Jag vill leva nykter!

Jag mår bra idag. Känner mig stark. Jag börjar kunna få distans till mina grubblerier. När min skalle drar igång med sitt;  "du är övergiven", "det är INGEN som vill ha dej", "du kommer ALDRIG att träffa någon att älska". Ja då vet jag att det bara är mitt EGO som är livrädd. Det är inte JAG, den jag verkligen ÄR, som säger sådana saker, utan mitt rädda ego, mitt lilla,lilla rädda ego.
Då tänker jag för mej själv så här;  "va inte rädd", "ha tillit till att det finns en plan för mej med", "när en dörr stängs så öppnas det en ny", "det finns en högre makt som tar hand om mej". 
Då känns det så mycket lättare! Det gäller att jag vågar ha distans till mina tankar. Jag ÄR inte mina tankar! Jag HAR/FÅR tankar i min skalle, men jag vägrar låta mig styras av dem längre!

Jag var på ett underbart kvinnomöte igår. Nu när jag mår bättre så kan jag också komma ur min självcentrering och börja tänka på mina medmänniskor. Det var en tjej på mötet som var där för allra första gången. Hon kunde inte ta ordet alkoholist i sin mun när hon presenterade sig. Jag kände så väl igen mig från de första mötena jag var på för nästan 2 år sedan. När det var min tur att dela, så berättade jag hur det var för mig i början. Om min ångest, mina rädslor och hur jag sedan hittade tryggheten, kärleken och kraften i våran kvinnogrupp. Det var ju brist på kraft som var vårt dilemma, som det står i stora boken! Hoppas att hon kommer tillbaka.

Idag verkar det lugnt på jobbet. Ska försöka skriva mer om min resa in i nykterheten. Jag känner att jag mår bra av att få det ur mig.