Jag grät....
Jag fick gå ut på toa en stund. Stod och tittade mig i spegeln och tårarna bara rann nedför mina kinder. Tur att de flesta har gått hem från jobbet redan. Nästan bara jag kvar här.
Den här videon handlar om mig och min mamma. Jag fick en så skrämmande flash-back så jag tappade andan. Precis så. Precis så fick jag leda min trasiga mamma. Trösta, pyssla om, tala om att hon dög, att hon visst var en bra mamma, bädda om henne, passa upp, hämta vatten, öppna dörren, svara i telefonen.
Jag känner en stor sorg. Av förlorad barndom och oskuld.
Tack Pifflan för att du och Lintin finns.
Den här videon handlar om mig och min mamma. Jag fick en så skrämmande flash-back så jag tappade andan. Precis så. Precis så fick jag leda min trasiga mamma. Trösta, pyssla om, tala om att hon dög, att hon visst var en bra mamma, bädda om henne, passa upp, hämta vatten, öppna dörren, svara i telefonen.
Jag känner en stor sorg. Av förlorad barndom och oskuld.
Tack Pifflan för att du och Lintin finns.
Eftervården 30/8
Idag börjar det kännas att jag närmar mig slutet på min eftervård. Redan nu känns det lite sorgligt. Jag kommer att sakna grabbarna! Det är bara 2 gånger kvar.....
U kom fram och ville kramas och det kändes så gott, så gott..... Jag HAR saknat honom.
Jag delade om min stress hemma med att hinna med allt som jag vill hinna med. Om min knäppa morsa som bara tränger sig på mig. Ju mer jag vill dra mig undan, desto mer "på" blir hon.
I söndags "våldgästade" hon och hennes sambo. Bara satt där i soffan när jag kom hem från MC övningen. Fy fan va inkräktad jag kände mig!
Hon stack åt mig en tusenlapp, som om jag skulle köpas. Kommer med mutor i form av stora chokladkakor, godis till barnen, flera blomkrukor, saft o sylt till frysen osv osv....SKITJOBBIG! Kan hon inte bara låta mej VARA!!!
Sen delade jag om min ekonomi, eller brist på ekonomi snarare. Efteråt sa U som vanligt "Du vet vad jag har sagt!". Med det menar han, att jag alltid får låna pengar av honom om jag behöver. Och det har jag utnyttjat förr. Men vad hjälper det i längden??? De pengarna måste ju ändå tas någonstans ifrån så småningom. Jag bara skjuter problemet framåt en månad...
Efteråt, när alla hade åkt, så pratade vi, U och jag. Han sa att han hade blivit jublande glad av att det var slut mellan mig och Murre. Att hoppet hade tänts igen. Att det kanske kunde bli vi två igen en dag.
Jag sa att jag fortfarande har noll tillit till en relation med honom. Att det bara behövdes några dagar utan ett telefonsamtal från honom, för att jag skulle få katastroftankar om att vara ute i kylan igen.
Det kommer att ta lång, lång tid för mig att kunna lita på honom igen. JA jag älskar honom fortfarande. Det gör jag. Det vet jag. Men jag är SÅ RÄDD.
Jag behöver ha mitt eget liv som stadig grund att stå på, för att våga mig in i en relation igen. Känna att oavsett vad som händer så har jag mej själv, och mitt liv att falla tillbaka på. Jag måste vårda mina intressen, mina vänner, mina "livslustar" och mitt tillfrisknande så att jag vågar ta risken att bli sårad igen.
För jag tror att om att man ska våga älska på riktigt, så innebär det alltid en risk att bli sårad och lämnad. Att våga vara sårbar. Det är aldrig riktigt, riktig säkert, och det är DET som skapar den ömsesidiga respekten för varandra, att man måste vårda sin relation, vara rädd om varandra liksom. Det är dit jag vill nå....
Innan vi skildes så pussades vi. Först en gång...fy fabian va mysigt....sen några gånger till...För att det var så otroligt gott...Vilken underbar, underbar mun han har, min U.
Åhhhhhh hur ska jag VÅGA lita på honom igen....suck suck jubel suck.....
U kom fram och ville kramas och det kändes så gott, så gott..... Jag HAR saknat honom.
Jag delade om min stress hemma med att hinna med allt som jag vill hinna med. Om min knäppa morsa som bara tränger sig på mig. Ju mer jag vill dra mig undan, desto mer "på" blir hon.
I söndags "våldgästade" hon och hennes sambo. Bara satt där i soffan när jag kom hem från MC övningen. Fy fan va inkräktad jag kände mig!
Hon stack åt mig en tusenlapp, som om jag skulle köpas. Kommer med mutor i form av stora chokladkakor, godis till barnen, flera blomkrukor, saft o sylt till frysen osv osv....SKITJOBBIG! Kan hon inte bara låta mej VARA!!!
Sen delade jag om min ekonomi, eller brist på ekonomi snarare. Efteråt sa U som vanligt "Du vet vad jag har sagt!". Med det menar han, att jag alltid får låna pengar av honom om jag behöver. Och det har jag utnyttjat förr. Men vad hjälper det i längden??? De pengarna måste ju ändå tas någonstans ifrån så småningom. Jag bara skjuter problemet framåt en månad...
Efteråt, när alla hade åkt, så pratade vi, U och jag. Han sa att han hade blivit jublande glad av att det var slut mellan mig och Murre. Att hoppet hade tänts igen. Att det kanske kunde bli vi två igen en dag.
Jag sa att jag fortfarande har noll tillit till en relation med honom. Att det bara behövdes några dagar utan ett telefonsamtal från honom, för att jag skulle få katastroftankar om att vara ute i kylan igen.
Det kommer att ta lång, lång tid för mig att kunna lita på honom igen. JA jag älskar honom fortfarande. Det gör jag. Det vet jag. Men jag är SÅ RÄDD.
Jag behöver ha mitt eget liv som stadig grund att stå på, för att våga mig in i en relation igen. Känna att oavsett vad som händer så har jag mej själv, och mitt liv att falla tillbaka på. Jag måste vårda mina intressen, mina vänner, mina "livslustar" och mitt tillfrisknande så att jag vågar ta risken att bli sårad igen.
För jag tror att om att man ska våga älska på riktigt, så innebär det alltid en risk att bli sårad och lämnad. Att våga vara sårbar. Det är aldrig riktigt, riktig säkert, och det är DET som skapar den ömsesidiga respekten för varandra, att man måste vårda sin relation, vara rädd om varandra liksom. Det är dit jag vill nå....
Innan vi skildes så pussades vi. Först en gång...fy fabian va mysigt....sen några gånger till...För att det var så otroligt gott...Vilken underbar, underbar mun han har, min U.
Åhhhhhh hur ska jag VÅGA lita på honom igen....suck suck jubel suck.....
Mycket att göra eller....inte....?
Det känns som om jag borde vara stressad. Men min känsla är dubbelbottnad för på jobbet är det skitlugnt just nu. Så på jobbet försöker jag hinna blogga och läsa MC teori så mycket jag bara kan och vågar. Jag kan ju inte sitta helt öppet och läsa MC teori och blogga, men så fort min chef är borta, så gör jag det. Jamenar jag sköter ju faktiskt mitt jobb! (fast lite dåligt samvete får jag...)
Hemma är det i stället SKITMYCKET att göra. Blev äntligen klar med staplandet av veden i går kväll, så nu ser i alla fall garageuppfarten ren o fin ut.
Men så skulle jag sätta igång med att spackla och slipa det sista i mitt rum inför tapetseringen på lördag. Jag hann bara precis ta av locket på spackelhinken, så ringde telefonen.
Men det är ju så UNDERBART med sponsier så jag bara KAN inte bli irriterad på detta. Dessa underbara kvinnor/tjejer är ju MITT TILLFRISKNANDE!
Jag försökte hinna med mina barn också. Tonårssonen är förkyld och jag får t om klappa om honom. Han blir så liten när han är sjuk! Lilltjejen ska ha gonattfika och saga och jag VILL ge henne den tiden också!
Men VARFÖR räcker inte mina timmar på eftermiddagarna? Jag skulle vilja hinna meditera också, men hur skulle det hinnas med? Jag måste ta upp detta på eftervården idag....
En annan sak som oroar mig just nu är min ekonomi. Jag vågar knappt tänka på det faktiskt. Tränger undan de obehagliga och låtsas som om jag inte bryr mig. Jag tänker att Gud hittar någon väg om jag bara inte oroar mig. Men jag oroar mig visst! Kan inte låta bli! Jag vet inte ens om jag kommer att ha råd att köpa tapeterna till mitt rum! Och det är LÅNGT kvar på den här månaden....
Men om jag köper tapeterna på Coop Forum, så kan jag betala med mitt MedMera-kort. Där har jag ju kredit. Då skjuter jag ju upp det obehagliga till senare....
Och nästa månad kommer räntorna på huset..... NEJ ner med huvudet i sanden ett tag till.... jag ORKAR inte tänka på det just nu....
U ringde sent i går kväll. Jag höjde tyvär rösten och blev upprörd. Han sa att han kände det som att JAG skulle ha ringt!!!
Men jag har ju ringt åtminstonde de två sista gångerna!!! Faan också!
Men jag VILL verkligen inte bete mig så här. Jag ska be honom om ursäkt idag på eftervården. Oavsett hur jag känner, så vill jag kunna bete mig som folk! Han ringer när han VILL ringa! Jag ringer när jag VILL ringa.
PUNKT SLUT!
Och om ingen av oss ringer så FINE! Då är det SÅ DET SKA VARA DÅ!!!!
Hemma är det i stället SKITMYCKET att göra. Blev äntligen klar med staplandet av veden i går kväll, så nu ser i alla fall garageuppfarten ren o fin ut.
Men så skulle jag sätta igång med att spackla och slipa det sista i mitt rum inför tapetseringen på lördag. Jag hann bara precis ta av locket på spackelhinken, så ringde telefonen.
Men det är ju så UNDERBART med sponsier så jag bara KAN inte bli irriterad på detta. Dessa underbara kvinnor/tjejer är ju MITT TILLFRISKNANDE!
Jag försökte hinna med mina barn också. Tonårssonen är förkyld och jag får t om klappa om honom. Han blir så liten när han är sjuk! Lilltjejen ska ha gonattfika och saga och jag VILL ge henne den tiden också!
Men VARFÖR räcker inte mina timmar på eftermiddagarna? Jag skulle vilja hinna meditera också, men hur skulle det hinnas med? Jag måste ta upp detta på eftervården idag....
En annan sak som oroar mig just nu är min ekonomi. Jag vågar knappt tänka på det faktiskt. Tränger undan de obehagliga och låtsas som om jag inte bryr mig. Jag tänker att Gud hittar någon väg om jag bara inte oroar mig. Men jag oroar mig visst! Kan inte låta bli! Jag vet inte ens om jag kommer att ha råd att köpa tapeterna till mitt rum! Och det är LÅNGT kvar på den här månaden....
Men om jag köper tapeterna på Coop Forum, så kan jag betala med mitt MedMera-kort. Där har jag ju kredit. Då skjuter jag ju upp det obehagliga till senare....
Och nästa månad kommer räntorna på huset..... NEJ ner med huvudet i sanden ett tag till.... jag ORKAR inte tänka på det just nu....
U ringde sent i går kväll. Jag höjde tyvär rösten och blev upprörd. Han sa att han kände det som att JAG skulle ha ringt!!!
Men jag har ju ringt åtminstonde de två sista gångerna!!! Faan också!
Men jag VILL verkligen inte bete mig så här. Jag ska be honom om ursäkt idag på eftervården. Oavsett hur jag känner, så vill jag kunna bete mig som folk! Han ringer när han VILL ringa! Jag ringer när jag VILL ringa.
PUNKT SLUT!
Och om ingen av oss ringer så FINE! Då är det SÅ DET SKA VARA DÅ!!!!
Min drömhoj? Suzuki Maruder 800
Är jag ute i kylan igen......?
Ja egentligen ska jag ju inte grubbla över detta, men jag KAN inte låta bli. (alkoholist va....;-)
U har ju lovat så himla dyrt o heligt att han alltid skulle ringa mej i fortsättningen. Men nu har han inte hörts av på2 3 dagar.
Inte för att jag bryr mej men ändå.... Är jag dumpad igen nu eller....?
Jag blir irriterad på mig själv för att jag ens tänker på det. Han har väl ett liv att leva. Och det ska jag också snart ha, så det så!!!
U har ju lovat så himla dyrt o heligt att han alltid skulle ringa mej i fortsättningen. Men nu har han inte hörts av på
Inte för att jag bryr mej men ändå.... Är jag dumpad igen nu eller....?
Jag blir irriterad på mig själv för att jag ens tänker på det. Han har väl ett liv att leva. Och det ska jag också snart ha, så det så!!!
Fas 7 - Att be om hjälp!
Ja det kändes som om jag inte kunde sjunka djupare ner i förnedring än var jag nu befann mig. Jag hade målat in mig i ett hörn, och var till sist tvungen att kapitulera.
Jag sa till företagshälsovården att jag ville boka en tid med Mr P, som var / är alkoholterapeut på företaget där jag arbetar. Men inte för att JAG behövde hjälp, utan för att jag hade en person i min personalgrupp som jag misstänkte hade alkoholproblem.
Men när jag väl satt där på tu man hand med Mr P, så sa han att "det är väl så att det egentligen är dej det handlar om?". Då brast det för mig och sanningen kom fram. Jag längtade så mycket efter att få prata med någon om hur jag mådde. Mr P ordnade en tid så att jag skulle få göra ett sk. Addistest. Det är ca 70 frågor som man ska besvara och resultatet kan utvisa om man har alkoholproblem eller inte.
Redan efter dessa möten mådde jag lite bättre. Jag tror att själva beslutet att be om hjälp, gav mig lite mer kraft. Visserligen drack jag fortfarande, men jag visste ju att OM jag behövde hjälp så skulle jag få det.
Jag minns så väl den soliga torsdagen den 1:a september 2005, då jag skulle till företagshälsovården och Mr P skulle ge mig svaret på mitt Addistest. Jag hade lämnat mitt kontor med datorn och radion på. Handväskan låg på golvet. Det såg nog ut som om jag strax skulle komma tillbaka. Det visade sig senare att det skulle dröja 5 veckor innan jag satte min fot där igen, men det visste jag inget om då.
Jag hade promenerat upp till den andra fabriksenheten, där företagshälsovården finns. Jag gick genom receptionen, trots att det var en omväg, för att hälsa på mina gamla arbetskamrater när jag ändå var där. Jag var SÅ avstängd från mina känslor!!! Stod å småpratade om ditt o datt! INGEN kunde ha anat vad som pågick i mitt inre den dagen, allra minst jag själv.
När Mr P sa "du är en solklar alkoholist", så kunde jag först inte förstå vad han sa. Jag? Alkoholist? Vad menade han? Det var då mitt inre brast. Jag trodde jag skulle dö där på fläcken när sanningen gick upp för mig. Jag kunde inte andas. Jag fick sitta med huvudet mellan knäna en bra stund. Jag bara hulkade i kramper. Fick inte fram ett ord. Mr P la sin hand på mig, det minns jag. Och gav mig näsdukar vart efter de gamla pulveriserades sönder under mina hulkanden.
Det tog 4 timmar innan jag lugnade ner mig. Men jag sa till Mr P att jag på INGA villkor ville lämna det rum som jag satt i. "För om jag reser på mig så kommer jag att rasa ihop och dö", det var jag övertygad om. Min chef kom upp med min handväska (jag såg honom inte, men de berättade det för mig).
Mr P sa att jag skulle skickas på ett behandlingshem, redan på måndag. Han frågade mig om jag visste vad AA var, men jag hade väl bara vagt hört talas om det. Jag tyckte faktiskt att de inte skulle slösa några pengar på en dyr behandling. "Ni kan väl bara ge mig ett nackskott" tyckte jag. För mig var nu livet ändå slut. Det var så jag tänkte. Allt var över. Det fanns inget liv för mig.
Till sist var de tvugna att ringa på Mr Stoneface. Han fick komma och hämta hem mig. Men först hade Mr P ett samtal med honom om vad som hade hänt. Mr Stoneface hade naturligtvis ingen aning om att jag var alkoholist (jo kattskit heller så mycket vinglas som jag hade ställt fram, och börjat dricka mer och mer demonstrativt hade jag gjort. Men det man inte VILL se det ser man inte...).
När vi kom hem gick Mr Stoneface huset runt och samlade ihop alla mina alkohol-gömmor. Jag var faktiskt ärlig. Han bar ut allt som fanns kvar och låste in det i vapenskåpet i garaget. Nyckeln skulle han ta med till jobbet (jag kan vara ganska manipulativ, och det vet han).
Ibland undrar jag hur jag överlevde den där helgen innan jag åkte på behandling. Obearbetad alkoholism i ett nötskal. Att må som en hink skit och inte ha NÅN alkohol att ta till, det är INTE lätt. Men helgen gick i alla fall och jag fick komma i väg på 4 veckors behandling.
Jag sa till företagshälsovården att jag ville boka en tid med Mr P, som var / är alkoholterapeut på företaget där jag arbetar. Men inte för att JAG behövde hjälp, utan för att jag hade en person i min personalgrupp som jag misstänkte hade alkoholproblem.
Men när jag väl satt där på tu man hand med Mr P, så sa han att "det är väl så att det egentligen är dej det handlar om?". Då brast det för mig och sanningen kom fram. Jag längtade så mycket efter att få prata med någon om hur jag mådde. Mr P ordnade en tid så att jag skulle få göra ett sk. Addistest. Det är ca 70 frågor som man ska besvara och resultatet kan utvisa om man har alkoholproblem eller inte.
Redan efter dessa möten mådde jag lite bättre. Jag tror att själva beslutet att be om hjälp, gav mig lite mer kraft. Visserligen drack jag fortfarande, men jag visste ju att OM jag behövde hjälp så skulle jag få det.
Jag minns så väl den soliga torsdagen den 1:a september 2005, då jag skulle till företagshälsovården och Mr P skulle ge mig svaret på mitt Addistest. Jag hade lämnat mitt kontor med datorn och radion på. Handväskan låg på golvet. Det såg nog ut som om jag strax skulle komma tillbaka. Det visade sig senare att det skulle dröja 5 veckor innan jag satte min fot där igen, men det visste jag inget om då.
Jag hade promenerat upp till den andra fabriksenheten, där företagshälsovården finns. Jag gick genom receptionen, trots att det var en omväg, för att hälsa på mina gamla arbetskamrater när jag ändå var där. Jag var SÅ avstängd från mina känslor!!! Stod å småpratade om ditt o datt! INGEN kunde ha anat vad som pågick i mitt inre den dagen, allra minst jag själv.
När Mr P sa "du är en solklar alkoholist", så kunde jag först inte förstå vad han sa. Jag? Alkoholist? Vad menade han? Det var då mitt inre brast. Jag trodde jag skulle dö där på fläcken när sanningen gick upp för mig. Jag kunde inte andas. Jag fick sitta med huvudet mellan knäna en bra stund. Jag bara hulkade i kramper. Fick inte fram ett ord. Mr P la sin hand på mig, det minns jag. Och gav mig näsdukar vart efter de gamla pulveriserades sönder under mina hulkanden.
Det tog 4 timmar innan jag lugnade ner mig. Men jag sa till Mr P att jag på INGA villkor ville lämna det rum som jag satt i. "För om jag reser på mig så kommer jag att rasa ihop och dö", det var jag övertygad om. Min chef kom upp med min handväska (jag såg honom inte, men de berättade det för mig).
Mr P sa att jag skulle skickas på ett behandlingshem, redan på måndag. Han frågade mig om jag visste vad AA var, men jag hade väl bara vagt hört talas om det. Jag tyckte faktiskt att de inte skulle slösa några pengar på en dyr behandling. "Ni kan väl bara ge mig ett nackskott" tyckte jag. För mig var nu livet ändå slut. Det var så jag tänkte. Allt var över. Det fanns inget liv för mig.
Till sist var de tvugna att ringa på Mr Stoneface. Han fick komma och hämta hem mig. Men först hade Mr P ett samtal med honom om vad som hade hänt. Mr Stoneface hade naturligtvis ingen aning om att jag var alkoholist (jo kattskit heller så mycket vinglas som jag hade ställt fram, och börjat dricka mer och mer demonstrativt hade jag gjort. Men det man inte VILL se det ser man inte...).
När vi kom hem gick Mr Stoneface huset runt och samlade ihop alla mina alkohol-gömmor. Jag var faktiskt ärlig. Han bar ut allt som fanns kvar och låste in det i vapenskåpet i garaget. Nyckeln skulle han ta med till jobbet (jag kan vara ganska manipulativ, och det vet han).
Ibland undrar jag hur jag överlevde den där helgen innan jag åkte på behandling. Obearbetad alkoholism i ett nötskal. Att må som en hink skit och inte ha NÅN alkohol att ta till, det är INTE lätt. Men helgen gick i alla fall och jag fick komma i väg på 4 veckors behandling.
MC Kort - Jajjamän!
Nu J--vlar ska det bli av! MC-kort alltså! Jag beställde ju teoripaketet för MC-kortet redan före semestern. Gissa om jag har tittat i dem.... Näääeee... Så mycket annat som kom i vägen den här semestern...
Men nu har vår nya personalchef triggat igång mig! (Han som jag övningskörde med i söndags) Han är SÅ PÅ GÅNG när det gäller MC-kort. Han pratar inte om annat! Och det är precis vad jag behöver!
Så nu har vi båda bokat tid för teoriprovet. Jag fick tid den 14:e september, på fredagen, och han skriver på måndagen efter. Så gissa om jag ska råplugga nu!
Har inte jobbat ett enda dugg ännu idag fast klockan är halv tio. Jag bara surfar runt o letar efter teorifrågor på internet. Skäms lite, men just nu är det inte så mycket att göra, så jag tror inte att jobbet blir så mycket lidande...
Nä nu har jag inte tid att blogga mera, för nu ska jag plugga teori.......;.)
Men nu har vår nya personalchef triggat igång mig! (Han som jag övningskörde med i söndags) Han är SÅ PÅ GÅNG när det gäller MC-kort. Han pratar inte om annat! Och det är precis vad jag behöver!
Så nu har vi båda bokat tid för teoriprovet. Jag fick tid den 14:e september, på fredagen, och han skriver på måndagen efter. Så gissa om jag ska råplugga nu!
Har inte jobbat ett enda dugg ännu idag fast klockan är halv tio. Jag bara surfar runt o letar efter teorifrågor på internet. Skäms lite, men just nu är det inte så mycket att göra, så jag tror inte att jobbet blir så mycket lidande...
Nä nu har jag inte tid att blogga mera, för nu ska jag plugga teori.......;.)
Kom på en grej...
Jag satt och funderade här på jobbet om hur värdelös jag är på att komma ihåg människors bemärkelsedagar, nykterhetsdagar, namnsdagar och sånt.
Jag får verkligen tvinga mig själv att komma ihåg. Det kommer inte alls naturligt som för en del andra människor. I hela mitt liv har jag verkligen försökt att tvinga mig till att komma ihåg. Skrivit upp i almanackor men senare glömt att kolla den. Satt upp lappar på kylskåp och på jobbet, men ändå glömt läsa dem. Skrivit upp med bläck på handen "Glöm ej att ringa XXX och gratta", men ändå lyckats missa osv osv....
Jag har oräkneliga exempel på min glömska.
Men så satt jag o mindes en delning från förra veckans onsdags-möte. Det var en person som delade som jag VERKLIGEN ser upp till. Han har många års nykterhet och arbetar som terapeut. Han har högskolestudier i gestaltterapi bakom sig osv osv...
Han sa att han var helt värdelös som sponsor. Men att han bit för bit har blivit tvungen att acceptera att han bara är sådan! Och när han väl accepterade det, så släppte det ständiga dåliga samvetet för att han borde ha kunnat bättre.
Så har jag också börjat tänka nu. Gud har kanske någon mening med att han har skapt mig så här glömsk inför människors viktiga dagar? Ska jag lära mig att tåla misstag kanske? Eller är det männsikor i min närhet som ska lära sig tåla mina mänskliga fel och brister?
Ja inte vet jag, men nu har jag en del viktiga dagar framför mig och jag är LIVRÄDD för att missa något! Det är sponsier som ska ha medaljer, personer i min närhet som fyller år o sånt.
Jag kan bara HOPPAS att jag klarar detta. Och gör jag inte det, så är det väl någon mening med det också!
MC söndag!
WOW vilken dag jag har haft idag! Helt JÄTTE suveränt kul! Kört MASSOR med motorcykel idag!
Det hela började i förra veckan då vår nye personalchef nämnde att han håller på och övningskör för MC-kort, och att han brukade övningsköra med en av ekonomi-killarna som är sådär super duktig att köra MC. Jag sa då att jag gärna också hänger med nästa gång de ska övningsköra. Då föreslog han idag, söndag.
Så idag vid 14-tiden samlades vi vid ett gammalt flygfält som finns att övningsköra på. Det är ca 4 mil att köra dit så jag var liite nervös för om min MC skulle starta och om jag skulle hinna i tid o så.
U var också där. Jag sa att han också fick komma om han ville (på dansen i fredags, sa jag det), och jag blev faktiskt glad när han kom. Han är så sabla trevlig nu förtiden! Kritiserar inte, gnäller och klagar inte. Han är bara super pedagogisk (fast jag gör fel ibland), och talar snällt om vad jag ska tänka på och så. Han till och med berömmer mej!
(fast jag har liiite svårt att tro på beröm o sånt för jag tänker bara att han har en baktanke med det han säger....)
Jag fick köra slalom runt koner, garagevändningar och öva tvära inbromsningar å sånt. Jättekul!
När de andra två åkte hem så körde U och jag en sväng på hans MC. Han är inte så van att skjutsa och ville öva på det. Det var super kul! Jag fick så många minnesbilder från länge, länge sedan, när Mr Stoneface fortfarande brukade skjutsa mig bakpå hans MC.
När vi svängde ut på stora vägen så kände jag hur tårarna rann ner för mina kinder. Jag kunde inte hjälpa det. Det var så himla känsloladdat för mig på något konstigt sätt. Jag bara åkte med, höll om U och såg ingenting för ögonen var alldeles tårfyllda. Och inte kunde jag torka dem heller eftersom visiret var nedfällt.
Funderade mycket på vad som hände med mig, på hemvägen från flygfältet. Jag känner mig lite väl känslig just nu...Kan det ha att göra med att jag varit så stark i flera dagar, och behöver få vara lite krake nu ett tag igen....?
Ja inte vet jag. Jag får ta upp det med min sponsor i kväll!
Det hela började i förra veckan då vår nye personalchef nämnde att han håller på och övningskör för MC-kort, och att han brukade övningsköra med en av ekonomi-killarna som är sådär super duktig att köra MC. Jag sa då att jag gärna också hänger med nästa gång de ska övningsköra. Då föreslog han idag, söndag.
Så idag vid 14-tiden samlades vi vid ett gammalt flygfält som finns att övningsköra på. Det är ca 4 mil att köra dit så jag var liite nervös för om min MC skulle starta och om jag skulle hinna i tid o så.
U var också där. Jag sa att han också fick komma om han ville (på dansen i fredags, sa jag det), och jag blev faktiskt glad när han kom. Han är så sabla trevlig nu förtiden! Kritiserar inte, gnäller och klagar inte. Han är bara super pedagogisk (fast jag gör fel ibland), och talar snällt om vad jag ska tänka på och så. Han till och med berömmer mej!
(fast jag har liiite svårt att tro på beröm o sånt för jag tänker bara att han har en baktanke med det han säger....)
Jag fick köra slalom runt koner, garagevändningar och öva tvära inbromsningar å sånt. Jättekul!
När de andra två åkte hem så körde U och jag en sväng på hans MC. Han är inte så van att skjutsa och ville öva på det. Det var super kul! Jag fick så många minnesbilder från länge, länge sedan, när Mr Stoneface fortfarande brukade skjutsa mig bakpå hans MC.
När vi svängde ut på stora vägen så kände jag hur tårarna rann ner för mina kinder. Jag kunde inte hjälpa det. Det var så himla känsloladdat för mig på något konstigt sätt. Jag bara åkte med, höll om U och såg ingenting för ögonen var alldeles tårfyllda. Och inte kunde jag torka dem heller eftersom visiret var nedfällt.
Funderade mycket på vad som hände med mig, på hemvägen från flygfältet. Jag känner mig lite väl känslig just nu...Kan det ha att göra med att jag varit så stark i flera dagar, och behöver få vara lite krake nu ett tag igen....?
Ja inte vet jag. Jag får ta upp det med min sponsor i kväll!
Kapitlet Murre är slut......
Det känns tomt och mycket sorgligt men jag KUNDE inte fortsätta min relation med Murre längre. Jag har gått och tänkt och vridit på detta under hela veckan utan att komma på någon vettig lösning.
Jag har bara känt att han har haft förväntningar på vår relation som jag inte har kunnat infria. Han har också under ett par tillfällen varit ironisk och anklagande över hur jag har prioriterat min tid.
Men jag har sagt HELA tiden att jag prioriterar mina barn först, sedan mina sponsier och andra kvinnor, SEN kommer en ev. relation!
Och sedan har vi ju faktiskt bara dejtat en handfull gånger faktiskt!
Jag åkte hem till honom idag på eftermiddagen. Vi satt på hans balkong och drack té. Jag sa precis som jag kände, att det helt enkelt inte finns plats i mitt liv för en relation just nu och att jag är ledsen för det.
Han frågade om jag inte hade några känslor kvar för honom alls.
Jag sa att jag inte direkt hade hunnit bli kär, på de dejter vi har haft, men att jag nog varit förälskad i alla fall. Men de känslorna försvann när jag började känna mig trängd.
Han undrade varför jag inte hade talat om det direkt då när jag hade känt att känslorna försvann. Då sa jag att jag INTE ville göra slut på telefon utan träffa honom och prata mellan fyra ögon.
I stort sett gick det bra att prata med honom. Under några få ögonblick var jag rädd. Jag såg att hat och anklagelser blixtrade till i honom och jag blev rädd, för jag vet ju inte hur han har brukat hantera sånt här i det förgågna. Jag sa;
"Förlåt om jag har sårat dig..."
Det slutade med att vi kramades om i hallen och önskade varandra lycka till när jag gick.
Det kändes så konstigt att gå därifrån. Stort på något sätt. Att jag står upp för mig själv så här flera dagar på raken. Jag känner hur jag växer och tar mer och mer ansvar för min tillvaro!
Nu har jag suttit i telefon heeela lördagskvällen med mina sponsier. Jag har vräkt i mig godis och faktiskt mått ganska bra!
PS) JAG ÄR FORTFARANDE SNUSFRI!
Jag har bara känt att han har haft förväntningar på vår relation som jag inte har kunnat infria. Han har också under ett par tillfällen varit ironisk och anklagande över hur jag har prioriterat min tid.
Men jag har sagt HELA tiden att jag prioriterar mina barn först, sedan mina sponsier och andra kvinnor, SEN kommer en ev. relation!
Och sedan har vi ju faktiskt bara dejtat en handfull gånger faktiskt!
Jag åkte hem till honom idag på eftermiddagen. Vi satt på hans balkong och drack té. Jag sa precis som jag kände, att det helt enkelt inte finns plats i mitt liv för en relation just nu och att jag är ledsen för det.
Han frågade om jag inte hade några känslor kvar för honom alls.
Jag sa att jag inte direkt hade hunnit bli kär, på de dejter vi har haft, men att jag nog varit förälskad i alla fall. Men de känslorna försvann när jag började känna mig trängd.
Han undrade varför jag inte hade talat om det direkt då när jag hade känt att känslorna försvann. Då sa jag att jag INTE ville göra slut på telefon utan träffa honom och prata mellan fyra ögon.
I stort sett gick det bra att prata med honom. Under några få ögonblick var jag rädd. Jag såg att hat och anklagelser blixtrade till i honom och jag blev rädd, för jag vet ju inte hur han har brukat hantera sånt här i det förgågna. Jag sa;
"Förlåt om jag har sårat dig..."
Det slutade med att vi kramades om i hallen och önskade varandra lycka till när jag gick.
Det kändes så konstigt att gå därifrån. Stort på något sätt. Att jag står upp för mig själv så här flera dagar på raken. Jag känner hur jag växer och tar mer och mer ansvar för min tillvaro!
Nu har jag suttit i telefon heeela lördagskvällen med mina sponsier. Jag har vräkt i mig godis och faktiskt mått ganska bra!
PS) JAG ÄR FORTFARANDE SNUSFRI!
Black Jacks e de drag i!
Ja det var himla KUL att komma ut på dansgolvet igen! Detta trots mitt egentligen dåliga samvete för att jag borde ha umgåtts med Murre en sån här kväll, och inte dragit iväg på dans. Jag har inte träffat Murre på hela veckan....Men det är ju flera veckor sedan sist jag var på dans också....suck
Det är som en inre strid mellan vad jag har LUST att göra och vad jag BORDE göra...
Det här stärker mig i mitt långsamt växande beslut att jag inte ska ha någon relation alls. Jag har helt enkelt inte tid! Det är för mycket annat som jag tycker är viktigare just nu.
Jag borde renovera klart mitt sovrum någon gång, stapla klart veden som ligger över hela garageuppfarten, läsa MC-teori, måla sydväggen på mitt hus, ha mer tid för sponsier osv osv... Snart börjar ju dessutom min utbildning!
Men visst var det pluspoäng för U igår på dansen! Helt solklart! Han e så go att dansa med, och vi dansar så himla bra ihop. Nuförtiden så kan vi nästan alltid prata också utan att det går tävling, jämförelse och konkurrens med i diskussionerna. Men visst klackar det till i mig när han nämner danser som han ska åka på själv /saker som han ska göra, utan mig. Men det är ju helt MITT problem! Jag MÅSTE lita på att han FRÅGAR om han vill göra något med mig, annars tänker jag lita helt på att han inte vill ha mej med.
Läget med Murre är lite inflamerat just nu....Minst sagt. De telefonsamtal vi har haft den här veckan visar ganska tydligt att han går igenom ungefär det jag gick igenom med U i vintras.
Han vill så klart ses mer. Och han blir svartsjuk och krävande. Mår dåligt säger han. Men han är klok nog iaf att veta att det hör till hans brist på tillfrisknande just nu. Han är inte i balans.
Han låter lite bitter och sarkastisk. För att jag inte har tid att träffa honom förrän idag, lördag. Han säger att han är rädd för att hans besatthet ska skrämma bort mig. Jag har tänkt på det.... Men det är INTE hans besatthet som skrämmer mig. Inte alls, för den har jag själv gått igenom så jag vet hur det är.
Utan det är de förväntningar som jag tror att han har på mig som stör mej. Jag KAN inte ge honom mer tid i en relation just nu. Nästan allt annat i livet känns viktigare faktiskt.
Ja vi får se vad som händer när vi träffas ikväll Murre o jag.....
Det är som en inre strid mellan vad jag har LUST att göra och vad jag BORDE göra...
Det här stärker mig i mitt långsamt växande beslut att jag inte ska ha någon relation alls. Jag har helt enkelt inte tid! Det är för mycket annat som jag tycker är viktigare just nu.
Jag borde renovera klart mitt sovrum någon gång, stapla klart veden som ligger över hela garageuppfarten, läsa MC-teori, måla sydväggen på mitt hus, ha mer tid för sponsier osv osv... Snart börjar ju dessutom min utbildning!
Men visst var det pluspoäng för U igår på dansen! Helt solklart! Han e så go att dansa med, och vi dansar så himla bra ihop. Nuförtiden så kan vi nästan alltid prata också utan att det går tävling, jämförelse och konkurrens med i diskussionerna. Men visst klackar det till i mig när han nämner danser som han ska åka på själv /saker som han ska göra, utan mig. Men det är ju helt MITT problem! Jag MÅSTE lita på att han FRÅGAR om han vill göra något med mig, annars tänker jag lita helt på att han inte vill ha mej med.
Läget med Murre är lite inflamerat just nu....Minst sagt. De telefonsamtal vi har haft den här veckan visar ganska tydligt att han går igenom ungefär det jag gick igenom med U i vintras.
Han vill så klart ses mer. Och han blir svartsjuk och krävande. Mår dåligt säger han. Men han är klok nog iaf att veta att det hör till hans brist på tillfrisknande just nu. Han är inte i balans.
Han låter lite bitter och sarkastisk. För att jag inte har tid att träffa honom förrän idag, lördag. Han säger att han är rädd för att hans besatthet ska skrämma bort mig. Jag har tänkt på det.... Men det är INTE hans besatthet som skrämmer mig. Inte alls, för den har jag själv gått igenom så jag vet hur det är.
Utan det är de förväntningar som jag tror att han har på mig som stör mej. Jag KAN inte ge honom mer tid i en relation just nu. Nästan allt annat i livet känns viktigare faktiskt.
Ja vi får se vad som händer när vi träffas ikväll Murre o jag.....
Äntligen hemma!
Ja fy fabian vad timmar kan ticka långsamt förbi när man inte trivs riktigt.... Undrar hur många gånger jag har tittat på klockan de här två konferensdagarna.... men nu är jag ÄNTLIGEN HEMMA!
Torsdagen var värst. Vi var 9 personer totalt och de andra, förrutom min chef, är avdelningschefer av något slag. De har alla mellan 5-10 chefer under sig. Min chef är fabrikschefen och så Lillamej. Som är som en katt bland hermelinerna. Ja så känns det.
Jag ska tydligen ingå i ledningsgruppen. Som sekreterare till fabrikschefen. Men hälften av tiden vet jag inte /förstår jag inte, vad de pratar om. Så roligt är det INTE!
På kvällen var det fin middag som inleddes med en fördrink på den soliga altanen överblickandes den vackra forsen. Alla de andra drack öl eller vin. Jag satt där med min cola. Till maten drack jag en Ramlösa.
Efter middagen var det mer vin och öl i en närliggande sällskapslokal (annat fanns inte att dricka så jag fick gå ner och hämta läsk i receptionen....)
Jag störs inte av att de andra dricker. Faktiskt inte! Det som stör mig är:
1. Jag vet inte om de VET att jag är alkoholist! (Jag vet bara att min chef vet)
2. Ca 70 % av samtalsämnena under kvällen rörde sig kring/om alkohol!
På morgonen när jag vaknade i hotellsängen så fick jag en uppenbarelse (från min Högre Kraft?). Idag ska jag tala om att jag är alkoholist! Jag kände det så TYDLIGT!
Jag ORKAR inte gissa längre vem som vet vad, och vem som bara undviker ämnet osv osv...
Så jag sa till min chef efter frukosten att jag ville ha några minuter av tiden innan vi skulle fortsätta konferensen på fredagen.
Jag sa ungefär så här:
"Som ni kanske uppmärksammade i går så drack jag bara läsk under hela kvällen. Nej, Jag är INTE gravid!
Jag är nykter alkoholist sedan snart 2 år tillbaka.
Jag vill att ni ska veta detta om mig eftersom jag numera ingår i ledningsgruppen. Ni har också mycket folk under er och därför det sannolikt att det finns någon eller några individer under er som har samma problem som jag har. Så om ni / eller någon av era produktionsledare behöver ett bollplank / ställa frågor om alkoholism så är ni välkomna att höra av er till mig. Jag vill vara öppen om min alkoholism."
Jag berättade också lite om utbildningen till Addiktolog som jag börjar om ett par veckor. Det blev tyst när jag (i vanlig AA manér) sa TACK! och var klar.
En av de kvinnliga cheferna sa tack för att jag så modigt hade delat med mig! Och jag var faktiskt ganska stolt! Mest över att jag hade varit saklig, kortfattad och informativ. (och modig!)
Wow vad jag växer av sånt här! Skönt att vara tillbaka till sin dator och blogg i alla fall!
Nä nu har jag inte tid med er mera. Jag ska ut o DANSA! Vi ses i morgon!
Bloggabstinens
Nu ska jag iväg några dagar. Ledningsgruppen har konferens, och de påstår att jag hör till ledningsgruppen...suck. Jag har försökt klara mej undan de här konferenserna och hittills lyckats (min chef vet om min alkoholism och har låtit mej slippa). Men nu är det alltså dags!
Men jag kommer att sakna min blogg. Bloggabstinens. Jag kommer också att sakna era bloggar. Jag har blivit så van att följa era liv, så det känns som om ni har blivit mina osynliga vänner (såna som jag hade när jag var liten).
Men men...Jag kommer tillbaka på fredag och då SKA jag på dans! (Och skriva/läsa blogg!) Det var ju flera veckor sedan jag dansade sist, och jag vill verkligen prioritera sådant som JAG tycker är kul.
Sist jag talade med U i telefon så skulle han också åka på dans på fredag. Men han sa att det var enbart för att det var så länge sedan och att det inte fanns dans någon annanstans som han visste om osv osv...(dvs inte för att JAG kommer att vara där...;-)
Ja ja ja det blir nog bra med det! Jag släpper taget om det hela så kommer min Högre Kraft att lösa ALLT!
ps) Sist jag talade med tonårssonen så berättade han att Mr Stoneface också var inne o läste på min blogg. Kul! Om du läser det här, så kan du väl lämna en kommentar i alla fall va? ds)
MEGAKRAMAR PÅ ER ALLA!
Men jag kommer att sakna min blogg. Bloggabstinens. Jag kommer också att sakna era bloggar. Jag har blivit så van att följa era liv, så det känns som om ni har blivit mina osynliga vänner (såna som jag hade när jag var liten).
Men men...Jag kommer tillbaka på fredag och då SKA jag på dans! (Och skriva/läsa blogg!) Det var ju flera veckor sedan jag dansade sist, och jag vill verkligen prioritera sådant som JAG tycker är kul.
Sist jag talade med U i telefon så skulle han också åka på dans på fredag. Men han sa att det var enbart för att det var så länge sedan och att det inte fanns dans någon annanstans som han visste om osv osv...(dvs inte för att JAG kommer att vara där...;-)
Ja ja ja det blir nog bra med det! Jag släpper taget om det hela så kommer min Högre Kraft att lösa ALLT!
ps) Sist jag talade med tonårssonen så berättade han att Mr Stoneface också var inne o läste på min blogg. Kul! Om du läser det här, så kan du väl lämna en kommentar i alla fall va? ds)
MEGAKRAMAR PÅ ER ALLA!
Underbart Kvinnomöte!
Ja shit va AA:s kvinnomöten ger kraft! Igår kväll var det fullt in till sista stolen i våran lilla lokal. Varmt och inget syre alls, men SÅ mycket kärlek och styrka!
När jag var ett halvår nykter, så var jag med och startade den här kvinnogruppen. Då var vi ofta bara 4-5 personer där på mötena. I går var vi över 25 pers!!!
Den yngsta tjejen var bara 10 dagar gammal! Hennes mamma kom på sitt första möte efter förlossningen, så gissa om det blev bebisgos/bebisprat i pausen ;-) Det ska börjas i tid med mötesgåendet! Ha ha ha....
Kvällens tema var HOPP och FÖRTVIVLAN. Det som de flesta var överens om var att det var kvinnor i vår grupp, som har gått före i nykterheten och visat vägen, också är det som inger HOPP för nykomlingarna!
Vad det gäller förtvivlan så är den mer personlig, och vi bär alla våra egna maror/skapar våra egna små helveten.
Jag delade om att jag mår så BRA just nu! Det känns som om livet har ett störtskönt flöde just nu. Det är inte helt problemfritt naturligtvis, men inget som drabbar mitt mående så värst mycket.
Det känns som om mitt eget liv har lyfts fram, och mina relationer har sjunkit tillbaka, i betydelse. Känner mig inte alls lika besatt av vare sig Murre (eller U heller för den delen).
Jag kan mer och mer koncentrera mig på vad JAG tycker är kul att göra. Jag prioriterar också bättre. (Barnen först, sedan sponsier, sedan andra kvinnor som behöver mej, sist kommer män...;-)
Ja allt som allt en kanonkväll!
När jag var ett halvår nykter, så var jag med och startade den här kvinnogruppen. Då var vi ofta bara 4-5 personer där på mötena. I går var vi över 25 pers!!!
Den yngsta tjejen var bara 10 dagar gammal! Hennes mamma kom på sitt första möte efter förlossningen, så gissa om det blev bebisgos/bebisprat i pausen ;-) Det ska börjas i tid med mötesgåendet! Ha ha ha....
Kvällens tema var HOPP och FÖRTVIVLAN. Det som de flesta var överens om var att det var kvinnor i vår grupp, som har gått före i nykterheten och visat vägen, också är det som inger HOPP för nykomlingarna!
Vad det gäller förtvivlan så är den mer personlig, och vi bär alla våra egna maror/skapar våra egna små helveten.
Jag delade om att jag mår så BRA just nu! Det känns som om livet har ett störtskönt flöde just nu. Det är inte helt problemfritt naturligtvis, men inget som drabbar mitt mående så värst mycket.
Det känns som om mitt eget liv har lyfts fram, och mina relationer har sjunkit tillbaka, i betydelse. Känner mig inte alls lika besatt av vare sig Murre (eller U heller för den delen).
Jag kan mer och mer koncentrera mig på vad JAG tycker är kul att göra. Jag prioriterar också bättre. (Barnen först, sedan sponsier, sedan andra kvinnor som behöver mej, sist kommer män...;-)
Ja allt som allt en kanonkväll!
Kommentar till Skärgårdsdoktorn...
Jag bara MÅSTE få kommentera ett inlägg som Doktorn gjorde i sin blogg idag! HA HA HA HA va det va SÅÅÅÅ bra!
Jag har ju länge, länge klagat på att en viss Herr U inte har hört av sig.... Jooo jo jag vet att han ringer nuförtiden! Men DÅ, när jag var ledsen, då ringde han ju inte....
Och jag kom o tänka på det när jag läste det här inlägget på Doktorns blogg! Ha ha ha....
Ja där ser man hur viktiga telefonsamtalen kan vara!!!
Hi hi hi....va kul!!!!
Jag har ju länge, länge klagat på att en viss Herr U inte har hört av sig.... Jooo jo jag vet att han ringer nuförtiden! Men DÅ, när jag var ledsen, då ringde han ju inte....
Och jag kom o tänka på det när jag läste det här inlägget på Doktorns blogg! Ha ha ha....
Ja där ser man hur viktiga telefonsamtalen kan vara!!!
Hi hi hi....va kul!!!!
Ev'ry Time We Say Goodbye /Eternity--Robbie Williams
Everytime we say goodbye
I die a little
Everytime we say goodbye
I wonder why a little
Why the gods above me
Who must be in the know
Think so little of me
They allow you to go
When you're near
There's such an air
Of spring about it
I can hear a lark somewhere
Begin to sing about it
There's no love song finer
But how strange the change
From major to minor
Everytime we say goodbye
There's no love song finer
But how strange the change
From major to minor
Eternity // Robbie Williams
Close your eyes so you don't feel them
They don't need to see you cry
I can't promise I will heal you
But if you want to I will try
To sing this summer serenade
The past is done we've been betrayed It's true
Some might say the truth will out
But I believe without a doubt in you
You were there for summer dreaming
And you gave me what I need
And I hope you find your freedom
For eternity
For eternity
Yesterday when we were walking
You talked about your ma and dad
What they did that made you happy
What they did that made you sad
We sat and watched the sun go down
Then picked a star before we lost the moon
Youth is wasted on the young
Before you know it's come and gone too soon
You were there for summer dreaming
And you gave me what I need
And I hope you find your freedom
For eternity
For eternity
You were there for summer dreaming
And you are a friend indeed
And I hope you find your freedom
Eventually
You were there for summer dreaming
And you gave me what I need
And I know you'll find your freedom
Eventually
For eternity
Dessa UNDERBARA låttexter har jag hittat på detta GULDSTÄLLE!
I die a little
Everytime we say goodbye
I wonder why a little
Why the gods above me
Who must be in the know
Think so little of me
They allow you to go
When you're near
There's such an air
Of spring about it
I can hear a lark somewhere
Begin to sing about it
There's no love song finer
But how strange the change
From major to minor
Everytime we say goodbye
There's no love song finer
But how strange the change
From major to minor
Eternity // Robbie Williams
Close your eyes so you don't feel them
They don't need to see you cry
I can't promise I will heal you
But if you want to I will try
To sing this summer serenade
The past is done we've been betrayed It's true
Some might say the truth will out
But I believe without a doubt in you
You were there for summer dreaming
And you gave me what I need
And I hope you find your freedom
For eternity
For eternity
Yesterday when we were walking
You talked about your ma and dad
What they did that made you happy
What they did that made you sad
We sat and watched the sun go down
Then picked a star before we lost the moon
Youth is wasted on the young
Before you know it's come and gone too soon
You were there for summer dreaming
And you gave me what I need
And I hope you find your freedom
For eternity
For eternity
You were there for summer dreaming
And you are a friend indeed
And I hope you find your freedom
Eventually
You were there for summer dreaming
And you gave me what I need
And I know you'll find your freedom
Eventually
For eternity
Dessa UNDERBARA låttexter har jag hittat på detta GULDSTÄLLE!
Fullknökat också!
Just nu känns mitt liv så fullknökat...Det är så fullt att det är knökat ; -) (schysst uttryck!)
Jag är lite på gränsen för vad jag rår med liksom.... Mycket att göra på jobbet. Sponsier som ringer både på jobbet och hemma. Mycket att göra hemma med renovering, husmålerier, läsa in MC-teori, stapla ved. Jag vill orientera mer också, åka på fler AA-möten, köra motorcykel, åka på dans....
Och mitt i allt det här så känns det plötsligt motigt att ringa Murre... Varför.?..frågar jag mig. Jag tror att det beror på att jag känner en förväntan på mig. Jag tror att han vill vi ska träffas mera. Mitt i mitt fullknökiga liv...
"Jamen du är ju barnfri den här veckan", kan han säga. Han som aldrig är barnfri. Jag borde skämmas, som har det så bra, känns det som. Och ändå kommer jag inte att ha tid att se honom alls den här veckan...Jag tyckte att jag hörde att han blev sårad när jag förklarade min situation.
Murre är också för en gångs skull barnfri i helgen. Jonatan och Skorpan har en kontaktfamilj som de åker till en helg i månaden, så att Murre får avlastning.
Jag skäms. För jag har orienteringstävlingar både lördag och söndag. På lördagen kommer dessutom en sponsie hem till mig, så lördagskvällen lär ju gå åt tillsammans med henne. Jag vågar knappt berätta läget för Murre.
Att jag dessutom helst åker på dans på fredagskvällen har jag inte ens vågat nämna för Murre. Jag skjuter upp det obehagliga så mycket jag bara kan...
Faan va jobbigt allting måste vara... Fan Fan...
Jag är lite på gränsen för vad jag rår med liksom.... Mycket att göra på jobbet. Sponsier som ringer både på jobbet och hemma. Mycket att göra hemma med renovering, husmålerier, läsa in MC-teori, stapla ved. Jag vill orientera mer också, åka på fler AA-möten, köra motorcykel, åka på dans....
Och mitt i allt det här så känns det plötsligt motigt att ringa Murre... Varför.?..frågar jag mig. Jag tror att det beror på att jag känner en förväntan på mig. Jag tror att han vill vi ska träffas mera. Mitt i mitt fullknökiga liv...
"Jamen du är ju barnfri den här veckan", kan han säga. Han som aldrig är barnfri. Jag borde skämmas, som har det så bra, känns det som. Och ändå kommer jag inte att ha tid att se honom alls den här veckan...Jag tyckte att jag hörde att han blev sårad när jag förklarade min situation.
Murre är också för en gångs skull barnfri i helgen. Jonatan och Skorpan har en kontaktfamilj som de åker till en helg i månaden, så att Murre får avlastning.
Jag skäms. För jag har orienteringstävlingar både lördag och söndag. På lördagen kommer dessutom en sponsie hem till mig, så lördagskvällen lär ju gå åt tillsammans med henne. Jag vågar knappt berätta läget för Murre.
Att jag dessutom helst åker på dans på fredagskvällen har jag inte ens vågat nämna för Murre. Jag skjuter upp det obehagliga så mycket jag bara kan...
Faan va jobbigt allting måste vara... Fan Fan...
Världen är min spegel
"The world is your mirror
The good you find in others, is in you too.
The faults you find in others, are your faults as well.
After all, to recognize something, you must know it.
The possibilities you see in others, are possible for you as well.
The beauty you see around you, is your beauty.
The world around you is a reflection, a mirror showing you the person you are.
To change your world, you must change yourself.
See the best in others, and you will be your best.
Give to others, and you give to yourself.
Appreciate beauty, and you will be beautiful.
Admire creativity, and you will be creative.
Love, and you will be loved.
Seek to understand, and you will be understood.
Listen, and your voice will be heard.
Teach, and you will learn"
Å mera ved o ved o ved....Och U
Jag börjar bli less nu.... På all ved. Det ligger nu en jättehög på min garageuppfart. Och all denna ved ska staplas bakom garaget. Pust.... Lika bra att sätta igång.....
Jag har gjort en markering mot U. Vi har ju samtalat en del på telefon, eftersom han ringer till mig numera. Han säger att han älskar mej och vill träffas (bl. annat den 2/9 för att fira min 2-års nykterhetsdag).
Men nu sa jag ifrån! Jag sa att jag faktiskt vill ge Murre en ärlig chans, och jag kan inte göra det och samtidigt hålla på o träffa U vid sidan om hela tiden.
Jag tror att han blev ledsen. För idag sa han:
"Hälsa Murre att han tar bättre hand om dig än vad jag gjorde"....
Typiskt U. Så teatraliskt. Som om vi aldrig skulle ses mer. Men jag blir ändå då rörd och påverkad av hans tårar. Han är ju så fin. Han HAR blivit bättre i sina beteenden. I söndags under vedkörningen var han verkligen en underbar gentleman. Så där rolig och avspänd och kul att umgås med. Rar mot prinsessan, gullig mot mig.
Men jag behöver verkligen den här tiden.OM han verkligen älskar mig så kommer han att finnas kvar.
Jag har gjort en markering mot U. Vi har ju samtalat en del på telefon, eftersom han ringer till mig numera. Han säger att han älskar mej och vill träffas (bl. annat den 2/9 för att fira min 2-års nykterhetsdag).
Men nu sa jag ifrån! Jag sa att jag faktiskt vill ge Murre en ärlig chans, och jag kan inte göra det och samtidigt hålla på o träffa U vid sidan om hela tiden.
Jag tror att han blev ledsen. För idag sa han:
"Hälsa Murre att han tar bättre hand om dig än vad jag gjorde"....
Typiskt U. Så teatraliskt. Som om vi aldrig skulle ses mer. Men jag blir ändå då rörd och påverkad av hans tårar. Han är ju så fin. Han HAR blivit bättre i sina beteenden. I söndags under vedkörningen var han verkligen en underbar gentleman. Så där rolig och avspänd och kul att umgås med. Rar mot prinsessan, gullig mot mig.
Men jag behöver verkligen den här tiden.OM han verkligen älskar mig så kommer han att finnas kvar.
Ved o ved o ved o ved överallt VED
U har sedan länge lovat att jag skulle få ved av honom. Han har hur mycket som helst. Prima björkved som har stått i flera år bakom hans hus. Han har pelletsbrännare nu för tiden och behöver inte sin ved.
Jag har en kakelugn. Kronspisens. Egentligen onödig eftersom jag har direktverkande el i mitt hus. Modernt med el och element i alla rum. Men det är ju så mysigt. Att komma hem från jobbet och få sätta sig ner o tända en brasa. Se hur det sprakar och känna hur värmen sprider sig i vardagsrummet.
Undrar hur många gånger jag har suttit där på golvet nedanför kakelugnen med ett glas vin i handen. Stirrat tomt in i elden...usch. Skönt att slippa dricka mer!
Murre tyckte inte om att jag skulle spendera hela söndagen tillsammans med U och såga o köra ved. Jag försökte förklara, men jag såg hur oroligt han blev. Under söndagen kom ett sms från Murre. Med musik och hjärtan. Det stod:
"Gud älskar dej och det gör jag med"....Jag blev rörd....Va romantiskt på nåt sätt. Och hans oro är så rörande.
På kvällen kom Murre över till mitt hus o hjälpte mig att tömma sista kärran med ved. Sen fikade vi.
Men klockan nio skulle jag ringa min sponsor. Vi har en bestämd tid på söndagskvällen som jag ska ringa. Det kändes viktigt en sån här dag att ringa, så jag lämnade Murre ensam i vardagsrummet och gick för att "göra det rätta".
Jag förklarade läget för min sponsor. Att jag träffat bägge två under dagen, både Murre och U, och att de båda två just idag har sagt att de älskar mej. Jag blir förvirrad. Känner mig oärlig trots att jag inte ljugit för någon. Jag får en äcklig smak i munnen av den här situationen...
Min sponsor berättar då en analogi om eremitkräftor. Eremitkräftor har någon slags parasit som långsamt orsakar deras död. Parasiterna suger bokstavligen livet ur sin värd. Men under tiden de utnyttjar sitt värddjur, så är det tydligen njutningsfyllt för eremitkräftan. Eremitkräftan har då ett val. Att ha kvar parasiterna och bokstavligt talat njuta sig till döds, eller att ruska av sig parasiterna och överleva.
Forskarna vet inte vad det är som gör att en del skakar av sig parasiterna medan en del har dem kvar.
Undrar vad min sponsor menar med den här analogin...hmmmmm.... Jobbigt, jobbigt....
Telefonsamtal med U
Han ringer. Nästan varje dag nu, som jag nämnde i mitt förra blogginlägg. Han läser min blogg. Säger att han nog kommer att gå in och kommentera bloggen också, när han finner mod nog.
Han har bjudit ut mig också. Ja den 2:a september t ex. Och nu idag frågade han om den 15-16 september också. Det var visst drag racing någonstans som han ville ha med mej på.
Jag känner mig SÅ smickrad och omtumlad! Idag sa han sa att han ALLTID kommer att ringa mig i fortsättningen! Och det är starka ord från en person som sällan använder ord som aldrig /alltid, i alla fall inte om sig själv.
Jag blir SÅ rörd. Han gråter i telefonen och säger att han ALLTID kommer att ringa mig!!! Jag har svårt att fatta det. För alltid....Ringa mig....Snyft...
Det blir jobbigt inuti mig. Det händer något i mitt hjärta när han gråter. Jag blir öm. Det känns som direktkontakt. Närhet. Trots att det är genom en telefonlur. Jag skulle vilja hålla om honom. Trösta.
Ja Herre Gud vad ska jag göra med dessa två underbara män???
Jag ber mycket om att jag ska få känna / veta, inuti mig, vilken av dem som är bäst för MEJ, och MITT välmående. Jag vill ställa krav! Vara kräsen. Inte ta skit. Jag hoppas att det kommer att klarna så småningom....
En del av mig värnar mig själv fortfarande. Varnar, varnar...Tänk på vad han gjorde....Han KAN göra det igen..... osv osv osv.... Usch va jobbigt... Jag måste släppa detta nu och fortsätta spackla i mitt rum om jag ska bli klar någon gång....
Han har bjudit ut mig också. Ja den 2:a september t ex. Och nu idag frågade han om den 15-16 september också. Det var visst drag racing någonstans som han ville ha med mej på.
Jag känner mig SÅ smickrad och omtumlad! Idag sa han sa att han ALLTID kommer att ringa mig i fortsättningen! Och det är starka ord från en person som sällan använder ord som aldrig /alltid, i alla fall inte om sig själv.
Jag blir SÅ rörd. Han gråter i telefonen och säger att han ALLTID kommer att ringa mig!!! Jag har svårt att fatta det. För alltid....Ringa mig....Snyft...
Det blir jobbigt inuti mig. Det händer något i mitt hjärta när han gråter. Jag blir öm. Det känns som direktkontakt. Närhet. Trots att det är genom en telefonlur. Jag skulle vilja hålla om honom. Trösta.
Ja Herre Gud vad ska jag göra med dessa två underbara män???
Jag ber mycket om att jag ska få känna / veta, inuti mig, vilken av dem som är bäst för MEJ, och MITT välmående. Jag vill ställa krav! Vara kräsen. Inte ta skit. Jag hoppas att det kommer att klarna så småningom....
En del av mig värnar mig själv fortfarande. Varnar, varnar...Tänk på vad han gjorde....Han KAN göra det igen..... osv osv osv.... Usch va jobbigt... Jag måste släppa detta nu och fortsätta spackla i mitt rum om jag ska bli klar någon gång....
Yeaaahhhh!!!!!!!!!!!!
Planeringsdag på fritids....IGEN!!!
Jag tycker det bara blir fler o fler???? I början, då barnen var små, kanske det var ett par dagar per år. Då hade vi ju kvar föräldraledighetsdagar Mr Stoneface och jag, som kunde bekosta dessa. Nu är det 4 -5 dagar....PER TERMIN!!! Jag blir RUINERAD! För självklart har jag inga ersättningsdagar kvar att ta utav och till jobbet kan jag ju inte gå! Fan va de utnyttjar oss skattebetalande småbarnsföräldrar! Jag blir så jäkla upprörd!
Så jag var utan barnpassning igår, fredag. Och Murre jobbar aldrig fredagar. Och det var barnens sista sommarlovsdag. Så vi drog iväg till en djurpark / tivoli som vi har i närheten! Det gäller att passa på liksom...
Det var en helt underbar dag. Ömsom regn ömsom sol. Vi varvade virvelvindar, flygande mattor och spöktåg med att fika medhavda köttbullemackor i solen och klappa smågetter i fäboden. Vi avslutade med bad i poolen medan vi väntade på tåget hem.
Jag tror att barnen var lika slut som vi var. Murre var så ömsint och tålmodig med både trötta barn och med mej. Han verkar inte brusa upp så lätt i alla fall. Jag vet inte om jag är kär, men jag skulle nog kunna bli, tror jag.
När jag kom hem så upptäckte jag att flera sponsier hade ringt samt att U hade skickat ett sms. Så kvällen ägnade jag i telefonen. Det kändes bra att för en stund koppla bort mig själv och mina relationer, och bara lyssna på mina underbara sponsier och finnas där för dem!
Pratade en stund med U på kvällen. Han har verkligen skärpt sig med det här att höra av sig. Han både sms:ssar och ringer, nästan varje dag. Jag hoppas och ber för att det är för att han VILL det och inte för att han vet att JAG vill det....
Jag känner fortfarande att vi har svårt att vara ärliga mot varandra om hur vi mår och hur vi känner. Det känns fortfarande som om han upplever det som en tävling där det gäller att vara stark och må bra hela tiden. Då vinner man nåt tydligen.... Jag är SÅ trött på det...
Det gör tyvärr också att jag inte heller orkar vara ärlig. Då låtsat jag också att allt är okej. För jag orkar inte ge mig in på känslomässiga ämnen just nu. Inte ensam. Det blir som en mur mellan oss.
Så jag var utan barnpassning igår, fredag. Och Murre jobbar aldrig fredagar. Och det var barnens sista sommarlovsdag. Så vi drog iväg till en djurpark / tivoli som vi har i närheten! Det gäller att passa på liksom...
Det var en helt underbar dag. Ömsom regn ömsom sol. Vi varvade virvelvindar, flygande mattor och spöktåg med att fika medhavda köttbullemackor i solen och klappa smågetter i fäboden. Vi avslutade med bad i poolen medan vi väntade på tåget hem.
Jag tror att barnen var lika slut som vi var. Murre var så ömsint och tålmodig med både trötta barn och med mej. Han verkar inte brusa upp så lätt i alla fall. Jag vet inte om jag är kär, men jag skulle nog kunna bli, tror jag.
När jag kom hem så upptäckte jag att flera sponsier hade ringt samt att U hade skickat ett sms. Så kvällen ägnade jag i telefonen. Det kändes bra att för en stund koppla bort mig själv och mina relationer, och bara lyssna på mina underbara sponsier och finnas där för dem!
Pratade en stund med U på kvällen. Han har verkligen skärpt sig med det här att höra av sig. Han både sms:ssar och ringer, nästan varje dag. Jag hoppas och ber för att det är för att han VILL det och inte för att han vet att JAG vill det....
Jag känner fortfarande att vi har svårt att vara ärliga mot varandra om hur vi mår och hur vi känner. Det känns fortfarande som om han upplever det som en tävling där det gäller att vara stark och må bra hela tiden. Då vinner man nåt tydligen.... Jag är SÅ trött på det...
Det gör tyvärr också att jag inte heller orkar vara ärlig. Då låtsat jag också att allt är okej. För jag orkar inte ge mig in på känslomässiga ämnen just nu. Inte ensam. Det blir som en mur mellan oss.
Eftervården idag 16/8
Det kändes lite jobbigt under delningsrundan idag. U delade före mig och tog upp det faktum att han varit inne o läst i min blogg. Han sa att han inte på något vis hade förstått att jag hade mått så dåligt som jag gjorde när han hade gjort slut. Att han inte hade vågat läsa den förr.
Det han hade läst i bloggen hade dragit igång så mycket i honom att han hade funderat på återfall. Ja så sa han faktiskt. Han hade suttit uppe hela natten.
Då sa jag att det var ju bra. För då fick han ju en hint om hur det var JAG hade mått när han gjorde slut!
(Jag vägrade gå in i "tycka synd om" rollen!)
Efter pausen så fick jag dra min Life Story. Har ingen aning om hur lång tid det tog för jag hade ingen klocka. Jag sa till Mr P att säga till när det var dags att sluta.
Efteråt fick de andra spegla mig. Jag började gråta när Mr P speglade min kapitulation inför min alkoholism för snart 2 år sedan. Jag minns det som igår. Mr P är verkligen den som räddade mitt liv, jag blev SÅ rörd! U sprang o hämtade papper så jag kunde snyta mig. Tack U!
Sedan fick jag så UNDERBARA speglingar av dem alla. Att jag hade förändrats så mycket och att jag var mer mänsklig och mig själv nu för tiden. Att jag hade haft en jobbig barndom, men kunnat hitta kraft att våga göra modiga saker i mitt liv ändå.
Det var mycket tårar och kärlek i det rummet idag. Jag kommer definitivt att sakna denna grupp när jag väl slutar i september!
Efteråt skulle U och jag byta bil inför Söndagens vedkörning. Jag har nämligen ingen dragkrok på min bil, så vi bytte bilar så att jag kan ta med vedkärran på söndag morgon när jag kommer till honom.
Vi pratade en del innan jag åkte. Jag känner det som om han verkligen försöker vara schysst, och vara sådan som han TROR att jag skulle vilja att han var.
Jag känner mer och mer att det kommer att bli ett tufft beslut för mig en vacker dag. Att välja mellan U och Murre eller ingendera av dem.....
Jag har känslor kvar för U, det känner jag fast jag inte VILL bejaka den sidan just nu. Samtidigt så känner jag att Murre och jag passar rätt bra ihop. Vi har kul när vi ses och det känns inte så jävla komplicerat som det ofta gör med U.
Summa sumarum är att det fortfarande är lika förvirrat läge som tidigare! Med andra ord; Jag ska fortfarande INTE fatta några beslut just nu!
Det han hade läst i bloggen hade dragit igång så mycket i honom att han hade funderat på återfall. Ja så sa han faktiskt. Han hade suttit uppe hela natten.
Då sa jag att det var ju bra. För då fick han ju en hint om hur det var JAG hade mått när han gjorde slut!
(Jag vägrade gå in i "tycka synd om" rollen!)
Efter pausen så fick jag dra min Life Story. Har ingen aning om hur lång tid det tog för jag hade ingen klocka. Jag sa till Mr P att säga till när det var dags att sluta.
Efteråt fick de andra spegla mig. Jag började gråta när Mr P speglade min kapitulation inför min alkoholism för snart 2 år sedan. Jag minns det som igår. Mr P är verkligen den som räddade mitt liv, jag blev SÅ rörd! U sprang o hämtade papper så jag kunde snyta mig. Tack U!
Sedan fick jag så UNDERBARA speglingar av dem alla. Att jag hade förändrats så mycket och att jag var mer mänsklig och mig själv nu för tiden. Att jag hade haft en jobbig barndom, men kunnat hitta kraft att våga göra modiga saker i mitt liv ändå.
Det var mycket tårar och kärlek i det rummet idag. Jag kommer definitivt att sakna denna grupp när jag väl slutar i september!
Efteråt skulle U och jag byta bil inför Söndagens vedkörning. Jag har nämligen ingen dragkrok på min bil, så vi bytte bilar så att jag kan ta med vedkärran på söndag morgon när jag kommer till honom.
Vi pratade en del innan jag åkte. Jag känner det som om han verkligen försöker vara schysst, och vara sådan som han TROR att jag skulle vilja att han var.
Jag känner mer och mer att det kommer att bli ett tufft beslut för mig en vacker dag. Att välja mellan U och Murre eller ingendera av dem.....
Jag har känslor kvar för U, det känner jag fast jag inte VILL bejaka den sidan just nu. Samtidigt så känner jag att Murre och jag passar rätt bra ihop. Vi har kul när vi ses och det känns inte så jävla komplicerat som det ofta gör med U.
Summa sumarum är att det fortfarande är lika förvirrat läge som tidigare! Med andra ord; Jag ska fortfarande INTE fatta några beslut just nu!
Mitt tillfrisknande....
Jag MÅSTE börja prioritera mig själv mera. Jag har så himla lätt för att kompromissa bort mina egna behov så fort tillvaron snärjer åt. Och jag känner så tydligt att jag inte mår bra av det.
Det har varit flera sena kvällar den här veckan. Och sedan tidiga morgnar på det. Det gör att jag genast börjar förhandla bort min morgonmeditation, trots att jag vet att jag mår bra av min stund på morgonen.
Igår kväll var Murre och pojkarna över till oss på middag. Det var jättemysigt och trevligt på alla sätt. Pojkarna är så öppna och artiga till sin natur, det är nästan svårt att tänka sig att de haft en sådan tuff barndom. Till och med Skorpan var med och pratade runt middagsbordet. Det som märks är väl Jonatans språkbruk. Ganska mycket svordomar och runda ord. Men Herregud, han är ju glad och positiv så det är väl det minsta problemet just nu!
Men problemet uppstår att det är så himla svårt att köra iväg dem på kvällen. Avskedet i hallen och garageuppfarten måste ha tagit över en halvtimme, trekvart kanske. Min tonårsgrabb och Jonatan for omkring ute på cyklarna, och Skorpan kunde inte slita sig från datorn.
Jag och Murre var inte helt oskyldiga heller. Vi stod och pratade länge utanför garaget. Jag har berättat om att jag och U ska köra ved i helgen från honom till mig, och Murre är inte direkt glad över detta. Han tror, med all rätt, att U kommer att försöka vinna mig tillbaka på något sätt.
Men jag försökte förklara att JAG faktiskt har en egen vilja i allt det här. Ingenting kommer att hända som inte JAG vill ska hända. Han insåg också efter ett tag, att han var tvungen att släppa taget om detta, lita på mej och acceptera läget.
Men mitt hjärta blir alldeles ömt av hans oro...
Jag kom väl i säng kring elva, men jag kunde inte somna....Suck. Vaknade flera gånger under natten också, och när klockan väl ringde 05.30, så flyttade jag fram den en timme....
Det gjorde att jag var sen från början i morse. Ingen meditation, ingen morgonbön med 3:e och 7:e steg, så att jag får lämna över till min Högre Kraft och be om att få bli befriad från mina karaktärsdefekter. Jag var stressig och grinig på prinsessan och själv mådde jag inte alls bra.
I bilen på väg hit till jobbet hann jag tänka igenom läget. Jag FÅR inte börja kompromissa om mitt tillfrisknande IGEN.... Nu när jag äntligen börjat få en sådan fin stabil rutin på min vardag.
Jag pratade med min Högre Kraft i bilen, och det kändes lite bättre. Jag kan prata högt med min kraft, och då blir det mer konkret det jag behöver göra:
-Ställa tuffare krav på min tillvaro och mina val.
-Inte kompromissa om bön och meditation.
-Inte kompromissa om sömn och mat.
Jag har dessutom svårt att göra någon nytta på jobbet. Jag gör inte det jag ska helt enkelt, och då kommer det sämre måendet som ett brev på posten...
Idag är det eftervård. Jag ska dra min livshistoria idag och det ska bli spännande. Jag är inte alls nervös för jag känner de andra så bra nu, utan jag är mer förväntansfull tror jag. Jag berättar senare hur det gick!
Det har varit flera sena kvällar den här veckan. Och sedan tidiga morgnar på det. Det gör att jag genast börjar förhandla bort min morgonmeditation, trots att jag vet att jag mår bra av min stund på morgonen.
Igår kväll var Murre och pojkarna över till oss på middag. Det var jättemysigt och trevligt på alla sätt. Pojkarna är så öppna och artiga till sin natur, det är nästan svårt att tänka sig att de haft en sådan tuff barndom. Till och med Skorpan var med och pratade runt middagsbordet. Det som märks är väl Jonatans språkbruk. Ganska mycket svordomar och runda ord. Men Herregud, han är ju glad och positiv så det är väl det minsta problemet just nu!
Men problemet uppstår att det är så himla svårt att köra iväg dem på kvällen. Avskedet i hallen och garageuppfarten måste ha tagit över en halvtimme, trekvart kanske. Min tonårsgrabb och Jonatan for omkring ute på cyklarna, och Skorpan kunde inte slita sig från datorn.
Jag och Murre var inte helt oskyldiga heller. Vi stod och pratade länge utanför garaget. Jag har berättat om att jag och U ska köra ved i helgen från honom till mig, och Murre är inte direkt glad över detta. Han tror, med all rätt, att U kommer att försöka vinna mig tillbaka på något sätt.
Men jag försökte förklara att JAG faktiskt har en egen vilja i allt det här. Ingenting kommer att hända som inte JAG vill ska hända. Han insåg också efter ett tag, att han var tvungen att släppa taget om detta, lita på mej och acceptera läget.
Men mitt hjärta blir alldeles ömt av hans oro...
Jag kom väl i säng kring elva, men jag kunde inte somna....Suck. Vaknade flera gånger under natten också, och när klockan väl ringde 05.30, så flyttade jag fram den en timme....
Det gjorde att jag var sen från början i morse. Ingen meditation, ingen morgonbön med 3:e och 7:e steg, så att jag får lämna över till min Högre Kraft och be om att få bli befriad från mina karaktärsdefekter. Jag var stressig och grinig på prinsessan och själv mådde jag inte alls bra.
I bilen på väg hit till jobbet hann jag tänka igenom läget. Jag FÅR inte börja kompromissa om mitt tillfrisknande IGEN.... Nu när jag äntligen börjat få en sådan fin stabil rutin på min vardag.
Jag pratade med min Högre Kraft i bilen, och det kändes lite bättre. Jag kan prata högt med min kraft, och då blir det mer konkret det jag behöver göra:
-Ställa tuffare krav på min tillvaro och mina val.
-Inte kompromissa om bön och meditation.
-Inte kompromissa om sömn och mat.
Jag har dessutom svårt att göra någon nytta på jobbet. Jag gör inte det jag ska helt enkelt, och då kommer det sämre måendet som ett brev på posten...
Idag är det eftervård. Jag ska dra min livshistoria idag och det ska bli spännande. Jag är inte alls nervös för jag känner de andra så bra nu, utan jag är mer förväntansfull tror jag. Jag berättar senare hur det gick!
Is He More Than a Friend?
| You Are Friends With Potential |
 There's a little spark going on here, no question about itWill this develop into a hot romance? Look to your guy friend for clues. Does he flirt with all his female friends? Or are you an exception? If he's giving you special treatment, you've won a part of his heart already. |
Is He More Than a Friend?
Jaha så nu vet jag vad det är för status på relationen med Murre då! Rätt underhållande med dessa tester tycker jag. Men jag undrar vilken sanningshalt de kan ha......? Jag hoppas dessutom att det inte är vin som tjejen på bilden dricker...? Skulle ju förstöra min image liksom....
Jaha så nu vet jag vad det är för status på relationen med Murre då! Rätt underhållande med dessa tester tycker jag. Men jag undrar vilken sanningshalt de kan ha......? Jag hoppas dessutom att det inte är vin som tjejen på bilden dricker...? Skulle ju förstöra min image liksom....
Sinnesro i Söndags!
Jag måste bara få skriva en rad om söndagen. Vi var ju ett par tjejer som valde att övernatta i Vaxholm efter AA-konventet i lördags. Vi hade bokat en campingstuga nere på Vaxholms camping. Jättemysigt!
Vi hade så fantastiska diskussioner både på eftermiddagen och under kvällen då vi tog varsin pizza nere vid hamnen. Mest blev det förståss prat om tillfrisknande, andlighet och relationer. Jag fick mycket tips och tänkvärda ord med mig angående Murre och U.
På söndag morgon tog vi en Vaxholmsbåt ut till Möja, i yttersta havsbandet. Underbar resa! Flera kvinnor anslöt sig också under resans gång.
Väl framme så hade vi hamnat på en så liten o pittoresk ö... Så sött med de små fiskebodarna och båthusen. Solen sken igenom det tunga molntäcket och vi åt lunch ute i trädgården på Möja bageri. Så vackert och andligt!
Klockan 13.00 började Sinnesro gudstjänsten. Möja kyrka var så liten. Byggd helt i trä låg den på en liten kulle med utsikt över hamnen och havet utanför. Kan en kyrka ha en mer underbar utsikt?
Lars-Åke Lundberg visade sig vara en helt fantastiskt karismatisk människa. Vilken närvaro! Gudstjänsten varvades med delningar, psalmsång och att Sinnesrokören sjöng. Lars-Åke talade länge om våra duktighetskomplex och prestationsångestar. Temat för gudstjänsten var "Inte perfekt men till Glädje!"
När vi skulle sjunga psalmen "Guds kärlek är som stranden och som gräset" så var det som om någon hade dragit ur proppen i mig. Tårarna bara rann o rann. Jag kunde inte sluta gråta. Allt var så vackert!
Vi avslutade med Sinnesrobönen ute på gräsmattan med utsikten över havet! När femtiotalet människor håller varandra i handen och ber samtidigt, så händer det något i vibrationerna i närvaron. Mycket mäktigt!
Efteråt tågade vi mot kyrk-stallet där kaffe serverades. Vi tågade och sjöng "Härlig är jorden" i solskenet! Alla människor bara log mot varandra. Gissa om jag ska åka på detta nästa år också!!!!
Hjalmar Söderberg
Det som vuxna människor i Sverige idag mest av allt säger att de lider brist på är Kärlek och Bekräftelse (inte plasmaTV, sommarstugor, GPS, mer lön och karriärer....).
Det märkligaste är att just Kärlek och Bekräftelse är gratis för alla att ge....
Hittade några rader av Hjalmar Söderberg, taget ur hans "Doktor Glas" 1909:
"Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad,
i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad.
Man vill Ingiva människan någon slags känsla.
Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till varje pris som helst."
Till varje pris som helst...? Den som svikits gång på gång, söker andra vägar till tillit:
prestera, vara duktig, vara söt, beundrad. En del lyckas med det. Men om man misslyckas också där, återstår de andra stegen....
Det märkligaste är att just Kärlek och Bekräftelse är gratis för alla att ge....
Hittade några rader av Hjalmar Söderberg, taget ur hans "Doktor Glas" 1909:
"Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad,
i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad.
Man vill Ingiva människan någon slags känsla.
Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till varje pris som helst."
Till varje pris som helst...? Den som svikits gång på gång, söker andra vägar till tillit:
prestera, vara duktig, vara söt, beundrad. En del lyckas med det. Men om man misslyckas också där, återstår de andra stegen....
Jaha...Nu e U här o läser.....
Kommer det att påverka vad/hur jag skriver här på min blogg? Jag hoppas verkligen inte det. Jag ska FÖRSÖKA att inte låta mig påverkas iaf.
En del av mig har ju velat hela tiden att han skulle intressera sig för mig åtminstone såpass mycket att han skulle läsa om min förtvivlan. Men inte var han intresserad inte.... Inte då.
Men nu är han alltså här. Kan det bero på att jag dejtar en annan och att han inte kan vara lika självsäker på mina känslor för honom längre.....?
Eller är han nyfiken på vad Murre och jag har gjort?
Inga kommentarer har han lämnat. Inga spår alls. Synd.
Så hur vet jag att han har varit här då?
Jag fick ett mail om att han hade läst på min blogg i går kväll. Han skrev att han gråtit floder när han läst i bloggen och förstått hur illa han hade gjort mig.
Han erkänner allt.
Jag känner bara en tomhet inombords. Jag tror att jag har svårt att förstå hans ko-vändning och att jag nu bara ska förlåta. En del av mitt ego vill hämnas. Och göra honom lika illa som han har gjort mig.
Men jag vill inte vara sådan, så jag trycker ner de känslorna.
Jag måste i vilket fall få tid på mig så jag kan fundera. Andas och känna efter, vad det är JAG vill.
Vad är bra för MIG? Jag tänker på den där grabbens delning i Vaxholm, om hans bekräftelsetorsk. Jag tänker på att jag riskerar att bli behandlad så här om och om igen. Precis som en misshandlad kvinna som kryper tillbaka till förövaren som lovat och lovar dyrt o heligt att det aldrig mer ska hända....
Jag litar på det min sponsor säger. Att svaret kommer att komma till mig i sinom tid. Jag har inte bråttom.
En del av mig har ju velat hela tiden att han skulle intressera sig för mig åtminstone såpass mycket att han skulle läsa om min förtvivlan. Men inte var han intresserad inte.... Inte då.
Men nu är han alltså här. Kan det bero på att jag dejtar en annan och att han inte kan vara lika självsäker på mina känslor för honom längre.....?
Eller är han nyfiken på vad Murre och jag har gjort?
Inga kommentarer har han lämnat. Inga spår alls. Synd.
Så hur vet jag att han har varit här då?
Jag fick ett mail om att han hade läst på min blogg i går kväll. Han skrev att han gråtit floder när han läst i bloggen och förstått hur illa han hade gjort mig.
Han erkänner allt.
Jag känner bara en tomhet inombords. Jag tror att jag har svårt att förstå hans ko-vändning och att jag nu bara ska förlåta. En del av mitt ego vill hämnas. Och göra honom lika illa som han har gjort mig.
Men jag vill inte vara sådan, så jag trycker ner de känslorna.
Jag måste i vilket fall få tid på mig så jag kan fundera. Andas och känna efter, vad det är JAG vill.
Vad är bra för MIG? Jag tänker på den där grabbens delning i Vaxholm, om hans bekräftelsetorsk. Jag tänker på att jag riskerar att bli behandlad så här om och om igen. Precis som en misshandlad kvinna som kryper tillbaka till förövaren som lovat och lovar dyrt o heligt att det aldrig mer ska hända....
Jag litar på det min sponsor säger. Att svaret kommer att komma till mig i sinom tid. Jag har inte bråttom.
Min Aura!
Your Aura is Red |
 You have a high level of emotion. This can mean passion, but it can also mean rage. Usually, you don't take these emotions out on others. You just use them as motivation - and it works! The purpose of your life: embracing all the wonders of the life, lots of travels, and tons of adventures Famous reds include: Madonna, Marilyn Monroe, Jennifer Lopez Careers for you to try: Dancer, Boxer, Surgeon |
AA Vaxholmskonventet!
Ja den här helgen kommer jag att leva länge på, det kan jag lova!
Lördagens konvent innehöll en hel del bra möten. Jag gick mycket på Al-anon och Vuxna Barn-möten även denna gång. Bland annat ett möte handlade om relationer. Det var flera unga killar där, de kanske var mellan 25-35 år, som delade mycket öppet om sina relationsproblem.
En kille berättade om hur han i många år hade använt sig av tjejer för sin egen bekräftelses skull. Han hade behandlat dem som skit och han mådde dåligt för detta. Om någon tjej hade blivit kär i honom, så hade han utnyttjat detta för att få sitt ego bekräftat ett tag, men så fort det började hetta till så hade han gjort slut. För egentligen var det ju inte kärlek från hans sida.
Naturligtvis hade tjejen då blivit förtvivlad, och detta hade enbart stärkt hans ego, eftersom det då bevisade HUR kära de hade varit i honom. En ren kick!
När sedan tjejen så småningom hade läkt ihop och börjat gå vidare, kanske hittat en annan kille, DÅ blev han genast intresserad igen förståss! För nu hade han själv börjat må dåligt igen och behövde mer bekräftelse. Så då blev målet att få henne tillbaka igen. Och så kunde det hålla på om och om igen....
Jag fick en mycket äcklig smak i munnen av att lyssna på denna delning.... Påminner alltför mycket om en viss persons beteende i min närhet....
Sedan gick jag på ett möte under temat "Självrespekt", samt ett som hade temat "Att sätta gränser". Mycket bra möten som verkligen stärker mej i min personliga tillväxt!!!
Avslutningen på konventet hölls i Vaxholms lilla vackra kyrka. Där varvades delningar och livshistorier från AA, Al-anon och Vuxna Barn med vacker musik.
Sedan slöt dessa hundratals människor en jättestor ring och tillsammans bad vi Sinnesrobönen. Vilken stämning! Och vilken Avslutning! Snacka om MASSTILLVÄXT!
Lördagens konvent innehöll en hel del bra möten. Jag gick mycket på Al-anon och Vuxna Barn-möten även denna gång. Bland annat ett möte handlade om relationer. Det var flera unga killar där, de kanske var mellan 25-35 år, som delade mycket öppet om sina relationsproblem.
En kille berättade om hur han i många år hade använt sig av tjejer för sin egen bekräftelses skull. Han hade behandlat dem som skit och han mådde dåligt för detta. Om någon tjej hade blivit kär i honom, så hade han utnyttjat detta för att få sitt ego bekräftat ett tag, men så fort det började hetta till så hade han gjort slut. För egentligen var det ju inte kärlek från hans sida.
Naturligtvis hade tjejen då blivit förtvivlad, och detta hade enbart stärkt hans ego, eftersom det då bevisade HUR kära de hade varit i honom. En ren kick!
När sedan tjejen så småningom hade läkt ihop och börjat gå vidare, kanske hittat en annan kille, DÅ blev han genast intresserad igen förståss! För nu hade han själv börjat må dåligt igen och behövde mer bekräftelse. Så då blev målet att få henne tillbaka igen. Och så kunde det hålla på om och om igen....
Jag fick en mycket äcklig smak i munnen av att lyssna på denna delning.... Påminner alltför mycket om en viss persons beteende i min närhet....
Sedan gick jag på ett möte under temat "Självrespekt", samt ett som hade temat "Att sätta gränser". Mycket bra möten som verkligen stärker mej i min personliga tillväxt!!!
Avslutningen på konventet hölls i Vaxholms lilla vackra kyrka. Där varvades delningar och livshistorier från AA, Al-anon och Vuxna Barn med vacker musik.
Sedan slöt dessa hundratals människor en jättestor ring och tillsammans bad vi Sinnesrobönen. Vilken stämning! Och vilken Avslutning! Snacka om MASSTILLVÄXT!
Dags att fylla på med tillfrisknande igen!
Den här helgen åker jag också bort, precis som förra. Idag är det 1-dags konvent ute i Vaxholm. Vi är ett gäng tjejer från min kvinnogrupp som ska dit, men såklart det finns män där också (men inga som jag ska titta på - tro mej!)
Sen ska vi övernatta i en stuga på Vaxholms camping. På söndagen åker vi vidare till Möja. Där är det en sinnesro-gudstjänst kl 13:00 med prästen Lars-Åke Lundberg. Det var han som en gång i tiden var med och drog igång idéen med sinnesro-gudstjänster i Stockholm. Så han är lite "kändis" i våra kretsar!
Så nu hoppas jag på sol och intressanta möten med givande människor både idag och i morgon. Jag ska tänka på MIG och inte på vare sig Murre eller U. Skööönt!
Vi ses på söndag! Kraaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaam!
Sen ska vi övernatta i en stuga på Vaxholms camping. På söndagen åker vi vidare till Möja. Där är det en sinnesro-gudstjänst kl 13:00 med prästen Lars-Åke Lundberg. Det var han som en gång i tiden var med och drog igång idéen med sinnesro-gudstjänster i Stockholm. Så han är lite "kändis" i våra kretsar!
Så nu hoppas jag på sol och intressanta möten med givande människor både idag och i morgon. Jag ska tänka på MIG och inte på vare sig Murre eller U. Skööönt!
Vi ses på söndag! Kraaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaam!
Samtal med U...
U ringde i morse. Enbart för att jag hade ringt honom igår kväll. Så känns det i alla fall...Att han BARA ringer då han har något att utföra, information som ska spridas osv osv... Inte för att han VILL tala med mig iaf...
Jag ville ju tala med honom om den 2/9, då han ville hitta på o göra någonting tillsammans med mig som var hemligt. För att fira min 2 års nykterhets dag.
Jag sa;
"Jag måste få veta om det är någonting vi ska göra den 2/9, som kan få mig att känna mig oärlig i den relation som jag dejtar med just nu"
Han sa efteråt att det hade gjort ont i honom när jag sa att jag dejtade (som om han inte redan visste det!).
Men det gjorde ont i mig när han sa;
"Om jag dejtade någon så skulle jag nog inte ens VILJA göra något sånt här med någon annan"
Så hur seriös är jag då?.....Shit den tog!
I alla fall så blev det en del skrikande på telefonen (mest var det väl jag som skrek som vanligt). Så frågade jag NÄR han hade tänkt bli ärlig med sina känslor, eller om han hade tänkt fortsätta sitta ensam i sitt hus och säga att han bryr sig, och fortsätta med att aldrig höra av sig.
"Jag VET inte att du bryr dig förrän den informationen når MEJ!" Sa jag.
"Jamen jag är rädd att jag stör dej, eller att du inte VILL att jag ska ringa..." Säger han då.
Då skrek jag:
"KAN jag få ta ansvar för MINA känslor själv TACK!!!
Fan va less jag är på att han går in o tar ansvar för vad JAG ska tänka o tycka! SKIT OCKSÅ!
"Jaa ge fan i att höra av dej då! Stoppa ner huvet i en säck och dra åt ordentligt. Sen kan du sitta där o säga att du bryr dej! Jag mår bra nu och tänker INTE sitta o vänta på dej. Jag tänker fortsätta mitt liv, så du vet det!"
Sa jag avslutningsvis.
Sååå skönt att få säga det som tryckt mitt hjärta så länge! Vi lyckades på något sätt avsluta samtalet i en någorlunda vänskaplig ton. Jag skulle höra av mig när jag visste hur jag ville göra den 2/9 ( Han sa att Måns Zelmerlöv spelar i Sala, han VET att jag gillar honom....suck). Men HAN får fanimej också höra av sig om det ska bli något över huvud taget.
Summering... Shit också....Men det blir plus på U. För det här med Måns Zelmerlöv som han VET att jag gillar. Det va gott av honom att tänka på det... Ja just nu vet jag varken ut eller in.....Karlar suck....
Jag ville ju tala med honom om den 2/9, då han ville hitta på o göra någonting tillsammans med mig som var hemligt. För att fira min 2 års nykterhets dag.
Jag sa;
"Jag måste få veta om det är någonting vi ska göra den 2/9, som kan få mig att känna mig oärlig i den relation som jag dejtar med just nu"
Han sa efteråt att det hade gjort ont i honom när jag sa att jag dejtade (som om han inte redan visste det!).
Men det gjorde ont i mig när han sa;
"Om jag dejtade någon så skulle jag nog inte ens VILJA göra något sånt här med någon annan"
Så hur seriös är jag då?.....Shit den tog!
I alla fall så blev det en del skrikande på telefonen (mest var det väl jag som skrek som vanligt). Så frågade jag NÄR han hade tänkt bli ärlig med sina känslor, eller om han hade tänkt fortsätta sitta ensam i sitt hus och säga att han bryr sig, och fortsätta med att aldrig höra av sig.
"Jag VET inte att du bryr dig förrän den informationen når MEJ!" Sa jag.
"Jamen jag är rädd att jag stör dej, eller att du inte VILL att jag ska ringa..." Säger han då.
Då skrek jag:
"KAN jag få ta ansvar för MINA känslor själv TACK!!!
Fan va less jag är på att han går in o tar ansvar för vad JAG ska tänka o tycka! SKIT OCKSÅ!
"Jaa ge fan i att höra av dej då! Stoppa ner huvet i en säck och dra åt ordentligt. Sen kan du sitta där o säga att du bryr dej! Jag mår bra nu och tänker INTE sitta o vänta på dej. Jag tänker fortsätta mitt liv, så du vet det!"
Sa jag avslutningsvis.
Sååå skönt att få säga det som tryckt mitt hjärta så länge! Vi lyckades på något sätt avsluta samtalet i en någorlunda vänskaplig ton. Jag skulle höra av mig när jag visste hur jag ville göra den 2/9 ( Han sa att Måns Zelmerlöv spelar i Sala, han VET att jag gillar honom....suck). Men HAN får fanimej också höra av sig om det ska bli något över huvud taget.
Summering... Shit också....Men det blir plus på U. För det här med Måns Zelmerlöv som han VET att jag gillar. Det va gott av honom att tänka på det... Ja just nu vet jag varken ut eller in.....Karlar suck....
Torsdag kväll...
Jag hann iväg på ett AA-möte ikväll. Trots att jag har barnen den här veckan. Tonårsgrabben satt hela kvällen vid datorn, och prinsessan lekte med grannens flicka.
Efter middagen blev jag sittandes vid middagsbordet. Visste inte riktigt vad jag skulle ta mig för. Då slog det mig... Sju börjar mötet, och klockan var bara halv sju. Perfekt!
Jag sa till grannen att jag hade ett ärende inne i stan. (Jag har ännu inte berättat för dem om min alkoholism...Har inte haft behov av att tala om det för dem helt enkelt...). Hon skulle hålla ett öga på flickorna.
Det var ett bra möte. Det var ett öppet möte och det var en nykomling där, samt en anhörig. Det var bra för då delar vi oftast om hur det var för oss att komma in i gemenskapen så där i början i nynykterheten.
Murre satt bredvid mig på mötet. Jag kunde känna hans doft och närhet. Jag fick anstränga mig för att koncentrera mig på vad som sades.
Efteråt blev vi kvar på parkeringen. Vi pratade om hur enormt viktigt det var för oss båda att ta det verkligen LUGNT med denna relation. Och att tala om hur det känns inuti HELA TIDEN. Att våga säga Nej, och känna/veta att den andra ändå finns kvar. Att inte behöva ringa eller sms:ssa hela tiden utan ha tillit till varandra ändå osv osv....
Kände lite sorg på hemvägen.... Jag minns så väl att U och jag gick igenom den här fasen, och se hur det gick...
När jag kom hem hade tjejerna fått för sig att de skulle sova i tält på min tomt. Så det var bara att riva ut tältet och försöka få upp det! Usch jag svor och förbannade.... Att sätta upp tält är en förbannelse, och ingen instruktion fanns det heller! Och myggen stacks hela tiden...
När tältet väl var uppe och tjejerna nattade, så slog vi vad tonårssonen och jag. Jag sa att det skulle ta 1.5 timme så skulle tjejerna vara inne i huset igen. Han trodde 2 timmar.
Efter 10 minuter stod tjejerna i köket med förlägna miner.
"Vi vill inte sova i tält mera" pep de fram.... SUCK.....ja ja..
Nu är lugnet återställt. Barnen sover lugnt (inomhus), gräshopporna spelar utanför mitt fönster och jag sitter här ensam o bloggar... Fridfullt på nåt sätt. Mitt bloggande har blivit nästan som min dagliga 10:e stegsinventering. Att få gå igenom min dag och reflektera över allt som hänt och sagts. Mycket nyttigt!
Tack för idag!
Efter middagen blev jag sittandes vid middagsbordet. Visste inte riktigt vad jag skulle ta mig för. Då slog det mig... Sju börjar mötet, och klockan var bara halv sju. Perfekt!
Jag sa till grannen att jag hade ett ärende inne i stan. (Jag har ännu inte berättat för dem om min alkoholism...Har inte haft behov av att tala om det för dem helt enkelt...). Hon skulle hålla ett öga på flickorna.
Det var ett bra möte. Det var ett öppet möte och det var en nykomling där, samt en anhörig. Det var bra för då delar vi oftast om hur det var för oss att komma in i gemenskapen så där i början i nynykterheten.
Murre satt bredvid mig på mötet. Jag kunde känna hans doft och närhet. Jag fick anstränga mig för att koncentrera mig på vad som sades.
Efteråt blev vi kvar på parkeringen. Vi pratade om hur enormt viktigt det var för oss båda att ta det verkligen LUGNT med denna relation. Och att tala om hur det känns inuti HELA TIDEN. Att våga säga Nej, och känna/veta att den andra ändå finns kvar. Att inte behöva ringa eller sms:ssa hela tiden utan ha tillit till varandra ändå osv osv....
Kände lite sorg på hemvägen.... Jag minns så väl att U och jag gick igenom den här fasen, och se hur det gick...
När jag kom hem hade tjejerna fått för sig att de skulle sova i tält på min tomt. Så det var bara att riva ut tältet och försöka få upp det! Usch jag svor och förbannade.... Att sätta upp tält är en förbannelse, och ingen instruktion fanns det heller! Och myggen stacks hela tiden...
När tältet väl var uppe och tjejerna nattade, så slog vi vad tonårssonen och jag. Jag sa att det skulle ta 1.5 timme så skulle tjejerna vara inne i huset igen. Han trodde 2 timmar.
Efter 10 minuter stod tjejerna i köket med förlägna miner.
"Vi vill inte sova i tält mera" pep de fram.... SUCK.....ja ja..
Nu är lugnet återställt. Barnen sover lugnt (inomhus), gräshopporna spelar utanför mitt fönster och jag sitter här ensam o bloggar... Fridfullt på nåt sätt. Mitt bloggande har blivit nästan som min dagliga 10:e stegsinventering. Att få gå igenom min dag och reflektera över allt som hänt och sagts. Mycket nyttigt!
Tack för idag!
Eftervården 9:e augusti
Jag fick lov att skjutsa ner prinsessan till fritids idag trots att vi egentligen fortfarande har semester. Annars hade jag ju inte kommit iväg på eftervården. Jamenar jag betalar ju 84o kr i månaden i barnomsorg även på semestern, så lite valuta borde jag få för pengarna!
Det var blandade känslor att komma dit idag. Alla var där nu efter semestrarna, och vår underbara alkoholterapeut Mr P var tillbaka. Skönt!
Det jobbiga är ju att möta U, OCH att vara ensam kvinna i gruppen.
Under delningen sa U att det var på grund av rädslor han hade gjort slut med mig..... Till mig sa han ju först, att det var för att han skulle kunna ta itu och jobba i stegen och "bränna alla broar" (vad han nu menar med det när han enbart sågade av mej...), sedan sa han att det var för att han var avundsjuk på mej för att JAG jobbade i stegen! Undrar var sanningen ligger egentligen .....?
Jag är ÖVERTYGAD om att han egentligen är livrädd för närhet och intimitet pga hans sjuka relation till sin mamma. Och det är just det som gör att jag INTE vill ha med honom att göra igen. För det betyder att OM vi skulle börja om, så är det bara en tidsfråga innan han blir rädd igen, för den intimitet som byggs upp, och gör slut igen. Och det tänker jag INTE utsätta mig för!!!
Efter pausen och delningsrundan så föreslog Mr P att jag skulle dra min egen Life Story på nästa eftervård. Detta för att jag inte har så många gånger kvar att gå. Den 16 september börjar ju min utbildning, och då vill jag vara färdig med min eftervård. Det blir lite pirrigt att dra min egen Story, men det är nyttigt. Jag ska försöka fokusera på lösningen och inte på problemen....
Jag har sökt in på Addiktologi-utbildningen på FUN. (Fria universitet i Norden). Om man läser hela utbildningen så kan man bli alkoholterapeut, men så långt har jag inte vågat tänka. Jag vill läsa denna grundkurs på 3 terminer enbart för min egen skull. För att jag är intresserad av beroendelära och vill utvecklas vidare personligen.
Innan jag skulle åka iväg från eftervården så kom U fram o pratade. Han frågade vad jag gjorde den 2:a september. Ja sa att jag inte visste. Han ville att vi skulle hitta på något, för att fira min 2 års-dag, men det skulle vara hemligt, jag fick inte veta vad det var. Det är en söndag och han sa att det skulle vara från 14.00 till sent på söndag kväll.
Jag sa att jag ju lämnar/hämtar barn då, men att jag skulle kolla med Mr Stoneface om detta.
Efteråt på hemvägen, låg detta o gnagde i mig. Jag behöver få veta VAD det är han tänker hitta på.... Jag dejtar ju Murre nu och vill inte känna mig oärlig mot honom.
Så när jag kom hem så försökte jag få tag i U, utan att lyckas. Jag vill tala om för honom att jag måste få veta vad den där 2:a september innebär....? Och han han faktiskt måste förstå att mitt hjärta just nu tillhör Murre. Jag måste försöka få tag i honom i morgon.... Usch jobbigt jobbigt jobbigt.....
Det var blandade känslor att komma dit idag. Alla var där nu efter semestrarna, och vår underbara alkoholterapeut Mr P var tillbaka. Skönt!
Det jobbiga är ju att möta U, OCH att vara ensam kvinna i gruppen.
Under delningen sa U att det var på grund av rädslor han hade gjort slut med mig..... Till mig sa han ju först, att det var för att han skulle kunna ta itu och jobba i stegen och "bränna alla broar" (vad han nu menar med det när han enbart sågade av mej...), sedan sa han att det var för att han var avundsjuk på mej för att JAG jobbade i stegen! Undrar var sanningen ligger egentligen .....?
Jag är ÖVERTYGAD om att han egentligen är livrädd för närhet och intimitet pga hans sjuka relation till sin mamma. Och det är just det som gör att jag INTE vill ha med honom att göra igen. För det betyder att OM vi skulle börja om, så är det bara en tidsfråga innan han blir rädd igen, för den intimitet som byggs upp, och gör slut igen. Och det tänker jag INTE utsätta mig för!!!
Efter pausen och delningsrundan så föreslog Mr P att jag skulle dra min egen Life Story på nästa eftervård. Detta för att jag inte har så många gånger kvar att gå. Den 16 september börjar ju min utbildning, och då vill jag vara färdig med min eftervård. Det blir lite pirrigt att dra min egen Story, men det är nyttigt. Jag ska försöka fokusera på lösningen och inte på problemen....
Jag har sökt in på Addiktologi-utbildningen på FUN. (Fria universitet i Norden). Om man läser hela utbildningen så kan man bli alkoholterapeut, men så långt har jag inte vågat tänka. Jag vill läsa denna grundkurs på 3 terminer enbart för min egen skull. För att jag är intresserad av beroendelära och vill utvecklas vidare personligen.
Innan jag skulle åka iväg från eftervården så kom U fram o pratade. Han frågade vad jag gjorde den 2:a september. Ja sa att jag inte visste. Han ville att vi skulle hitta på något, för att fira min 2 års-dag, men det skulle vara hemligt, jag fick inte veta vad det var. Det är en söndag och han sa att det skulle vara från 14.00 till sent på söndag kväll.
Jag sa att jag ju lämnar/hämtar barn då, men att jag skulle kolla med Mr Stoneface om detta.
Efteråt på hemvägen, låg detta o gnagde i mig. Jag behöver få veta VAD det är han tänker hitta på.... Jag dejtar ju Murre nu och vill inte känna mig oärlig mot honom.
Så när jag kom hem så försökte jag få tag i U, utan att lyckas. Jag vill tala om för honom att jag måste få veta vad den där 2:a september innebär....? Och han han faktiskt måste förstå att mitt hjärta just nu tillhör Murre. Jag måste försöka få tag i honom i morgon.... Usch jobbigt jobbigt jobbigt.....
Hon ringde mej!
Jaa nu här på förmiddagen så ringer hon, hon som behövde stöd och sponsorskap. Hon som bara hade varit nykter några dagar.
Vilken härlig människa! Motiverad! Trött på sprithelvetet! Villig att prova en ny väg denna gång.
Jag tyckte vi fick direktkontakt. Jag sa att hon fick ringa när hon ville. Om hon skulle känna sig instabil eller svajjig eller helt enkelt inte litade på sig själv.
Det är UNDERBART att få känna sig behövd! Jag har väl haft dåligt samvete för all uppmärksamhet JAG behövde när U hade dumpat mig. Jag bara grinade jämt och ringde alla möjliga kvinnor och tog upp tid och var till besvär. Men då svor jag på att NÄR jag fick chansen att ge tillbaka allt det fina jag hade fått så skulle jag ta den!
Och här är hon! Vi ska ses nästa vecka så kan hon få berätta sin historia för mig, och jag vill veta vad hon har för förväntningar på mej som sponsor också.
La la la laaaa....Nää nu ska jag lalla iväg till eftervården! Hela mitt hjärta sjunger! La la laaaaa!
Vilken härlig människa! Motiverad! Trött på sprithelvetet! Villig att prova en ny väg denna gång.
Jag tyckte vi fick direktkontakt. Jag sa att hon fick ringa när hon ville. Om hon skulle känna sig instabil eller svajjig eller helt enkelt inte litade på sig själv.
Det är UNDERBART att få känna sig behövd! Jag har väl haft dåligt samvete för all uppmärksamhet JAG behövde när U hade dumpat mig. Jag bara grinade jämt och ringde alla möjliga kvinnor och tog upp tid och var till besvär. Men då svor jag på att NÄR jag fick chansen att ge tillbaka allt det fina jag hade fått så skulle jag ta den!
Och här är hon! Vi ska ses nästa vecka så kan hon få berätta sin historia för mig, och jag vill veta vad hon har för förväntningar på mej som sponsor också.
La la la laaaa....Nää nu ska jag lalla iväg till eftervården! Hela mitt hjärta sjunger! La la laaaaa!
U versus Murre contest moves on....
U fortsätter att skicka sina sms. Varannan dag ungefär. De känns tillgjorda, men det kanske bara är min känsla. Inge romantiska alls. Som om han får tänka efter för att formulera sig korrekt liksom. Avslutar alla sms med "Kram".
Det är lite så här;
" Hej hur mår du?, Hur har din dag varit?,Känns som om det var sommarens finaste dag. Kram"
Opersonligt och framtvingade och ospontana. Som om han egentligen inte ville skriva men att någon tvingat honom till det. Så känns det. Jag försöker svara på ungefär samma nivå, men inte värre i alla fall. Jag försöker tänka att det kanske är svårt för honom detta. Att formulera sig. Så jag tänker på att jag måste vara snäll. Skriver lite om vad jag gjort och avslutar också med "Kram".
Murre ringer. Han skriver. Han säger att han bara måste få ringa. För han vill höra min röst. Jag faller för det. Han skriver "Min älskling", fast vi bara har dejtat i 2 veckor. Han håller i mig. Håller om mig länge. Bara andas och håller så där hårt.
Men jag har faktiskt tveksamheter med Murre också. Han är ganska "jag-svag". Vill gärna att jag ska bestämma allt. Har inte så mycket egna åsikter liksom. Det skrämmer mig för det liknar Mr Stoneface så mycket. Men han är så god mot sina pojkar och mot oss. Mina barn gillar honom. De gillar Murres pojkar också. Tjatar om att få träffas. Jag är rädd att bli påverkad av det. Tänk om jag inte kan ha styrka att göra det jag måste bara för att mina barn är så fästa vid hans barn???
Just nu är det fortfarande plus på Murre i alla fall....
Det är lite så här;
" Hej hur mår du?, Hur har din dag varit?,Känns som om det var sommarens finaste dag. Kram"
Opersonligt och framtvingade och ospontana. Som om han egentligen inte ville skriva men att någon tvingat honom till det. Så känns det. Jag försöker svara på ungefär samma nivå, men inte värre i alla fall. Jag försöker tänka att det kanske är svårt för honom detta. Att formulera sig. Så jag tänker på att jag måste vara snäll. Skriver lite om vad jag gjort och avslutar också med "Kram".
Murre ringer. Han skriver. Han säger att han bara måste få ringa. För han vill höra min röst. Jag faller för det. Han skriver "Min älskling", fast vi bara har dejtat i 2 veckor. Han håller i mig. Håller om mig länge. Bara andas och håller så där hårt.
Men jag har faktiskt tveksamheter med Murre också. Han är ganska "jag-svag". Vill gärna att jag ska bestämma allt. Har inte så mycket egna åsikter liksom. Det skrämmer mig för det liknar Mr Stoneface så mycket. Men han är så god mot sina pojkar och mot oss. Mina barn gillar honom. De gillar Murres pojkar också. Tjatar om att få träffas. Jag är rädd att bli påverkad av det. Tänk om jag inte kan ha styrka att göra det jag måste bara för att mina barn är så fästa vid hans barn???
Just nu är det fortfarande plus på Murre i alla fall....
Att vara behövd....
Jag och prinsessan är ensamma hemma ett par dagar. Tonårsgrabben är utvald att springa distriktsmatchen i orientering och det innebär övernattning på annan ort.
Vi har haft jättemysigt. Ätit pizza och köpt godis. Suttit nedbäddade i soffan och tittat på Simpsons. Jag har haft ork att läsa texten högt för henne (det brukar jag inte orka...).
Men så ringer telefonen. Nödsamtal. Från det mötet jag brukar gå på onsdagar som är i en annan stad. Det är U´s sponsor som ringer. Det finns en kvinna där som behöver hjälp. Behöver mej! Hon har varit in och ut ur programmet i flera år, och har idag bara tre dagars nykterhet. Men hon hade hittat iväg till mötet ikväll och signalerat om hjälp!
Jag tycker om U´s sponsor. Han är en handlingarnas man. Han har hittat alkisar på gatan förr som han fått med sig på möten som har ändrat resten av deras liv. Han sa att han såg detta i mig också! Jag blev glad! Jag VILL verkligen vara till nytta. Jag vill kunna få ge tillbaka allt det fina stöd och den hjälp som jag en gång så desperat behövde!
Jag nattade prinsessan och bad sedan en kort bön till min Högre Kraft. Sedan ringde jag. Men jag fick inget svar varken på hemtelefonen eller på mobilen. Jag lämnade ett meddelande på mobilen om att jag ringt och att jag skulle försöka igen senare.
Hoppas jag får tag på henne. Om det är meningen så kommer jag att nå henne....
Vi har haft jättemysigt. Ätit pizza och köpt godis. Suttit nedbäddade i soffan och tittat på Simpsons. Jag har haft ork att läsa texten högt för henne (det brukar jag inte orka...).
Men så ringer telefonen. Nödsamtal. Från det mötet jag brukar gå på onsdagar som är i en annan stad. Det är U´s sponsor som ringer. Det finns en kvinna där som behöver hjälp. Behöver mej! Hon har varit in och ut ur programmet i flera år, och har idag bara tre dagars nykterhet. Men hon hade hittat iväg till mötet ikväll och signalerat om hjälp!
Jag tycker om U´s sponsor. Han är en handlingarnas man. Han har hittat alkisar på gatan förr som han fått med sig på möten som har ändrat resten av deras liv. Han sa att han såg detta i mig också! Jag blev glad! Jag VILL verkligen vara till nytta. Jag vill kunna få ge tillbaka allt det fina stöd och den hjälp som jag en gång så desperat behövde!
Jag nattade prinsessan och bad sedan en kort bön till min Högre Kraft. Sedan ringde jag. Men jag fick inget svar varken på hemtelefonen eller på mobilen. Jag lämnade ett meddelande på mobilen om att jag ringt och att jag skulle försöka igen senare.
Hoppas jag får tag på henne. Om det är meningen så kommer jag att nå henne....
Full nu igen.....
Jag hade en så hemsk dröm inatt. Jag drack Tequila! Flera glas!
Jag brukar drömma mycket i skeden i livet då det händer omvälvande saker. Tydligen har allt det här med landsmötet och Murre rört om en del i min skalle.
Murre berättade att han i sin ny-nykterhet hade haft en kort relation med en kvinna i gemenskapen som jag kände igen ifrån mina kvinnomöten. Hon har tagit återfall på återfall och är ganska illa därann just nu. Men tydligen blev detta kvar i mitt huvud, för det var hon som hällde upp Tequila i natt.
Hon hällde upp ända till kanten i såna där snapsglas. Jag tog glaset och slog det i bordet, ungefär som jag brukade göra förr med Tequila-knack. Sen svepte jag den botten upp bara. Kvinnan hällde upp en till och jag svepte den med.
Sen minns jag bara att jag tänkte att jag aldrig fick uppleva min 2-års nyktehetsdag och att jag fick en sju-jävla ångest. Sen vaknade jag. Fy fabian vad skönt det var att vakna och komma på att det bara var en dröm!!!
Jag brukar drömma mycket i skeden i livet då det händer omvälvande saker. Tydligen har allt det här med landsmötet och Murre rört om en del i min skalle.
Murre berättade att han i sin ny-nykterhet hade haft en kort relation med en kvinna i gemenskapen som jag kände igen ifrån mina kvinnomöten. Hon har tagit återfall på återfall och är ganska illa därann just nu. Men tydligen blev detta kvar i mitt huvud, för det var hon som hällde upp Tequila i natt.
Hon hällde upp ända till kanten i såna där snapsglas. Jag tog glaset och slog det i bordet, ungefär som jag brukade göra förr med Tequila-knack. Sen svepte jag den botten upp bara. Kvinnan hällde upp en till och jag svepte den med.
Sen minns jag bara att jag tänkte att jag aldrig fick uppleva min 2-års nyktehetsdag och att jag fick en sju-jävla ångest. Sen vaknade jag. Fy fabian vad skönt det var att vakna och komma på att det bara var en dröm!!!
Äntligen sommarvärme!!
Vilken måndag! Varmt och en molnfri himmel. Tog mitt första bad i sjön idag också!
Vi skulle åka till våran badsjö, jag, tonårskillen och prinsessan. Jag nämnde det i förbifarten till Murre igår och han nappade direkt. Så han och grabbarna skulle också komma ut så fort Murre hade jobbat klart.
Jag funderar mycket på vad jag ska kalla hans grabbar?....Piff o Puff? Bill o Bull?...nääää... Nu vet jag! Jonatan och Skorpan, från Bröderna Lejonhjärta! Det passar dem så bra. Den äldre, Jonatan är social och kavat. Lätt att prata med och man får raka svar. Skorpan är mer rädd. Han är tystlåten och håller sig i bakgrunden. Han ville inte bada alls.
Prinsessan förälskade sig i Jonatan på en gång. Hon hängde efter honom hela tiden och försökte hitta på saker som de kunde göra. Min tonårsgrabb, som ju är äldst, tog lite kommandot så när han drog iväg ner och skulle bada, så hängde Jonatan och prinsessan efter på en rad. Men Skorpan stannade kvar på filtarna och ville inte bada. Eller vaktade han på sin pappa?
I alla fall så blev det en så himla mysig dag. Vi fikade och badade och låg o slöade på filtarna i solen. Det blev väl inte så mycket enskild tid för Murre och mig, men det var HELT OKEJ!
Vi fanns där för barnen. Det är ju en omvälvande sak det här att träffa någon annans barn för första gången.
Och jag vill verkligen INTE dra för höga växlar på det här. Jag skulle kunna tänka mig att hålla våran relation precis sådan här, som den är just nu, ett bra tag framöver. Att vara goda vänner, göra roliga saker tillsammans. Ha roligt tillsammans med våra barn.
Murre firar 2 års nykterhet idag. Nej det var visst i lördags för att vara exakt (fick lite dåligt samvete för att jag hade glömt bort det....). I vilket fall som helst så skulle han in på möte ikväll för att få sin 2-års medalj! Kul!
Han ska hämta sin medalj på NA, för han går mest där verkar det som.
Summa sumarum en underbart fin dag! Och JA! jag ÄR FORTFARANDE SNUSFRI!
Vi skulle åka till våran badsjö, jag, tonårskillen och prinsessan. Jag nämnde det i förbifarten till Murre igår och han nappade direkt. Så han och grabbarna skulle också komma ut så fort Murre hade jobbat klart.
Jag funderar mycket på vad jag ska kalla hans grabbar?....Piff o Puff? Bill o Bull?...nääää... Nu vet jag! Jonatan och Skorpan, från Bröderna Lejonhjärta! Det passar dem så bra. Den äldre, Jonatan är social och kavat. Lätt att prata med och man får raka svar. Skorpan är mer rädd. Han är tystlåten och håller sig i bakgrunden. Han ville inte bada alls.
Prinsessan förälskade sig i Jonatan på en gång. Hon hängde efter honom hela tiden och försökte hitta på saker som de kunde göra. Min tonårsgrabb, som ju är äldst, tog lite kommandot så när han drog iväg ner och skulle bada, så hängde Jonatan och prinsessan efter på en rad. Men Skorpan stannade kvar på filtarna och ville inte bada. Eller vaktade han på sin pappa?
I alla fall så blev det en så himla mysig dag. Vi fikade och badade och låg o slöade på filtarna i solen. Det blev väl inte så mycket enskild tid för Murre och mig, men det var HELT OKEJ!
Vi fanns där för barnen. Det är ju en omvälvande sak det här att träffa någon annans barn för första gången.
Och jag vill verkligen INTE dra för höga växlar på det här. Jag skulle kunna tänka mig att hålla våran relation precis sådan här, som den är just nu, ett bra tag framöver. Att vara goda vänner, göra roliga saker tillsammans. Ha roligt tillsammans med våra barn.
Murre firar 2 års nykterhet idag. Nej det var visst i lördags för att vara exakt (fick lite dåligt samvete för att jag hade glömt bort det....). I vilket fall som helst så skulle han in på möte ikväll för att få sin 2-års medalj! Kul!
Han ska hämta sin medalj på NA, för han går mest där verkar det som.
Summa sumarum en underbart fin dag! Och JA! jag ÄR FORTFARANDE SNUSFRI!
Rapport landsmöte Mariestad 2007
Hej o hå! Nu är jag hemma igen! Vilken KANONHELG det har varit! Sällan ser man så mycket tillfrisknande på ett och samma ställe som denna helg i Mariestad!
På fredagen när vi kom ner, så gick jag på två möten. Det blev ett möte med tema Ärlighet, och ett möte med tema Ta det lugnt. Båda dessa teman passar mej så bra. Jag ljuger ofta helt omedvetet och systematiskt, och jag behöver öva mig i att vara ärligt, mest mot mig själv.
Tålamod är också något som jag har svårt med, så mötet med temat Ta det lugnt gav mig många schyssta delningar.
Gubbsen hade bokat rum på Hotell Billinge hus i Skövde. Värsta lyxhotellet som låg högt högt upp på en kulle med överblick över hela Skövde. Mycket vackert ställe! Det gjorde INGENTING att jag fick dela rum med Bosse. Han är runt 60 år och med över 10 års nykterhet. Vi hade det riktigt trevligt faktiskt. (Han påstår att jag snarkar....?).
På lördagen valde jag ut två möten. (Jag ORKADE inte med fler, för det suger verkligen musten ur en med alla djupa och sanna delningar). Jag valde ett Vuxna Barn-möte med temat Självkänsla. Tungt! Jag började gråta när jag delade om min barndom och var/hur jag tror att min dåliga självkänsla kommer ifrån.
Sen valde jag ett AA-möte med temat Relationer. Ett alltid lika intressant och aktuellt tema. Jag tror att alla vi som är i tillfrisknande har / har haft problem med relationer. Min sponsor säger att framför allt Vuxna Barn oftast har trassel med sina relationer.
Summa sumarum från det mötet var att det viktigaste av allt var att bygga upp en BRA RELATION MED SIG SJÄLV först innan man börjar blanda in en partner.
På lördageftermiddagen gjorde vi stan. Mariestad är en underbart vacker hamnstad vid Vänerns strand. Gamla hus och en underbar gammal stenkyrka som jag var in i. Jag satt en stund i kyrkan och tände några ljus.
På lördagkvällen var det supé och dans. Det var jättekul. Jag börjar känna igen vilka som kan dansa också ifrån föregående konvent som jag har varit på, så det är dessa jag vågar bjuda upp.
Kvällen avslutades med ett vackert midnattsmöte i aulan, med djupa Life Stories från scenen blandat med underbar musik.
Söndagen bjöd på ett Vuxna Barn möte under temat Släpp Taget. Flera delningar handlade om hur svårt det är för oss kvinnor att släppa taget om "vår" alkoholist. Det var många Al-anon medlemmar där.
Helgens sista möte var ett Kvinnomöte. Mötet handlade om allt från män och relationer till matmissbruk, utseendefixering, duktighetskomplex, kommunikationsproblem mm mm....
Så helgen har varit MYCKET BRA! Det känns verkligen som en storsatsning på mej själv!
Jag blev avsläppt i stan och tänkte först ta bussen hem. Men i stället ringde jag Murre som kom och skjutsade hem mig. Det var första gången han var hemma hos mig. Det var lite pirrigt och nervöst för jag visste att tonårsgrabben troligtvis skulle vara hemma vid datorn. Dessutom var det ostädat som fan hemma. Men allt avlöpte väl och efter en fika på altanen åkte han hemmåt. ( Vi kanske ska åka o bada med alla barn i morgon för de har lovat fint väder!)
På fredagen när vi kom ner, så gick jag på två möten. Det blev ett möte med tema Ärlighet, och ett möte med tema Ta det lugnt. Båda dessa teman passar mej så bra. Jag ljuger ofta helt omedvetet och systematiskt, och jag behöver öva mig i att vara ärligt, mest mot mig själv.
Tålamod är också något som jag har svårt med, så mötet med temat Ta det lugnt gav mig många schyssta delningar.
Gubbsen hade bokat rum på Hotell Billinge hus i Skövde. Värsta lyxhotellet som låg högt högt upp på en kulle med överblick över hela Skövde. Mycket vackert ställe! Det gjorde INGENTING att jag fick dela rum med Bosse. Han är runt 60 år och med över 10 års nykterhet. Vi hade det riktigt trevligt faktiskt. (Han påstår att jag snarkar....?).
På lördagen valde jag ut två möten. (Jag ORKADE inte med fler, för det suger verkligen musten ur en med alla djupa och sanna delningar). Jag valde ett Vuxna Barn-möte med temat Självkänsla. Tungt! Jag började gråta när jag delade om min barndom och var/hur jag tror att min dåliga självkänsla kommer ifrån.
Sen valde jag ett AA-möte med temat Relationer. Ett alltid lika intressant och aktuellt tema. Jag tror att alla vi som är i tillfrisknande har / har haft problem med relationer. Min sponsor säger att framför allt Vuxna Barn oftast har trassel med sina relationer.
Summa sumarum från det mötet var att det viktigaste av allt var att bygga upp en BRA RELATION MED SIG SJÄLV först innan man börjar blanda in en partner.
På lördageftermiddagen gjorde vi stan. Mariestad är en underbart vacker hamnstad vid Vänerns strand. Gamla hus och en underbar gammal stenkyrka som jag var in i. Jag satt en stund i kyrkan och tände några ljus.
På lördagkvällen var det supé och dans. Det var jättekul. Jag börjar känna igen vilka som kan dansa också ifrån föregående konvent som jag har varit på, så det är dessa jag vågar bjuda upp.
Kvällen avslutades med ett vackert midnattsmöte i aulan, med djupa Life Stories från scenen blandat med underbar musik.
Söndagen bjöd på ett Vuxna Barn möte under temat Släpp Taget. Flera delningar handlade om hur svårt det är för oss kvinnor att släppa taget om "vår" alkoholist. Det var många Al-anon medlemmar där.
Helgens sista möte var ett Kvinnomöte. Mötet handlade om allt från män och relationer till matmissbruk, utseendefixering, duktighetskomplex, kommunikationsproblem mm mm....
Så helgen har varit MYCKET BRA! Det känns verkligen som en storsatsning på mej själv!
Jag blev avsläppt i stan och tänkte först ta bussen hem. Men i stället ringde jag Murre som kom och skjutsade hem mig. Det var första gången han var hemma hos mig. Det var lite pirrigt och nervöst för jag visste att tonårsgrabben troligtvis skulle vara hemma vid datorn. Dessutom var det ostädat som fan hemma. Men allt avlöpte väl och efter en fika på altanen åkte han hemmåt. ( Vi kanske ska åka o bada med alla barn i morgon för de har lovat fint väder!)
Landsmöte i Mariestad
I morgon ska jag åka på AA:s stora årliga konvent i Mariestad!
Landsmötet!
Förra året var det i Karlstad och det var jättetrevligt! I år trodde jag inte att jag skulle komma iväg. Jag har helt enkelt inte RÅD, tänkte jag.
Men så var det en av de äldre "gubbsen" i min hemmagrupp som frågade om jag var intresserad, för de hade plats i sin bil. (Det var dem jag åkte med även förra året). Jomen nu när skjutsen var ordnad så blev jag intresserad! Men de andra skulle bo dyrt på hotell så det var inget alternativ för mig.
Så jag ringde ner till Landsmötets logiavdelning och frågade. Joodå de hade vetskap om en finsk kvinna som hade bokat en 4-bädd stuga på campingen intill som hade lediga bäddar. Så jag tog telefonnumret och ringde till Finland.
Det var en saklig och korrekt AA-kvinna som berättade att hon hade hyrt hela campingstugan i en vecka (landsmötet är fredag -söndag) för 2.900 kronor och att jag var välkommen att ta en av sängarna för 450 kr. per natt. Campingen skulle ligga bara 100 meter från konventshallen.
Sagt och gjort. Jag slog till och började se fram emot att åka på konvent!
Men så kom månadsskiftet och räkningarna skulle betalas. Jag började inse hur mycket allt med mitt nya rum skulle kosta. Tapeter, golv, spackel osv osv.... Så då började jag fundera..... Skulle den finska AA-damen verkligen ha 900 spänn för att jag skulle sova två nätter i en campingstuga med egna lakan....? Det började kännas dyrt....
Så i onsdags bestämde jag mig för att skita i landsmötet. Jag ringde den finska AA-kvinnan och sa att jag inte hade råd att betala 900 kronor för två nätter. (jag grämde mig flera timmar innan samtalet....suck).
Men då blev det annat ljud i källan.... "Nämen det är klart vi kan diskutera priset" säger hon då.....Men då hade ju jag redan bestämt mig så jag sa att jag inte ville åka till vilket pris som helst...
Sen skickade jag ett sms till "gubbsen" och sa att min ekonomi tyvärr inte tillät en resa till Landsmötet i år...
Det tog två sekunder så ringde telefonen, det var en av de underbara "gubbsen":
"Det är klart att du ska med på Landsmötet!!!! Vi löser det på något sätt med en extrabädd i våra hotellrum, eller så bokar vi ett enkelrum åt dig"
" Ekonomiska skäl ska inte få hindra dig att åka", sa den underbarar AA-gubben! VILKEN FANTASTISK GEMENSKAP AA ÄR!!!
Så nu kommer jag iväg i alla fall! UNDERBART! Så nu blir jag borta från bloggen ända tills söndag! Snyft hur ska jag klara detta....?
Kort rapport av relationsläget nu bara:
Murre och jag har fikat i eftermiddag. Han växer och växer i mitt hjärta. Nu ses vi inte på ett tag eftersom jag har barnen nästa vecka....
U skickade ett sms idag! Helt fantastiskt! Han VET hur man GÖR!!!! (Obs! Ironi....... .;-)
Jag ska strax besvara det.
Summa sumarum: Plussläge på Murre just nu faktiskt! Han e såå skööön!
Gonatt!! ps)...FORTFARANDE SNUSFRI!!!
Att be om hjälp.......
är det svåraste som finns.... För mig alltså.
Ofta, då när jag fortfarande drack, och hade alla prestationsångestar och fasader kvar, så kunde jag strunta i att göra en sak, bara för att det skulle innebära att jag måste be någon om hjälp. Sjukt va?
I går klev jag över en sådan gräns. Jag bad U om hjälp. Först hade jag frågat Mr Stoneface, som ju också har dragkrok på sin bil, men han och barnen skulle till svärmor. Sedan hade jag inget annat val än att fråga U.
VARFÖR är det så jobbigt att be honom om hjälp? Jag tror att det har att göra med min stolthet. Han har så klart och tydligt och länge visat att jag inte är önskvärd i hans liv. Att då BE honom om något blir ett hårt slag mot min stolthet. Men han sa ja.
Han dök upp redan strax efter nio i går morse. Han var en ängel. Han var hjälpsam, artig, lyhörd, men ändå inte tystlåten utan bubblade på som vanligt. Guud va länge sedan vi hade det så trevligt.
Jag betonade i ett läge, att vi inte hade någon relation. Han, jag minns inte varför, talade om alla sina karaktärsdefekter som han hade upptäckt i sitt 4:e steg. Då sa jag;
"Det är just därför jag inte vill ha en relation med dig".
Han kommentarade aldrig det jag sagt, utan bytte samtalsämne.
Han frågade heller aldrig om mitt dejtande, och jag sa inget heller.
Så nu står det gipsskivor, tapetprover och laminatgolv i mitt sovrum. TACK U!
Nästa vecka när jag har barnen så har jag möjlighet att fortsätta renovera mitt sovrum.
På kvällen samåkte vi till ett möte i en annan stad, U och jag. Och det var på hemvägen som hans ton plötsligt ändrades igen. Han har en egenhet att låta så jävla arg, för en skitsak (tyckte jag). Jag blev så upprörd! Nu när han hade varit snäll hela dagen så skulle det avslutas på det här sättet???
Och det var något skitsak! Faktiskt! Jag blev tårögd och skrek till honom;
"Måste du vara så jävla arg!!!!"
Men då sa han faktiskt förlåt. Han var upprörd över en helt annan sak som inte hade med mig att göra. Men tänkt att han UPPTÄCKTE det? Och kunde säga FÖRLÅT? Det kanske har hänt en del i honom i alla fall......?
Idag ska jag på eftervården, men U kommer inte att vara där. Han skulle på någon MC-träff söderöver.
Och tänk.... Det känns inte som det spelar så stor roll längre. Om han är där eller inte. Känns lite befriande faktiskt. Kanske, kanske att mitt EGET LIV snart börjar bli det som är viktigast? Och inte var U är eller inte är....
Ofta, då när jag fortfarande drack, och hade alla prestationsångestar och fasader kvar, så kunde jag strunta i att göra en sak, bara för att det skulle innebära att jag måste be någon om hjälp. Sjukt va?
I går klev jag över en sådan gräns. Jag bad U om hjälp. Först hade jag frågat Mr Stoneface, som ju också har dragkrok på sin bil, men han och barnen skulle till svärmor. Sedan hade jag inget annat val än att fråga U.
VARFÖR är det så jobbigt att be honom om hjälp? Jag tror att det har att göra med min stolthet. Han har så klart och tydligt och länge visat att jag inte är önskvärd i hans liv. Att då BE honom om något blir ett hårt slag mot min stolthet. Men han sa ja.
Han dök upp redan strax efter nio i går morse. Han var en ängel. Han var hjälpsam, artig, lyhörd, men ändå inte tystlåten utan bubblade på som vanligt. Guud va länge sedan vi hade det så trevligt.
Jag betonade i ett läge, att vi inte hade någon relation. Han, jag minns inte varför, talade om alla sina karaktärsdefekter som han hade upptäckt i sitt 4:e steg. Då sa jag;
"Det är just därför jag inte vill ha en relation med dig".
Han kommentarade aldrig det jag sagt, utan bytte samtalsämne.
Han frågade heller aldrig om mitt dejtande, och jag sa inget heller.
Så nu står det gipsskivor, tapetprover och laminatgolv i mitt sovrum. TACK U!
Nästa vecka när jag har barnen så har jag möjlighet att fortsätta renovera mitt sovrum.
På kvällen samåkte vi till ett möte i en annan stad, U och jag. Och det var på hemvägen som hans ton plötsligt ändrades igen. Han har en egenhet att låta så jävla arg, för en skitsak (tyckte jag). Jag blev så upprörd! Nu när han hade varit snäll hela dagen så skulle det avslutas på det här sättet???
Och det var något skitsak! Faktiskt! Jag blev tårögd och skrek till honom;
"Måste du vara så jävla arg!!!!"
Men då sa han faktiskt förlåt. Han var upprörd över en helt annan sak som inte hade med mig att göra. Men tänkt att han UPPTÄCKTE det? Och kunde säga FÖRLÅT? Det kanske har hänt en del i honom i alla fall......?
Idag ska jag på eftervården, men U kommer inte att vara där. Han skulle på någon MC-träff söderöver.
Och tänk.... Det känns inte som det spelar så stor roll längre. Om han är där eller inte. Känns lite befriande faktiskt. Kanske, kanske att mitt EGET LIV snart börjar bli det som är viktigast? Och inte var U är eller inte är....