Jag vill leva nykter!

Jag har nog alltid innerst inne haft en slags tro på något. Även om jag under många många år förnekade den sidan av mig själv.

När jag var liten minns jag att min moster brukade be godnattbönen tillsammans med mig. "Gud som haver barnen kär...." Men min mamma gjorde det aldrig. Det var bara när jag var på landet som jag gjorde det. Men vanan satt kvar i många år, ända tills tonåren. Att jag bad för mig själv på kvällen. Jag tror att det fick mig att känna mig trygg. Att jag inte var ensam.

I mitt aktiva alkoholistliv, förnekade jag att Gud fanns. Tänkte inte ens på det. Jag kände det mera som att ALLT ansvar hängde just bara på mina egna axlar. Ansvaret för barnen, för min man, för min mamma och syskon. Ansvaret för alla på jobbet osv...Inte undra på att livet kändes tungt.

När jag sedan fick höra på behandlingen att jag behövde en andligt lösning på mina problem, så var det jättejobbigt i början. Jag tror inte på svenska kyrkans form av Gud. Det kan min logiska hjärna bara inte klara av. Bibeln och Jesus funkar inte för mig.

Men när jag förstod att det inte var religion jag behövde utan ANDLIGHET, och när jag fick ha min egen form av tro, då fungerade det bättre! För visst har jag alltid innerst inne förstått att jorden, alla människor och djur inte bara föds, lever och dör utan mening. Varför skulle livet och naturen i så fall vara så vackert? Om det inte finns någon mening? När jag ser en klar stjärnhimmel, eller de tusentals, miljontals alla unika snöflingorna på ett fruset vinterfönster, så kan INGEN inbilla mig att livet bara är helt funktionellt och utan mening!

Idag ber jag dagligen. Jag samtalar, resonerar och diskuterar. Jag försöker att aldrig be om någonting för min egen del. Utom om det kan gagna min medvetenhet och mitt tillfrisknande. I stället ber jag om att få vara till största möjliga nytta för mina medmänniskor. Och att jag ska få möta de människor jag behöver för att utvecklas vidare och hitta mitt livs mening.

Men det viktigaste för mig är att få lämna över rodret varje dag. Jag läser tredje stegsbönen. Detta för att påminna mig själv om att det inte längre är jag som styr hela föreställningen för mig och mina närmaste. "Ske din vilja, inte min", avslutar jag med.

Andlighet för mig är att försöka leva efter andliga principer. Kärlek, tolerans, tillit, tålamod och empati. Förr var jag girig. Girig på allt. Pengar, kärlek, bekräftelse, makt, kontroll, prestige. Idag förstår jag att det inte leder till någon lycka. Äkta lycka kommer av att få ge, inte roffa åt sig.

Nu när jag är ensam utan U, så känns min kontakt med min Gud ännu viktigare. Jag är aldrig ensam. Jag har alltid någon att samtala med. Det känns tryggt!

---