U-lägesrapport
Men jag kan liksom inte låta bli! Så då tänkte jag att om jag vädrar mina tankar här i min blogg, så kanske jag kan släppa det hela sedan...
Jag har bara en känsla av att han aldrig kommer att vilja ha något mera mellan oss än bara sporadiska dejtar. Han är helt enkelt för rädd och bekväm för att någonsin kunna flytta ifrån sin lilla hemby. Och jag kan ju inte flytta eftersom barnen går i sin skola ett antal år till.
Så då tänker jag så här;
Hur länge kommer JAG att tycka det är roligt att dejta 1-2 gånger i veckan och aldrig få något mer seriöst förhållande?
Svar;
Det är faktiskt underbart just nu och med det faktum att vi bara dejtar. Jag kan leva mitt liv ifred, och planera som jag vill med barn och sponsier. Och ändå träffa U nästan när jag vill. Borde ju vara den ideala relationen just nu.
Ett större problem är i så fall att vi inte längre vågar TALA om detta. Om inte JAG tar upp jobbiga diskussioner, så gör han inte det heller.Och då blir det väldigt ytligt mellan oss har jag märkt. Vi går liksom katten kring het gröt o bara talar om saker som inte bränns.
Och DÅ vet jag inte om jag tycker det är särsilt roligt längre. Då blir vi liksom bara KK och DET kan jag leva utan......
Blev jag klokare av det hör nu då.....Näääää.....Men det känns lite bättre!
Oj vad svårt. Jag har ju ingen relation nu och försöker smälta den för mig helt nya situationen. Så jag är ju ingen relevant speglare till dig i just detta dilemma. Men tankar väcks av ditt inlägg. Det är klart att jag önskar att jag så småningom kommer att träffa någon som är bra för mig och som får mig att känna mig prioriterad och speciell. Men just nu känner jag att kan jag inte få en sådan kvalitet i en relation, så är jag hellre ensam. För jag har redan varit ensam i en relation de senaste åren och det var faktiskt värre än att vara ensam utan relation som jag är nu. Kram
men du då...
det där med att inte längre tala med varann och het gröt och katter..det känner jag igen. och då är det ändå i ett nu 20årigt förhållande. jag har ju tänkt en del på hur det skulle bli om vi separerade. eftersom det är den fysiska närheten jag saknar skulle det naturligtvis vara nåt jag skulle vilja ha om jag hade turen att träffa någon annan. men jag har oerhört svårt att se mig gå in i ett nytt förhållande eller än mindre att bo ihop med någon. kommer han också från en relation ? kan de va så att han också bara vill ha så här mycke/lite nu ?
jag är ju som du vet inte den rätte att ge relationsråd men det du skrev kunde jag känna nån sorts relation till. Kram G
TACK kära ni för era speglingar!
Det är som om jag aldrig kan vara nöjd. Jamenar allt är ju faktiskt bra i min relation med U så varför ens fundera på vad det SKULLE kunna vara om vi flyttade ihop...?
Han har varit singel i 4 år, min U. Han är liksom van och bekväm med det. Och jag behöver ju också få vara singel nu efter min skilsmässa.
SÅ VARFÖR KAN JAG INTE NÖJA MEJ MED DET????
TAck kära ni!
Kram!