Jag vill leva nykter!

Usch vad jag har tänkt mycket på vad som är MINA tankar och rädslor och vad jag projicerar på U, och anser är HANS tankar och rädslor.

Jag börjar nämligen misstänka att det egentligen är JAG som är rädd för att binda mig och flytta ihop. Men att jag hela tiden har anklagat U för att det är HAN som inte vågar, drar sig undan, hans rädsla för närhet osv...

Mitt ego vill ju gärna att det är han som är PÅ. Alltså att HAN vill ha mera, vill träffas mera, tjatar om att flytta ihop osv osv...

Men OM han hade gjort det, så hade jag (jag vet av erfarenhet...) dragit mig ur ganska snabbt. Jag blir livrädd för män som kväver mig (Murre var ju ett tydligt exempel).

Så det betyder att U:s och min relation har hållt så här länge just tack vare att jag får vara "fri". Att han INTE kväver mig och vill flytta ihop o ha mera av mig.

Så nu blir jag rädd. VAD händer om jag inser och förstår att U verkligen är seriös och VILL ha mer än detta dejtande som vi just nu har?

Kommer jag bli rädd o dra mig ur då?

Ja just nu är det många sådana här tankar som snurrar runt i min skalle. Jag både vill och inte vill. Jag är livrädd o samtidigt euforisk över tanken att få vakna vid U:s sida varje morgon.

Så vad gör jag?

Jag ska släppa det och ha tillit till livet. Min Högre Kraft får ordna allt till det bästa!

TACK!