Fullknökat också!
Jag är lite på gränsen för vad jag rår med liksom.... Mycket att göra på jobbet. Sponsier som ringer både på jobbet och hemma. Mycket att göra hemma med renovering, husmålerier, läsa in MC-teori, stapla ved. Jag vill orientera mer också, åka på fler AA-möten, köra motorcykel, åka på dans....
Och mitt i allt det här så känns det plötsligt motigt att ringa Murre... Varför.?..frågar jag mig. Jag tror att det beror på att jag känner en förväntan på mig. Jag tror att han vill vi ska träffas mera. Mitt i mitt fullknökiga liv...
"Jamen du är ju barnfri den här veckan", kan han säga. Han som aldrig är barnfri. Jag borde skämmas, som har det så bra, känns det som. Och ändå kommer jag inte att ha tid att se honom alls den här veckan...Jag tyckte att jag hörde att han blev sårad när jag förklarade min situation.
Murre är också för en gångs skull barnfri i helgen. Jonatan och Skorpan har en kontaktfamilj som de åker till en helg i månaden, så att Murre får avlastning.
Jag skäms. För jag har orienteringstävlingar både lördag och söndag. På lördagen kommer dessutom en sponsie hem till mig, så lördagskvällen lär ju gå åt tillsammans med henne. Jag vågar knappt berätta läget för Murre.
Att jag dessutom helst åker på dans på fredagskvällen har jag inte ens vågat nämna för Murre. Jag skjuter upp det obehagliga så mycket jag bara kan...
Faan va jobbigt allting måste vara... Fan Fan...
Ved o ved o ved o ved överallt VED
U har sedan länge lovat att jag skulle få ved av honom. Han har hur mycket som helst. Prima björkved som har stått i flera år bakom hans hus. Han har pelletsbrännare nu för tiden och behöver inte sin ved.
Jag har en kakelugn. Kronspisens. Egentligen onödig eftersom jag har direktverkande el i mitt hus. Modernt med el och element i alla rum. Men det är ju så mysigt. Att komma hem från jobbet och få sätta sig ner o tända en brasa. Se hur det sprakar och känna hur värmen sprider sig i vardagsrummet.
Undrar hur många gånger jag har suttit där på golvet nedanför kakelugnen med ett glas vin i handen. Stirrat tomt in i elden...usch. Skönt att slippa dricka mer!
Murre tyckte inte om att jag skulle spendera hela söndagen tillsammans med U och såga o köra ved. Jag försökte förklara, men jag såg hur oroligt han blev. Under söndagen kom ett sms från Murre. Med musik och hjärtan. Det stod:
"Gud älskar dej och det gör jag med"....Jag blev rörd....Va romantiskt på nåt sätt. Och hans oro är så rörande.
På kvällen kom Murre över till mitt hus o hjälpte mig att tömma sista kärran med ved. Sen fikade vi.
Men klockan nio skulle jag ringa min sponsor. Vi har en bestämd tid på söndagskvällen som jag ska ringa. Det kändes viktigt en sån här dag att ringa, så jag lämnade Murre ensam i vardagsrummet och gick för att "göra det rätta".
Jag förklarade läget för min sponsor. Att jag träffat bägge två under dagen, både Murre och U, och att de båda två just idag har sagt att de älskar mej. Jag blir förvirrad. Känner mig oärlig trots att jag inte ljugit för någon. Jag får en äcklig smak i munnen av den här situationen...
Min sponsor berättar då en analogi om eremitkräftor. Eremitkräftor har någon slags parasit som långsamt orsakar deras död. Parasiterna suger bokstavligen livet ur sin värd. Men under tiden de utnyttjar sitt värddjur, så är det tydligen njutningsfyllt för eremitkräftan. Eremitkräftan har då ett val. Att ha kvar parasiterna och bokstavligt talat njuta sig till döds, eller att ruska av sig parasiterna och överleva.
Forskarna vet inte vad det är som gör att en del skakar av sig parasiterna medan en del har dem kvar.
Undrar vad min sponsor menar med den här analogin...hmmmmm.... Jobbigt, jobbigt....
Planeringsdag på fritids....IGEN!!!
Så jag var utan barnpassning igår, fredag. Och Murre jobbar aldrig fredagar. Och det var barnens sista sommarlovsdag. Så vi drog iväg till en djurpark / tivoli som vi har i närheten! Det gäller att passa på liksom...
Det var en helt underbar dag. Ömsom regn ömsom sol. Vi varvade virvelvindar, flygande mattor och spöktåg med att fika medhavda köttbullemackor i solen och klappa smågetter i fäboden. Vi avslutade med bad i poolen medan vi väntade på tåget hem.
Jag tror att barnen var lika slut som vi var. Murre var så ömsint och tålmodig med både trötta barn och med mej. Han verkar inte brusa upp så lätt i alla fall. Jag vet inte om jag är kär, men jag skulle nog kunna bli, tror jag.
När jag kom hem så upptäckte jag att flera sponsier hade ringt samt att U hade skickat ett sms. Så kvällen ägnade jag i telefonen. Det kändes bra att för en stund koppla bort mig själv och mina relationer, och bara lyssna på mina underbara sponsier och finnas där för dem!
Pratade en stund med U på kvällen. Han har verkligen skärpt sig med det här att höra av sig. Han både sms:ssar och ringer, nästan varje dag. Jag hoppas och ber för att det är för att han VILL det och inte för att han vet att JAG vill det....
Jag känner fortfarande att vi har svårt att vara ärliga mot varandra om hur vi mår och hur vi känner. Det känns fortfarande som om han upplever det som en tävling där det gäller att vara stark och må bra hela tiden. Då vinner man nåt tydligen.... Jag är SÅ trött på det...
Det gör tyvärr också att jag inte heller orkar vara ärlig. Då låtsat jag också att allt är okej. För jag orkar inte ge mig in på känslomässiga ämnen just nu. Inte ensam. Det blir som en mur mellan oss.
Mitt tillfrisknande....
Det har varit flera sena kvällar den här veckan. Och sedan tidiga morgnar på det. Det gör att jag genast börjar förhandla bort min morgonmeditation, trots att jag vet att jag mår bra av min stund på morgonen.
Igår kväll var Murre och pojkarna över till oss på middag. Det var jättemysigt och trevligt på alla sätt. Pojkarna är så öppna och artiga till sin natur, det är nästan svårt att tänka sig att de haft en sådan tuff barndom. Till och med Skorpan var med och pratade runt middagsbordet. Det som märks är väl Jonatans språkbruk. Ganska mycket svordomar och runda ord. Men Herregud, han är ju glad och positiv så det är väl det minsta problemet just nu!
Men problemet uppstår att det är så himla svårt att köra iväg dem på kvällen. Avskedet i hallen och garageuppfarten måste ha tagit över en halvtimme, trekvart kanske. Min tonårsgrabb och Jonatan for omkring ute på cyklarna, och Skorpan kunde inte slita sig från datorn.
Jag och Murre var inte helt oskyldiga heller. Vi stod och pratade länge utanför garaget. Jag har berättat om att jag och U ska köra ved i helgen från honom till mig, och Murre är inte direkt glad över detta. Han tror, med all rätt, att U kommer att försöka vinna mig tillbaka på något sätt.
Men jag försökte förklara att JAG faktiskt har en egen vilja i allt det här. Ingenting kommer att hända som inte JAG vill ska hända. Han insåg också efter ett tag, att han var tvungen att släppa taget om detta, lita på mej och acceptera läget.
Men mitt hjärta blir alldeles ömt av hans oro...
Jag kom väl i säng kring elva, men jag kunde inte somna....Suck. Vaknade flera gånger under natten också, och när klockan väl ringde 05.30, så flyttade jag fram den en timme....
Det gjorde att jag var sen från början i morse. Ingen meditation, ingen morgonbön med 3:e och 7:e steg, så att jag får lämna över till min Högre Kraft och be om att få bli befriad från mina karaktärsdefekter. Jag var stressig och grinig på prinsessan och själv mådde jag inte alls bra.
I bilen på väg hit till jobbet hann jag tänka igenom läget. Jag FÅR inte börja kompromissa om mitt tillfrisknande IGEN.... Nu när jag äntligen börjat få en sådan fin stabil rutin på min vardag.
Jag pratade med min Högre Kraft i bilen, och det kändes lite bättre. Jag kan prata högt med min kraft, och då blir det mer konkret det jag behöver göra:
-Ställa tuffare krav på min tillvaro och mina val.
-Inte kompromissa om bön och meditation.
-Inte kompromissa om sömn och mat.
Jag har dessutom svårt att göra någon nytta på jobbet. Jag gör inte det jag ska helt enkelt, och då kommer det sämre måendet som ett brev på posten...
Idag är det eftervård. Jag ska dra min livshistoria idag och det ska bli spännande. Jag är inte alls nervös för jag känner de andra så bra nu, utan jag är mer förväntansfull tror jag. Jag berättar senare hur det gick!
Sinnesro i Söndags!
Jag måste bara få skriva en rad om söndagen. Vi var ju ett par tjejer som valde att övernatta i Vaxholm efter AA-konventet i lördags. Vi hade bokat en campingstuga nere på Vaxholms camping. Jättemysigt!
Vi hade så fantastiska diskussioner både på eftermiddagen och under kvällen då vi tog varsin pizza nere vid hamnen. Mest blev det förståss prat om tillfrisknande, andlighet och relationer. Jag fick mycket tips och tänkvärda ord med mig angående Murre och U.
På söndag morgon tog vi en Vaxholmsbåt ut till Möja, i yttersta havsbandet. Underbar resa! Flera kvinnor anslöt sig också under resans gång.
Väl framme så hade vi hamnat på en så liten o pittoresk ö... Så sött med de små fiskebodarna och båthusen. Solen sken igenom det tunga molntäcket och vi åt lunch ute i trädgården på Möja bageri. Så vackert och andligt!
Klockan 13.00 började Sinnesro gudstjänsten. Möja kyrka var så liten. Byggd helt i trä låg den på en liten kulle med utsikt över hamnen och havet utanför. Kan en kyrka ha en mer underbar utsikt?
Lars-Åke Lundberg visade sig vara en helt fantastiskt karismatisk människa. Vilken närvaro! Gudstjänsten varvades med delningar, psalmsång och att Sinnesrokören sjöng. Lars-Åke talade länge om våra duktighetskomplex och prestationsångestar. Temat för gudstjänsten var "Inte perfekt men till Glädje!"
När vi skulle sjunga psalmen "Guds kärlek är som stranden och som gräset" så var det som om någon hade dragit ur proppen i mig. Tårarna bara rann o rann. Jag kunde inte sluta gråta. Allt var så vackert!
Vi avslutade med Sinnesrobönen ute på gräsmattan med utsikten över havet! När femtiotalet människor håller varandra i handen och ber samtidigt, så händer det något i vibrationerna i närvaron. Mycket mäktigt!
Efteråt tågade vi mot kyrk-stallet där kaffe serverades. Vi tågade och sjöng "Härlig är jorden" i solskenet! Alla människor bara log mot varandra. Gissa om jag ska åka på detta nästa år också!!!!
AA Vaxholmskonventet!
Lördagens konvent innehöll en hel del bra möten. Jag gick mycket på Al-anon och Vuxna Barn-möten även denna gång. Bland annat ett möte handlade om relationer. Det var flera unga killar där, de kanske var mellan 25-35 år, som delade mycket öppet om sina relationsproblem.
En kille berättade om hur han i många år hade använt sig av tjejer för sin egen bekräftelses skull. Han hade behandlat dem som skit och han mådde dåligt för detta. Om någon tjej hade blivit kär i honom, så hade han utnyttjat detta för att få sitt ego bekräftat ett tag, men så fort det började hetta till så hade han gjort slut. För egentligen var det ju inte kärlek från hans sida.
Naturligtvis hade tjejen då blivit förtvivlad, och detta hade enbart stärkt hans ego, eftersom det då bevisade HUR kära de hade varit i honom. En ren kick!
När sedan tjejen så småningom hade läkt ihop och börjat gå vidare, kanske hittat en annan kille, DÅ blev han genast intresserad igen förståss! För nu hade han själv börjat må dåligt igen och behövde mer bekräftelse. Så då blev målet att få henne tillbaka igen. Och så kunde det hålla på om och om igen....
Jag fick en mycket äcklig smak i munnen av att lyssna på denna delning.... Påminner alltför mycket om en viss persons beteende i min närhet....
Sedan gick jag på ett möte under temat "Självrespekt", samt ett som hade temat "Att sätta gränser". Mycket bra möten som verkligen stärker mej i min personliga tillväxt!!!
Avslutningen på konventet hölls i Vaxholms lilla vackra kyrka. Där varvades delningar och livshistorier från AA, Al-anon och Vuxna Barn med vacker musik.
Sedan slöt dessa hundratals människor en jättestor ring och tillsammans bad vi Sinnesrobönen. Vilken stämning! Och vilken Avslutning! Snacka om MASSTILLVÄXT!
Dags att fylla på med tillfrisknande igen!
Sen ska vi övernatta i en stuga på Vaxholms camping. På söndagen åker vi vidare till Möja. Där är det en sinnesro-gudstjänst kl 13:00 med prästen Lars-Åke Lundberg. Det var han som en gång i tiden var med och drog igång idéen med sinnesro-gudstjänster i Stockholm. Så han är lite "kändis" i våra kretsar!
Så nu hoppas jag på sol och intressanta möten med givande människor både idag och i morgon. Jag ska tänka på MIG och inte på vare sig Murre eller U. Skööönt!
Vi ses på söndag! Kraaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaam!
Torsdag kväll...
Efter middagen blev jag sittandes vid middagsbordet. Visste inte riktigt vad jag skulle ta mig för. Då slog det mig... Sju börjar mötet, och klockan var bara halv sju. Perfekt!
Jag sa till grannen att jag hade ett ärende inne i stan. (Jag har ännu inte berättat för dem om min alkoholism...Har inte haft behov av att tala om det för dem helt enkelt...). Hon skulle hålla ett öga på flickorna.
Det var ett bra möte. Det var ett öppet möte och det var en nykomling där, samt en anhörig. Det var bra för då delar vi oftast om hur det var för oss att komma in i gemenskapen så där i början i nynykterheten.
Murre satt bredvid mig på mötet. Jag kunde känna hans doft och närhet. Jag fick anstränga mig för att koncentrera mig på vad som sades.
Efteråt blev vi kvar på parkeringen. Vi pratade om hur enormt viktigt det var för oss båda att ta det verkligen LUGNT med denna relation. Och att tala om hur det känns inuti HELA TIDEN. Att våga säga Nej, och känna/veta att den andra ändå finns kvar. Att inte behöva ringa eller sms:ssa hela tiden utan ha tillit till varandra ändå osv osv....
Kände lite sorg på hemvägen.... Jag minns så väl att U och jag gick igenom den här fasen, och se hur det gick...
När jag kom hem hade tjejerna fått för sig att de skulle sova i tält på min tomt. Så det var bara att riva ut tältet och försöka få upp det! Usch jag svor och förbannade.... Att sätta upp tält är en förbannelse, och ingen instruktion fanns det heller! Och myggen stacks hela tiden...
När tältet väl var uppe och tjejerna nattade, så slog vi vad tonårssonen och jag. Jag sa att det skulle ta 1.5 timme så skulle tjejerna vara inne i huset igen. Han trodde 2 timmar.
Efter 10 minuter stod tjejerna i köket med förlägna miner.
"Vi vill inte sova i tält mera" pep de fram.... SUCK.....ja ja..
Nu är lugnet återställt. Barnen sover lugnt (inomhus), gräshopporna spelar utanför mitt fönster och jag sitter här ensam o bloggar... Fridfullt på nåt sätt. Mitt bloggande har blivit nästan som min dagliga 10:e stegsinventering. Att få gå igenom min dag och reflektera över allt som hänt och sagts. Mycket nyttigt!
Tack för idag!
Hon ringde mej!
Vilken härlig människa! Motiverad! Trött på sprithelvetet! Villig att prova en ny väg denna gång.
Jag tyckte vi fick direktkontakt. Jag sa att hon fick ringa när hon ville. Om hon skulle känna sig instabil eller svajjig eller helt enkelt inte litade på sig själv.
Det är UNDERBART att få känna sig behövd! Jag har väl haft dåligt samvete för all uppmärksamhet JAG behövde när U hade dumpat mig. Jag bara grinade jämt och ringde alla möjliga kvinnor och tog upp tid och var till besvär. Men då svor jag på att NÄR jag fick chansen att ge tillbaka allt det fina jag hade fått så skulle jag ta den!
Och här är hon! Vi ska ses nästa vecka så kan hon få berätta sin historia för mig, och jag vill veta vad hon har för förväntningar på mej som sponsor också.
La la la laaaa....Nää nu ska jag lalla iväg till eftervården! Hela mitt hjärta sjunger! La la laaaaa!
Att vara behövd....
Vi har haft jättemysigt. Ätit pizza och köpt godis. Suttit nedbäddade i soffan och tittat på Simpsons. Jag har haft ork att läsa texten högt för henne (det brukar jag inte orka...).
Men så ringer telefonen. Nödsamtal. Från det mötet jag brukar gå på onsdagar som är i en annan stad. Det är U´s sponsor som ringer. Det finns en kvinna där som behöver hjälp. Behöver mej! Hon har varit in och ut ur programmet i flera år, och har idag bara tre dagars nykterhet. Men hon hade hittat iväg till mötet ikväll och signalerat om hjälp!
Jag tycker om U´s sponsor. Han är en handlingarnas man. Han har hittat alkisar på gatan förr som han fått med sig på möten som har ändrat resten av deras liv. Han sa att han såg detta i mig också! Jag blev glad! Jag VILL verkligen vara till nytta. Jag vill kunna få ge tillbaka allt det fina stöd och den hjälp som jag en gång så desperat behövde!
Jag nattade prinsessan och bad sedan en kort bön till min Högre Kraft. Sedan ringde jag. Men jag fick inget svar varken på hemtelefonen eller på mobilen. Jag lämnade ett meddelande på mobilen om att jag ringt och att jag skulle försöka igen senare.
Hoppas jag får tag på henne. Om det är meningen så kommer jag att nå henne....
Äntligen sommarvärme!!
Vi skulle åka till våran badsjö, jag, tonårskillen och prinsessan. Jag nämnde det i förbifarten till Murre igår och han nappade direkt. Så han och grabbarna skulle också komma ut så fort Murre hade jobbat klart.
Jag funderar mycket på vad jag ska kalla hans grabbar?....Piff o Puff? Bill o Bull?...nääää... Nu vet jag! Jonatan och Skorpan, från Bröderna Lejonhjärta! Det passar dem så bra. Den äldre, Jonatan är social och kavat. Lätt att prata med och man får raka svar. Skorpan är mer rädd. Han är tystlåten och håller sig i bakgrunden. Han ville inte bada alls.
Prinsessan förälskade sig i Jonatan på en gång. Hon hängde efter honom hela tiden och försökte hitta på saker som de kunde göra. Min tonårsgrabb, som ju är äldst, tog lite kommandot så när han drog iväg ner och skulle bada, så hängde Jonatan och prinsessan efter på en rad. Men Skorpan stannade kvar på filtarna och ville inte bada. Eller vaktade han på sin pappa?
I alla fall så blev det en så himla mysig dag. Vi fikade och badade och låg o slöade på filtarna i solen. Det blev väl inte så mycket enskild tid för Murre och mig, men det var HELT OKEJ!
Vi fanns där för barnen. Det är ju en omvälvande sak det här att träffa någon annans barn för första gången.
Och jag vill verkligen INTE dra för höga växlar på det här. Jag skulle kunna tänka mig att hålla våran relation precis sådan här, som den är just nu, ett bra tag framöver. Att vara goda vänner, göra roliga saker tillsammans. Ha roligt tillsammans med våra barn.
Murre firar 2 års nykterhet idag. Nej det var visst i lördags för att vara exakt (fick lite dåligt samvete för att jag hade glömt bort det....). I vilket fall som helst så skulle han in på möte ikväll för att få sin 2-års medalj! Kul!
Han ska hämta sin medalj på NA, för han går mest där verkar det som.
Summa sumarum en underbart fin dag! Och JA! jag ÄR FORTFARANDE SNUSFRI!
Rapport landsmöte Mariestad 2007
På fredagen när vi kom ner, så gick jag på två möten. Det blev ett möte med tema Ärlighet, och ett möte med tema Ta det lugnt. Båda dessa teman passar mej så bra. Jag ljuger ofta helt omedvetet och systematiskt, och jag behöver öva mig i att vara ärligt, mest mot mig själv.
Tålamod är också något som jag har svårt med, så mötet med temat Ta det lugnt gav mig många schyssta delningar.
Gubbsen hade bokat rum på Hotell Billinge hus i Skövde. Värsta lyxhotellet som låg högt högt upp på en kulle med överblick över hela Skövde. Mycket vackert ställe! Det gjorde INGENTING att jag fick dela rum med Bosse. Han är runt 60 år och med över 10 års nykterhet. Vi hade det riktigt trevligt faktiskt. (Han påstår att jag snarkar....?).
På lördagen valde jag ut två möten. (Jag ORKADE inte med fler, för det suger verkligen musten ur en med alla djupa och sanna delningar). Jag valde ett Vuxna Barn-möte med temat Självkänsla. Tungt! Jag började gråta när jag delade om min barndom och var/hur jag tror att min dåliga självkänsla kommer ifrån.
Sen valde jag ett AA-möte med temat Relationer. Ett alltid lika intressant och aktuellt tema. Jag tror att alla vi som är i tillfrisknande har / har haft problem med relationer. Min sponsor säger att framför allt Vuxna Barn oftast har trassel med sina relationer.
Summa sumarum från det mötet var att det viktigaste av allt var att bygga upp en BRA RELATION MED SIG SJÄLV först innan man börjar blanda in en partner.
På lördageftermiddagen gjorde vi stan. Mariestad är en underbart vacker hamnstad vid Vänerns strand. Gamla hus och en underbar gammal stenkyrka som jag var in i. Jag satt en stund i kyrkan och tände några ljus.
På lördagkvällen var det supé och dans. Det var jättekul. Jag börjar känna igen vilka som kan dansa också ifrån föregående konvent som jag har varit på, så det är dessa jag vågar bjuda upp.
Kvällen avslutades med ett vackert midnattsmöte i aulan, med djupa Life Stories från scenen blandat med underbar musik.
Söndagen bjöd på ett Vuxna Barn möte under temat Släpp Taget. Flera delningar handlade om hur svårt det är för oss kvinnor att släppa taget om "vår" alkoholist. Det var många Al-anon medlemmar där.
Helgens sista möte var ett Kvinnomöte. Mötet handlade om allt från män och relationer till matmissbruk, utseendefixering, duktighetskomplex, kommunikationsproblem mm mm....
Så helgen har varit MYCKET BRA! Det känns verkligen som en storsatsning på mej själv!
Jag blev avsläppt i stan och tänkte först ta bussen hem. Men i stället ringde jag Murre som kom och skjutsade hem mig. Det var första gången han var hemma hos mig. Det var lite pirrigt och nervöst för jag visste att tonårsgrabben troligtvis skulle vara hemma vid datorn. Dessutom var det ostädat som fan hemma. Men allt avlöpte väl och efter en fika på altanen åkte han hemmåt. ( Vi kanske ska åka o bada med alla barn i morgon för de har lovat fint väder!)
Landsmöte i Mariestad
I morgon ska jag åka på AA:s stora årliga konvent i Mariestad!
Landsmötet!
Förra året var det i Karlstad och det var jättetrevligt! I år trodde jag inte att jag skulle komma iväg. Jag har helt enkelt inte RÅD, tänkte jag.
Men så var det en av de äldre "gubbsen" i min hemmagrupp som frågade om jag var intresserad, för de hade plats i sin bil. (Det var dem jag åkte med även förra året). Jomen nu när skjutsen var ordnad så blev jag intresserad! Men de andra skulle bo dyrt på hotell så det var inget alternativ för mig.
Så jag ringde ner till Landsmötets logiavdelning och frågade. Joodå de hade vetskap om en finsk kvinna som hade bokat en 4-bädd stuga på campingen intill som hade lediga bäddar. Så jag tog telefonnumret och ringde till Finland.
Det var en saklig och korrekt AA-kvinna som berättade att hon hade hyrt hela campingstugan i en vecka (landsmötet är fredag -söndag) för 2.900 kronor och att jag var välkommen att ta en av sängarna för 450 kr. per natt. Campingen skulle ligga bara 100 meter från konventshallen.
Sagt och gjort. Jag slog till och började se fram emot att åka på konvent!
Men så kom månadsskiftet och räkningarna skulle betalas. Jag började inse hur mycket allt med mitt nya rum skulle kosta. Tapeter, golv, spackel osv osv.... Så då började jag fundera..... Skulle den finska AA-damen verkligen ha 900 spänn för att jag skulle sova två nätter i en campingstuga med egna lakan....? Det började kännas dyrt....
Så i onsdags bestämde jag mig för att skita i landsmötet. Jag ringde den finska AA-kvinnan och sa att jag inte hade råd att betala 900 kronor för två nätter. (jag grämde mig flera timmar innan samtalet....suck).
Men då blev det annat ljud i källan.... "Nämen det är klart vi kan diskutera priset" säger hon då.....Men då hade ju jag redan bestämt mig så jag sa att jag inte ville åka till vilket pris som helst...
Sen skickade jag ett sms till "gubbsen" och sa att min ekonomi tyvärr inte tillät en resa till Landsmötet i år...
Det tog två sekunder så ringde telefonen, det var en av de underbara "gubbsen":
"Det är klart att du ska med på Landsmötet!!!! Vi löser det på något sätt med en extrabädd i våra hotellrum, eller så bokar vi ett enkelrum åt dig"
" Ekonomiska skäl ska inte få hindra dig att åka", sa den underbarar AA-gubben! VILKEN FANTASTISK GEMENSKAP AA ÄR!!!
Så nu kommer jag iväg i alla fall! UNDERBART! Så nu blir jag borta från bloggen ända tills söndag! Snyft hur ska jag klara detta....?
Kort rapport av relationsläget nu bara:
Murre och jag har fikat i eftermiddag. Han växer och växer i mitt hjärta. Nu ses vi inte på ett tag eftersom jag har barnen nästa vecka....
U skickade ett sms idag! Helt fantastiskt! Han VET hur man GÖR!!!! (Obs! Ironi....... .;-)
Jag ska strax besvara det.
Summa sumarum: Plussläge på Murre just nu faktiskt! Han e såå skööön!
Gonatt!! ps)...FORTFARANDE SNUSFRI!!!
Att be om hjälp.......
Ofta, då när jag fortfarande drack, och hade alla prestationsångestar och fasader kvar, så kunde jag strunta i att göra en sak, bara för att det skulle innebära att jag måste be någon om hjälp. Sjukt va?
I går klev jag över en sådan gräns. Jag bad U om hjälp. Först hade jag frågat Mr Stoneface, som ju också har dragkrok på sin bil, men han och barnen skulle till svärmor. Sedan hade jag inget annat val än att fråga U.
VARFÖR är det så jobbigt att be honom om hjälp? Jag tror att det har att göra med min stolthet. Han har så klart och tydligt och länge visat att jag inte är önskvärd i hans liv. Att då BE honom om något blir ett hårt slag mot min stolthet. Men han sa ja.
Han dök upp redan strax efter nio i går morse. Han var en ängel. Han var hjälpsam, artig, lyhörd, men ändå inte tystlåten utan bubblade på som vanligt. Guud va länge sedan vi hade det så trevligt.
Jag betonade i ett läge, att vi inte hade någon relation. Han, jag minns inte varför, talade om alla sina karaktärsdefekter som han hade upptäckt i sitt 4:e steg. Då sa jag;
"Det är just därför jag inte vill ha en relation med dig".
Han kommentarade aldrig det jag sagt, utan bytte samtalsämne.
Han frågade heller aldrig om mitt dejtande, och jag sa inget heller.
Så nu står det gipsskivor, tapetprover och laminatgolv i mitt sovrum. TACK U!
Nästa vecka när jag har barnen så har jag möjlighet att fortsätta renovera mitt sovrum.
På kvällen samåkte vi till ett möte i en annan stad, U och jag. Och det var på hemvägen som hans ton plötsligt ändrades igen. Han har en egenhet att låta så jävla arg, för en skitsak (tyckte jag). Jag blev så upprörd! Nu när han hade varit snäll hela dagen så skulle det avslutas på det här sättet???
Och det var något skitsak! Faktiskt! Jag blev tårögd och skrek till honom;
"Måste du vara så jävla arg!!!!"
Men då sa han faktiskt förlåt. Han var upprörd över en helt annan sak som inte hade med mig att göra. Men tänkt att han UPPTÄCKTE det? Och kunde säga FÖRLÅT? Det kanske har hänt en del i honom i alla fall......?
Idag ska jag på eftervården, men U kommer inte att vara där. Han skulle på någon MC-träff söderöver.
Och tänk.... Det känns inte som det spelar så stor roll längre. Om han är där eller inte. Känns lite befriande faktiskt. Kanske, kanske att mitt EGET LIV snart börjar bli det som är viktigast? Och inte var U är eller inte är....
Picknick och Kvinnomöte
Solen sken och i kaffe- och thémuggarnas trygghet kom det fram en del bekännelser från båda håll. Jag berättade om U och hur kränkt och sårad jag hade blivit då han hade gjort slut. Att jag hade varit så nynykter och lagt hela mitt liv i hans händer och han ville inte ha mej. Jag började faktiskt gråta när jag berättade det. Usch. Känns pinigt.
Han berättade om nynyktra eskapader med ensamstående mammor i grannhusen där han bor. Vi var överens om att vi båda var rätt relationsstörda och att OM det skulle bli något mellan oss så skulle det få ta lång tid. Båda måste få känna att vi när som helst kan dra i bromsen, utan att den andra för den skull tar illa upp.
Så hur känns det idag då? Alltså han är jättemysig, det kan jag inte förneka. Mjuk och lyhörd på något vis. Lägger gärna handen på min hand eller på mitt ben. Utan att vara påträngande liksom.
Just nu känns det som om det är Murre som gäller. Men jag poängterade att jag tyckte han skulle göra sitt 4:e och 5:e steg!!! Ibland känns det så tydligt att han inte har gjort det. Vissa karaktärsdefekter är så tydliga innan man gör sina 4: och 5:e steg liksom.....
På kvällen var det kvinnomöte. Praktiskt möte, vilket innebär att vi har medaljutdelning för att fira nykter tid. En av mina sponsier har 7 års nykterhet och skulle ha fått medalj ikväll. Om inte JAG hade dabbat mej!!!!
Det var nämligen JAG som skulle ha beställt medaljer, men hade totalt glömt bort det! FY FAN VA PINSAMT! jag hade lust att sjunka ner i underjorden. Jag bad henne och alla andra så himla mycket om förlåtelse, jag höll på att börja gråta....Usch på mej!
Sedan delade jag om detta. Hur svårt jag har haft att förlåta mig själv mänskliga misstag. Att det är först nu i nykterheten som jag har tillåtit mig själv att bli mänsklig och att det är okej att göra fel och misstag ibland. Jag ska beställa medaljerna redan ikväll på internet så att det blir av!!!
Det var en nyttig läxa för mig ikväll!
Måndag, vecka 3 på semestern
Jag har varit i en helt annan stad hela dagen idag. En av mina nya sponsier och jag hade bokat in dagen. Jag ville höra hennes livs historia samt hur långt och mycket hon hade hunnit i sitt stegarbete. Sen är det viktigt att göra upp reglerna för hur det hela ska fungera rent praktiskt.
Alla sponsor - sponsie relationer är ju olika. En del har bestämda telefontider varje vecka, en del avtalar fasta mötestider då man träffas osv.
Jag har som princip att det är min sponsies ansvar att ringa och höra av sig till mig. Men de kan ringa när som helst på dygnet om de behöver. Om jag inte kan/vill svara så stänger jag av ljudet eller telefonen. De får själva ta ansvar för sitt stegarbete, men jag ställer gärna upp med råd och tips om de vill ha detta. Oftast är jag bara ett öra som lyssnar på deras problemställningar. Sedan relaterar jag problemet till mig, och vad jag har för erfarenhet till den aktuella frågan. Jag kan bara dela med mig av det JAG har. Jag är bara en alkholist som talar till en annan alkoholist, precis som det står i Stora Boken.
Det står också i våran Stora Bok att; "När ingenting annat fungerar, gå och hjälp en annan alkoholist".
Med detta menas att när allt känns hopplöst och alkoholsuget tar över, så är en sista utväg att ägna sig åt någon annans problem. Det tar fokus ifrån min egen självcentrering en stund och det FUNGERAR!
Jag har i mina böner så många gånger sagt att jag vill kunna återgällda det fantastiska stöd som JAG fick då när jag mådde som allra sämst när U hade dumpat mig. Och idag har jag alltså haft den chansen! Underbart hur programmet fungerar!
Men på hemvägen fick jag ändå en (ett par) påminnelser från min Högre Kraft om att jag långtifrån är frisk. Jag åkte från den andra staden vid 19-tiden. Vid omkring 20:00 åker jag förbi den stad där U har sin hemmagrupp.
Tro inte att jag kunde låta bli att åka förbi bara för att se om hans bil stod där???? Sjukt va???
Visst stod hans bil där utanför möteslokalen. Och inte kändes det någe bättre inuti mig efteråt heller. Fan också!
Väl hemma så kunde jag inte låta bli prinsessans chokladkartonger i kylen. Hon hade ju vunnit 3 kilo Marabou choklad på Liseberg. De har stått i kylen i flera veckor och jag FIXAR inte att ha dem där... Framförallt inte när jag är ensam hemma. Så nu mår jag lite illa också....OCH har dåligt samvete.... men jag tänker INTE stoppa fingrarna i halsen. Det har jag slutat med!
Murre ringde just o önskade gonatt. Han vill fika på stan i morgon. Guu va gullig han är! Det är så omtänksamt av honom och ringa och fråga om hur min dag har varit. Han säger att han ville höra min röst....suck va romantiskt va?
Jag kan fortfarande inte SMÄLTA att U påstår att han bryr sig????? Hur kan man säga att man bryr sig om man ALDRIG hör av sig????
Söndagsdejt med Murre
Vi drog en del av våra livshistorier. Kände igen oss, jämförde, och var över lag väldigt öppna och ärliga. Så där som bara folk i gemenskapen kan vara.
Sen gick vi på bio. Han hade bokat biljetter till Simpsons och den var SÅ BRA! Fy fabian vad jag skrattade! Vi höll varandra i handen en stund in i filmen och det kändes bra. Pirrade lite i magen. Men efter ett tag så släppte jag taget. Kändes svettigt liksom.
Efteråt gick vi och åt, och fortsatte prata om våra liv. Både det som har hänt och om förväntningar i framtiden. Sen skulle han hem, för hans pojkar skulle komma hem från sin kontaktfamilj. Jag gick på AA-mötet som började 18:00. Kunde inte riktigt lyssna på de delningar som gjordes, för jag hade tankarna på annat håll.
Så hur mår JAG nu då? Och hur tänker jag om relationer med U och/eller Murre?
Nu har jag ju träffat Murre och har lite mer att jämföra med.
Jag känner mig märkligt lugn och oberörd faktiskt. Som om allt detta egentligen inte berörde mig, utan någon annan. Ingen brådska har jag åt något håll. Just nu trivs mitt ego rätt bra. Två stycken intressenter, mot för en vecka sedan noll!
En del av mig vill inte ha någon relation med någon av dem. Att få tillväxa och fortsätta vara singel tror jag är det som är nyttigast för mig personlighetsutvecklingsmässigt.
En del av mig vill fortfarande ha U. Han känner mig. Han vet hur jag fungerar och vad jag går igång på. Och jag HAR varit hård mot honom. Av bitterhet mest tror jag.
En annan del av mig vill ha nyhetens behag, dvs Murre. Han har ett lugnt och mjukt sätt. Men även han har ju den här sjukdomen. Han är rätt självcentrerad han också och det avbröts en del från bägge håll under våra diskussioner idag.
Han är kanske en mer typiskt NA-person än AA-person. NA-folk har ett annat sätt, ett annat kick-beroende än AA-folk tycker jag. Problem att handskas med pengar och prestige. Förkärlek för snabba klipp och genvägar i livet. Vi diskuterade mycket om beroenden. Och han har tendenser till spelberoende, sex- och relationsberoende och mycket annat smått o gott (enligt han själv). Så Murre är inte någon osuldsfull pojke, trots att han ser sådan ut....;-)
Hade ett bra samtal med min sponsor ikväll. Vi har telefontid på söndagkvällar vid 21-tiden. Hon tycker sig höra en skillnad på hur jag uttrycker mig när jag berättar om U och Murre. Jag talar mer om vad JAG tycker och vad JAG vill ha av en relation, numera.
Förrut pratade jag mest om vad U hade gjort och sagt och jag gissade mycket om vad han tänkte och tyckte om olika saker.
Jag gillar att höra detta! Jag VILL ha fokus på MEJ!
När jag ber på morgonen/kvällen, så ber jag bl. a om att få hjälp med mina prioriteringar. Först och främst kommer mina barn. Sedan mina sponsier (jag har fem numera!), sedan mina kvinnor i kvinnogruppen, SEN kommer män och ev. relationer.
TACK GUD för en fin och intressant dag!
JAG ÄR FORTFARANDE SNUSFRI!
Lördagkväll på dansgolvet
U var där. Det första han gjorde när jag öppnade bildörren för att kliva ut, var att ge mig en komplimang;
"Va fiiiin du är!"
Kändes aningen överdrivet och onaturligt. Kanske det faktum att han vet jag ska dejta en annan har väckt upp något hos honom?
Han var även ovanligt kramig på dansgolvet. Kyssar på halsen och blås i örat och sådant som han inte har ägnat sig åt förrut.
Under pausen kom det flera komplimanger. Jag bara KAN inte ta emot dem naturligt efter 67 dagar av absolut vakum från hans sida!
Jag kan fortfarande inte få in i min skalle hur han kan säga att han BRYR SIG efter det HELVETE som jag fick gå igenom ENSAM när han gjorde slut. Inte ett sms, inte ett telefonsamtal. Joo jag vet att han ringde nån gång, men det var ju för att informera om något, inte för att bry sig om mej. Och då var han ju mer intresserad av att berätta om sej själv och allt som han hade gjort, som vanligt.
Tänk om jag hade tagit återfall??? Eller tagit livet av mig???
Näääe det känns inte som jag är ens i närheten av att kunna lita på honom igen. Jag tror att han bara är en sån person som jag kommer låta göra mig illa igen, och igen, och igen, tills jag säger stop.
På slutet av dansen ragglade ett antal personer in på dansgolvet, som hade suttit hela kvällen ute i öl-tältet. Jag kunde känna stanken av fylla från flera meters håll, när man dansade förbi. Äckligt! Och de är så oförutsägbara i sin motorik också. Krockar in i folk och saliven flyger och ögonen rullar. Näää det känns som mycket, mycket avlägset att ta ett återfall. Då tror jag hellre att jag tar livet av mig än blir en sån där zombie igen!
I dag har jag min dejt med Murre. Pirrigt. Vi ska träffas vid 12:00 utanför AA lokalen. Troligen fikar vi, sen får vi se. Men det känns underligt att ha hållit U i mina armar (trots att det var oskyldig dans), mindre än 12 timmar innan jag träffar Murre. Men jag är ju STOLT, STARK OCH SINGEL och kan göra som jag vill. Jag har inte lovat någon NÅGOT så jag behöver inte förklara mig inför någon!
Fredag - Om att inte känna efter....
Fröken Yoga är också nykter alkoholist och singel. Jag var SÅ tacksam att hon ringde och frågade om vi skulle åka med. Jag kan bara TÄNKA MEJ hur jobbigt det hade varit att sitta hemma och grubbla en dag som denna, efter vad som hände igår. Jag hade blivit TOKIG!
Djurparken på Furuvik hann vi inte ens kika på trots att vi var där hela dagen. Vi var enbart intresserade av tivolit och alla åk-attraktioner! Vi hade åkband alla fyra, så vi kunde verkligen koncentrera oss på att ÅKA! Min favorit blev till sist den flygande mattan. Jag tror att det blev totalt 8 åk på den.... Helt Crazy va kul det är!!!! Och framförallt!! Jag hann inte ens TÄNKA på U!!!
När vi kom hem, så badade vi, prinsessan och jag. Hon sa att det var Såååå länge sedan. Så jag tänkte att; Tjaa varför inte?
Vi tände levande ljus i badrummet. Tog med läsk och en låda chokladpraliner.
Hon skrubbade min rygg och jag tvättade hennes hår.
Så här närvarande med henne var det länge sedan jag har kunnat vara. Det var underbart. Hon är ett så vackert och intelligent barn!
Nu ligger prinsessan o snusar. Och jag sitter här och försöker våga känna efter.
En stor del av mig vill att han ska ringa eller höra av sig. Visa att han BRYR SIG, för en gångs skull....
En liten del av mig är så himla rädd för att släppa taget om honom. Som om han skulle försvinna om jag släpper. Men det GÖR han ju inte. Jag VILL ju verkligen inte ha honom, om han inte snart börjar visa att han bryr sig. Så då är det ju egentligen bättre att han INTE hör av sig, så att jag kan göra slut på alltihop!!!
Sen tänker jag mycket på att jag ska på dans på lördag kväll. Och att U kommer vara där. Även min nya danskompis kommer att vara där. Han ringde idag. Jag hoppas att inte HAN också börjar trassla sig in i mitt privatliv för då pallar jag snart inte med....
På söndag skulle ju jag och Murre träffas. Vilken jävla soppa mitt liv är.....Suck
Nä nu orkar jag inte tänka mer...Jag går o lägger mig. Kanske känns det bättre i morgon....
Men vet ni vad???? FORTFARANDE SNUSFRI!!!
Regnig måndag men helt ok...
Jag kunde verkligen bejaka mina lustar där vid de lååånga vattenrutchbanorna! Guuu va kul det var! Vi bara tokåkte hur länge som helst. Sprang uppför trapporna och kastade oss utför, knappt några köer heller! Wowieeeee!
När vi kom hem, så gick jag direkt fram till datorn och kollade....Hade han hört av sig?...Den där nya....Nää...
Vad ska jag kalla honom? Tänk om det kan bli något...? Då måste han ju ha ett namn. Det blir Murre. Murre från Skogstibble. Prinsessan och jag läser just Peller Svanslös, och där finns Murre från Skogstibble med. Det passar honom på något odefinierbart vis. Så får det bli.
I alla fall så dröjde det bara en stund så fanns Murre där. Vid sin dator. Vi chattade en bra stund. Jag sa att jag kunde tänka mig att träffas om ett tag, men att det gärna fick ta god tid, hela den här processen. Han höll med. Att träffa någon som helnykter är inte lätt. Fullt med rädslor och så himla sårbart. Ingen alkohol att gömma sig bakom.
Samtidigt kan det vara så vackert. Att vara nykter gör att man blir tokärlig och så himla närvarande. Lyhörd och empatiskt och väldigt sårbart....
Nu ska jag iväg några dagar. Prinsessan och jag ska åka till hennes farmor. Farfar dog för 2 månader sedan och hon är så himla ensam. Jag har försökt ringa henne lite då och då för att prata bort en stund. Och nu passar det att vi åker dit.
Jag har ju möten att åka på denna vecka och ingen barnpassning. Nu kan jag lämna farmor och prinsessan i varandras sällskap och åka på kvinnomöte ikväll.
Allt ordnar sig!
Nää nu ska jag måla lister igen....adjöss!