Fortfarande ARG!

Han ger sig inte en tum. Jävla skitgubbe!
Jag skrev ett sms där jag sa att jag INTE tänker åka hem till honom förrän han har bett om ursäkt för vad han gjorde.
Till svar fick jag att han minsann varken kunde eller ville be om ursäkt för något som han inte gjort.
NÄHÄ????
Men om jag känner mig kränkt då? Har jag kränkt mej själv då eller?????
Han skriver bara hela tiden att "om jag kunde lyssna", "om jag kunde förstå" Ja HANS VERSION ja!!!!

Men när FAN ska HAN lyssna på MIN version då??????

Jag är så ARG så det bara kokar i mig. Skit också! Hela gårdagen blev förstörd. Kan inte jobba, kan inte sova, kan ingenting...Jag bara går som i en jävla HAT-dimma.

JAG TÄNKER FANIMEJ INTE RINGA!

Om det är så himla viktigt för honom att ha rätt, så kan han få ha rätt då. Men det kan han få ha det ENSAM!!!!!
Han kan ruttna ihjäl i sitt jävla skithus i skogen och dö ENSAM. Men han har ja i alla fall fått RÄTT (obs ironi).

Jag är så jävla LESS på att han ALDRIG kan kliva ur sin förbannade självcentrering och se någonting ur någon annans synvinkel. Han påstår att han är så medberoende och har ett så stort hjärta. Ja kattskit säger jag! Han är bara manipulativ! Ställer upp och smörar för folk som han kan få ut bekräftelse ifrån. Men sina nära o kära SKITER han i och behandlar illa. Fy Faan!

ALDRIG att han kan säga förlåt, ursäkta eller komma halvvägs och föreslå att vi ska prata ut om saken eller NÅNTING!!! Jag blir så jävla arg (och lessen). I går kväll låg jag bara i soffan o grinade och stirrade i taket hela kvällen. Jag som skulle behöva packa och tömma huset inför flytten. Ingenting blev gjort bara för en sån här SKITSAK!

All denna ilska bara äter och äter i mig. Hur ska jag bli fri?



Kommentarer
Postat av: modig man

Jag brukar använda mig av sinnesro bönen när jag inte vet vad jag bör göra. Vad kan jag förändra och vad kan jag inte förändra. Om jag har rätt behöver det inte innebära att jag kommer få rätt, dvs att den andre erkänner sitt fel. Det viktiga för mig är att inte känslan får styra mig och speciellt då jag känner mig kränkt eller missförstådd.
Har jag möjligheten brukar jag beskriva min känsla för någon jag litar på och som kan lyssna.
Jag har även en bra massör som kan pyssla om mig och då får jag oftast tillbaka känslan av att vara värdefull och respekterad.
Av mig får du ett tack för att jag fått höra din delning och vill du får du en kram av mig;
KRAM!!!

Postat av: Lillamej

Tack du modiga!
Skulle behöva både kramar och massage känner jag! Jag fösöker be om att få bli befriad från denna ilska, men jag lyckas inge bra just nu. Mest behöver jag dela om det, älta lite och tycka lite synd om mig själv. Jag hoppas att jag ledsnar på självömkan snart...suck
Tack för ditt stöd o ha en fin dag!
Kram tillbaka!
//Lillamej

2008-02-19 @ 12:26:11
Postat av: desd

Hej.. förlåt, kanske inte är så roligt att höra men jag hoppas inte att du tar det fel. Men jag skrattade så mycket när jag läste dina senaste två bloggar. Båda ni två.. tja, vad ska man säga.. verkar var väldigt viljestarka, stolta och kanske lite trasiga människor också. Men jag vet ju inte.. bara att ni uppenbarligen måste ha mkt känslor i er iaf. Och att det verkar skitjobbigt att vara så osams. För mig personligen så fungerar bara självransakan när jag blir sådär supermegaarg, typ fundera över VARFÖR jag är så arg. En stödperson jag har haft frågade mig en gång, när jag var sådär tokarg, om jag någon gång hade gjort någonting liknande det som den jag var arg på just hade gjort. Jo.. det hade jag ju.. men.. hon avbröt mitt men, å sa åt mig att försöka acceptera det i den andre som jag har inom mig själv åxå, å meditera kring det faktum att en människa som skadar andra helt enkelt är sjuk, å värd förståelse å kärlek, precis som jag. Men men.. Livet är svårt, å relationer är ännu svårare. Kram å lycka till!

2008-02-19 @ 16:10:41
URL: http://desd.blogg.se
Postat av: desd

kanske ska förtydliga.. jag tror att jag skrattade delvis för att jag känner igen mig själv. Skrattar alltså inte ÅT dig.. utan med dig.

2008-02-19 @ 16:41:19
URL: http://desd.blogg.se
Postat av: Judith

Känner så väl igen mig. Båda så viljestarka och båda vill ha rätt. Jäkligt svårt att då tänka att man är maktlös inför den andre och inte kan förändra mer än sig själv. För nog verkar det handla om mer än bara detta med vägen? Eller...?
Kramar

2008-02-19 @ 17:41:44
URL: http://judith45.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback