Jaha.....Nu var det dags!

Idag kom det. Det som jag så länge har väntat på och våndats inför. Det som jag visste förr eller senare skulle hända, men som jag inte stod ut med att inte veta när, och hur, det skulle komma....

U har kommit tillbaka. Efter 67 dagar.

Eftervården idag. Jag hade nyckeln och var tvungen att stanna kvar till sist för att låsa. U var naturligtvis sist. Vi satt på trappen utanför och pratade.

Han säger att han är SÅ SÄKER som han KAN bli. Att han TROR att det är kärlek. På riktigt. Att han har tittat på mig på möten. Känt efter. Att han har känt något den gången vi samåkte till mötet.

Jag blev chockad. Det är t om svårt att skriva om det.....

Jag sa att jag måste få fundera. Jag sa att jag håller på att dejta en annan, från min hemmagrupp. Han blev ledsen, tror jag. Men jag MÅSTE få vara ärlig. Jag skiter i om han blir ledsen. Han hade gjort slut!!!!

Jag berättade kort om min tid. Om hur jävla dåligt jag har mått. Hur mycket jag har hatat honom, och om att hatet nästan har släppt nu. Att jag vet mera nu om vad JAG vill ha ut av en relation.

Att jag vill ha en man som VET att han älskar mej. En människa som BRYR SIG om mig. Som ringer, eller frågar, om hur min dag har varit. Som kan ställa sin egen självcentrering åt sidan åtminstone en stund varje dag.

Det kändes som om han tog åt sig, och vid Gud hoppas jag att han gjorde det!!!

Jag sa att det fanns en del av mig som inte står ut med tanken på att ens riskera att NÅGONSIN hamna i samma situation igen, dvs att han gör slut. Tlliten är så skadad att minsta gest, eller antydan, från hans sida om att allt inte är okej, så skulle jag ju tro att det var dags för honom att göra slut IGEN. Hur skulle jag kunna komma över det i en eventuell relation????

Han frågade om hur han kunde reparera min bristande tillit. Om det fanns en chans. Jag sa att det nog skulle ta lång tid i så fall. Möjligen utnötningsmetoden sa jag.

Sen åkte jag.

Jag är mycket FÖRVIRRAD. Jag har talat med två väninnor samt min sponsor ikväll. Och jag är fortfarande lika förvirrad. Jag ska INTE fatta några som helst beslut när jag känner mig så här, den saken är klar...

Skönt att vara tillbaka hemma hos mig igen. Och fortfarande är jag snusfri ;-)



Kommentarer
Postat av: Ankan

Det låter som du klarade det oväntade samtalet galant! Klokt att vänta med beslut.
Kram och kul att du fortfarande är snusfri. Det lär vara extremt jobbigt att sluta snusa - men du har väl klarat värre saker eller hur!?

Postat av: Lillamej

Hej Ankan,
Ja lustigt nog så är det så mycker annat i min skalle just nu, så det här med snuset har jag nästan inte tänkt på....
Sköönt att vara tillbaka vid sin dator igen!
Kram!

2007-07-26 @ 23:26:36
Postat av: A-K

Vill bara skriva att jag läst på din blogg ett tag och det är intressant och spännade att följa din resa. Du verkar vara en kul tjej som nog egentligen är ganska stark innerst inne. Gött med snuseriet också!

2007-07-27 @ 22:54:57
Postat av: A-K

Vill bara skriva att jag läst på din blogg ett tag och det är intressant och spännade att följa din resa. Du verkar vara en kul tjej som nog egentligen är ganska stark innerst inne. Gött med snuseriet också!

2007-07-27 @ 22:55:11
Postat av: Dr S

Jag är impad av hur stark du är. Förtroendet skadas av sådant här och jag tror du gör rätt i att gå vidare.

2007-08-02 @ 11:04:12
URL: http://skargardsdoktorn.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback