Äntligen kontakt med (U)nderjorden...
Så kom då äntligen ett mail från andra sidan jorden. Tänk att han finns där någonstans! Jag blev så himla glad! Allt har gått så bra, skrev han, kursen var visst helt fantastisk och nu har han några dagar kvar att se sig runt om i landet. Han skulle besöka en nationalpark och försöka hitta ett engelsktalande AA-möte. Hans skrev saker som;
"Älskar dej, puss" och "Massa älsklingskramar o kyssar" .
Det bara bubblade av glädje i mig. Vad var det jag sa, har jag lust att säga till mitt Ego. Mitt Ego som bara försöker skrämma upp mig och säga saker som att han är borta för alltid, eller, han har säkert hittat en annan där nere!
Jag försöker känna efter hur jag mår inuti. Joo jag har tillit. Det känns bara bra. Lugnt liksom. Trots allt.
Jag tror att jag har börjat få tillit till mitt eget liv, min egen kraft. Jag är inte längre så beroende utav att ha U intill mig hela tiden. Jag litar på att han finns kvar ändå. Jag ägnar mig åt mitt liv, mitt jobb, mina barn, mina sponsier och AA-möten. Och det känns inte tomt som det gjorde förrut.
Jag har också funnit en ny förmåga hos mig själv. Att förmå mig själv att vara mänsklig! Låter väl som sunt förnuft, men det är det verkligen inte! Jag har haft MYCKET svårt att tillåta mig det. Det gjorde mig inget att ni andra var mänskliga, men jag har aldrig låtit mig själv vara det.
Men i nykterheten har jag sakta börjat tillåta mig detta. Jag slår inte så förbannat på mig själv längre. Jag har trillat dit igen med snuset, och det är okej just nu. Jag kan t om slöa ibland. I går kväll gjorde jag inte ett skit nytta på hela eftermiddan t ex. Satt bara vid TV:n och slökollade. Och inte hade jag en massa "borden" i skallen för det! Skööönt... Mitt Ego börjar tappa stinget!
"Älskar dej, puss" och "Massa älsklingskramar o kyssar" .
Det bara bubblade av glädje i mig. Vad var det jag sa, har jag lust att säga till mitt Ego. Mitt Ego som bara försöker skrämma upp mig och säga saker som att han är borta för alltid, eller, han har säkert hittat en annan där nere!
Jag försöker känna efter hur jag mår inuti. Joo jag har tillit. Det känns bara bra. Lugnt liksom. Trots allt.
Jag tror att jag har börjat få tillit till mitt eget liv, min egen kraft. Jag är inte längre så beroende utav att ha U intill mig hela tiden. Jag litar på att han finns kvar ändå. Jag ägnar mig åt mitt liv, mitt jobb, mina barn, mina sponsier och AA-möten. Och det känns inte tomt som det gjorde förrut.
Jag har också funnit en ny förmåga hos mig själv. Att förmå mig själv att vara mänsklig! Låter väl som sunt förnuft, men det är det verkligen inte! Jag har haft MYCKET svårt att tillåta mig det. Det gjorde mig inget att ni andra var mänskliga, men jag har aldrig låtit mig själv vara det.
Men i nykterheten har jag sakta börjat tillåta mig detta. Jag slår inte så förbannat på mig själv längre. Jag har trillat dit igen med snuset, och det är okej just nu. Jag kan t om slöa ibland. I går kväll gjorde jag inte ett skit nytta på hela eftermiddan t ex. Satt bara vid TV:n och slökollade. Och inte hade jag en massa "borden" i skallen för det! Skööönt... Mitt Ego börjar tappa stinget!
Kommentarer
Trackback