Jag vill leva nykter!

Det känns tomt här. Det ekar i mitt nya sovrum, vilket inte är så konstigt eftersom jag har tömt det och håller på och renoverar.

Men det ÄR tomt. I mitt hus. Just nu.
Mr Stoneface kom just o hämtade tonårsgrabben. De ska åka på 5-dagars i Östergötland. Och prinsessan kommer först på söndag. Och jag har inget jobb att gå till. Inte idag.

Satt en lång stund med mina falukorvsskivor i köket. Lyssnade på tystnaden. Kände på den. Som man känner på en fiende. Känner fienden på pulsen. Hur farligt kan det vara.....?

Det kändes.....sorgset.

Tänkte på min sorgliga, onåbara mamma. Och på Mr Stoneface som aldrig visar något. Och nu U, som inte vill prata om nånting viktigt, utan helst vill referera alla roliga reklamsnuttar han har memorerat sedan senast.

VARFÖR? Varför omger jag mig med så onåbara människor? Jag känner mig ju så jävulskt ensam.

Jag blir mest sorgsen över att jag aldrig fick vara liten, ledsen och behövande när jag växte upp. Och nu omger jag mig med likadana människor. Som inte heller kan låta mig vara liten och behövande. Jag ska bara orka, orka, orka, och le, och le, och le, och trösta, och trösta ,och trösta alla andra. Men jag då?

När ska jag möte en människa som finns där när JAG bryter ihop och behöver tröst???

Nu ska jag iväg på EA-möte. Och det kan jag behöva, eller hur? EA står för Emotions Anonymous, och är för alla oss som har känslomässiga problem. Precis vad jag behöver!