Vilken helg!

Oj oj oj oj...vilken helg! Jo visst sov jag över hos U efter dansen. Och såklart att det inte blev sovet (kan man säga så?) så många timmar... Men oj vad jag känner mig lycklig och LEVANDE igen!

Lördagen gick faktiskt bra ändå. Trots att jag borde ha varit trött så påverkades jag inte särskilt mycket utav sömnbristen. Kanske var jag hög på andra uppvakningsfrämjande hormoner...?

Och det var fantastiskt att få träffa dessa sponsier. Jag träffade en kvinna på förmiddagen och en annan på eftermiddagen. Mest för att få en chans att lära känna dem, men också för att få en bild utav vad exakt i AA:s stegarbete som de behöver hjälp med.

Det som gör mig så ödmjuk och himla tacksam är att få denna inblick i en annan människas liv. Och vilka historier dessa kvinnor berättar!!! De skulle var och en kunna skriva helt fantastiska memoarer! Och de skulle bli bestsellers på alla listor, det är jag övertygad om!

Jag som alkoholist får en sådan underbar chans att spegla mitt liv i deras, att få dela med mig utav det stöd och den hjälp som JAG en gång fick utav MIN sponsor! == MYCKET TILLFRISKNANDE!

På lördag kväll kom U över till mitt hus. Vi tände eld i kakelugnen, bäddade ner oss i soffan och drack té i mitt i övrigt nedsläckta hus. Det var så mysigt! Och liksom lättsamt! Inte sådär smärtsamt som det ibland kunde vara i våras och vintras. Någonting har hänt i våran relation, det känns så tydligt!

Under söndagen fortsatte det att märkas. Vi tapetserade klart det sista i mitt rum, lagade lunch tillsammans och sedan förhörde han mig på MC teori. Jag blir alldeles varm o lycklig här och nu, när jag tänker på hur helgen har varit!
 
Han säger att han älskar mej. Det känns stort. Efter alla mina tårar av sorg o saknad. Han säger att han har älskat mej hela tiden. Även då han gjorde slut och inte hörde av sig på
67 dagar. 

Det är så mycket jag inte förstår. Varför blev det som det blev? Och varför känns det så här bra nu? 
Jag kommer nog kanske aldrig riktigt att förstå, och kanske är det inte meningen heller. Jag försöker vara "här och nu" och njuta av det som ÄR just NU.

Och just nu är det UNDERBART......


Kommentarer
Postat av: Ankan

Är så glad för din skull - inte missunsam men lite längtansfullt avundsjuk (om du förstår).
Kram

2007-09-11 @ 07:36:19

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback