Jag vill leva nykter!

Det är måndag morgon på kontoret och jag borde väl egentligen räkna på lite av förra veckans produktionsstatistik. Men så kände jag att jag skulle skriva här i stället. Ofta är det så att jag bara bloggar när jag mår dåligt. Men så vill jag inte att det ska vara. Så därför ska jag skriva några rader idag!

Förra veckans gråt-attacker har mer eller mindre släppt. Jag vet fortfarande inte exakt vad de berodde på. Men troligen var det efterdyningar av relationsveckan och att U inte verkade ha längtat "tillräckligt" mycket efter mig (enligt mitt mycket känsliga ego)

Just nu är det frid och harmoni i min mage. Helgen flöt fint med barnen. Lördagen var prinsessan och jag på äventyrsbadet hela dagen och på söndagen sprang tonårsgrabben och jag orientering i Rånäs. U dök upp på lördag kväll och var underbart kärleksfull. Jag kände mig lite reserverad i början eftersom vi inte setts på så länge, men det släppte under söndagen och allt var som vanligt igen.

U har en fantastisk förmåga att hålla sig utanför mina känslodraman. Han går oftast inte igång på dem och tyvärr känns det oerhört kränkande för mig som är van att kunna dra igång partners känslomässigt. Oj vad jag har mycket att lära mig där! (jobbigt, jobbigt...)

Men inte i någon relation har jag heller fått lära mig så mycket om ensamhet. Att leva mitt liv, känna efter vad JAG vill göra osv osv. För det är ju vad han gör.

Sen orkar jag inte grubbla så mycket över framtiden. Visst KAN det vara så att avståndet, och att vi inte kan ses så ofta, kanske gör att förhållandet till sists rinner ut i sanden. Men då är det väl så det ska vara då!  

Jag måste ändå fortsätta med mitt, och det som är viktigt för mig. Men det är så svårt ibland. Jag känner mig så sårad och kränkt av att han prioriterar sitt liv, sina intressen och sina vänner högre än mig. Jag kan inte hjälpa det...

Och när han dessutom så sällan uttrycker sin längtan efter mig, så känns det ännu värre,

Men vad kan jag göra då?
 Joo rikta om fokus på MIG. Det gör jag ibland 10 gånger om dan. Snacka om relationstorsk ;-) 

I söndags kväll var U och jag på Sinnesrogudstjänst i stan. Det var så mycket kärlek där! Massor av gamla kära gemenskapsvänner hade kommit, inklusive min sponsor. Guuu va jag älskar den människan!
Det var jag som skulle dela om 7:e steget, och jag var inte ett dugg nervös fast kyrkan var mer full än den brukar vara. Det vara bara lugn och kärlek i min mage när jag skulle prata! Shit vilken underbar kväll det var!

Nää nu ska jag jobba lite också! Ha de gott alla nära o kära där ute!

KRAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAM!