Mycket fin helg!

Det känns som om det var länge sedan jag skrev här på min blogg. Men jag har haft en sådan fin familjehelg med min familj och inte haft tid att sitta framför datorn ett endaste dugg!

U har varit med oss och barnen sedan fredag kväll!!! Har väl aldrig hänt förr! Vi har gjort vanliga saker. Gått promenader, kollat på TV, mysat i soffan med barnen. På lördagen var vi på bio. Råttatouille passade så bra för oss alla att gå tillsammans på. Sen gick vi på Kinarestaurang och åt.

Vi har inte grälat ett dugg. Jag röt till mot barnen lördag morgon, men det gick fort över, och U röt åt barnen i bilen då de bara tjaffsade hela tiden. Men förutom detta så har det varit underbart lugnt. Jag tror att en stor orsak till lugnet är att jag har koll på mitt sockerintag. Dvs mina känslor åker inte samma berg- och dalbana som förrut.

När jag hade lämnat barnen i går kväll, så åkte U och jag med alla de andra på buggkursen på dans i en annan stad. Där märktes det tydligt hur tokigt det blir när jag inte mår bra. Första halvan av dansen var underbart kul. Jag bara log i hela ansiktet och njöt av att dansa både med U och med andra. Han undvek att dansa med Mimmi. Jag vet inte om det var för min skull, men jag funderade lite på att säga att det var okej om han ville dansa med henne. Jag kände mig stark (just då...).

Men sedan hände något. Efter pausen kom mina jobbiga könslor av svartsjuka och att inte duga, tillbaka. Jag hade varit på toa och uppfattade att U skulle vänta på mig utanför. Men när jag kom ut så var han borta. Jag väntade ett bra tag men gick sedan tillbaka mot dansgolvet, bara för att se att han dansade med ...just det...med Mimmi!

Det första jag tänkte var:
"Jaha då smet han iväg för att dansa med henne så fort jag var borta ur leken...."

Jag mådde SKIT resten av kvällen. Det gick inge bra att dansa, jag hade ingen lust att bjuda upp NÅN. Satt mest och försökte att inte se alltför ledsen ut. När sista dansen kom så mådde jag så dåligt så jag kände att jag inte ens ville "tvinga" U att dansa den med mig. Jag sa till honom att det var okej om han ville dansa den med någon annan.

Han blev förstås upprörd! Det var ju klart att han ville dansa sista dansen med mig! Men just då mådde jag så dåligt att jag trodde att JAG var den sista kvinnan i världen som han ville dansa med. Så sjuk blir jag!!!

Men det jag VET nu med säkerhet är att jag behövde äta något samt att jag var trött. Därför blev jag så där knäpp.

Och det som ger mig hopp är att U börjar förstå hur jag blir, och att det INTE är mitt sanna jag som han ser vid dessa tillfällen.

Jag fick lov att tänka på att ta ansvar och stänga min trut, och bara lita på att han faktiskt älskar bara mig. Annars hade jag bara dragit igång värsta scenerna och grälen. Och det VILL jag inte! TVÄRTOM! Jag vill lära mig att hantera mitt känsloliv. Få en jämnare blodsockernivå och vara försiktig med när /vad jag äter och sover.

Jag sov i bilen hela vägen hem och allt kändes bara underbart igen när vi vaknade i morse!




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback