Eftervården 30/8
Idag börjar det kännas att jag närmar mig slutet på min eftervård. Redan nu känns det lite sorgligt. Jag kommer att sakna grabbarna! Det är bara 2 gånger kvar.....
U kom fram och ville kramas och det kändes så gott, så gott..... Jag HAR saknat honom.
Jag delade om min stress hemma med att hinna med allt som jag vill hinna med. Om min knäppa morsa som bara tränger sig på mig. Ju mer jag vill dra mig undan, desto mer "på" blir hon.
I söndags "våldgästade" hon och hennes sambo. Bara satt där i soffan när jag kom hem från MC övningen. Fy fan va inkräktad jag kände mig!
Hon stack åt mig en tusenlapp, som om jag skulle köpas. Kommer med mutor i form av stora chokladkakor, godis till barnen, flera blomkrukor, saft o sylt till frysen osv osv....SKITJOBBIG! Kan hon inte bara låta mej VARA!!!
Sen delade jag om min ekonomi, eller brist på ekonomi snarare. Efteråt sa U som vanligt "Du vet vad jag har sagt!". Med det menar han, att jag alltid får låna pengar av honom om jag behöver. Och det har jag utnyttjat förr. Men vad hjälper det i längden??? De pengarna måste ju ändå tas någonstans ifrån så småningom. Jag bara skjuter problemet framåt en månad...
Efteråt, när alla hade åkt, så pratade vi, U och jag. Han sa att han hade blivit jublande glad av att det var slut mellan mig och Murre. Att hoppet hade tänts igen. Att det kanske kunde bli vi två igen en dag.
Jag sa att jag fortfarande har noll tillit till en relation med honom. Att det bara behövdes några dagar utan ett telefonsamtal från honom, för att jag skulle få katastroftankar om att vara ute i kylan igen.
Det kommer att ta lång, lång tid för mig att kunna lita på honom igen. JA jag älskar honom fortfarande. Det gör jag. Det vet jag. Men jag är SÅ RÄDD.
Jag behöver ha mitt eget liv som stadig grund att stå på, för att våga mig in i en relation igen. Känna att oavsett vad som händer så har jag mej själv, och mitt liv att falla tillbaka på. Jag måste vårda mina intressen, mina vänner, mina "livslustar" och mitt tillfrisknande så att jag vågar ta risken att bli sårad igen.
För jag tror att om att man ska våga älska på riktigt, så innebär det alltid en risk att bli sårad och lämnad. Att våga vara sårbar. Det är aldrig riktigt, riktig säkert, och det är DET som skapar den ömsesidiga respekten för varandra, att man måste vårda sin relation, vara rädd om varandra liksom. Det är dit jag vill nå....
Innan vi skildes så pussades vi. Först en gång...fy fabian va mysigt....sen några gånger till...För att det var så otroligt gott...Vilken underbar, underbar mun han har, min U.
Åhhhhhh hur ska jag VÅGA lita på honom igen....suck suck jubel suck.....
U kom fram och ville kramas och det kändes så gott, så gott..... Jag HAR saknat honom.
Jag delade om min stress hemma med att hinna med allt som jag vill hinna med. Om min knäppa morsa som bara tränger sig på mig. Ju mer jag vill dra mig undan, desto mer "på" blir hon.
I söndags "våldgästade" hon och hennes sambo. Bara satt där i soffan när jag kom hem från MC övningen. Fy fan va inkräktad jag kände mig!
Hon stack åt mig en tusenlapp, som om jag skulle köpas. Kommer med mutor i form av stora chokladkakor, godis till barnen, flera blomkrukor, saft o sylt till frysen osv osv....SKITJOBBIG! Kan hon inte bara låta mej VARA!!!
Sen delade jag om min ekonomi, eller brist på ekonomi snarare. Efteråt sa U som vanligt "Du vet vad jag har sagt!". Med det menar han, att jag alltid får låna pengar av honom om jag behöver. Och det har jag utnyttjat förr. Men vad hjälper det i längden??? De pengarna måste ju ändå tas någonstans ifrån så småningom. Jag bara skjuter problemet framåt en månad...
Efteråt, när alla hade åkt, så pratade vi, U och jag. Han sa att han hade blivit jublande glad av att det var slut mellan mig och Murre. Att hoppet hade tänts igen. Att det kanske kunde bli vi två igen en dag.
Jag sa att jag fortfarande har noll tillit till en relation med honom. Att det bara behövdes några dagar utan ett telefonsamtal från honom, för att jag skulle få katastroftankar om att vara ute i kylan igen.
Det kommer att ta lång, lång tid för mig att kunna lita på honom igen. JA jag älskar honom fortfarande. Det gör jag. Det vet jag. Men jag är SÅ RÄDD.
Jag behöver ha mitt eget liv som stadig grund att stå på, för att våga mig in i en relation igen. Känna att oavsett vad som händer så har jag mej själv, och mitt liv att falla tillbaka på. Jag måste vårda mina intressen, mina vänner, mina "livslustar" och mitt tillfrisknande så att jag vågar ta risken att bli sårad igen.
För jag tror att om att man ska våga älska på riktigt, så innebär det alltid en risk att bli sårad och lämnad. Att våga vara sårbar. Det är aldrig riktigt, riktig säkert, och det är DET som skapar den ömsesidiga respekten för varandra, att man måste vårda sin relation, vara rädd om varandra liksom. Det är dit jag vill nå....
Innan vi skildes så pussades vi. Först en gång...fy fabian va mysigt....sen några gånger till...För att det var så otroligt gott...Vilken underbar, underbar mun han har, min U.
Åhhhhhh hur ska jag VÅGA lita på honom igen....suck suck jubel suck.....
Eftervården idag 16/8
Det kändes lite jobbigt under delningsrundan idag. U delade före mig och tog upp det faktum att han varit inne o läst i min blogg. Han sa att han inte på något vis hade förstått att jag hade mått så dåligt som jag gjorde när han hade gjort slut. Att han inte hade vågat läsa den förr.
Det han hade läst i bloggen hade dragit igång så mycket i honom att han hade funderat på återfall. Ja så sa han faktiskt. Han hade suttit uppe hela natten.
Då sa jag att det var ju bra. För då fick han ju en hint om hur det var JAG hade mått när han gjorde slut!
(Jag vägrade gå in i "tycka synd om" rollen!)
Efter pausen så fick jag dra min Life Story. Har ingen aning om hur lång tid det tog för jag hade ingen klocka. Jag sa till Mr P att säga till när det var dags att sluta.
Efteråt fick de andra spegla mig. Jag började gråta när Mr P speglade min kapitulation inför min alkoholism för snart 2 år sedan. Jag minns det som igår. Mr P är verkligen den som räddade mitt liv, jag blev SÅ rörd! U sprang o hämtade papper så jag kunde snyta mig. Tack U!
Sedan fick jag så UNDERBARA speglingar av dem alla. Att jag hade förändrats så mycket och att jag var mer mänsklig och mig själv nu för tiden. Att jag hade haft en jobbig barndom, men kunnat hitta kraft att våga göra modiga saker i mitt liv ändå.
Det var mycket tårar och kärlek i det rummet idag. Jag kommer definitivt att sakna denna grupp när jag väl slutar i september!
Efteråt skulle U och jag byta bil inför Söndagens vedkörning. Jag har nämligen ingen dragkrok på min bil, så vi bytte bilar så att jag kan ta med vedkärran på söndag morgon när jag kommer till honom.
Vi pratade en del innan jag åkte. Jag känner det som om han verkligen försöker vara schysst, och vara sådan som han TROR att jag skulle vilja att han var.
Jag känner mer och mer att det kommer att bli ett tufft beslut för mig en vacker dag. Att välja mellan U och Murre eller ingendera av dem.....
Jag har känslor kvar för U, det känner jag fast jag inte VILL bejaka den sidan just nu. Samtidigt så känner jag att Murre och jag passar rätt bra ihop. Vi har kul när vi ses och det känns inte så jävla komplicerat som det ofta gör med U.
Summa sumarum är att det fortfarande är lika förvirrat läge som tidigare! Med andra ord; Jag ska fortfarande INTE fatta några beslut just nu!
Det han hade läst i bloggen hade dragit igång så mycket i honom att han hade funderat på återfall. Ja så sa han faktiskt. Han hade suttit uppe hela natten.
Då sa jag att det var ju bra. För då fick han ju en hint om hur det var JAG hade mått när han gjorde slut!
(Jag vägrade gå in i "tycka synd om" rollen!)
Efter pausen så fick jag dra min Life Story. Har ingen aning om hur lång tid det tog för jag hade ingen klocka. Jag sa till Mr P att säga till när det var dags att sluta.
Efteråt fick de andra spegla mig. Jag började gråta när Mr P speglade min kapitulation inför min alkoholism för snart 2 år sedan. Jag minns det som igår. Mr P är verkligen den som räddade mitt liv, jag blev SÅ rörd! U sprang o hämtade papper så jag kunde snyta mig. Tack U!
Sedan fick jag så UNDERBARA speglingar av dem alla. Att jag hade förändrats så mycket och att jag var mer mänsklig och mig själv nu för tiden. Att jag hade haft en jobbig barndom, men kunnat hitta kraft att våga göra modiga saker i mitt liv ändå.
Det var mycket tårar och kärlek i det rummet idag. Jag kommer definitivt att sakna denna grupp när jag väl slutar i september!
Efteråt skulle U och jag byta bil inför Söndagens vedkörning. Jag har nämligen ingen dragkrok på min bil, så vi bytte bilar så att jag kan ta med vedkärran på söndag morgon när jag kommer till honom.
Vi pratade en del innan jag åkte. Jag känner det som om han verkligen försöker vara schysst, och vara sådan som han TROR att jag skulle vilja att han var.
Jag känner mer och mer att det kommer att bli ett tufft beslut för mig en vacker dag. Att välja mellan U och Murre eller ingendera av dem.....
Jag har känslor kvar för U, det känner jag fast jag inte VILL bejaka den sidan just nu. Samtidigt så känner jag att Murre och jag passar rätt bra ihop. Vi har kul när vi ses och det känns inte så jävla komplicerat som det ofta gör med U.
Summa sumarum är att det fortfarande är lika förvirrat läge som tidigare! Med andra ord; Jag ska fortfarande INTE fatta några beslut just nu!
Eftervården 9:e augusti
Jag fick lov att skjutsa ner prinsessan till fritids idag trots att vi egentligen fortfarande har semester. Annars hade jag ju inte kommit iväg på eftervården. Jamenar jag betalar ju 84o kr i månaden i barnomsorg även på semestern, så lite valuta borde jag få för pengarna!
Det var blandade känslor att komma dit idag. Alla var där nu efter semestrarna, och vår underbara alkoholterapeut Mr P var tillbaka. Skönt!
Det jobbiga är ju att möta U, OCH att vara ensam kvinna i gruppen.
Under delningen sa U att det var på grund av rädslor han hade gjort slut med mig..... Till mig sa han ju först, att det var för att han skulle kunna ta itu och jobba i stegen och "bränna alla broar" (vad han nu menar med det när han enbart sågade av mej...), sedan sa han att det var för att han var avundsjuk på mej för att JAG jobbade i stegen! Undrar var sanningen ligger egentligen .....?
Jag är ÖVERTYGAD om att han egentligen är livrädd för närhet och intimitet pga hans sjuka relation till sin mamma. Och det är just det som gör att jag INTE vill ha med honom att göra igen. För det betyder att OM vi skulle börja om, så är det bara en tidsfråga innan han blir rädd igen, för den intimitet som byggs upp, och gör slut igen. Och det tänker jag INTE utsätta mig för!!!
Efter pausen och delningsrundan så föreslog Mr P att jag skulle dra min egen Life Story på nästa eftervård. Detta för att jag inte har så många gånger kvar att gå. Den 16 september börjar ju min utbildning, och då vill jag vara färdig med min eftervård. Det blir lite pirrigt att dra min egen Story, men det är nyttigt. Jag ska försöka fokusera på lösningen och inte på problemen....
Jag har sökt in på Addiktologi-utbildningen på FUN. (Fria universitet i Norden). Om man läser hela utbildningen så kan man bli alkoholterapeut, men så långt har jag inte vågat tänka. Jag vill läsa denna grundkurs på 3 terminer enbart för min egen skull. För att jag är intresserad av beroendelära och vill utvecklas vidare personligen.
Innan jag skulle åka iväg från eftervården så kom U fram o pratade. Han frågade vad jag gjorde den 2:a september. Ja sa att jag inte visste. Han ville att vi skulle hitta på något, för att fira min 2 års-dag, men det skulle vara hemligt, jag fick inte veta vad det var. Det är en söndag och han sa att det skulle vara från 14.00 till sent på söndag kväll.
Jag sa att jag ju lämnar/hämtar barn då, men att jag skulle kolla med Mr Stoneface om detta.
Efteråt på hemvägen, låg detta o gnagde i mig. Jag behöver få veta VAD det är han tänker hitta på.... Jag dejtar ju Murre nu och vill inte känna mig oärlig mot honom.
Så när jag kom hem så försökte jag få tag i U, utan att lyckas. Jag vill tala om för honom att jag måste få veta vad den där 2:a september innebär....? Och han han faktiskt måste förstå att mitt hjärta just nu tillhör Murre. Jag måste försöka få tag i honom i morgon.... Usch jobbigt jobbigt jobbigt.....
Det var blandade känslor att komma dit idag. Alla var där nu efter semestrarna, och vår underbara alkoholterapeut Mr P var tillbaka. Skönt!
Det jobbiga är ju att möta U, OCH att vara ensam kvinna i gruppen.
Under delningen sa U att det var på grund av rädslor han hade gjort slut med mig..... Till mig sa han ju först, att det var för att han skulle kunna ta itu och jobba i stegen och "bränna alla broar" (vad han nu menar med det när han enbart sågade av mej...), sedan sa han att det var för att han var avundsjuk på mej för att JAG jobbade i stegen! Undrar var sanningen ligger egentligen .....?
Jag är ÖVERTYGAD om att han egentligen är livrädd för närhet och intimitet pga hans sjuka relation till sin mamma. Och det är just det som gör att jag INTE vill ha med honom att göra igen. För det betyder att OM vi skulle börja om, så är det bara en tidsfråga innan han blir rädd igen, för den intimitet som byggs upp, och gör slut igen. Och det tänker jag INTE utsätta mig för!!!
Efter pausen och delningsrundan så föreslog Mr P att jag skulle dra min egen Life Story på nästa eftervård. Detta för att jag inte har så många gånger kvar att gå. Den 16 september börjar ju min utbildning, och då vill jag vara färdig med min eftervård. Det blir lite pirrigt att dra min egen Story, men det är nyttigt. Jag ska försöka fokusera på lösningen och inte på problemen....
Jag har sökt in på Addiktologi-utbildningen på FUN. (Fria universitet i Norden). Om man läser hela utbildningen så kan man bli alkoholterapeut, men så långt har jag inte vågat tänka. Jag vill läsa denna grundkurs på 3 terminer enbart för min egen skull. För att jag är intresserad av beroendelära och vill utvecklas vidare personligen.
Innan jag skulle åka iväg från eftervården så kom U fram o pratade. Han frågade vad jag gjorde den 2:a september. Ja sa att jag inte visste. Han ville att vi skulle hitta på något, för att fira min 2 års-dag, men det skulle vara hemligt, jag fick inte veta vad det var. Det är en söndag och han sa att det skulle vara från 14.00 till sent på söndag kväll.
Jag sa att jag ju lämnar/hämtar barn då, men att jag skulle kolla med Mr Stoneface om detta.
Efteråt på hemvägen, låg detta o gnagde i mig. Jag behöver få veta VAD det är han tänker hitta på.... Jag dejtar ju Murre nu och vill inte känna mig oärlig mot honom.
Så när jag kom hem så försökte jag få tag i U, utan att lyckas. Jag vill tala om för honom att jag måste få veta vad den där 2:a september innebär....? Och han han faktiskt måste förstå att mitt hjärta just nu tillhör Murre. Jag måste försöka få tag i honom i morgon.... Usch jobbigt jobbigt jobbigt.....
E-vården U-rapport!
Jag bara måste få skriva av mig. Det var lugnt under praktiskt taget hela eftervården. Efter sinnesrobönen så vände jag mig mot U och frågade om han hade med sig mina saker. Förra veckan hade jag ju bett honom packa ihop det sista av mina saker hemifrån sig. Jag vill ha tillbaka allt mitt.
"Jag har allt ute på motorcykeln, i sidoväskan", säger han. Han gör sig ingen brådska minsann, utan tar sakta och makligt på sig heela motorcykelstället.
Jag står där och bara suckar och stampar.... Jag som är van att först av alla kasta mig ut och därifrån, får stå och vänta o vänta och se på när en efter en av de andra droppar av. Det börjar nästan kännas utstuderat från hans sida.
"Du har väl inte bråttom någonstans idag heller"; säger han. Vafan vet han om det; tänkte jag, men sa inget.
Väl utanför så tar han fram plastkassen med mina saker.
"Jag hade helst velat att du kom hem till mig själv och hämtade dina saker"; säger han då.
"Varför då?" Frågade jag.
"Åka dit och hämta en kasse och sedan? Hejdå?" Verkar onödigt, tyckte jag.
Så plötsligt så säger han, med min kasse i handen;
"Du vet väl att jag är förälskad i dig!"......
Jag blev alldeles paff!!! Vaddå förälskad? Han vet ju inte ens vad kärlek är, sa han ju i Kristihimmelsfärdshelgen!!! Så jag frågade honom;
"Jamen du vet ju inte vad kärlek är?, det sa du ju när du gjorde slut?"
" Hur kan du då veta att du är förälskad?"
Då kom det tragiska svaret: "Nää jag vet fortfarande inte vad kärlek är....."
Då bara exploderade jag! FAN JAG ORKAR INTE MER! Jag slet åt mig min kasse! Slängde den, allt vad jag orkade, rätt in i min bil (jag hade bildörren öppen och bilen igång för säkerhets skull....).
Sen sa jag med jävligt dryg röst;
"Återkom när du har tagit reda på det då!"
Sen hoppade jag in i bilen och drog iväg utan att en endaste gång vända mig om och titta bakåt.
Jag hade puls i 200 som vanligt, men FAN vad jag mådde bra inuti! För en gångs skull fick JAG säga ifrån. Och jag kommer INTE att sörja om han inte hör av sig! Han får banne mig bestämma sig någon gång!!!
Tillbringade eftermiddagen med att titta på en DVD "Underbara älskade" (vacker film, grät massor!), sen var jag ute och sprang en sväng i skogen. Nu ska jag duscha och lägga mig o läsa en bra bok! Fan vad jag mår bra just nu! Självkänsla - Here I Come !!!! Yiipppeeeeeee!
"Jag har allt ute på motorcykeln, i sidoväskan", säger han. Han gör sig ingen brådska minsann, utan tar sakta och makligt på sig heela motorcykelstället.
Jag står där och bara suckar och stampar.... Jag som är van att först av alla kasta mig ut och därifrån, får stå och vänta o vänta och se på när en efter en av de andra droppar av. Det börjar nästan kännas utstuderat från hans sida.
"Du har väl inte bråttom någonstans idag heller"; säger han. Vafan vet han om det; tänkte jag, men sa inget.
Väl utanför så tar han fram plastkassen med mina saker.
"Jag hade helst velat att du kom hem till mig själv och hämtade dina saker"; säger han då.
"Varför då?" Frågade jag.
"Åka dit och hämta en kasse och sedan? Hejdå?" Verkar onödigt, tyckte jag.
Så plötsligt så säger han, med min kasse i handen;
"Du vet väl att jag är förälskad i dig!"......
Jag blev alldeles paff!!! Vaddå förälskad? Han vet ju inte ens vad kärlek är, sa han ju i Kristihimmelsfärdshelgen!!! Så jag frågade honom;
"Jamen du vet ju inte vad kärlek är?, det sa du ju när du gjorde slut?"
" Hur kan du då veta att du är förälskad?"
Då kom det tragiska svaret: "Nää jag vet fortfarande inte vad kärlek är....."
Då bara exploderade jag! FAN JAG ORKAR INTE MER! Jag slet åt mig min kasse! Slängde den, allt vad jag orkade, rätt in i min bil (jag hade bildörren öppen och bilen igång för säkerhets skull....).
Sen sa jag med jävligt dryg röst;
"Återkom när du har tagit reda på det då!"
Sen hoppade jag in i bilen och drog iväg utan att en endaste gång vända mig om och titta bakåt.
Jag hade puls i 200 som vanligt, men FAN vad jag mådde bra inuti! För en gångs skull fick JAG säga ifrån. Och jag kommer INTE att sörja om han inte hör av sig! Han får banne mig bestämma sig någon gång!!!
Tillbringade eftermiddagen med att titta på en DVD "Underbara älskade" (vacker film, grät massor!), sen var jag ute och sprang en sväng i skogen. Nu ska jag duscha och lägga mig o läsa en bra bok! Fan vad jag mår bra just nu! Självkänsla - Here I Come !!!! Yiipppeeeeeee!
Nervös....Torsdag igen...
Jaha då var det torsdag igen. Och eftervård. Och se den där U igen.
Terapeut C, ringde just nyss. Och undrade över min dagsform. Är hon rädd för mitt uppträdande på eftervården? Att jag ska explodera eller nåt? Bryta ihop och bete mig illa?
Eller är det så underbart att hon faktiskt bryr sig om mig? Jag väljer det alternativet, för det mår JAG bäst av. Jag ska även prata en stund med min underbara sponsor innan jag åker dit. Behöver ladda kraft så mycket jag bara kan.
Så hur är mitt mående då? Gansla hyfsat faktiskt om man jämför med förra torsdagen. I går kväll ägnade jag mig åt mig själv. När Prinsessan var nattad, tog jag en kort kvällstur på motorcykeln....Mmmmm vad härligt med ljumma kvällsvindar och alla dofter. Sen stängde jag in mig i badrummet och färgade håret och rakade benen. Kände mig fin faktiskt, och värdefull.
Jag planerar att tala om för U att han kan ta med de kläder och badrumsgrejer som jag har kvar i hans hus, till nästa torsdag. Kommer jag att våga säga det? Det känns som att ytterligare såga av kopplingen till honom. Men jag VET att jag behöver göra det.
Jag behöver vara singel just nu. Verkligen. Men en liten, liten del av mig är fortfarande rädd. Det vet jag. Åhh jag hoppas att jag vågar säga det!
Sen har jag en önskan förstås. Att jag kan få bete mig normalt på eftervården. Inte sitta tyst i offer-rollen som förra torsdagen. Utan att jag ska kunna vara den optimist och glada person som jag faktiskt har blivit. Jag vill dela med mig av den inre resa som jag faktiskt har gjort i det här!
Att jag faktiskt mår bra nästan hela dagar, gör trevliga saker för mig själv och för mina barn. Att jag känner mig älskad och omhändertagen trots att jag är singel.
Snälla Gud! Låt mig få den styrka jag behöver för att gå igenom detta!
Från en evigt tacksam kvinna................
Terapeut C, ringde just nyss. Och undrade över min dagsform. Är hon rädd för mitt uppträdande på eftervården? Att jag ska explodera eller nåt? Bryta ihop och bete mig illa?
Eller är det så underbart att hon faktiskt bryr sig om mig? Jag väljer det alternativet, för det mår JAG bäst av. Jag ska även prata en stund med min underbara sponsor innan jag åker dit. Behöver ladda kraft så mycket jag bara kan.
Så hur är mitt mående då? Gansla hyfsat faktiskt om man jämför med förra torsdagen. I går kväll ägnade jag mig åt mig själv. När Prinsessan var nattad, tog jag en kort kvällstur på motorcykeln....Mmmmm vad härligt med ljumma kvällsvindar och alla dofter. Sen stängde jag in mig i badrummet och färgade håret och rakade benen. Kände mig fin faktiskt, och värdefull.
Jag planerar att tala om för U att han kan ta med de kläder och badrumsgrejer som jag har kvar i hans hus, till nästa torsdag. Kommer jag att våga säga det? Det känns som att ytterligare såga av kopplingen till honom. Men jag VET att jag behöver göra det.
Jag behöver vara singel just nu. Verkligen. Men en liten, liten del av mig är fortfarande rädd. Det vet jag. Åhh jag hoppas att jag vågar säga det!
Sen har jag en önskan förstås. Att jag kan få bete mig normalt på eftervården. Inte sitta tyst i offer-rollen som förra torsdagen. Utan att jag ska kunna vara den optimist och glada person som jag faktiskt har blivit. Jag vill dela med mig av den inre resa som jag faktiskt har gjort i det här!
Att jag faktiskt mår bra nästan hela dagar, gör trevliga saker för mig själv och för mina barn. Att jag känner mig älskad och omhändertagen trots att jag är singel.
Snälla Gud! Låt mig få den styrka jag behöver för att gå igenom detta!
Från en evigt tacksam kvinna................
Eftervården 28/6
Det VAR tungt på eftervården igår. Men jag ville INTE sitta där o grina när U sitter där bredvid. Jag har blivit så himla känslig nuförtiden. Är jag ledsen så bara kommer tårarna oavsett vad jag gör. Kunde ändå hålla mej ganska bra genom att tänka på annat.
Han frågade om han fick en kram. Det kändes bra att få säga nej. Det gör bara mer ont då. Och det kändes bra att få sätta gränser för mej själv. C frågade varför jag var så tyst (fast hon VET ju vad jag går igenom! Varför fråga ens?). Jag sa att jag hellre lyssnade idag och att det kändes lite jobbigt idag. Jamenar alla i gruppen VET ju vad vi har gått igenom!!! Kände mig som ett offer. Det gillar jag INTE. Efteråt hoppade jag snabbt in i bilen och stack därifrån innan han kom ut på trappen. Orkade inte säga hejdå.
Som vanligt delade han om sin (j:vla) morsa! Att han inte kan sätta gränser och säga nej. Att hon ringer ständigt och ber om än det ena än det andra. Det känns SÅ BITTERT. Att han sågar MEJ för att han inte kan säga NEJ TILL HENNE! Brädad av hans morsa! Så känns det!
Han ska upp till sin sponsor ikväll och göra sitt 5:e steg. (På tiden!!!) Också på tiden att jag inser att JAG INTE KAN FÖRÄNDRA HONOM! Tänk om jag kunde få in det i min skalle!
Han frågade om han fick en kram. Det kändes bra att få säga nej. Det gör bara mer ont då. Och det kändes bra att få sätta gränser för mej själv. C frågade varför jag var så tyst (fast hon VET ju vad jag går igenom! Varför fråga ens?). Jag sa att jag hellre lyssnade idag och att det kändes lite jobbigt idag. Jamenar alla i gruppen VET ju vad vi har gått igenom!!! Kände mig som ett offer. Det gillar jag INTE. Efteråt hoppade jag snabbt in i bilen och stack därifrån innan han kom ut på trappen. Orkade inte säga hejdå.
Som vanligt delade han om sin (j:vla) morsa! Att han inte kan sätta gränser och säga nej. Att hon ringer ständigt och ber om än det ena än det andra. Det känns SÅ BITTERT. Att han sågar MEJ för att han inte kan säga NEJ TILL HENNE! Brädad av hans morsa! Så känns det!
Han ska upp till sin sponsor ikväll och göra sitt 5:e steg. (På tiden!!!) Också på tiden att jag inser att JAG INTE KAN FÖRÄNDRA HONOM! Tänk om jag kunde få in det i min skalle!
Eftervården idag
Jag måste bara få skriva lite om min eftermiddag. Dels hade jag en sån underbar dialog på sms med min sponsor. Hon är en ängel här på jorden, så är det bara! Hon är definitivt min högre makt just nu. Sedan hade vi en fantastisk dag på eftervården. Vi har en nykomling där som bara är helt underbar! Han är ett (AA)bokexempel på obearbetad alkoholism. Men han är villig och nyfiken så det går ju åt rätt håll. För hans skull gick Peter igenom stegen och beroendecykeln riktigt ordentligt. Fy sjutton vad nyttigt det var. För jag relaterade hela tiden all information till mitt relationsberoende, och det allra mesta gick att överföra direkt!
Först o främst hur jag lovar att sluta...aldrig mer.... För jag mår ju inte bra. Hur irriterad, orolig och missnöjd jag blir i mitt liv. Sedan hur detta bara efter ett antal dagar blir ett kanske. Och sedan hur jag flyr in i mina drömmar för att kicka igång beroendet igen och må bra ett litet tag till. Här behöver jag inte ens träffa honom eller tala med honom längre. Mina egna drömmar om oss i framtiden räcker faktiskt som flykt för att jag ska kunna må bra en stund. Sedan kommer förr eller senare verkligheten ifatt mig och jag får ångest och lovar att aldrig mer.....Och cirkeln är sluten.
Så vad är min lösning då? Jo precis densamma som det var när jag blev befriad från alkoholen. Eftersom jag just erkänt att jag är maktlös i den här relationen, och har tappat kontrollen över mitt liv. (Insanity), så kan jag inte lita på mitt eget "mind". För om min egenvilja styr så kommer jag bara att vilja fly igen. Alltså måste jag lämna över min vilja till någon jag kan lita på till 100%. Min Högre Makt. Just nu är min högre makt min sponsor, kvinnogruppen, Peter och Carina. Jag MÅSTE göra så som de tycker att jag ska göra. Och det vet jag ju vad de tycker.
På hemvägen kände jag en sådan sinnesro! Jag kommer att klara av det här med att han åter kommer till min eftervårdsgrupp. Med Gud vid min sida och alla de som stödjer mig på min väg, så litar jag på att det går bra. Nu ska jag tända ett ljus och be. Tack Gud för att du finns vid min sida!
Först o främst hur jag lovar att sluta...aldrig mer.... För jag mår ju inte bra. Hur irriterad, orolig och missnöjd jag blir i mitt liv. Sedan hur detta bara efter ett antal dagar blir ett kanske. Och sedan hur jag flyr in i mina drömmar för att kicka igång beroendet igen och må bra ett litet tag till. Här behöver jag inte ens träffa honom eller tala med honom längre. Mina egna drömmar om oss i framtiden räcker faktiskt som flykt för att jag ska kunna må bra en stund. Sedan kommer förr eller senare verkligheten ifatt mig och jag får ångest och lovar att aldrig mer.....Och cirkeln är sluten.
Så vad är min lösning då? Jo precis densamma som det var när jag blev befriad från alkoholen. Eftersom jag just erkänt att jag är maktlös i den här relationen, och har tappat kontrollen över mitt liv. (Insanity), så kan jag inte lita på mitt eget "mind". För om min egenvilja styr så kommer jag bara att vilja fly igen. Alltså måste jag lämna över min vilja till någon jag kan lita på till 100%. Min Högre Makt. Just nu är min högre makt min sponsor, kvinnogruppen, Peter och Carina. Jag MÅSTE göra så som de tycker att jag ska göra. Och det vet jag ju vad de tycker.
På hemvägen kände jag en sådan sinnesro! Jag kommer att klara av det här med att han åter kommer till min eftervårdsgrupp. Med Gud vid min sida och alla de som stödjer mig på min väg, så litar jag på att det går bra. Nu ska jag tända ett ljus och be. Tack Gud för att du finns vid min sida!