Nytta OCH nöje.....
Det har varit en bra helg! Väldigt bra faktiskt!
Trots att min ekonomi hindrade mig att åka på dans i fredags så gjorde inte det så mycket. Jag hann lägga det sista på golvet i mitt sovrum och hann börja sätta tillbaka listerna också.
Sponsieträffen i lördags som jag var lite nervös inför, visade sig bli en helt fantastisk upplevelse! Naturligtvis hade jag oroat mig alldeles i onödan. Det var bara kärlek, andlighet och tolerans som präglade hela vårt möte!
Jag kände och förstod av de andra med, att de hade fått lära känna varandra bättre och inte var så rädda längre. För vi var överens om att det i grunden är RÄDSLA som gör att vi blir nervösa, och då är det alltför lätt att projicera ut detta på de andra i form av harm och irritation.
Vi beslutade oss för att ha dessa träffar en gång i månaden framöver och att vi ska träffas hemma hos olika varje gång så att det blir rättvisare för de som har långt att åka.
På söndagen hade U och jag planerat att övningsköra MC om vädret tillät. Det är snart sista chansen innan det är dags att ställa undan motorcykeln för i år.
Vi hade sovit över hos U och jag vaknade väl vid 8:00 tiden på söndag morgon. Men som vanligt var vi inte klara att åka någonstans förrän klockan hade blivit 13:00 ! Vädret var inte det bästa så vi bestämde oss för att åka hem till mig och göra klart det sista i mitt sovrum i stället för att åka MC.
Jag blev irriterad över att det är så segt att komma igång på mornarna! Jag sa det till U, att är det ens någon mening med att vi åker hem till mig, för han hade dessutom sagt att han skulle åka senast 17:00 från mig....
Hade jag varit hemma hos mig hade jag hunnit MASSOR på de där 5 timmarna på förmiddagen! Joo jag VET att jag behöver lära mig att bromsa mig, att stanna upp och bara VARA. (Det är ju U bra på! Obs ironi ;-)
Och jag förstår ju att han bara vill VARA en hel förmiddag, för nu kanske vi inte ses på hela veckan igen.... Och JAG vill ju såklart mysa med honom också men ändå är det som om det liksom kryper i mig när timmarna bara går.....
Men så här i efterhand så hann vi ju faktiskt allt vi skulle ändå.... (Tack U! Älskar dej!)
Vi satte upp de sista taklisterna och sen satte vi ihop min säng. Så inatt sov jag för första gången i mitt nya sovrum! UNDERBART!
Detta betyder att jag måste titta lite mer på mig själv. Vad är det som gör att jag har så svårt att bara VARA??? Jag känner ett instinktivt behov av att vara till nytta hela tiden. Jag kan inte göra någonting, bara för att njuta, utan jag tänker hela tiden på om jag kan passa på att samtidigt utföra något!
Jag är en Human Doing i stället för en Human Being.....
Jag hade ett jättebra samtal med min sponsor på kvällen. Hon hade varit på Into-Action AA konvent i Stockholm i helgen och hon var så inspirerad! Fantastiskt att höra henne! Jag bara ÄLSKAR när människor verkligen brinner för AA! Det blir som en glöd i vissa människor som bara är så smittande på sin omgivning! Vi kanske ska starta en Into-Action grupp i vår stad också! Det behövs mer tillfrisknande här tycker jag!
Jag förstår nu också varför det inte var meningen att JAG skulle åka på det där konventen... Min sponsor berättade att Murre hade varit där. Han har verkligen skärpt sig tydligen. Hans nya sponsor har gjort verkan kanske? Men än hade det känts för tidigt att möta honom igen. Jag är rädd för att det skulle bli jobbigt. Tur att vi har olika hemmagrupper i alla fall...
Så summar sumarum är att jag är otroligt nöjd med helgen. Barnen är nu hemma hos mig igen och jag ser fram emot en vecka i barnvänligare tempo!
Trots att min ekonomi hindrade mig att åka på dans i fredags så gjorde inte det så mycket. Jag hann lägga det sista på golvet i mitt sovrum och hann börja sätta tillbaka listerna också.
Sponsieträffen i lördags som jag var lite nervös inför, visade sig bli en helt fantastisk upplevelse! Naturligtvis hade jag oroat mig alldeles i onödan. Det var bara kärlek, andlighet och tolerans som präglade hela vårt möte!
Jag kände och förstod av de andra med, att de hade fått lära känna varandra bättre och inte var så rädda längre. För vi var överens om att det i grunden är RÄDSLA som gör att vi blir nervösa, och då är det alltför lätt att projicera ut detta på de andra i form av harm och irritation.
Vi beslutade oss för att ha dessa träffar en gång i månaden framöver och att vi ska träffas hemma hos olika varje gång så att det blir rättvisare för de som har långt att åka.
På söndagen hade U och jag planerat att övningsköra MC om vädret tillät. Det är snart sista chansen innan det är dags att ställa undan motorcykeln för i år.
Vi hade sovit över hos U och jag vaknade väl vid 8:00 tiden på söndag morgon. Men som vanligt var vi inte klara att åka någonstans förrän klockan hade blivit 13:00 ! Vädret var inte det bästa så vi bestämde oss för att åka hem till mig och göra klart det sista i mitt sovrum i stället för att åka MC.
Jag blev irriterad över att det är så segt att komma igång på mornarna! Jag sa det till U, att är det ens någon mening med att vi åker hem till mig, för han hade dessutom sagt att han skulle åka senast 17:00 från mig....
Hade jag varit hemma hos mig hade jag hunnit MASSOR på de där 5 timmarna på förmiddagen! Joo jag VET att jag behöver lära mig att bromsa mig, att stanna upp och bara VARA. (Det är ju U bra på! Obs ironi ;-)
Och jag förstår ju att han bara vill VARA en hel förmiddag, för nu kanske vi inte ses på hela veckan igen.... Och JAG vill ju såklart mysa med honom också men ändå är det som om det liksom kryper i mig när timmarna bara går.....
Men så här i efterhand så hann vi ju faktiskt allt vi skulle ändå.... (Tack U! Älskar dej!)
Vi satte upp de sista taklisterna och sen satte vi ihop min säng. Så inatt sov jag för första gången i mitt nya sovrum! UNDERBART!
Detta betyder att jag måste titta lite mer på mig själv. Vad är det som gör att jag har så svårt att bara VARA??? Jag känner ett instinktivt behov av att vara till nytta hela tiden. Jag kan inte göra någonting, bara för att njuta, utan jag tänker hela tiden på om jag kan passa på att samtidigt utföra något!
Jag är en Human Doing i stället för en Human Being.....
Jag hade ett jättebra samtal med min sponsor på kvällen. Hon hade varit på Into-Action AA konvent i Stockholm i helgen och hon var så inspirerad! Fantastiskt att höra henne! Jag bara ÄLSKAR när människor verkligen brinner för AA! Det blir som en glöd i vissa människor som bara är så smittande på sin omgivning! Vi kanske ska starta en Into-Action grupp i vår stad också! Det behövs mer tillfrisknande här tycker jag!
Jag förstår nu också varför det inte var meningen att JAG skulle åka på det där konventen... Min sponsor berättade att Murre hade varit där. Han har verkligen skärpt sig tydligen. Hans nya sponsor har gjort verkan kanske? Men än hade det känts för tidigt att möta honom igen. Jag är rädd för att det skulle bli jobbigt. Tur att vi har olika hemmagrupper i alla fall...
Så summar sumarum är att jag är otroligt nöjd med helgen. Barnen är nu hemma hos mig igen och jag ser fram emot en vecka i barnvänligare tempo!
Kommentarer
Trackback