Jag vill leva nykter!

Jag har varit i en helt annan stad hela dagen idag. En av mina nya sponsier och jag hade bokat in dagen. Jag ville höra hennes livs historia samt hur långt och mycket hon hade hunnit i sitt stegarbete. Sen är det viktigt att göra upp reglerna för hur det hela ska fungera rent praktiskt.

Alla sponsor - sponsie relationer är ju olika. En del har bestämda telefontider varje vecka, en del avtalar fasta mötestider då man träffas osv.

Jag har som princip att det är min sponsies ansvar att ringa och höra av sig till mig. Men de kan ringa när som helst på dygnet om de behöver. Om jag inte kan/vill svara så stänger jag av ljudet eller telefonen. De får själva ta ansvar för sitt stegarbete, men jag ställer gärna upp med råd och tips om de vill ha detta. Oftast är jag bara ett öra som lyssnar på deras problemställningar. Sedan relaterar jag problemet till mig, och vad jag har för erfarenhet till den aktuella frågan. Jag kan bara dela med mig av det JAG har. Jag är bara en alkholist som talar till en annan alkoholist, precis som det står i Stora Boken.

Det står också i våran Stora Bok att; "När ingenting annat fungerar, gå och hjälp en annan alkoholist".
Med detta menas att när allt känns hopplöst och alkoholsuget tar över, så är en sista utväg att ägna sig åt någon annans problem. Det tar fokus ifrån min egen självcentrering en stund och det FUNGERAR!

Jag har i mina böner så många gånger sagt att jag vill kunna återgällda det fantastiska stöd som JAG fick då när jag mådde som allra sämst när U hade dumpat mig. Och idag har jag alltså haft den chansen! Underbart hur programmet fungerar!

Men på hemvägen fick jag ändå en (ett par) påminnelser från min Högre Kraft om att jag långtifrån är frisk. Jag åkte från den andra staden vid 19-tiden. Vid omkring 20:00 åker jag förbi den stad där U har sin hemmagrupp.
Tro inte att jag kunde låta bli att åka förbi bara för att se om hans bil stod där???? Sjukt va???

Visst stod hans bil där utanför möteslokalen. Och inte kändes det någe bättre inuti mig efteråt heller. Fan också!

Väl hemma så kunde jag inte låta bli prinsessans chokladkartonger i kylen. Hon hade ju vunnit 3 kilo Marabou choklad på Liseberg. De har stått i kylen i flera veckor och jag FIXAR inte att ha dem där... Framförallt inte när jag är ensam hemma. Så nu mår jag lite illa också....OCH har dåligt samvete.... men jag tänker INTE stoppa fingrarna i halsen. Det har jag slutat med!

Murre ringde just o önskade gonatt. Han vill fika på stan i morgon. Guu va gullig han är! Det är så omtänksamt av honom och ringa och fråga om hur min dag har varit. Han säger att han ville höra min röst....suck va romantiskt va?

Jag kan fortfarande inte SMÄLTA att U påstår att han bryr sig????? Hur kan man säga att man bryr sig om man ALDRIG hör av sig????