Fas 2 - Träffar Mr Stoneface
När jag läste de sista åren i Uppsala så hade jag hunnit bli ganska sliten. Sliten på grund av alkoholdrickande och festande. Men också sliten inuti av att aldrig våga släppa någon nära.
Jag hade tagit ett år ledigt i mina studier för att resa. Jag och Fröken Downunder, min väninna från studietiden, drog iväg till Asien. Vi skulle festa, ligga på stranden och luffa runt i största allmänhet. Och Oj om vi gjorde det! Vi testade det mesta därborta kan jag ju säga. Vi pratade ofta om att fortsätta resa runt hela livet och skriva en bok om alla barer vi besökt och betygsätta dessa efter våra egna, i vårt tycke väsentliga, kriterier.
Jag blev förälskad flera gånger under denna långa resa. Men vågade fortfarande aldrig släppa någon nära. Det var en del härliga killar som jag fortfarande tänker på ibland.
Vi rökte och drack det mesta som gick att få tag på. Ibland kom vi undan i rena förskräckelsen.
Så väl hemkommen var jag rätt sliten både utanpå och känslomässigt. Så en kväll skulle jag och Fr. Downunder gå ut och festa i Uppsala. Vi hade inga kårleg, eftersom vi hade varit bortresta, så vi vart tvungna att gå på ett dansställe för vanliga dödliga, och inte på de studenthak som vi normalt brukade hänga på.
Så där i baren såg jag honom! Han var så lik en av de killar jag hade förälskat mig i på Bali! Samma blonda lockiga hår och blåa ögon. Snygg kropp dessutom.
Senare under kvällen, när jag hade börjat fyllna till och börjat bli modigare, gick jag och bjöd upp honom. Han sa inte så mycket Mr Stoneface, men han tog mina händer. Fast det var vanlig sk. fri dans, så höll han båda mina händer i sina. Skumt, men jag minns att jag kände mig trygg på något sätt.
Fr. Downunder hade också raggat upp en snubbe, så vi beslöt oss för att ha en efterfest hemma i hennes studentrum. Det hela slutade med att hon och hennes snubbe slocknade i hennes säng, och jag och Mr Stoneface slocknade på en madrass på golvet. Fast jag sov i bara bh och trosor, så tafsade han aldrig på mig. Jag minns att vi låg sked hela natten och han var varm och trygg.
Så var det när vi träffades. Han fanns där. Han såg bra ut. Sa inte så mycket, men hängde alltid med på alla galna upptåg vi hade. Jag kunde göra som jag ville, men han fanns liksom alltid kvar där. Varm och trygg. Någonstans att ta vägen och få vila ut. Men som aldrig trängde sig inpå och krävde närhet.
Jag hade tagit ett år ledigt i mina studier för att resa. Jag och Fröken Downunder, min väninna från studietiden, drog iväg till Asien. Vi skulle festa, ligga på stranden och luffa runt i största allmänhet. Och Oj om vi gjorde det! Vi testade det mesta därborta kan jag ju säga. Vi pratade ofta om att fortsätta resa runt hela livet och skriva en bok om alla barer vi besökt och betygsätta dessa efter våra egna, i vårt tycke väsentliga, kriterier.
Jag blev förälskad flera gånger under denna långa resa. Men vågade fortfarande aldrig släppa någon nära. Det var en del härliga killar som jag fortfarande tänker på ibland.
Vi rökte och drack det mesta som gick att få tag på. Ibland kom vi undan i rena förskräckelsen.
Så väl hemkommen var jag rätt sliten både utanpå och känslomässigt. Så en kväll skulle jag och Fr. Downunder gå ut och festa i Uppsala. Vi hade inga kårleg, eftersom vi hade varit bortresta, så vi vart tvungna att gå på ett dansställe för vanliga dödliga, och inte på de studenthak som vi normalt brukade hänga på.
Så där i baren såg jag honom! Han var så lik en av de killar jag hade förälskat mig i på Bali! Samma blonda lockiga hår och blåa ögon. Snygg kropp dessutom.
Senare under kvällen, när jag hade börjat fyllna till och börjat bli modigare, gick jag och bjöd upp honom. Han sa inte så mycket Mr Stoneface, men han tog mina händer. Fast det var vanlig sk. fri dans, så höll han båda mina händer i sina. Skumt, men jag minns att jag kände mig trygg på något sätt.
Fr. Downunder hade också raggat upp en snubbe, så vi beslöt oss för att ha en efterfest hemma i hennes studentrum. Det hela slutade med att hon och hennes snubbe slocknade i hennes säng, och jag och Mr Stoneface slocknade på en madrass på golvet. Fast jag sov i bara bh och trosor, så tafsade han aldrig på mig. Jag minns att vi låg sked hela natten och han var varm och trygg.
Så var det när vi träffades. Han fanns där. Han såg bra ut. Sa inte så mycket, men hängde alltid med på alla galna upptåg vi hade. Jag kunde göra som jag ville, men han fanns liksom alltid kvar där. Varm och trygg. Någonstans att ta vägen och få vila ut. Men som aldrig trängde sig inpå och krävde närhet.
Kommentarer
Trackback