Tjat tjat tjat...

Nu är det tredje gången morsan ringer och frågar om jag inte har ändrat mig. Om att åka till Finland (hmm drömmen om Finlandsfärjan känns märkligt bekant...) och hälsa på släkten.

Hon hade bokat in mig och Prinsessan under den veckan som tonårssonen springer 5-dagars med Mr och Mrs Stoneface och hennes barn.
Men så förra veckan, efter den där drömmen, kom jag på att jag inte alls vill åka.

Det är ju liksom därifrån ALLT det sjuka i våran familj kommer ifrån. VARFÖR skulle jag utsätta mig för det??? Kanske någon gång i framtiden i studiesyfte att jag skulle åka, inte annars.

"Ja nu bokar jag av era biljetter, bara så du vet det" ; säger morsan i telefonen. I meningen efter säger hon "Men det GÅR ju att boka om förstås om du ändrar dig?".

Men jag har ju sagt nu 5 gånger i bara det HÄR telefonsamtalet, att jag INTE vill åka! Ska det vara så svårt att förstå?
"Jamen de blir ju så ledsna om ni inte kommer...." ,säger hon.
"jamen jag KAN inte åka för att göra DEM glada!!", kontrar jag med.

Ohh va jobbig hon kan vara. Det är SÅ tufft att sätta gränser mot henne, särskilt när hon är så HELT gränslös själv.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback