Snurrigt värre
Jag fattar inte vilken cirkus livet har blivit! Jag hinner knappt smälta intrycken från Gotlandskonventet, så får jag en jätte-dusch med nya insikter i går igen!
Jag har ju börjat min praktik på onsdagarna nu. Min underbara chef har sagt att det är okej att jag tillbringar onsdagarna i en helt annan stad, 1.5 timmes resväg härifrån för att få den praktik som ska ingå i min Addiktologutbildning. Och detta får jag göra på arbetstid!! Fatta vilken gåva!
Nackdelen är förstås att jag måste orka med att göra 5 dagars jobb på endast 4 dagar...Men va fasiken! När det är så otroligt givande att vara där på onsdagarna så kan jag bara inte ens tänka tanken på att klaga! På förmiddagarna får jag sitta med i primärgruppen, dvs de ganska så nynyktra alkohlisterna. Och på eftermiddagarna får jag vara med i en anhöriggrupp med mestadels partners till de jag träffat på förmiddagen. Guu va intressant det är!
Nästa vecka infaller nästa workshop i Addiktologutbildningen, så då är jag borta tre dagar IGEN från jobbet. Veckan efter det ska jag upp till Falun och köra MC samt köra upp den 21/5, så då är jag också borta 2 dagar den veckan.
Det är bara helt OTROLIGT hur livet snurrar fort! Jag bara åker med som på en räkmacka och hoppas att min chef fortsätter att vara tillmötesgående!
Idag fyllde U 41 år. Jag var ner till honom här på jobbet och lämnade en present. Han verkade glad och uppåt och jag fick mig (tog mig) några pussar fast vi annars aldrig pussas på jobbet. Jag VET faktiskt inte hur läget är i vår relation. Jag skulle önska att jag visste, men jag har inte ork eller tid att fundera så mycket på det just nu. Det endas som märks är att han inte ringer som förrut. Jag ringde ett par gånger i måndags samt skickade ett sms som han inte besvarade. I tisdags ringde han inte alls. I går, onsdag skickade jag ett sms som han inte heller besvarade, men han ringde faktiskt!
Vi får se hur det blir i kväll.
Det som gör ont i mig är att barnen frågar nästan varje dag när han ska komma. Jag säger på lördag, för det är vad jag tror. Men säkert vet jag ju inte förrän han kliver in genom dörren.
Nä nu ska jag skynda vidare. Livet är verkligen ett ÄVENTYR!
Jag har ju börjat min praktik på onsdagarna nu. Min underbara chef har sagt att det är okej att jag tillbringar onsdagarna i en helt annan stad, 1.5 timmes resväg härifrån för att få den praktik som ska ingå i min Addiktologutbildning. Och detta får jag göra på arbetstid!! Fatta vilken gåva!
Nackdelen är förstås att jag måste orka med att göra 5 dagars jobb på endast 4 dagar...Men va fasiken! När det är så otroligt givande att vara där på onsdagarna så kan jag bara inte ens tänka tanken på att klaga! På förmiddagarna får jag sitta med i primärgruppen, dvs de ganska så nynyktra alkohlisterna. Och på eftermiddagarna får jag vara med i en anhöriggrupp med mestadels partners till de jag träffat på förmiddagen. Guu va intressant det är!
Nästa vecka infaller nästa workshop i Addiktologutbildningen, så då är jag borta tre dagar IGEN från jobbet. Veckan efter det ska jag upp till Falun och köra MC samt köra upp den 21/5, så då är jag också borta 2 dagar den veckan.
Det är bara helt OTROLIGT hur livet snurrar fort! Jag bara åker med som på en räkmacka och hoppas att min chef fortsätter att vara tillmötesgående!
Idag fyllde U 41 år. Jag var ner till honom här på jobbet och lämnade en present. Han verkade glad och uppåt och jag fick mig (tog mig) några pussar fast vi annars aldrig pussas på jobbet. Jag VET faktiskt inte hur läget är i vår relation. Jag skulle önska att jag visste, men jag har inte ork eller tid att fundera så mycket på det just nu. Det endas som märks är att han inte ringer som förrut. Jag ringde ett par gånger i måndags samt skickade ett sms som han inte besvarade. I tisdags ringde han inte alls. I går, onsdag skickade jag ett sms som han inte heller besvarade, men han ringde faktiskt!
Vi får se hur det blir i kväll.
Det som gör ont i mig är att barnen frågar nästan varje dag när han ska komma. Jag säger på lördag, för det är vad jag tror. Men säkert vet jag ju inte förrän han kliver in genom dörren.
Nä nu ska jag skynda vidare. Livet är verkligen ett ÄVENTYR!
Kommentarer
Postat av: gemigmodatt
konvent och adiktologutbildning, jag förstår att det blir mycket känslor då. Jag har var på annat under konventhelgen och har haft andningsövningar mm. så det blev mycket gråt och smärta så nu mår jag som en prins och vill krama hela världen...
Trackback