Kvinnor, kvinnor, kvinnor....
Det hela började på kvinnomötet i tisdags. En av de yngre kvinnorna, men med förhållande vis lång tid i programmet, mådde riktigt dåligt.
Hon hade för ett år sedan inlett ett förhållande med en ganska nynykter kille i programmet och allt var så rosenrött och underbart. De flyttade ihop i våras och hon bestämde sig för att göra sig av med sin lägenhet. Hon har en son på 5-6 år som hon har varannan vecka.
Nu var allt i kaos. Hon berättade att det inte hade dröjt länge förrän han hade börjat visa sina rätta färger i förhållandet. I sitt medberoende hade hon naturligtvis förnekat och inte velat se hur han började bete sig.
Nu hade han slängt ut dem båda på gatan. Hon är gravid och har ingenstans att ta vägen. Han hotar och förföljer. Sprider ut lögner till alla i gemenskapen om henne. Hon är helt förtvivlad!
Och det är inte första gången jag hör liknande historier. Det som är gemensamt är att det är så underbart i början av relationen. Sedan blir förhållandet gradvis sjukare o sjukare med ofta inslag av våld och hot. Mycket drama med telefonsamtal mitt i natten och sms 20 gånger om dan, otroheter och skandaler. Vi alkoholister har verkligen sinne för drama!
Men det får mig också att uppskatta det jag nu har tillsammans med U. Än så länge har han inte sådana dramatiska tendenser (eller är jag full av förnekelse..? ;-)
Kvinnor i gemenskapen har andra svårigheter också. Ofta har vi ingen vana alls att umgås med varandra. Under vårt aktiva liv med alkoholen så ansåg de flesta av oss att andra kvinnor var konkurrenter och upplevdes ofta som hot.
Andra kvinnor kunde ta våra män, dricka vår sprit, prata skit bakom ryggen på oss osv.
Och nu ska vi plötsligt LITA PÅ VARANDRA! Det är svårt för många. Jag ser / känner ofta att vi inte är så andliga mot varandra som jag skulle önska.
I stället är det intolerans, harm och bitterhet, misstänksamhet och rädsla som präglar våra kvinnliga relationer.
Men nu på lördag ska vi öva! Jag har bjudit hem ett antal sponsier på lördag eftermiddag. Vi ska prata stegarbete, meditera och öva oss i att vara andliga och ärliga mot varandra!
Jag bävar lite för detta, men jag ser det också som en fantastisk chans att få lära mig om mig själv!
Hej Lilla Du!
Ja kvinnor.....Om jag så blir 200 år kommer jag inte att begripa mig på dessa varelser.
Underbara förbannade människor.
Kan ju bli gråhårig för mindre.
MEN, inte leva utan....*ler*
Förstår präxis vad du menar...tror jag...
Det där med förhållande däremot är lite värre saker, hör ofta i grupperna människor som hittar varandra, puttinuttar lite å sedan brakar helvetet lös. Har inga åsikter om huruvida man ska eller inte ska träffas genom AA, men vi alla ska vara rädda om oss, inte chansa. Vi kommer till AA för att vi är sjuka och har tappat kontrollen över våra liv....gäller inte att glömma det.
Komma ihåg att alla andra i gruppen åxå är här på grund av att det gått illa.
Ta det lugnt är nog bra i dessa samanhang, å det är ju vi alkoholister verkligen kända för. Finns ju ingen otålighet här inte.....*suck*
Kram på dig
Å ha en trevilg helg
Håller fullständigt med "ett gammalt fyllo"
Kunde inte ha skrivit det bättre själv.
Det värsta med alkisar tycker jag personligen
är:misstänksamheten,som aldrig tycks lämna dem.
Ha det bra lilladu!
Var försiktig.
coz
Du har rätt i att kvinnor inte kan lita på varandra i missbruket. Min erfarenhet är dock att kvinnor, som slutat missbruka i regel är mycket seriösa i sina strävanden att arbeta med sig själva. Precis som alla kvinnor så är de sällan nöjda med sig själva utan tycker att de måste bli ännu bättre. Jag har också träffat många män, som bara "ställt undan flaskan" men inte arbetat med sig själva. De har samma beteende kvar som i missbruket. (Förlåt "Gamla fyllo", det gäller säkert inte dig, jag har ju läst din blogg.)
fel där Soberina!
det gäller i högsta grad Det gamla fyllot!
Hej!
coz
Tack för era kommentarer!
Jag vill bara säga till dig Juhani, att när vi speglar varandra så utgår vi bara från oss själva. Angrepp på andra människor visar bara att du själv bär harm som du försöker lägga ut på andra. Vad är det i DIG som gör att du går igång på andra? Nyttigt att titta på kanske?
Vi kan inte förändra någon annan än oss själva.
.
Du har rätt Mona i att det är mycket misstänksamhet mellan kvinnor. Men mycket av det släppte i helgen då vi fick lära känna varandras svagheter också. Då kan vi börja lita bättre på varandra. När vi ser att vi alla sitter i samma båt och bär på rädslor och svagheter allihop!
Kram på er alla!