Om att ta ansvar o göra de rätta handlingarna
Just nu mår jag faktiskt ganska bra. Det är lugnt i magen trots en väl inbokad almanacka och det faktum att vi ska flytta den sista februari. Jag gör det jag kan, rensar garderober, kör prylar till sopen osv osv...
Jag ser också fram emot att nästa kurstillfälle på addiktologutbildningen är i nästa vecka. Jag har inte riktigt läst all litteratur, men nästan. Sedan är det bara att skriva recensionerna på dem kvar. Så även här känner jag mig lugn. Jag tar mitt ansvar.
U och jag har talat ut i helgen. Jag insåg att förra veckans kommunikationsmissar delvis faktiskt var mitt eget fel. Jag har ju bara att öppna munnen och fråga honom, eller hur? Om jag undrar över något menar jag. Och det var det jag äntligen gjorde.
(Tack för era kommentarer i min blogg föresten! Det hjälpte också till ska ni veta!)
Jag frågade rent ut vad de där 150 praktikdagarna skulle innebära för honom och oss. Sen erkände jag hur jag hade förvridit allt detta i min skalle (som vanligt), i stället för att bara fråga honom. Usch va feg jag är ibland... Modig på en del saker o så himla feg på annat!
Sen är det väl så att jag inte är så himla bra själv på att berätta saker om mig själv och mina planer, men då får ju också han en chans och ett ansvar att fråga mej. Jag erkände i alla fall en hel del saker i helgen, och det kändes bra! Jag tar ansvar för mitt och han för sitt!
Och efter det kändes allting så jättebra i relationen. Nära och så. I går så ringde U och bokade både färja och logi till AA:s stora Gotlandskonvent i Visby åt oss! Det är så UNDERBART när han tar sådana initiativ! Då känns det som om han faktiskt VILL ha en relation även i framtiden liksom. Det känns som om han investerar i ett "oss".
Detta konvent går av stapeln på kristi himmelfärdshelgen varje år och är ett av de största samlingarna för alkoholister i Sverige, näst efter landsmötet. Jag har lite rädslor inför detta konvent i år, eftersom det var exakt 1 år sedan som U gjorde slut på just detta konvent... Mycket tunga minnen och smärtor kan dyka upp där... Men det orkar jag inte tänka på just nu, när det känns så här bra!
Enda smolket i bägaren just nu är tonårsgrabben. Han vill inte gå till skolan. Han läser inte läxorna och han är så svår att nå fram till. Här måste jag börja ta mer ansvar. Inte låta honom sitta vid datorn för jämnan, och jag ska ringa och prata med lärarna också, det måste jag göra...
Men ändå känns det som om jag ganska väl lyckas göra det rätta. Även när det tar emot som bara den, lyckas jag på något sätt att sätta den ena foten framför den andra och bara göra det jag ska. Och det har jag att tacka min nykterhet för!
För några år sedan hade det sett annorlunda ut. Flytten hade jag skjutit på till sista dan. Jag hade lagt all skuld på U för att han inte pratar om just de saker som jag tycker att han borde prata om. Han "borde förstå" vad jag vill utan att jag säger något. Litteraturen hade jag bara skummat igenom, tagit den enklaste vägen igenom utbildningen.
Ansvaret på tonårsgrabben hade jag lagt på Mr Stoneface, hans pappa, som aldrig tar något ansvar! Så hade det sett ut.
Nä nu har jag inte tid att blogga mer, för jag ska ringa grabbens lärare!
Hej Svejs!
Jag ser också fram emot att nästa kurstillfälle på addiktologutbildningen är i nästa vecka. Jag har inte riktigt läst all litteratur, men nästan. Sedan är det bara att skriva recensionerna på dem kvar. Så även här känner jag mig lugn. Jag tar mitt ansvar.
U och jag har talat ut i helgen. Jag insåg att förra veckans kommunikationsmissar delvis faktiskt var mitt eget fel. Jag har ju bara att öppna munnen och fråga honom, eller hur? Om jag undrar över något menar jag. Och det var det jag äntligen gjorde.
(Tack för era kommentarer i min blogg föresten! Det hjälpte också till ska ni veta!)
Jag frågade rent ut vad de där 150 praktikdagarna skulle innebära för honom och oss. Sen erkände jag hur jag hade förvridit allt detta i min skalle (som vanligt), i stället för att bara fråga honom. Usch va feg jag är ibland... Modig på en del saker o så himla feg på annat!
Sen är det väl så att jag inte är så himla bra själv på att berätta saker om mig själv och mina planer, men då får ju också han en chans och ett ansvar att fråga mej. Jag erkände i alla fall en hel del saker i helgen, och det kändes bra! Jag tar ansvar för mitt och han för sitt!
Och efter det kändes allting så jättebra i relationen. Nära och så. I går så ringde U och bokade både färja och logi till AA:s stora Gotlandskonvent i Visby åt oss! Det är så UNDERBART när han tar sådana initiativ! Då känns det som om han faktiskt VILL ha en relation även i framtiden liksom. Det känns som om han investerar i ett "oss".
Detta konvent går av stapeln på kristi himmelfärdshelgen varje år och är ett av de största samlingarna för alkoholister i Sverige, näst efter landsmötet. Jag har lite rädslor inför detta konvent i år, eftersom det var exakt 1 år sedan som U gjorde slut på just detta konvent... Mycket tunga minnen och smärtor kan dyka upp där... Men det orkar jag inte tänka på just nu, när det känns så här bra!
Enda smolket i bägaren just nu är tonårsgrabben. Han vill inte gå till skolan. Han läser inte läxorna och han är så svår att nå fram till. Här måste jag börja ta mer ansvar. Inte låta honom sitta vid datorn för jämnan, och jag ska ringa och prata med lärarna också, det måste jag göra...
Men ändå känns det som om jag ganska väl lyckas göra det rätta. Även när det tar emot som bara den, lyckas jag på något sätt att sätta den ena foten framför den andra och bara göra det jag ska. Och det har jag att tacka min nykterhet för!
För några år sedan hade det sett annorlunda ut. Flytten hade jag skjutit på till sista dan. Jag hade lagt all skuld på U för att han inte pratar om just de saker som jag tycker att han borde prata om. Han "borde förstå" vad jag vill utan att jag säger något. Litteraturen hade jag bara skummat igenom, tagit den enklaste vägen igenom utbildningen.
Ansvaret på tonårsgrabben hade jag lagt på Mr Stoneface, hans pappa, som aldrig tar något ansvar! Så hade det sett ut.
Nä nu har jag inte tid att blogga mer, för jag ska ringa grabbens lärare!
Hej Svejs!
Kommentarer
Postat av: Ingemar
Googlade på "jag vill leva" och hittade hit.
Har tappat orken men inte hoppet. Fick själv frågan om konventet på Gotland men jag vågar inte nu....
Går själv en utbildning och det käns både kul och jobbigt, vågar jag tro att jag kan?
Tack för din blogg!
Postat av: Lillamej
Välkommen hit Ingemar!
Hoppas du hittar det du behöver här i min blogg. Jag har gått igenom de flesta humör /måenden man kan i mitt tillfrisknande. Just nu är det stabilt, men det har varit annorlunda..
Kram från Lillamej
Trackback