Äntligen hemma!
Ja fy fabian vad timmar kan ticka långsamt förbi när man inte trivs riktigt.... Undrar hur många gånger jag har tittat på klockan de här två konferensdagarna.... men nu är jag ÄNTLIGEN HEMMA!
Torsdagen var värst. Vi var 9 personer totalt och de andra, förrutom min chef, är avdelningschefer av något slag. De har alla mellan 5-10 chefer under sig. Min chef är fabrikschefen och så Lillamej. Som är som en katt bland hermelinerna. Ja så känns det.
Jag ska tydligen ingå i ledningsgruppen. Som sekreterare till fabrikschefen. Men hälften av tiden vet jag inte /förstår jag inte, vad de pratar om. Så roligt är det INTE!
På kvällen var det fin middag som inleddes med en fördrink på den soliga altanen överblickandes den vackra forsen. Alla de andra drack öl eller vin. Jag satt där med min cola. Till maten drack jag en Ramlösa.
Efter middagen var det mer vin och öl i en närliggande sällskapslokal (annat fanns inte att dricka så jag fick gå ner och hämta läsk i receptionen....)
Jag störs inte av att de andra dricker. Faktiskt inte! Det som stör mig är:
1. Jag vet inte om de VET att jag är alkoholist! (Jag vet bara att min chef vet)
2. Ca 70 % av samtalsämnena under kvällen rörde sig kring/om alkohol!
På morgonen när jag vaknade i hotellsängen så fick jag en uppenbarelse (från min Högre Kraft?). Idag ska jag tala om att jag är alkoholist! Jag kände det så TYDLIGT!
Jag ORKAR inte gissa längre vem som vet vad, och vem som bara undviker ämnet osv osv...
Så jag sa till min chef efter frukosten att jag ville ha några minuter av tiden innan vi skulle fortsätta konferensen på fredagen.
Jag sa ungefär så här:
"Som ni kanske uppmärksammade i går så drack jag bara läsk under hela kvällen. Nej, Jag är INTE gravid!
Jag är nykter alkoholist sedan snart 2 år tillbaka.
Jag vill att ni ska veta detta om mig eftersom jag numera ingår i ledningsgruppen. Ni har också mycket folk under er och därför det sannolikt att det finns någon eller några individer under er som har samma problem som jag har. Så om ni / eller någon av era produktionsledare behöver ett bollplank / ställa frågor om alkoholism så är ni välkomna att höra av er till mig. Jag vill vara öppen om min alkoholism."
Jag berättade också lite om utbildningen till Addiktolog som jag börjar om ett par veckor. Det blev tyst när jag (i vanlig AA manér) sa TACK! och var klar.
En av de kvinnliga cheferna sa tack för att jag så modigt hade delat med mig! Och jag var faktiskt ganska stolt! Mest över att jag hade varit saklig, kortfattad och informativ. (och modig!)
Wow vad jag växer av sånt här! Skönt att vara tillbaka till sin dator och blogg i alla fall!
Nä nu har jag inte tid med er mera. Jag ska ut o DANSA! Vi ses i morgon!
Jag ryser när jag läser om din bravad. Det kallar jag mod, så skulle jag vilja göra en dag och du är värd all beundran.
Du kan tror att ditt lilla tal kommer att betyda mycket för ett antal människor och då har man gjort något fint, för sig själv och för andra.
Kram från en som hoppas slippa bojorna för alltid men som tyvärr inte nått dit
Jättebra. Och modigt. Jag har också gjort liknande saker ibland och vet att det känns väldigt skönt och avslappnande. Samtidigt har jag undrat ibland om det kanske var dumt. Det har nämligen hänt att det bara blivit tyst, ingen har sagt något. Men sedan har jag tyckt mig märka att de faktiskt behandlat mig med större respekt. Det har också hänt att någon pratat med mig om egna problem men det brukar dröja lite innan de vågar. Det har ALDRIG hänt att det fått några negativa följder.
Underbart! Du är så FANTASTISK!! Vilken grej, vilken styrka! Åh vad jag "ryser" av välbehag när jag läser det du skriver. Kram
Underbart. Precis så ska man göra, på så vis hjälper man inte bara sig själv utan andra!!
Gott!!
Oj, såmodigt och bra gjort!!
//Z
Guu va snälla ni är! Ni hjälper mej ju också genom att ni på ett så underbart sätt bekräftar det jag gjorde!
TUSEN TACK ska ni ha! Ingen nämnd och ingen glömd!
Kram!