Kan jag bli arg?

Jag har funderat mycket kring varför jag aldrig, eller i alla fall väldigt sällan blir arg. Flera terapeuter har påpekat att jag borde bli mer arg. I stället blir jag bara ledsen och tycker synd om mig själv. Ilska ger kraft och energi, medan sorg och självömkan bara dränerar energin.

I går hade jag flera saker som jag kunde blivit arg på. Fick parkeringsböter bara för jag missade att betala parkeringsbiljett när jag var på Emotions Anonymous-mötet. En kvart senare råkar jag bryta söner mina nyinköpta (skitsnygga) solglasögon. Sen ringer morsan och tjatat om varför jag inte ska åka med till Finland i år.
Egentligen borde jag ha exploderat! Men då ska jag spela så j...vla förstående minsann....Fan va knäpp jag är.

Jag tror inte att mina känslor fick utrymme när jag var liten. Min mamma var/är så grandios i sina känsloutspel, så där finns sällan plats för någon annan att ha någon annan känsla än förståelse, medlidande. Om jag hade varit arg så tro jag att hon hade sagt nåt i stil med; "Men VAD har DU att vara arg för????"  Det var liksom Hon som hade patent på känslor.

Kommentarer
Postat av: Ankan

Jag funderade mycket för några år sedan på varför jag inte blev arg särskilt ofta. Ett "hederligt" utbrott skulle väl vara så förlösande?! Sedan läste jag - jag tror det var i boken Känslans intelligens - om hur fördummande ilska är och att det inte alls är särskilt förlösande. Man mår oftast bara ännu sämre efteråt. Och så bestämde jag mig för att det var OK att inte bli arg särskilt ofta. Fast det viktiga är att känna sina känslor tror jag och fundera vad de står för eller betyder. Istället för att förtränga och bedöva. Så jag jobbar med DET istället, att försöka tillåta mig att ha mina känslor och fundera på varför. Kram

Postat av: Ankan

Jag funderade mycket för några år sedan på varför jag inte blev arg särskilt ofta. Ett "hederligt" utbrott skulle väl vara så förlösande?! Sedan läste jag - jag tror det var i boken Känslans intelligens - om hur fördummande ilska är och att det inte alls är särskilt förlösande. Man mår oftast bara ännu sämre efteråt. Och så bestämde jag mig för att det var OK att inte bli arg särskilt ofta. Fast det viktiga är att känna sina känslor tror jag och fundera vad de står för eller betyder. Istället för att förtränga och bedöva. Så jag jobbar med DET istället, att försöka tillåta mig att ha mina känslor och fundera på varför. Kram

2007-06-30 @ 16:28:36
URL: http://ettbultandehjarta.blogspot.com/
Postat av: Lillmej

TACK ANKAN!
Ska tänka på det! Jag är bara rädd för jag ser att mina barn sällan är arga heller. Jag skulle vilja visa DEM att det är OK att vara arg. Att vi älskar varandra ändå!
Kram!

2007-07-01 @ 10:39:34

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback