Inre tomhet
Jag satt halva lördagsnatten tillsammans med en sponsie i nöd. Hon led av att en pojkvän fått nog. Han orkade inte bära hela ansvaret för hennes liv längre. Hon ville inte leva om hon inte kunde få just honom. Hon var förtvivlad.
Idag fick jag höra det värsta. En annan ung kvinna jag känner. Hon hade hängt sig för ett par dagar sedan. Orkade inte leva utan just honom, längre. Han hade sagt till henne, att hans dotter alltid skulle vara viktigare för honom än vad hon var. Det kunde hon inte bära, utan avslutar sitt unga liv.
Varför?
Varför är det så många av oss som byter ut vårt beroende av alkohol och droger, mot ett beroende av en man?
Jag känner starkt att Gud försöker säga något. Att jag inte kan, ska eller bör, vara beroende av någon eller någonting längre. Att det endast är inuti mig själv jag kan hitta tryggheten och friden.
Att jag inte kan lägga ansvaret för hur jag mår, på en annan människa. Endast JAG kan göra mig själv hel och lycklig.
Min sponsor sa i telefonsamtalet igår, att jag måste försöka ha en kärleksrelation till mig själv. Göra saker tillsammans med mig, som känns lustfyllda. Först kunde jag inte komma på en enda grej. Sen kom jag ihåg. Att köra motorcykel, ensam. Sommar och doftande vetefält. Att glida fram på småvägar. Känna dofterna och värmen från solen. Stanna till och höra gräshopporna fira den korta sommaren i vägrenarna. Det är lycka. Tillsammans med mig själv. Ofta kan jag känna den känslan just ute i naturen.
Men ofta kan jag också känna mig sorgsen i de lägena. Ute i naturen, om jag upplever något vackert, och jag inte kan dela detta vackra med någon. Då blir det så tydligt liksom. Att jag är helt ensam. Och att det allra vackraste jag kan uppleva, det kan jag bara uppleva ensam. Inuti mig själv.
Men då sa min sponsor; vänd på begreppen.
Tänk på att uppskatta just det faktum att du aldrig KAN dela med dig av det vackraste du kan uppleva. För det gör också att INGEN, någonsin kan ta detta ifrån dig! Det är detta vackra som ingen annan någonsin kan GE mig, utan som jag måste ge mig själv.
Så visst saknar jag U, det gör jag. Men mitt liv och mitt välmående får ALDRIG bero av honom.
(Men nu är det bara 10 dagar kvar!)
tack för detta inlägg. Jag lider just nu av just beroende av en man. Tänker att det kanske är abstinens. Det är värst nu för det är så färskt. Det gör så in i helvet ont! Barnen, vänner, jobb - allt blir blekt. Och då kommer skammen också. Men jag försöker andas, och vänta in sömnen och hoppas på en bättre dag i morgon.
Tack "resanmotljuset" och Välkommen hit!
Ja det verkar som om relationer är ett stort problem för MÅNGA kvinnor. Jag kan rekommendera en bok som heter "Kvinnor som älskar för mycket" av Robin Norwood. Den beskrev så tydligt hur FEL västvärldens kvinnor uppfostras att tro att en man ska komma o frälsa oss. Vi måste ta ansvar och frälsa oss själva först. Först sedan kan vi på ett äkta och ärligt sätt älska en annan människa...
Kram o lycka till!
Tack för tipset. Ska skaffa den.
tack för fint och klokt inlägg. Insiktsfull sponsor du har!
Och tack för din generositet att vidarebefordra dina känslor och upplevelser till oss andra.
kram!