Jag vill leva nykter!

Ja nu har jag gått halva grundkursen på addiktologutbildningen. Det känns som om jag kommit in ordentligt i gruppen nu. Vi har lärt känna varandra väl och det verkar som om alla deltar väldigt bra. Det är ingen som liksom smiter undan eller som tar för mycket plats.

Men fortfarande befinner sig gruppen i den där första smekmånadsfasen. Alla "älskar" varandra och vi kramas, gråter och skrattar mycket. Men det blir spännande när vi snart når den sk. gränssättningsfasen. När vi känner varandra så väl att vi även vågar sätta gränser för varandra och säga ifrån. Då kanske det händer en del i gruppen. Det kan ju bli lite mer irritation och groll då. Spännande är det i alla fall.

Den här gången har vi behandlat ämnet andlighet och religion, samt gått igenom de andliga principerna och deras motsatser. Det visade sig efter en halv dags diskussioner att det både inom andlighet och religion finns saker som jag personligen vill undvika. Andlighet kan ju leda till en del sk flummighet om man inte grundar sin andlighet i t ex de andliga principerna. Inom religionerna så ogillar jag starkt det dogmatiska, hierarkiska och politiska strukturerna. Men om man tar det bästa ur dessa båda världar så kan jag se att det kan bli en mycket hållbar tro. Det finns ju kyrkliga människor som är väldigt andliga, och det finns andliga människor som har en hälsosam religionsstruktur.

Dag två behandlade vi de andliga principerna samt deras motsatser. Motsatsen till rädsla är ju mod, motsatsen till harm är tacksamhet, motsatsen till självömkan är acceptans osv osv... Hemligheten är att då vi möter en negativ andlig princip i oss själva eller andra, så kan vi själva bidra med dess positiva motsats!

Vi genomförde en del andliga ritualer. Enkla men så himla gripande! Att gå ut i naturen en vacker dag vid Ångermanälven och känna på andligheten, var en nyttig övning. Vi fick ta med oss något vackert från naturen som vi sedan fick placera på ett litet sk. altare med massa tända ljus. Sen fick vi turas om att tända ett ljus för någon som betydde mycket för oss. Andlighet kan betyda att bli berörd!

Jag kände så tydligt under denna workshop att jag blev accepterad i gruppen precis sådan som jag är. Det kändes tryggt att veta att oavsett vilka känslor eller minnen som dök upp, så var det okej. Det försekommer en hel del eget processande nu under grundkursen, så det blev en hel del mycket tunga delningar som kom upp.

Själv blev jag mycket berörd av hur mycket en moster betydde för mig då jag var liten. Det var hon som lärde mig att be gonattböner när jag var liten. Hemma i min egen familj var det väldigt sällan vi talade om Gud eller religion, så det blev en sådan tröst och ett sånt stöd att jag kunde knäppa mina händer när jag var rädd eller någonting var jobbigt därhemma. Jag kom på att jag längtade förskräckligt efter henne!
Jag har inte träffat henne sedan jag blev nykter, och har faktiskt undvikit den sidan av släkten helt hitills. Det kanske är dags att hälsa på där i sommar?

Sista dagen hade vi redovisning av de 12 stegen inför alla patienter i primärbehandligen. Vi var uppdelade i 3 grupper som från scenen med hjälp av olika sketcher skulle visa stegen i exempel från verkliga livet. Underbart kul hade vi! Nervöst var det förstås, en del av oss hade aldrig stått på scenen förrut, men oj va kul vi hade! Det var en hel del muntra skratt och igenkännande miner! Själv spelade jag "bag-ladyn" Bettan på en parkbänk. Hon visade prov på både förnekelse och projektion av sin alkoholism!

I alla fall så är jag hemma nu och redan börjar bruset i vardagen att sudda ut de vackra minnena från Ångermanälvens strand. I maj är det dags för nästa kurstillfälle och då är det ämnet medberoende som kommer att behandlas.