Mycket fin helg!

Det känns som om det var länge sedan jag skrev här på min blogg. Men jag har haft en sådan fin familjehelg med min familj och inte haft tid att sitta framför datorn ett endaste dugg!

U har varit med oss och barnen sedan fredag kväll!!! Har väl aldrig hänt förr! Vi har gjort vanliga saker. Gått promenader, kollat på TV, mysat i soffan med barnen. På lördagen var vi på bio. Råttatouille passade så bra för oss alla att gå tillsammans på. Sen gick vi på Kinarestaurang och åt.

Vi har inte grälat ett dugg. Jag röt till mot barnen lördag morgon, men det gick fort över, och U röt åt barnen i bilen då de bara tjaffsade hela tiden. Men förutom detta så har det varit underbart lugnt. Jag tror att en stor orsak till lugnet är att jag har koll på mitt sockerintag. Dvs mina känslor åker inte samma berg- och dalbana som förrut.

När jag hade lämnat barnen i går kväll, så åkte U och jag med alla de andra på buggkursen på dans i en annan stad. Där märktes det tydligt hur tokigt det blir när jag inte mår bra. Första halvan av dansen var underbart kul. Jag bara log i hela ansiktet och njöt av att dansa både med U och med andra. Han undvek att dansa med Mimmi. Jag vet inte om det var för min skull, men jag funderade lite på att säga att det var okej om han ville dansa med henne. Jag kände mig stark (just då...).

Men sedan hände något. Efter pausen kom mina jobbiga könslor av svartsjuka och att inte duga, tillbaka. Jag hade varit på toa och uppfattade att U skulle vänta på mig utanför. Men när jag kom ut så var han borta. Jag väntade ett bra tag men gick sedan tillbaka mot dansgolvet, bara för att se att han dansade med ...just det...med Mimmi!

Det första jag tänkte var:
"Jaha då smet han iväg för att dansa med henne så fort jag var borta ur leken...."

Jag mådde SKIT resten av kvällen. Det gick inge bra att dansa, jag hade ingen lust att bjuda upp NÅN. Satt mest och försökte att inte se alltför ledsen ut. När sista dansen kom så mådde jag så dåligt så jag kände att jag inte ens ville "tvinga" U att dansa den med mig. Jag sa till honom att det var okej om han ville dansa den med någon annan.

Han blev förstås upprörd! Det var ju klart att han ville dansa sista dansen med mig! Men just då mådde jag så dåligt att jag trodde att JAG var den sista kvinnan i världen som han ville dansa med. Så sjuk blir jag!!!

Men det jag VET nu med säkerhet är att jag behövde äta något samt att jag var trött. Därför blev jag så där knäpp.

Och det som ger mig hopp är att U börjar förstå hur jag blir, och att det INTE är mitt sanna jag som han ser vid dessa tillfällen.

Jag fick lov att tänka på att ta ansvar och stänga min trut, och bara lita på att han faktiskt älskar bara mig. Annars hade jag bara dragit igång värsta scenerna och grälen. Och det VILL jag inte! TVÄRTOM! Jag vill lära mig att hantera mitt känsloliv. Få en jämnare blodsockernivå och vara försiktig med när /vad jag äter och sover.

Jag sov i bilen hela vägen hem och allt kändes bara underbart igen när vi vaknade i morse!




Fan fan fan...

Jag blir GALEN! Jag är så grinig så jag knappt står ut med mig själv! Fy Fabian!

Pratade med U nyss i korridoren. Vi jobbar ju på samma företag, så om jag ska till förrådet så brukar jag ringa och fråga om inte han också har nåt ärende dit så vi kan ses lite.

Då säger han att den här tjejen, Mimmi, från buggkursen har ringt honom. Hon ville ev. inte åka o dansa på just det ställe jag o U skulle åka till på lördag. Och då menar U att de andra på kursen säkert inte åker dit heller. Alla av dem vill dricka och ingen vill köra!

Eller så vill de att U ska skjutsa dit dem. De vet ju att han är nykter alkoholist och kan vara fyllechaffis.

Ja gör som du vill sa jag. Jag tänker i alla fall åka dit vi först bestämde, för Kindbergs spelar där och jag tycker dom är bra. Jag vägrar byta ställe bara för att de andra MÅSTE dricka och inte kan ta sig dit!

"Men du gillar ju att dansa med Mimmi, och Annmari som buggar så bra", sa jag spydigt.

" Jaa vi får se hur JAG gör.." säger han då!!!!
" Annmari är ju kul att bugga med"..........

"Ja JAG kan inte mäta mig med både Mimmi och Annmari" sa jag ännu mer spydigt...
"Gör som du vill", sa jag, "men jag åker på Kindbergs i alla fall",  sa jag o sen gick jag kokande av ilska därifrån!

Hur FAN kan han vara så JÄVLA otaktisk och okänslig????

Nu SKITER jag i honom! Jag tänker försöka hitta nån som VILL vara med mig, som VILL dans med mig, som VILL leva o bo ihop med mig. Jag är så jävla trött på att lirka och vara så förstående hela tiden. Nu får det banne mig vara nog!!!



Grinig, virrig och mycket trött....

Ja det är inte kul det här med sockerabstinens. Men det gör mig bara mer och mer fast besluten i att jag vill bli fri från detta.

Jag kunde aldrig i mitt liv tro att jag var så fast! Detta är ju bara tredje dagen som jag försöker leva utan synligt socker! Men abstinensen är enorm.

Jag har mycket svårt att fokusera på att göra någon som helst nytta på jobbet. ALLT tar emot. Jag är glömsk och virrig. Har svårt att hitta orden t. om nu när jag ska skriva min blogg. Detta är ju värre än då jag slutade snusa i somras ju!

Men jag är grinig också. Så det är lika bra att U inte har ringt idag heller. För då hade jag säkert skällt ut honom idag också (jag var inte snäll i går o jag har dåligt samvete för det....). U ville att jag skulle sova över hos honom inatt efter mötet i den andra staden.
Jag vill inte, dels beroende på sockerabstinensen, dels beroende på att jag behöver sova om jag ska orka jobba i morgon. Han sover ju aldrig över hos mig i veckorna, så varför ska jag offra mig och göra det och vara jättetrött en dag i veckan för...?
Så när jag fick veta att sotaren skulle komma i morgon så fick jag en anledning att inte sova över. Men jag tror att han blev sur för han har inte hört av sig sedan dess. OCH DET SKITER JAG I!!!

På kvinnomötet igår kunde jag berätta om hur jag mådde. Äntligen någon som förstod! Som jag sa igår, så verkar detta med sockerberoende extremt vanligt bland just nyktra alkoholistkvinnor. Ett tips som jag fick var att bara äta minst 70% mörk choklad när den värsta ångesten sätter in.... Jag ska ha en sån i handväskan för säkerhets skull! 

Nä fyyy va trist livet känns just nu...suck o stööön. Har INGEN lust att jobba alls. Tur att chefen är borta ett par dar....




Sockerberoende

Jag är helt torsk på socker. Jag insåg det i helgen. Jag har i och för sig anat det en längre tid men det liksom kulminerade i helgen.

Min sponsor säger att det är jättevanligt för oss nyktra alkoholister att vi blir sockerberoende. Alkoholen som vi tidigare satte i oss, bröts ju ner till bland annat socker. Så det är liksom samma beroendecentra i hjärnan som aktiveras oavsett om det är frågan om alkohol eller smågodis....

Och jag äter socker på samma vis som jag drack alkohol. Måste ha en viss ranson varje dag. Har svårt att sluta när jag väl har börjat. Får ångest och "baksmälla" efteråt då blodsockret sjunker. I denna abstinens är det svårt att låta bli att köpa mera.

Mit humör påverkas också extremt mycket av socker. Orken och humöret är på topp när jag stoppat i mig socker. Jag blir riktigt turboenergisk och rastlös. Inge tålmodig alls utan jag tycker då oftast att folk pratar och handlar alldeles för långsamt!!!

När sockret går ur mig, så blir jag abstinent och grinig. Får känslosvallningar för minsta lilla. Jag hade en sådan släng i söndags tillsammans med U. Han påstod att knivarna blir slöa av att diskas i diskmaskinen. Det räckte. Jag gick igång på alla turbiner. Blev kränkt av att höra en MAN säga att saker o ting BORDE diskas för hand. Alltid män som kläcker ur sig sånt som oftast inte behöver utföra jobbet...

Det slutade med ett praktgräl där jag grät o talade om för U vilken helt värdelös mamma och kvinna jag var som inte diskade mina knivar för hand!!! Snacka om torrfylla!!!

(i och för sig krävs det ju två för ett gräl så jag undrar iu mitt stilla sinne vad det var U gick i gång på....? Jamenar han skrek ju också?)

Men jag ska bara ta ansvar för mitt, och jag kunde se att jag var "bakis" efter lördagens fullkomliga frossande på det mesta i sockerväg.

Så nu har jag gjort upp med min sponsor att jag ska skriva upp ALLT jag stoppar i mig under denna vecka. Jag ska alltså inte förändra något i min kosthållning ännu, utan bara medvetandegöra och observera mina beteenden. Detta ska jag göra i tre kolumner. Tidpunkten i kolumn ett. Vad jag har ätit / druckit i kolumn två samt hur min känsla var, i kolumn tre.

Så igår var jag o köpte en liten svart skrivbok som jag ska bära med mig hela dagarna och skriva i....Sen får vi se nästa söndag vad min sponsor säger....