Jag vill leva nykter!

En låååångsam fredag blir det. Jag känner det. Ska jobba hela dagen för att få in timmar som jag förlorade när jag var borta på skolavslutningen igår. Och inte särskilt mycket att göra. Känns inte bra för då får min hjärna alldeles för mycket tid att hitta på hyss (flyktbeteenden).

Loggade in direkt på spraydate för att se om jag hade några mess. Det hade jag förståss och trots att killarna verkar sååå boooring, så bara måste jag vara artig o svara ändå. Ibland (ganska ofta nu för tiden) undrar jag vad jag egentligen håller på med. Det är som om bara det faktum att de bryr sig om att skriva till just Mej, ger en kick. Men ingen stor kick. Det är över på nån minut och sen blir det tomt igen.

Igår kväll satt jag länge, länge i mitt tysta vardagsrum. Tände en massa ljus och grät. Jag tänkte på den där boken, "Samtal med Gud", där det stod att alla känslor har vibrationsfrekvenser som når hur långt som helst. Så jag försökte sända mitt budskap till U, kom tillbaka, jag älskar dej.... Undrar om han kände något? Så himla ont av saknad som jag har så BORDE han kännna NÅT!!

Jag vägrar att sitta ensam ikväll. Det är fredagskväll för sjutton! Jag tänker åka på dans på Holmen fast jag är rädd. Jag vet att det känns bra efteråt. Bara att få hålla om någon en stund lindrar min själ, om så bara för en stund.
Men jag vill inte ha någon annan än U. Jag försöker bara överleva en dag i taget utan honom. Kryssade för 25 dagar i går kväll. Jag kommer inte att dö. Det vet jag. Jag har bara ont.