Hur ska det gå?
Men faktiskt kan jag oftast släppa taget nu för tiden och bara vara kvar i MIG. Men ändå...Någonstans undrar jag över vad Gud har för plan för oss.....?
Det är detta med hans utbildning som han har varit på. Där på andra sidan jorden. Den är ju liksom inte klar bara för att han har kommit hem. Nu börjar 150 dagar med praktiska övningar som han ska utföra på hemmaplan..... Därefter ska han coacha 5 personer, liksom öva på dem, och sedan ska väl det utmynna i någonslag examen.
Men han berättar inte så mycket om vad detta kommer att innebära. Inte för mig i alla fall. Jag vet att han talar med den andra kvinnan. Han nämner henns namn emellanåt. Det hugger i mitt hjärta varje gång. Men jag agerar inte på det längre. Blir bara ledsen i hjärtat och går undan en stund. Jag har ingen aning om hur ofta och vad de pratar om. Men jag vet att jag blir ledsen över att han inte pratar om sig själv med mig. Inget om hans planer, hans utbildning hur han mår, vad han känner...INGET!
Den här veckan har vi knappt setts alls. På jobbet som hastigast. Och telefonsamtalen är som förrut. Vi pratar om andra människor i vår närhet. Vad de gör och inte gör och varför osv.. Inte ett ord om oss, när vi ska ses, eller om vi ska ses. Inget "Jag älskar dej"...På sin höjd ett "puss" innan vi lägger på.
Till sist, i går, sa han att han tänkte komma över på fredag.
"Jahaa..." sa jag med förvånad min.
"Jooo vi är nog hemma då" sa jag.
Jag försökte se ut som om jag funderade på vad jag hade planerat att göra. Jag VILL inte att han ska tro att jag bara sitter hemma o väntar, för det gör jag INTE!
Tvärtom så har jag och barnen börjat planera in sommaren och vad vi ska göra. Och jag har planerat upp med min sponsor allt som JAG vill göra nu när jag får pengarna för huset. Jag planerar en relationsvecka och minst en vecka på meditation bland annat. Jag drömmer också om att vandra i fjällen.
Så länge han VÄGRAR att tala om oss och framtiden så tänker inte jag sitta och vänta! Jag planerar mitt liv på mitt sätt, så det så!!! Men långt inne i mitt hjärta så blir jag så ledsen....
Det är klart du blir ledsen. Kan du inte försöka ta ett litet snack med honom? Det kanske ni behöver.
Du verkar ju inte må så bra av att gå och grubbla på det och du behöver ju tänka på dig själv och barnen så att ni mår bra.
Å ena sidan kan man analysera vad hans beteende kommer sig av. Kan han omedvetet behöva en osäker flickvän så att liksom får ett övertag? För att han innerst inne är osäker på om han är värdig dig?
Det finns förstås en oändlig mängd tänkbara förklaringar.
Å andra sidan kan man fokusera på vad som fungerar för dig. Är det ok för dig att han beter sig så? Kan du hantera det på annorlunda vis så att du får behålla din sinnesro? Oavsett vad anledningen är bakom hans beteende. Vilka är dina möjligheter att hjälpa dig själv till lugn? Bra om ni kan prata som judith föreslog. Men ibland når man ju inte varandra i dialog. I vilket fall önskar jag dig all lycka och hoppas ni går vidare. kram