stockholm marathon i stället) och morsan kommer upp på tisdag. Jag kommer hem på onsdag eftermiddag med förhoppningsvis ett MC.kort i handen.
Just nu sitter jag på jobbet och är ganska stressad. Jag vill jobba undan så mycket som möjligt innan jag drar till Falun och MC-skolan efter lunch. Som tur är är chefen på resa denna vecka så det är ganska lugnt. Men det tar på krafterna att vecka efter vecka göra 5 dagars jobb på 2-3 dagar!
U var också nervös i morse. Han har första dagen på sitt nya jobb idag. Han som har jobbat på samma ställe nästan 20 år! Vilket mod det har krävts av honom att göra detta! Jag är så stolt över honom!
Allt känns just nu bra mellan oss. Vi pratar bättre nu och tar mer i varandra även om vi fortfarande inte har sex. Men det gör ingenting. Jag känner inte särskilt stort behov av det just nu, när det är så mycket i görningen. Det känns också bra att veta att vår relation inte är avhängigt av sex.
Nää nu måste jag jobba vidare!
Äntligen vågade jag!
Jag har grubblat över min relation till U en längre tid (nästan jämt har jag ju grubblat, men ämnena växlar...;-). Denna gång har jag funderat över det faktum att vi bara planerar dag för dag, helg för helg hur vi ska ha det tillsammans. Som om varje helg blir den sista, väntar vi fram till torsdag eftermiddag eller fredag med att berätta för den andra vad vi har planerat för helgen.
Delvis är det ju mitt eget fel. Jag lider i tystnad och väntar o väntar på att han ska säga något. Jag är ständigt rädd för att säga fel och trampa i klaveret och säga något som han inte vill höra. Jag är nog rädd att liksom klampa in på hans revir. På kuppen förminskar jag mig själv. Skulle vilja säga och fråga så mycket men tiger och lider i stället. Mycket därför att jag TROR att han vill vara ifred och inte vill att jag ska tränga mig på.
Men nu är jag less på det! I går kväll fattade jag mod till mig och sa att nu ORKAR jag inte tiga och vara rädd längre. Antingen gör vi vårt förhållande seriöst och officiellt och tex förlovar oss, eller så lägger vi ner alltsammans.
Skälet till att jag vågar stå upp för mig själv, är att jag känner mig stark nog att ta det faktum att han kanske inte VILL ha ett seriöst förhållande. Visst kommer jag att vara förtvivlad och ledsen ett tag, men smärtan över att ha det så här som vi har det just nu är fanimej värre.
Plötsligt säger han i telefonen att jag ringer dej senare och lägger abrupt på. Jag satt o väntade en stund men sen hoppade jag i duschen. När jag ringer upp en halvtimme senare så knäpper han bort mig på mobilen. Jag sitter där så himla rädd och ensam och väntar. Bergis kommer han inte att ringa tillbaka. Han ska ju upp tidigt och jag vet ju hur noga han är med sin sömn.
Men han ringde faktiskt. Han hade talat med sin sponsor och det kändes bra för mig. Men han ville inte ge mig något svar på min fråga. Vi pratade om lite ditt o datt och sa sen gonatt. Han sa faktiskt innan han la på, att han älskar mig väldigt mycket. Känns länge sedan jag hörde honom säga det på ett så ärligt sätt.
Idag ska vi ses vid 3-tiden för jag ska provköra den där underbara Jamaha Viragon 1100. Men eftersom jag inte har något MC-kort ännu så får min kära handledare U följa med. Jag undrar hur det kommer kännas......?
Delvis är det ju mitt eget fel. Jag lider i tystnad och väntar o väntar på att han ska säga något. Jag är ständigt rädd för att säga fel och trampa i klaveret och säga något som han inte vill höra. Jag är nog rädd att liksom klampa in på hans revir. På kuppen förminskar jag mig själv. Skulle vilja säga och fråga så mycket men tiger och lider i stället. Mycket därför att jag TROR att han vill vara ifred och inte vill att jag ska tränga mig på.
Men nu är jag less på det! I går kväll fattade jag mod till mig och sa att nu ORKAR jag inte tiga och vara rädd längre. Antingen gör vi vårt förhållande seriöst och officiellt och tex förlovar oss, eller så lägger vi ner alltsammans.
Skälet till att jag vågar stå upp för mig själv, är att jag känner mig stark nog att ta det faktum att han kanske inte VILL ha ett seriöst förhållande. Visst kommer jag att vara förtvivlad och ledsen ett tag, men smärtan över att ha det så här som vi har det just nu är fanimej värre.
Plötsligt säger han i telefonen att jag ringer dej senare och lägger abrupt på. Jag satt o väntade en stund men sen hoppade jag i duschen. När jag ringer upp en halvtimme senare så knäpper han bort mig på mobilen. Jag sitter där så himla rädd och ensam och väntar. Bergis kommer han inte att ringa tillbaka. Han ska ju upp tidigt och jag vet ju hur noga han är med sin sömn.
Men han ringde faktiskt. Han hade talat med sin sponsor och det kändes bra för mig. Men han ville inte ge mig något svar på min fråga. Vi pratade om lite ditt o datt och sa sen gonatt. Han sa faktiskt innan han la på, att han älskar mig väldigt mycket. Känns länge sedan jag hörde honom säga det på ett så ärligt sätt.
Idag ska vi ses vid 3-tiden för jag ska provköra den där underbara Jamaha Viragon 1100. Men eftersom jag inte har något MC-kort ännu så får min kära handledare U följa med. Jag undrar hur det kommer kännas......?
Snurrigt värre
Jag fattar inte vilken cirkus livet har blivit! Jag hinner knappt smälta intrycken från Gotlandskonventet, så får jag en jätte-dusch med nya insikter i går igen!
Jag har ju börjat min praktik på onsdagarna nu. Min underbara chef har sagt att det är okej att jag tillbringar onsdagarna i en helt annan stad, 1.5 timmes resväg härifrån för att få den praktik som ska ingå i min Addiktologutbildning. Och detta får jag göra på arbetstid!! Fatta vilken gåva!
Nackdelen är förstås att jag måste orka med att göra 5 dagars jobb på endast 4 dagar...Men va fasiken! När det är så otroligt givande att vara där på onsdagarna så kan jag bara inte ens tänka tanken på att klaga! På förmiddagarna får jag sitta med i primärgruppen, dvs de ganska så nynyktra alkohlisterna. Och på eftermiddagarna får jag vara med i en anhöriggrupp med mestadels partners till de jag träffat på förmiddagen. Guu va intressant det är!
Nästa vecka infaller nästa workshop i Addiktologutbildningen, så då är jag borta tre dagar IGEN från jobbet. Veckan efter det ska jag upp till Falun och köra MC samt köra upp den 21/5, så då är jag också borta 2 dagar den veckan.
Det är bara helt OTROLIGT hur livet snurrar fort! Jag bara åker med som på en räkmacka och hoppas att min chef fortsätter att vara tillmötesgående!
Idag fyllde U 41 år. Jag var ner till honom här på jobbet och lämnade en present. Han verkade glad och uppåt och jag fick mig (tog mig) några pussar fast vi annars aldrig pussas på jobbet. Jag VET faktiskt inte hur läget är i vår relation. Jag skulle önska att jag visste, men jag har inte ork eller tid att fundera så mycket på det just nu. Det endas som märks är att han inte ringer som förrut. Jag ringde ett par gånger i måndags samt skickade ett sms som han inte besvarade. I tisdags ringde han inte alls. I går, onsdag skickade jag ett sms som han inte heller besvarade, men han ringde faktiskt!
Vi får se hur det blir i kväll.
Det som gör ont i mig är att barnen frågar nästan varje dag när han ska komma. Jag säger på lördag, för det är vad jag tror. Men säkert vet jag ju inte förrän han kliver in genom dörren.
Nä nu ska jag skynda vidare. Livet är verkligen ett ÄVENTYR!
Jag har ju börjat min praktik på onsdagarna nu. Min underbara chef har sagt att det är okej att jag tillbringar onsdagarna i en helt annan stad, 1.5 timmes resväg härifrån för att få den praktik som ska ingå i min Addiktologutbildning. Och detta får jag göra på arbetstid!! Fatta vilken gåva!
Nackdelen är förstås att jag måste orka med att göra 5 dagars jobb på endast 4 dagar...Men va fasiken! När det är så otroligt givande att vara där på onsdagarna så kan jag bara inte ens tänka tanken på att klaga! På förmiddagarna får jag sitta med i primärgruppen, dvs de ganska så nynyktra alkohlisterna. Och på eftermiddagarna får jag vara med i en anhöriggrupp med mestadels partners till de jag träffat på förmiddagen. Guu va intressant det är!
Nästa vecka infaller nästa workshop i Addiktologutbildningen, så då är jag borta tre dagar IGEN från jobbet. Veckan efter det ska jag upp till Falun och köra MC samt köra upp den 21/5, så då är jag också borta 2 dagar den veckan.
Det är bara helt OTROLIGT hur livet snurrar fort! Jag bara åker med som på en räkmacka och hoppas att min chef fortsätter att vara tillmötesgående!
Idag fyllde U 41 år. Jag var ner till honom här på jobbet och lämnade en present. Han verkade glad och uppåt och jag fick mig (tog mig) några pussar fast vi annars aldrig pussas på jobbet. Jag VET faktiskt inte hur läget är i vår relation. Jag skulle önska att jag visste, men jag har inte ork eller tid att fundera så mycket på det just nu. Det endas som märks är att han inte ringer som förrut. Jag ringde ett par gånger i måndags samt skickade ett sms som han inte besvarade. I tisdags ringde han inte alls. I går, onsdag skickade jag ett sms som han inte heller besvarade, men han ringde faktiskt!
Vi får se hur det blir i kväll.
Det som gör ont i mig är att barnen frågar nästan varje dag när han ska komma. Jag säger på lördag, för det är vad jag tror. Men säkert vet jag ju inte förrän han kliver in genom dörren.
Nä nu ska jag skynda vidare. Livet är verkligen ett ÄVENTYR!
Gotlandskonventet mm
Ja nu är jag hemkommen från AA konventet på Gotland. Vilken fantastisk upplevelse det är! Många hundra nyktra alkoholister i samma lokaler, alla vakna, glada, trevliga människor som möter ens blick och ler och hälsar oavsett om vi har setts förr eller inte. Ingen annan stans i samhället kan jag uppleva så många vakna och medvetna människor på en och samma gång! Årets AA-upplevelse helt klart!
Vissa människor i AA-gemenskapen möter jag enbart på dessa konvent. De bor runt om i hela Sverige och det tar ibland ett år innan vi ses igen. Ändå kramas vi och pratar ömt med varandra som om bara någon vecka passerat. Jag blir rörd när jag tänker på det. Och tacksam. Att få se att de fortfarande är nyktra i år också.
Jag har mått bra hela helgen. U och jag har samarbetat bra. Inga gräl, ingen svartsjuka, men vi har heller knappt tagit i varandra och inte heller pratat, trots att vi varit tillsammans dygnet runt i tre dagar. I lördags eftermiddag orkade jag inte tiga längre (som vanligt jag som måste ta tag i det hela.....suck) och vi lyckades till sist nå fram till varandra. Jag sa att jag älskade honom men att jag inte tänkte tränga mig på eftersom jag kände att jag inte var önskvärd. Jag vill ju att han ska ta i mig, tala med mig när HAN vill det. Och gör han inte det, så litar jag på att han inte vill det helt enkelt!
Naturligtvis kontrade han med att fråga varför inte jag kunde ta i honom. Jag sa som jag kände, att jag faktiskt hela tiden har sagt att jag älskar honom, längtar, saknar och vill ha mera. Det säger inte han till mig. Därför anser jag att bollen ligger hos honom att ta lite initiativ. Jag vill inte ha en relation där jag känner mig oälskad. I så fall räcker det om vi är vänner.
Det otroliga är att jag kände mig KO-LUGN under hela diskussionen! För ett år sedan hade jag troligtvis krypit för honom. Bönan och bett om hans kärlek. Förnedrat mig själv totalt. Varit livrädd för att bli övergiven. Men idag känner jag mig lugn. Jag vill INTE ha en man som inte vill ha mig. Jag är värd bättre än så.
Det blev lite bättre efter det. Vi hade hyfsat bra sex den natten. Men det är ändå mycket jag saknar från förr. Att ligga och smeka varandra. Bara hålla om. Rufsa varandra i håret. Pussar på öronen. En hand på magen. Listan kan göras lång, lång....
Men självklart måste jag ta MITT ansvar. Jag ska ta initiativ när JAG vill det och inte tänka så myckat på vad han gör. Jag måste försöka lita på att han är ärlig och inte spelar maktspel med våran relation (vilket han i princip erkände att han gjorde, åtminstone förr...).
I vilket fall så är det skönt att vara hemma i vardagen igen. Många tankar har förstås väckts upp under alla möten på konventet. Då är det så skönt att ha U att bolla med. Hela vägen hem i bilen i går natt pratade vi om tillfrisknande och personlig utveckling. Underbart!
Men det blev bara 3.5 timmes sömn i natt så den här måndagen kommer nog att bli seg. Men jag känner mig hög på tillfrisknande så kanske att det kan kompensera för den fysiska tröttheten?
Det är i alla fall fantastiskt att få vara nykter och uppleva mitt tredje Gotlandskonvent!
Vissa människor i AA-gemenskapen möter jag enbart på dessa konvent. De bor runt om i hela Sverige och det tar ibland ett år innan vi ses igen. Ändå kramas vi och pratar ömt med varandra som om bara någon vecka passerat. Jag blir rörd när jag tänker på det. Och tacksam. Att få se att de fortfarande är nyktra i år också.
Jag har mått bra hela helgen. U och jag har samarbetat bra. Inga gräl, ingen svartsjuka, men vi har heller knappt tagit i varandra och inte heller pratat, trots att vi varit tillsammans dygnet runt i tre dagar. I lördags eftermiddag orkade jag inte tiga längre (som vanligt jag som måste ta tag i det hela.....suck) och vi lyckades till sist nå fram till varandra. Jag sa att jag älskade honom men att jag inte tänkte tränga mig på eftersom jag kände att jag inte var önskvärd. Jag vill ju att han ska ta i mig, tala med mig när HAN vill det. Och gör han inte det, så litar jag på att han inte vill det helt enkelt!
Naturligtvis kontrade han med att fråga varför inte jag kunde ta i honom. Jag sa som jag kände, att jag faktiskt hela tiden har sagt att jag älskar honom, längtar, saknar och vill ha mera. Det säger inte han till mig. Därför anser jag att bollen ligger hos honom att ta lite initiativ. Jag vill inte ha en relation där jag känner mig oälskad. I så fall räcker det om vi är vänner.
Det otroliga är att jag kände mig KO-LUGN under hela diskussionen! För ett år sedan hade jag troligtvis krypit för honom. Bönan och bett om hans kärlek. Förnedrat mig själv totalt. Varit livrädd för att bli övergiven. Men idag känner jag mig lugn. Jag vill INTE ha en man som inte vill ha mig. Jag är värd bättre än så.
Det blev lite bättre efter det. Vi hade hyfsat bra sex den natten. Men det är ändå mycket jag saknar från förr. Att ligga och smeka varandra. Bara hålla om. Rufsa varandra i håret. Pussar på öronen. En hand på magen. Listan kan göras lång, lång....
Men självklart måste jag ta MITT ansvar. Jag ska ta initiativ när JAG vill det och inte tänka så myckat på vad han gör. Jag måste försöka lita på att han är ärlig och inte spelar maktspel med våran relation (vilket han i princip erkände att han gjorde, åtminstone förr...).
I vilket fall så är det skönt att vara hemma i vardagen igen. Många tankar har förstås väckts upp under alla möten på konventet. Då är det så skönt att ha U att bolla med. Hela vägen hem i bilen i går natt pratade vi om tillfrisknande och personlig utveckling. Underbart!
Men det blev bara 3.5 timmes sömn i natt så den här måndagen kommer nog att bli seg. Men jag känner mig hög på tillfrisknande så kanske att det kan kompensera för den fysiska tröttheten?
Det är i alla fall fantastiskt att få vara nykter och uppleva mitt tredje Gotlandskonvent!
Tuffa tider just nu
Oj oj oj va dagarna springer iväg. Knappt att jag hinner pusta ut och packa om väskan så är jag iväg igen. Så känns det i alla fall. U hackar på mig för det. Jag känner att han KAN ha lite avundsjuka med i spelet för han anklagar mig mycket hårt för detta just nu. Han säger att det är för mitt eget bästa förstås...
Men när jag tänker efter hur jag planerade våren i februari tillsammans med min sponsor, så har det mesta gått enligt plan. Planen var att jag skulle hinna med den här relationsveckan och att ta MC-kort under våren. AA:s Gotlandskonvent var också inbokat. Men något annat lovade jag att inte boka in.
Men så dök ju detta underbara tillfälle upp att få möjlighet att göra min praktik på en öppenvårdsbehandling en dag i veckan under arbetstid. Min chef sa faktiskt ja till detta, den lilla ängeln! Men det betyder ju också att jag ska hinna med 5 dagarsveckan på bara 4 arbetsdagar...
Vad jag inte heller räknade med var att jag har mina sponsier som vill träffa mig ibland och att min tonårsson har orienteringstävlingar på helgerna (som jag gärna deltar i). Sen åker jag ju gärna iväg på dans när möjlighet ges, och buggkursen på söndagar ska jag inte glömma att nämna heller.
Så sammantaget så kanske att det blev lite för mycket att bita i.... När jag dessutom anklagar U för att prioritera annat så att vi inte kan ses, så kanske det är JAG som är lite orättvis eller?
Men jag är ju samtidigt så rädd att bli sittande ensam hemma när HAN prioriterar alla sina intressen före oss. Han säger att jag självklart ska göra det jag känner för, för det gör ju han. Men VI då? Finns det ett vi kvar då?
I natt låg vi i flera timmar och pratade om detta. Inte för att vi kom fram till någon som helst lösning men det kändes ändå bättre än att tiga ihjäl problemet.
Jag har dessutom beslutat mig för att ta av silkesvantarna med U vad det gäller att ta upp känsliga samtalsämnen. Jag har ju tidigare kännt att vissa saker är så himla tabu att tala om med U och det har varit jobbigt många gånger att lägga locket på när jag egentligen har velat frågar rakt ut om någon sak. Så nu ska jag ändra taktik och fråga direkt om jag undrar något.
Det gäller särskilt frågor om oss, vår framtid, vad han gör och vad han tänker om i vissa frågor.
I helgen tror jag att det kan bli hur kul som helst! Hela buggkursen, och U och jag ska iväg till dansbandsfestivalen i Leksand. Det är Drifters och Black Jack som spelar från 21-02 och då ska det bli dansa av!
Ha en fin o nykter helg kära vänner!
Men när jag tänker efter hur jag planerade våren i februari tillsammans med min sponsor, så har det mesta gått enligt plan. Planen var att jag skulle hinna med den här relationsveckan och att ta MC-kort under våren. AA:s Gotlandskonvent var också inbokat. Men något annat lovade jag att inte boka in.
Men så dök ju detta underbara tillfälle upp att få möjlighet att göra min praktik på en öppenvårdsbehandling en dag i veckan under arbetstid. Min chef sa faktiskt ja till detta, den lilla ängeln! Men det betyder ju också att jag ska hinna med 5 dagarsveckan på bara 4 arbetsdagar...
Vad jag inte heller räknade med var att jag har mina sponsier som vill träffa mig ibland och att min tonårsson har orienteringstävlingar på helgerna (som jag gärna deltar i). Sen åker jag ju gärna iväg på dans när möjlighet ges, och buggkursen på söndagar ska jag inte glömma att nämna heller.
Så sammantaget så kanske att det blev lite för mycket att bita i.... När jag dessutom anklagar U för att prioritera annat så att vi inte kan ses, så kanske det är JAG som är lite orättvis eller?
Men jag är ju samtidigt så rädd att bli sittande ensam hemma när HAN prioriterar alla sina intressen före oss. Han säger att jag självklart ska göra det jag känner för, för det gör ju han. Men VI då? Finns det ett vi kvar då?
I natt låg vi i flera timmar och pratade om detta. Inte för att vi kom fram till någon som helst lösning men det kändes ändå bättre än att tiga ihjäl problemet.
Jag har dessutom beslutat mig för att ta av silkesvantarna med U vad det gäller att ta upp känsliga samtalsämnen. Jag har ju tidigare kännt att vissa saker är så himla tabu att tala om med U och det har varit jobbigt många gånger att lägga locket på när jag egentligen har velat frågar rakt ut om någon sak. Så nu ska jag ändra taktik och fråga direkt om jag undrar något.
Det gäller särskilt frågor om oss, vår framtid, vad han gör och vad han tänker om i vissa frågor.
I helgen tror jag att det kan bli hur kul som helst! Hela buggkursen, och U och jag ska iväg till dansbandsfestivalen i Leksand. Det är Drifters och Black Jack som spelar från 21-02 och då ska det bli dansa av!
Ha en fin o nykter helg kära vänner!
Ny vecka - Nya tag!
Det är måndag morgon på kontoret och jag borde väl egentligen räkna på lite av förra veckans produktionsstatistik. Men så kände jag att jag skulle skriva här i stället. Ofta är det så att jag bara bloggar när jag mår dåligt. Men så vill jag inte att det ska vara. Så därför ska jag skriva några rader idag!
Förra veckans gråt-attacker har mer eller mindre släppt. Jag vet fortfarande inte exakt vad de berodde på. Men troligen var det efterdyningar av relationsveckan och att U inte verkade ha längtat "tillräckligt" mycket efter mig (enligt mitt mycket känsliga ego)
Just nu är det frid och harmoni i min mage. Helgen flöt fint med barnen. Lördagen var prinsessan och jag på äventyrsbadet hela dagen och på söndagen sprang tonårsgrabben och jag orientering i Rånäs. U dök upp på lördag kväll och var underbart kärleksfull. Jag kände mig lite reserverad i början eftersom vi inte setts på så länge, men det släppte under söndagen och allt var som vanligt igen.
U har en fantastisk förmåga att hålla sig utanför mina känslodraman. Han går oftast inte igång på dem och tyvärr känns det oerhört kränkande för mig som är van att kunna dra igång partners känslomässigt. Oj vad jag har mycket att lära mig där! (jobbigt, jobbigt...)
Men inte i någon relation har jag heller fått lära mig så mycket om ensamhet. Att leva mitt liv, känna efter vad JAG vill göra osv osv. För det är ju vad han gör.
Sen orkar jag inte grubbla så mycket över framtiden. Visst KAN det vara så att avståndet, och att vi inte kan ses så ofta, kanske gör att förhållandet till sists rinner ut i sanden. Men då är det väl så det ska vara då!
Jag måste ändå fortsätta med mitt, och det som är viktigt för mig. Men det är så svårt ibland. Jag känner mig så sårad och kränkt av att han prioriterar sitt liv, sina intressen och sina vänner högre än mig. Jag kan inte hjälpa det...
Och när han dessutom så sällan uttrycker sin längtan efter mig, så känns det ännu värre,
Men vad kan jag göra då?
Joo rikta om fokus på MIG. Det gör jag ibland 10 gånger om dan. Snacka om relationstorsk ;-)
I söndags kväll var U och jag på Sinnesrogudstjänst i stan. Det var så mycket kärlek där! Massor av gamla kära gemenskapsvänner hade kommit, inklusive min sponsor. Guuu va jag älskar den människan!
Det var jag som skulle dela om 7:e steget, och jag var inte ett dugg nervös fast kyrkan var mer full än den brukar vara. Det vara bara lugn och kärlek i min mage när jag skulle prata! Shit vilken underbar kväll det var!
Nää nu ska jag jobba lite också! Ha de gott alla nära o kära där ute!
KRAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAM!
Usch va ledsen jag är idag...
Det började i går eftermiddag. Jag ville bara gråta hela tiden. När jag hade lämnat av barnen på sina aktiviteter på kvällen så körde jag in på en skogsväg o bara satt o grät en stund. Usch va ynklig jag känner mig.
Jag vet inte riktigt vad det handlar om. Det kan vara en släng av känslomässig baksmälla efter relationsveckan. Relationsveckan var jätte underbar på alla sätt o vis. Tufft känslomässigt naturligtvis med mycket tårar och skratt och gamla sår och minnen från förr. Kanske att det har väckt upp något?
Eller är det det gamla vanliga mellan U och mig som spökar? Han har inte varit hos mig på hela veckan och vill ogärna prata om när vi ska träffas nästa gång. Vi har setts kanske tre gånger den sista månaden och sex har vi inte haft sedan ännu längre tillbaka.
Men varför stör det mig? Jag brukar ju tycka att det är skönt när han åker hem? Att få vara själv brukar jag ju uppskatta? Men nu känner jag bara en stor stor sorg.
U ska göra än det ena än det andra. ALLT är viktigare än att vi ses. Ikväll ska han ut och dansa, fast han vet att jag sitter hemma med barnen.
Han säger aldrig att han längtar eller saknar mig. Det är bara jag som säger sådant. Kanske vår relation till sist håller på o rinna ut i sanden? Vi bor ju så långt borta från varandra.
I morse på telefonen så sa jag:
"Det känns som om jag vill vara med dig mycket mer än du vill vara med mig"
och på det svarar han "Ja".
Då gjorde det så ont så jag sa bara att jag orkar inte prata mer med dig just nu sen la jag på luren.
Det gör så jävla ont så jag blir tokig. Hur många år ska detta ta innan det tar slut????
Jag vet inte hur jag ska orka jobba...Vill bara gråta hela tiden.
Jag vet inte riktigt vad det handlar om. Det kan vara en släng av känslomässig baksmälla efter relationsveckan. Relationsveckan var jätte underbar på alla sätt o vis. Tufft känslomässigt naturligtvis med mycket tårar och skratt och gamla sår och minnen från förr. Kanske att det har väckt upp något?
Eller är det det gamla vanliga mellan U och mig som spökar? Han har inte varit hos mig på hela veckan och vill ogärna prata om när vi ska träffas nästa gång. Vi har setts kanske tre gånger den sista månaden och sex har vi inte haft sedan ännu längre tillbaka.
Men varför stör det mig? Jag brukar ju tycka att det är skönt när han åker hem? Att få vara själv brukar jag ju uppskatta? Men nu känner jag bara en stor stor sorg.
U ska göra än det ena än det andra. ALLT är viktigare än att vi ses. Ikväll ska han ut och dansa, fast han vet att jag sitter hemma med barnen.
Han säger aldrig att han längtar eller saknar mig. Det är bara jag som säger sådant. Kanske vår relation till sist håller på o rinna ut i sanden? Vi bor ju så långt borta från varandra.
I morse på telefonen så sa jag:
"Det känns som om jag vill vara med dig mycket mer än du vill vara med mig"
och på det svarar han "Ja".
Då gjorde det så ont så jag sa bara att jag orkar inte prata mer med dig just nu sen la jag på luren.
Det gör så jävla ont så jag blir tokig. Hur många år ska detta ta innan det tar slut????
Jag vet inte hur jag ska orka jobba...Vill bara gråta hela tiden.
Oj oj oj de e mycke nu....
Jag har inte haft tid att blogga! Hemskt men sant!
Dels har det varit mycket att göra på jobbet, och prinsessan har varit mycket sjuk så jag har fått vara hemma ganska mycket. Hemma har jag ingen datoruppkoppling ännu så det har inte blivit någe bloggande hemifrån.
Och när jag till sist kom tillbaka till jobbet så hade jag BERG av jobb som väntade!
Nästa vecka ska jag iväg på en relationsvecka på ett kvinnobehandlingshem. Jag är så jätteglad för att jag äntligen tog mig tid för detta, men just nu känns det som om jag lämnar både jobbet och hemmet i kaos när jag åker på söndag. När jag bokade detta så kändes det så lååångt fram i tiden, men så plötsligt är det dags att åka!
Jag är redo mentalt i alla fall. Läste ut "Bli fri från ditt medberoende" av Melody Beattie i förrgår, och nu har jag börjat med "Kvinnors vrede" av Harriet Lerner......Oj oj oj vad jag har mycket kvar att lära.....Det förstår jag nu!
Efter relationsveckan börjar så äntligen min praktik också! Min chef har gått med på att jag 1 dag i veckan (på arbetstid!) får vara med en öppenvårdsgrupp i en annan stad. Detta för att det ingår 20 dagar praktik i den här utbildningen som jag läser. Spännande men omigen känns min tillvaro så fullproppad (med roliga saker iofs!)
Jag har knappt haft tid att tänka på min relation med U. Vi tillbringade i alla fall hela påskhelgen tillsammans. Vi hade inga gräl eller uppslitande situationer, men det var ändå skönt när han åkte hem på söndagen. Jag tror att jag behöver mer tid för mig själv helt enkelt!
Jag blir irriterad mest på att han inte kan prata om sig själv. Oftast pratar vi om mej och mitt mående och mitt tillfrisknande, eller så pratar vi om andras mående i vår närhet. Sällan eller aldrig tar han upp hur han mår själv, vad han själv brottas med i livet....Det är lite trist och ytligt och gör att jag än en gång känner mig ensam i en relation. Det påminner så mycket om mitt ex, Mr Stoneface och vår relation.
Men jag orkar inte fundera på det så mycket för jag har så fullt upp med mitt eget liv just nu!
Så nu kommer jag inte att skriva i min blogg på en vecka, men när jag kommer tillbaka har jag säkert huvet fullt med nya tankar och idéer! Och då blir det skriva av!
Ha en fin helg och vecka allihopa! Kraaaaaaaaaaaaaaam!
Dels har det varit mycket att göra på jobbet, och prinsessan har varit mycket sjuk så jag har fått vara hemma ganska mycket. Hemma har jag ingen datoruppkoppling ännu så det har inte blivit någe bloggande hemifrån.
Och när jag till sist kom tillbaka till jobbet så hade jag BERG av jobb som väntade!
Nästa vecka ska jag iväg på en relationsvecka på ett kvinnobehandlingshem. Jag är så jätteglad för att jag äntligen tog mig tid för detta, men just nu känns det som om jag lämnar både jobbet och hemmet i kaos när jag åker på söndag. När jag bokade detta så kändes det så lååångt fram i tiden, men så plötsligt är det dags att åka!
Jag är redo mentalt i alla fall. Läste ut "Bli fri från ditt medberoende" av Melody Beattie i förrgår, och nu har jag börjat med "Kvinnors vrede" av Harriet Lerner......Oj oj oj vad jag har mycket kvar att lära.....Det förstår jag nu!
Efter relationsveckan börjar så äntligen min praktik också! Min chef har gått med på att jag 1 dag i veckan (på arbetstid!) får vara med en öppenvårdsgrupp i en annan stad. Detta för att det ingår 20 dagar praktik i den här utbildningen som jag läser. Spännande men omigen känns min tillvaro så fullproppad (med roliga saker iofs!)
Jag har knappt haft tid att tänka på min relation med U. Vi tillbringade i alla fall hela påskhelgen tillsammans. Vi hade inga gräl eller uppslitande situationer, men det var ändå skönt när han åkte hem på söndagen. Jag tror att jag behöver mer tid för mig själv helt enkelt!
Jag blir irriterad mest på att han inte kan prata om sig själv. Oftast pratar vi om mej och mitt mående och mitt tillfrisknande, eller så pratar vi om andras mående i vår närhet. Sällan eller aldrig tar han upp hur han mår själv, vad han själv brottas med i livet....Det är lite trist och ytligt och gör att jag än en gång känner mig ensam i en relation. Det påminner så mycket om mitt ex, Mr Stoneface och vår relation.
Men jag orkar inte fundera på det så mycket för jag har så fullt upp med mitt eget liv just nu!
Så nu kommer jag inte att skriva i min blogg på en vecka, men när jag kommer tillbaka har jag säkert huvet fullt med nya tankar och idéer! Och då blir det skriva av!
Ha en fin helg och vecka allihopa! Kraaaaaaaaaaaaaaam!