Gotlandskonventet mm
Ja nu är jag hemkommen från AA konventet på Gotland. Vilken fantastisk upplevelse det är! Många hundra nyktra alkoholister i samma lokaler, alla vakna, glada, trevliga människor som möter ens blick och ler och hälsar oavsett om vi har setts förr eller inte. Ingen annan stans i samhället kan jag uppleva så många vakna och medvetna människor på en och samma gång! Årets AA-upplevelse helt klart!
Vissa människor i AA-gemenskapen möter jag enbart på dessa konvent. De bor runt om i hela Sverige och det tar ibland ett år innan vi ses igen. Ändå kramas vi och pratar ömt med varandra som om bara någon vecka passerat. Jag blir rörd när jag tänker på det. Och tacksam. Att få se att de fortfarande är nyktra i år också.
Jag har mått bra hela helgen. U och jag har samarbetat bra. Inga gräl, ingen svartsjuka, men vi har heller knappt tagit i varandra och inte heller pratat, trots att vi varit tillsammans dygnet runt i tre dagar. I lördags eftermiddag orkade jag inte tiga längre (som vanligt jag som måste ta tag i det hela.....suck) och vi lyckades till sist nå fram till varandra. Jag sa att jag älskade honom men att jag inte tänkte tränga mig på eftersom jag kände att jag inte var önskvärd. Jag vill ju att han ska ta i mig, tala med mig när HAN vill det. Och gör han inte det, så litar jag på att han inte vill det helt enkelt!
Naturligtvis kontrade han med att fråga varför inte jag kunde ta i honom. Jag sa som jag kände, att jag faktiskt hela tiden har sagt att jag älskar honom, längtar, saknar och vill ha mera. Det säger inte han till mig. Därför anser jag att bollen ligger hos honom att ta lite initiativ. Jag vill inte ha en relation där jag känner mig oälskad. I så fall räcker det om vi är vänner.
Det otroliga är att jag kände mig KO-LUGN under hela diskussionen! För ett år sedan hade jag troligtvis krypit för honom. Bönan och bett om hans kärlek. Förnedrat mig själv totalt. Varit livrädd för att bli övergiven. Men idag känner jag mig lugn. Jag vill INTE ha en man som inte vill ha mig. Jag är värd bättre än så.
Det blev lite bättre efter det. Vi hade hyfsat bra sex den natten. Men det är ändå mycket jag saknar från förr. Att ligga och smeka varandra. Bara hålla om. Rufsa varandra i håret. Pussar på öronen. En hand på magen. Listan kan göras lång, lång....
Men självklart måste jag ta MITT ansvar. Jag ska ta initiativ när JAG vill det och inte tänka så myckat på vad han gör. Jag måste försöka lita på att han är ärlig och inte spelar maktspel med våran relation (vilket han i princip erkände att han gjorde, åtminstone förr...).
I vilket fall så är det skönt att vara hemma i vardagen igen. Många tankar har förstås väckts upp under alla möten på konventet. Då är det så skönt att ha U att bolla med. Hela vägen hem i bilen i går natt pratade vi om tillfrisknande och personlig utveckling. Underbart!
Men det blev bara 3.5 timmes sömn i natt så den här måndagen kommer nog att bli seg. Men jag känner mig hög på tillfrisknande så kanske att det kan kompensera för den fysiska tröttheten?
Det är i alla fall fantastiskt att få vara nykter och uppleva mitt tredje Gotlandskonvent!
Vissa människor i AA-gemenskapen möter jag enbart på dessa konvent. De bor runt om i hela Sverige och det tar ibland ett år innan vi ses igen. Ändå kramas vi och pratar ömt med varandra som om bara någon vecka passerat. Jag blir rörd när jag tänker på det. Och tacksam. Att få se att de fortfarande är nyktra i år också.
Jag har mått bra hela helgen. U och jag har samarbetat bra. Inga gräl, ingen svartsjuka, men vi har heller knappt tagit i varandra och inte heller pratat, trots att vi varit tillsammans dygnet runt i tre dagar. I lördags eftermiddag orkade jag inte tiga längre (som vanligt jag som måste ta tag i det hela.....suck) och vi lyckades till sist nå fram till varandra. Jag sa att jag älskade honom men att jag inte tänkte tränga mig på eftersom jag kände att jag inte var önskvärd. Jag vill ju att han ska ta i mig, tala med mig när HAN vill det. Och gör han inte det, så litar jag på att han inte vill det helt enkelt!
Naturligtvis kontrade han med att fråga varför inte jag kunde ta i honom. Jag sa som jag kände, att jag faktiskt hela tiden har sagt att jag älskar honom, längtar, saknar och vill ha mera. Det säger inte han till mig. Därför anser jag att bollen ligger hos honom att ta lite initiativ. Jag vill inte ha en relation där jag känner mig oälskad. I så fall räcker det om vi är vänner.
Det otroliga är att jag kände mig KO-LUGN under hela diskussionen! För ett år sedan hade jag troligtvis krypit för honom. Bönan och bett om hans kärlek. Förnedrat mig själv totalt. Varit livrädd för att bli övergiven. Men idag känner jag mig lugn. Jag vill INTE ha en man som inte vill ha mig. Jag är värd bättre än så.
Det blev lite bättre efter det. Vi hade hyfsat bra sex den natten. Men det är ändå mycket jag saknar från förr. Att ligga och smeka varandra. Bara hålla om. Rufsa varandra i håret. Pussar på öronen. En hand på magen. Listan kan göras lång, lång....
Men självklart måste jag ta MITT ansvar. Jag ska ta initiativ när JAG vill det och inte tänka så myckat på vad han gör. Jag måste försöka lita på att han är ärlig och inte spelar maktspel med våran relation (vilket han i princip erkände att han gjorde, åtminstone förr...).
I vilket fall så är det skönt att vara hemma i vardagen igen. Många tankar har förstås väckts upp under alla möten på konventet. Då är det så skönt att ha U att bolla med. Hela vägen hem i bilen i går natt pratade vi om tillfrisknande och personlig utveckling. Underbart!
Men det blev bara 3.5 timmes sömn i natt så den här måndagen kommer nog att bli seg. Men jag känner mig hög på tillfrisknande så kanske att det kan kompensera för den fysiska tröttheten?
Det är i alla fall fantastiskt att få vara nykter och uppleva mitt tredje Gotlandskonvent!
Kommentarer
Trackback