Viktigt telefonsamtal....
Jag har just suttit o pratat med U på telefon. Pratat. På riktigt. Om vad och hur jag känner. Att jag är less på våra ytliga samtal som konsekvent har undvikit alla samtalsämnen av värde what so ever den senaste veckan.
Först var han helt frågande. Tyckte inte alls att det hade varit något fel på våra samtal. Men efter en stund så kom det fram att han också hade tänkt på det. Men han var av den åsikten att han inte VILLE ta upp en del känsliga frågor på telefonen, utan hade medvetet undvikit dessa så vi kunde ta upp dem när vi ses i stället.
Det kändes bättre. Att få höra att även HAN hade känt av det.
Han hade en så fin liknelse. Att våra hemligheter blir som murar mellan oss. Och att jag inte ville försöka riva muren på min sida om jag inte åtminstone vagt kunde höra att även han försökte riva muren från sin sida. Så är det för mig! Och det kändes som han förstod det!
För jag förstår mer och mer att det egenltigen är JAG som är rädd för att binda mig. Jag som är rädd för äkta närhet. Trots att jag HELA TIDEN försökt få det till att det är HAN som är rädd! (Fast han är ju förstås också rädd...)
Så nu får vi se ikväll vad som händer. Vi ska "prata ut" om vad det är för förhållande vi vill ha. Hur vi vill att framtiden ska se ut. Men vet jag vad JAG vill ha då??????
Suck....
Först var han helt frågande. Tyckte inte alls att det hade varit något fel på våra samtal. Men efter en stund så kom det fram att han också hade tänkt på det. Men han var av den åsikten att han inte VILLE ta upp en del känsliga frågor på telefonen, utan hade medvetet undvikit dessa så vi kunde ta upp dem när vi ses i stället.
Det kändes bättre. Att få höra att även HAN hade känt av det.
Han hade en så fin liknelse. Att våra hemligheter blir som murar mellan oss. Och att jag inte ville försöka riva muren på min sida om jag inte åtminstone vagt kunde höra att även han försökte riva muren från sin sida. Så är det för mig! Och det kändes som han förstod det!
För jag förstår mer och mer att det egenltigen är JAG som är rädd för att binda mig. Jag som är rädd för äkta närhet. Trots att jag HELA TIDEN försökt få det till att det är HAN som är rädd! (Fast han är ju förstås också rädd...)
Så nu får vi se ikväll vad som händer. Vi ska "prata ut" om vad det är för förhållande vi vill ha. Hur vi vill att framtiden ska se ut. Men vet jag vad JAG vill ha då??????
Suck....
Kommentarer
Postat av: Ankan
Vad spännande! Fortsättning följer antar jag. Håller tummarna för att det blir en konstruktiv kväll. Kram kram kram
Postat av: Pifflan
lustigt detdär med projicering...kanske det är förnekelse? man vill inte inse vissa saker om sig själv och inbillar sig därför att det är den andra som det är fel på?
Postat av: coz
Ska du verkligen hoppa in i ett
nytt förhållande redan?
Följer med spänning detta drama.
coz
"juhani"
Postat av: avgrundsdjup
Det är lätt att projicera på andra - mindre hotande än att se det i sig själv, för då kan man ju riskera tvingas göra något åt det... Att kunna påverka är inte bara möjligheter utan även ansvar. Hoppas ni nådde samförstånd när ni pratade.
Trackback