Min ekonomi....IGEN!
Jag tycker faktiskt inte att pengar är särskilt viktigt, men jag vill ändå känna att jag har så pass mycket så att jag och barnen kan göra lite roliga saker tillsammans utan att månadens ekonomiska ramar raseras direkt.
Men en liten tanke har börjat spira i min skalle. OM jag skulle hitta ett lite mindre och billigare hus att bo i så skulle mina räntekostnader kunna halveras eller t om nästan försvinna. Om jag hittar ett hälften så dyrt hus, så skulle det betyda mellan 2000-3000 kr mer i månaden att leva av!
När jag berättade detta för U, i kväll på telefon, så svarade han;
"Du VET vad det du säger GÖR inuti mej".
"Nej det tror jag inte att jag vet", svarade jag. "Och jag tänker inte gissa heller".
"Jag är trött på att gissa vad du tänker".
"Jag vill INTE höra i efterhand att jag har stressat på dig några beslut angående flytta ihop."
Jag är så less på att höra i efterhand att det har gått för fort mellan oss....Det är inte MITT problem att han inte kan säga nej!
Men jag MÅSTE börja fundera på vad jag ska göra för att själv lösa mina ekonomiska problem.
Om han känner sig stressad över att behöva besluta om att flytta ihop eller vad det nu är han menar , så kan jag inte ta någon hänsyn till det just nu. Det är HANS problem. Inte mitt...
Jag kan inte vänta på honom hur länge som helst. Jag måste fortsätta leva mitt liv och planera för att själv lösa MINA problem. Det känns tydligare och tydligare att han inte kommer att finnas där för mig. Jag kan inte räkna med det i alla fall....
Snabbt som ögat bytte han samtalsämne och blev så där ytlig igen.... Jag lyssnade ytterligare 5 minuter men sen sa jag att jag behövde gå och lägga mig. Han avslutar oftast samtalen med att säga "Jag älskar dej", men jag har svårt att säga det tillbaka. Jag tror att det beror på att när samtalet har varit så där ytligt så känns det nästan oärligt på något sätt att säga "Jag älskar dig".... Som om jag ljög för mig själv på nåt sätt.... Det är svårt att förklara.
Oj då, det där känner jag igen med ett "Jag älskar dig" som man inte kan besvara på allvar och från hjärtat. Jag tolkade det från Exets sida som ett försök att säga förlåt, eller "vi är väl inte ovänner va?" i sådana situationer snarare än en "äkta" kärleksbetygelse - eller iaf med samma innebörd som JAG lägger i frasen.
Bra att du prioriterar och tar ansvar för DIN ekonomi. Fortsätt upprätthåll sunda gränser, jag tycker du är så klok!!
Tack Ankan,
Men jag känner mig så medberoende när jag tvekar/inte törs prata om min ekonomi/mitt dyra hus, bara för att jag besvärar honom.
Han känner sig så pressad då, och DET har jag tagit hänsyn till och undvikit att tala om saken.
Men jag KAN ju för tusan inte stå still här o vänta på att min ekonomi rasar ihop bara för att inte "besvära" honom....???
.
Nää nu går livet vidare!
Tack o hej!