Jag vill leva nykter!

Ja nu har vi talat ut U och jag. I fredags kväll när han kom hem till mig så kunde vi äntligen nå fram till varandra igen.

Jag kände att jag inte hade något mer att förlora på att vara ärlig, och tydligen kände han likadant. Det visade sig att hela veckans katastrofläge i min hjärna var HELT I ONÖDAN!!! För oss båda två. (Han hade också haft katastrofberedskap i sin skalle under veckan).

Allt var ett missförstånd! Han hade inte ens HÖRT det jag frågade i söndags morse. Jag frågade ju då om han ens hade funderat på ett ev. gemensamt boende med mig någon gång i framtiden. Jag tolkade tystnaden som att han inte VILLE svara....Att han undvek frågan, dvs inte var intresserad....

Han å sin sida trodde att jag var på väg att göra slut så undvikande som jag hade varit hela veckan. Han blev livrädd och vågade än mindre ta upp något viktigt på telefon.

Så nu fick vi äntligen reda upp i röran. Så otroligt befriande skönt det är att få räta ut alla mina frågetecken!

Han har hela tiden haft intentionen att vi någon gång ska flytta ihop, säger han. Och när jag tänker tillbaka så har jag ju också sett tecken på det. Att han börjat rensa i sitt hus. Kasta saker o så. Sagt att huset börjar kännas mindre o mindre som ett hem och mer o mer som en belastning...

Han säger att han undviker att tala om det för att han är så bränd på tjat. Han har levt i så många år omgiven av kvinnor som varit dominanta och tjatat på honom. Han har varit rädd för att tala om detta med gemensamt boende, ifall jag också skulle börja tjata på honom.

Jag försökte förklara att jag inte är sådan. Tvärtom. Det finns en risk att jag drar mig undan (precis som just hände), om jag inte känner att han VILL bygga något tillsammans med mig. Jag blir rädd när jag inte känner hans stöd. Då backar jag.

Så vi fick båda nyttiga lärdomar i helgen. Jag fick veta det jag behövde veta, och kan därmed lägga det åt sidan. Nu kan jag njuta av det fina vi har och allt det fina som kommer.

Han kan förhoppningsvis lära sig att vara mer öppen med vad han känner. Öva på att stå på sig och säga det han tycker och se att jag inte kommer att tjata eller försöka förändra hans åsikter, så som han tydligen är van att bli behandlad sedan förr.

I magen är det så lungt idag. I bröstet jublar det. Jag älskar honom mer än någonsin just nu.

---