Hon är MIN nu!

Jag har köpt henne. I går. Jag går runt som i en nyförälskad dimma och bara tittar på bilden av min Virago! Jag provkörde henne i fredags eftermiddag och i princip hade jag väl bestämt mig, men jag vågade inte förhasta mig o ta ut nåt i förskott.

Så igår ringde jag hennes ägare och sa att jag var intresserad. Det som känns så tryggt är att han också är med i AA-gemenskapen fast i en annan hemmagrupp. Vi sågs på Gotlandskonventet också och pratade en del motorcyklar då med. Jag lyckades pruta ner priset till 45.000kr och sen var vi överens! Jippeeeeee! Va lycklig jag är! Min första motorcykel! Det är en Yamaha Virago 1100 kubik. Vinröd och med vilda-västern väskor på sidorna och med underbart mjuka lädersittdynor både för förare och passagerare. Hon mullrar så underbart och växlarna var tydliga och distinkta. Den lilla vindrutan gör att jag inte kände vindmotståndet ens i högre hastigheter. Jag satt som en prinsessa helt enkelt!

Nu ökar dock pressen på att jag bara MÅSTE klara uppkörningen den 21/5! Jag blir stressad bara jag tänker på det. Usch. Men jag vet vad jag ska göra för att maximera mina chanser!
Jag ska ringa upp till Hälsovalet i Falun och boka en tid för akupunktur kvällen innan uppkörningen. Kvinnan som jobbar där kan då sätta just de där nålarna som får mig att koppla av min stressade hjärna och vara mer i min kropp inför uppkörningen. Min värsta fiende är nämligen min egen hjärna. Om bara min kropp och MC:n får klara av det hela så kommer det att gå bra.Men när jag börjar TÄNKA, så går det åt skogen direkt!

Men just nu är jag bara nyförälskad och lycklig!



Livet är ett äventyr!

image29

Ja här är hon. För det är definitivt en HON. En Yamaha Virago 1100 som är till salu i den stad jag jobbar. Jag har varit och provsuttit på den och jag sa att jag var intresserad och att de absolut inte fick sälja den utan min vetskap. Den är underbar och jag är kär!

Jag har skrivit ut en bild på den som jag har på köksbordet hemma. Jag drömmer mig bort allt som oftast och i tankarna flyger jag fram på min underbara hoj...

Vilken sommar jag har att se fram emot. Motorcykelåkning och dans. Kanske i kombination vem vet? Tänk att kunna åka på motorcykel till både AA-möten och danskvällar, så underbart!

Nästa vecka blir jag borta hela veckan. Jag har tagit ut semester för att åka upp till Falun och köra en MC intensivutbildning i tre dagar. Så den här veckan har jag inhandlat nya mc-stövlar vilket jag saknade. Guu va jag längtar!

Sen på torsdagen, på 1:a maj, så åker U och jag på AA:s stora konvent på Gotland och blir borta hela helgen. Det skrämmer mig lite faktiskt. Dels därför att min upplevelse av detta konvent förra året var så vidrig.
U gjorde ju slut med mig då. Men också för att vi inte har setts särskilt mycket den senaste tiden.

Jag tog upp våran relation för en dryg vecka sedan. Frågan om vi ens har någon relation. Har vi det? Som ses kanske 1 dag i veckan? Vi har haft sex en gång den senaste månaden, och inte ens det var mer än en snabbis mitt i natten i yrvaket tillstånd. Som vanligt hade han ingen åsikt eller kommentar om något.

Jag är så LESS på män som inte kommunicerar!!! Varenda gång vi talas vid på telefonen så frågar jag hur det är med honom. Han svarar "bra", och sen är det inget mer med det. ALLT är bara bra JÄMT! Men hur lite kan man ses o ändå påstå att man har en relation då?

Jag orkar inte bry mig mera faktiskt. Jag är trött. Så eländigt trött på att grubbla över detta. Det får vara som det är och jag tänker INTE BRY MIG! Men inte göra slut heller. Jag älskar honom, och om detta är vad han trivs med så får det väl vara så här då. Jag har mitt eget liv att ägna mig åt och JAG SKA HA EN UNDERBAR VÅR OCH SOMMAR SÅ DET SÅ!
Nä nu ska jag drömma vidare om min Virago och dans. Massor med dans,....