Eftervården 9:e augusti
Jag fick lov att skjutsa ner prinsessan till fritids idag trots att vi egentligen fortfarande har semester. Annars hade jag ju inte kommit iväg på eftervården. Jamenar jag betalar ju 84o kr i månaden i barnomsorg även på semestern, så lite valuta borde jag få för pengarna!
Det var blandade känslor att komma dit idag. Alla var där nu efter semestrarna, och vår underbara alkoholterapeut Mr P var tillbaka. Skönt!
Det jobbiga är ju att möta U, OCH att vara ensam kvinna i gruppen.
Under delningen sa U att det var på grund av rädslor han hade gjort slut med mig..... Till mig sa han ju först, att det var för att han skulle kunna ta itu och jobba i stegen och "bränna alla broar" (vad han nu menar med det när han enbart sågade av mej...), sedan sa han att det var för att han var avundsjuk på mej för att JAG jobbade i stegen! Undrar var sanningen ligger egentligen .....?
Jag är ÖVERTYGAD om att han egentligen är livrädd för närhet och intimitet pga hans sjuka relation till sin mamma. Och det är just det som gör att jag INTE vill ha med honom att göra igen. För det betyder att OM vi skulle börja om, så är det bara en tidsfråga innan han blir rädd igen, för den intimitet som byggs upp, och gör slut igen. Och det tänker jag INTE utsätta mig för!!!
Efter pausen och delningsrundan så föreslog Mr P att jag skulle dra min egen Life Story på nästa eftervård. Detta för att jag inte har så många gånger kvar att gå. Den 16 september börjar ju min utbildning, och då vill jag vara färdig med min eftervård. Det blir lite pirrigt att dra min egen Story, men det är nyttigt. Jag ska försöka fokusera på lösningen och inte på problemen....
Jag har sökt in på Addiktologi-utbildningen på FUN. (Fria universitet i Norden). Om man läser hela utbildningen så kan man bli alkoholterapeut, men så långt har jag inte vågat tänka. Jag vill läsa denna grundkurs på 3 terminer enbart för min egen skull. För att jag är intresserad av beroendelära och vill utvecklas vidare personligen.
Innan jag skulle åka iväg från eftervården så kom U fram o pratade. Han frågade vad jag gjorde den 2:a september. Ja sa att jag inte visste. Han ville att vi skulle hitta på något, för att fira min 2 års-dag, men det skulle vara hemligt, jag fick inte veta vad det var. Det är en söndag och han sa att det skulle vara från 14.00 till sent på söndag kväll.
Jag sa att jag ju lämnar/hämtar barn då, men att jag skulle kolla med Mr Stoneface om detta.
Efteråt på hemvägen, låg detta o gnagde i mig. Jag behöver få veta VAD det är han tänker hitta på.... Jag dejtar ju Murre nu och vill inte känna mig oärlig mot honom.
Så när jag kom hem så försökte jag få tag i U, utan att lyckas. Jag vill tala om för honom att jag måste få veta vad den där 2:a september innebär....? Och han han faktiskt måste förstå att mitt hjärta just nu tillhör Murre. Jag måste försöka få tag i honom i morgon.... Usch jobbigt jobbigt jobbigt.....
Det var blandade känslor att komma dit idag. Alla var där nu efter semestrarna, och vår underbara alkoholterapeut Mr P var tillbaka. Skönt!
Det jobbiga är ju att möta U, OCH att vara ensam kvinna i gruppen.
Under delningen sa U att det var på grund av rädslor han hade gjort slut med mig..... Till mig sa han ju först, att det var för att han skulle kunna ta itu och jobba i stegen och "bränna alla broar" (vad han nu menar med det när han enbart sågade av mej...), sedan sa han att det var för att han var avundsjuk på mej för att JAG jobbade i stegen! Undrar var sanningen ligger egentligen .....?
Jag är ÖVERTYGAD om att han egentligen är livrädd för närhet och intimitet pga hans sjuka relation till sin mamma. Och det är just det som gör att jag INTE vill ha med honom att göra igen. För det betyder att OM vi skulle börja om, så är det bara en tidsfråga innan han blir rädd igen, för den intimitet som byggs upp, och gör slut igen. Och det tänker jag INTE utsätta mig för!!!
Efter pausen och delningsrundan så föreslog Mr P att jag skulle dra min egen Life Story på nästa eftervård. Detta för att jag inte har så många gånger kvar att gå. Den 16 september börjar ju min utbildning, och då vill jag vara färdig med min eftervård. Det blir lite pirrigt att dra min egen Story, men det är nyttigt. Jag ska försöka fokusera på lösningen och inte på problemen....
Jag har sökt in på Addiktologi-utbildningen på FUN. (Fria universitet i Norden). Om man läser hela utbildningen så kan man bli alkoholterapeut, men så långt har jag inte vågat tänka. Jag vill läsa denna grundkurs på 3 terminer enbart för min egen skull. För att jag är intresserad av beroendelära och vill utvecklas vidare personligen.
Innan jag skulle åka iväg från eftervården så kom U fram o pratade. Han frågade vad jag gjorde den 2:a september. Ja sa att jag inte visste. Han ville att vi skulle hitta på något, för att fira min 2 års-dag, men det skulle vara hemligt, jag fick inte veta vad det var. Det är en söndag och han sa att det skulle vara från 14.00 till sent på söndag kväll.
Jag sa att jag ju lämnar/hämtar barn då, men att jag skulle kolla med Mr Stoneface om detta.
Efteråt på hemvägen, låg detta o gnagde i mig. Jag behöver få veta VAD det är han tänker hitta på.... Jag dejtar ju Murre nu och vill inte känna mig oärlig mot honom.
Så när jag kom hem så försökte jag få tag i U, utan att lyckas. Jag vill tala om för honom att jag måste få veta vad den där 2:a september innebär....? Och han han faktiskt måste förstå att mitt hjärta just nu tillhör Murre. Jag måste försöka få tag i honom i morgon.... Usch jobbigt jobbigt jobbigt.....
Kommentarer
Postat av: Ankan
Hoppsan! Varför ska U arrangera DIN högtidsdag?? Nu är du tankemässigt bunden till honom istället för att fokusera på vad dagen betyder för DIG. Är det bra för DIG.... Du ska inte fråga vad HAN tänker hitta på. Du ska fråga vad DU vill ha ut av DIN dag.
Ojdå vad Ankan verkade bestämd. Men du vet, bara en reflektion - jag vet väl inget om vad som är bäst för dig (det vet du ju). KRAAAM
Postat av: Lillamej
Ja shit va jag sitter i klistret. Jag ser inte skogen för alla träd ankan!
Jag tror att han har så svårt att vara ärlig med vad han känner, så han måste liksom arrangera saker för att visa det... Jobbigt är det... Och svårt för mej att veta hur mycket förståelse jag orkar/kan ha för honom i längden....
Kram!
Trackback