En fridens dag - Trots allt!

Ja egentligen borde jag inte må så bra, men det gör jag! Konstigt nog!

I går drog jag iväg ett sms till U. Efter 5 veckor. Jag som hade LOVAT mig själv att inte göra det. Jag skrev:
"Jag vill bara tala om att jag blev väldigt ledsen av att du inte hörde av dig på min stora dag"

Inget mer, inget mindre. Konstigt nog kändes det bättre efteråt. Som om jag i alla fall fick sagt det som jag kände och bar på. Han svarade aldrig på sms:et. Inte heller det gjorde något. Konstigt nog....Jag kanske har blivit imun. Äntligen i så fall.

Nää dagen idag har bara varit fantastisk. Praktik i den andra staden, förmiddagen i primärgruppen (en ny kvinna i gruppen också - kul!) och eftermiddagen i anhöriggruppen. Sedan fika med en mycket kär sponsie och sedan möte på kvällen. Som jag fick den stora äran att leda. Nä fy fasiken vilken härlig dag det blev!

Jag är så innerligt tacksam för det här 12-stegsprogrammet och AA. Alla mina kära sponsier och alla andra kvinnor med för den delen som förgyller mitt liv idag. Jag vet inte vad jag skulle ha tagit mig till utan er!

Tack och God natt!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback