Jag vill leva nykter!

I går kväll på telefon gick det inte för mig att undvika de känsliga samtalsämnena längre. Han konfronterade mig äntligen med frågan om vad som är så fel emellan oss.
Han frågade mig rakt ut. ( Va rörd jag blev! Jag var så rädd att han ALDRIG skulle reagera utan tvärtom vilja ha det så här....snyft...)

Jag sa som det var! Att jag försökt att anpassa mig o göra så som jag upplever att han hela tiden gjort. Tigit eller bytt samtalsämne så fort något jobbigt ämne tagits upp. Att jag försökt att undvika allt som jag känt att han tycker är "känsligt". Bara pratat om andra och sådant som absolut inte kan kopplas med oss två.

Till sitt försvar sa han som vanligt att han var rädd. Att rädslor var orsaken till varför han gör så.

Gud vad jag är less på det. Att han jämt skyller på sina rädslor. Jag sa det till honom;
"Är det inte dags att börja konfrontera dina rädslor i så fall?"
"För jag vet inte om jag vill ha en relation där vi ständigt undviker känsliga frågor, och jag VÄGRAR vara den enda som tar ansvar för vår relation".

I så fall får det vara för min del faktiskt. Jag vill faktiskt känna att även han VILL ha en relation och inte bara jag.

Han kommer över till mig ikväll.
Jag är lite rädd för vad som kommer att hända mellan oss.
Jag vet inte riktigt hur jag ska vara liksom. Men jag tror att jag ska låta honom ta upp detta själv......Usch va nervöst det känns....

---