Stress...

Stress har varit en av de betydande orsakerna till varför min alkoholkonsumtion en gång gick över styr. Stress orsakat av ett stort kontrollbehov.
En känsla av att JAG ensam höll allt igång. Om inte JAG orkade med, så skulle hela min och min familjs tillvaro rasa ikull. Snacka om att leka Gud!

Idag är det inte så. Jag behöver inte dricka för att orka. För det är inte JAG som får jorden att snurra. Det visade sig att allt fungerade ungefär som vanligt även när jag fick släppa allt och åka iväg på behandling.

Men jag kan känna av den där känslan av stress/kontrollbehov nu med, vissa dagar. Särskilt om morgonen har varit stressig och jag har missat min stund av tända ljus och morgonbön/meditation.

Jag ber alltid 3:e stegs bönen på morgonen. Den innebär att jag lämnar över ansvaret för ALLT sådant som jag inte kan påverka, till min Högre Kraft (som jag ofta väljer att kalla Gud). För endast om jag lämnar över huvudansvaret, kan jag släppa kontrollen, och fokusera på att vara just "här och nu". Jag får inte fylla hjärnan med sådant som kommer eller inte kommer att hända sen.

Det är här och nu, som livet pågår. INGEN ANNAN STANS! Om jag missar att vara närvarande här och nu, så missar jag poängen med hela livet.

Om jag känner att tankarna virvlar iväg och att tempot börjar bli högt. När jag börjar tänka saker som;
"Jag borde försöka hinna...." eller
"Jag får inte glömma att....." eller
"Måste han/hon alltid göra/säga så..."
 
Då VET jag att jag är på väg åt fel håll. Då MÅSTE jag dra i bromsen. Ledtrådarna är att när jag börjar använda ord som MÅSTE och BORDE, och när jag börjar jämföra mig själv med andra, då ligger jag risigt till igen.

Eller när jag börjar försvara mig mot personer som jag inte behöver försvara mig emot. Eller försvara mina åsikter. Då vet jag att jag åter har börjat identifiera mig med mina åsikter och mitt ego. = Inte bra!

Så vad gör jag idag om jag hamnar i stress?

Det viktiga för mig är att stanna upp! Stoppa! Sitta ner och tänka/känna efter vad det är som händer. Hur vill jag vara som person?

Vill jag att livet blir som förr när saker "bara händer"? Eller vill jag ta ansvar och göra aktiva val. Välja själv hur jag vill vara, hur jag vill agera?

Då blir valet enkelt.
Återigen kan jag lämna över rodret. Ägna mig åt det jag ska ägna mig åt. Dvs att leva! Bara vara. Uppleva. Finnas här för mina medmänniskor. Inte grubbla så mycket. Låta det som händer hända. Åka med i livets flod!


Trevlig Helg!




Kommentarer
Postat av: Thilda

Glad fredag och trevlig helg! Ha ett grymt bra höstlov om du har lika stor tur som jag att fortfarande ha det :)

Postat av: Anonym

Verkligen tänkvärt det du skrev.
Kände igen mig väldigt mycket.
Tankarna fanns även hos min syster.
Även hon borde läsa detta.
Hade jag bra vetat hur jag hade kunnat länka från min blogg till din blogg, så hade jag gjort det direkt.
Kram, DOA - Det Osynliga Ansiktet.

2007-10-29 @ 02:05:16

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback