Underbar helg med taskigt avslut...

Jag har haft en så fin helg alltså! Vi var 8 personer från vår buggkurs som hyrde en mini-buss och drog iväg på danshelg till en annan stad några timmar bort. Vi bodde på hotell och gick ut och åt på restaurang på lördagskvällen. Sen gick vi på dans till en underbar orkester!

Jag minns bara alltför väl, hur hysteriskt rädd jag var för att dansa nykter för ett par år sedan. Och nu bjuder jag upp själv och känner mig hur bekväm som helst ute i "vimlet". Medelåldern var ganska hög på det här dansstället, men det störde mig inte alls. Jag tycker att äldre män både dansar jättebra, de är artiga, och de dricker inte så himla mycket heller. De är där för att dansa, inget annat, och det känns tryggt för mig!

Det är bara jag och U som är nyktra alkoholister i sällskapet, så de andra drack ju, men inte ens det störde mig särskilt mycket. Ingen av dem var störande på något sätt utan de kan hantera sin alkoholkonsumtion på ett ansvarsfullt sätt. Det blir så himla tydligt för mig då att alkoholism verkligen är en sjukdom. Alkoholen gör inte med dem som det gör med mig!

Så allt var frid och fröjd, tills hemresan. U skulle köra på hemvägen, och efter ett tag så var några i bussen hungriga och ville stanna på Mc Donalds. U frågade mig, som satt bredvid, vad jag tyckte var den bästa vägen till en speciell McDonalds som vi båda visste var den låg. Jag sa vad jag tyckte var den bästa vägen, och han svarade (som vanligt) med att en helt annan väg var bättre.

Vi har gjort upp för länge, länge sedan att den som kör faktiskt har ansvaret att fatta besluten. Den som sitter bredvid får ha åsikter, men den som kör bestämmer, och det litade jag på.
Det slutade med att han körde den väg som han TRODDE var den JAG hade föreslagit (vilket det förstås inte var), vi hamnar ute på en motorväg på väg söderut och så anklagar han MIG för att ha hamnat fel!!!

Jag blev skogstokig förstås, och skrek åt honom. "Du är ju tamejfan helt otrolig" skrek jag. 
Väl inne på McDonalds försöker han med våld krama om mig som om ingenting hade hänt. Jag känner mig skitkränkt, och han tycker han har hur rätt som helst. Hela hemvägen gick under tystnad. När vi skulle skiljas åt och åka hem, kramar han om mig med våld igen och låtsas hur glad som helst.

Jag är SÅ ARG! Kränkt, förbannad och ledsen. Jag skickade ett sms i går kväll att jag inte villa åka hem till honom om han inte ens kan be om ursäkt. Till svar fick jag att han varken kan eller vill be om ursäkt för något som han inte har gjort.

Så nu står vi här.... Jag VÄGRAR att bara tolerera att bli behandlad så här, och han kan inte ens se att han har gjort sig skyldig till nåt. Låsta positioner alltså....

Jag antar (hoppas) att fortsättning följer... 



Kommentarer
Postat av: birgitta

inte för att jag vill lägga mig i - men handlar det här verkligen om vägval och vad som sagts och gjorts???

Postat av: Lillamej

Hej Birgitta,
Vi är båda väldigt exentriska "mot"beroende(motsatsen till medberoende) lättkränkta nyktra alkoholister med stora egon. Så det händer ganska ofta att vi hamnar i kollisionskurs med varandra där ingen ger sig. Det jag är urless på är att han aldrig kan vara den som erkänner att han har fel. Oftast är det jag som får krypa till korset och smeta över mina sår. Men det brukar ta några dagar innan mitt harm-tåg har kört förbi. Just nu känner jag mig bara skitförbannad på honom....
Tack för titten förresten! Har du några tips så emottages de tacksamt!
Kram från Lillamej!

2008-02-18 @ 14:43:32
Postat av: modig man

Jag känner igen en del själv, hur något bra förvandlas till en konflikt. Jag täcker spontat på det min sposor lärde mig, HALT= Hungry Angry Lonely Tired (med stavningsreservaton) En eller flera av dessa faktorer kan få mig på fall eller iaf ur balans och en intensiv helg och matsugen så finns hungern och tröttheten där.

2008-02-18 @ 21:39:43
URL: http://gemigmodatt.blogg.se
Postat av: modig man

Hej igen, jag är lite vilsen här i bloggvärden och såg att jag använde mitt eget namn vilket inte blev helt lyckat då jag inte vill att min familj ska riskeras att skadas av mitt bloggande. Detta gör att det fina svaret du skickade till mig blev raderat för att mitt riktiga namn fanns med där. Det är bara därför det blev raderat, jag blev JÄTTEGLAD över att du tittade över och skrev en kommentar.
Kram och tack för att du finns, tillsamans växer vi.

2008-02-18 @ 21:55:56
URL: http://gemigmodatt.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback