Jag vill leva nykter!

Det är ett av mina och U:s favoritutryck. Skräckblandad förtjusning. Lite både och liksom. Att vara full av rädsla men med en villighet att våga prova ändå.

Vi myntade uttrycket för drygt ett år sedan. Vi träffades i juni 2006. Vi var båda rätt nynyktra och livrädda för allt. Allt som vi hade brukat göra under alkoholens mod, skulle vi vara tvugna att lära oss att göra helt nyktra och känslomässigt nakna.

Det svåra är just att träffa en partner utan en droppe av alkohol. Jag läste en artikel i en dagstidning om detta. Det var väldigt få som hade träffat sin partner helt utan att alkohol funnits med i bilden.

Och jag minns....Vi fikade hemma hos honom. En solig lördag i juni. Båda livrädda. Jag la min hand på hans arm. Inget mer. Men jag minns att mitt hjärta slog så jag trodde det skulle hoppa ur bröstet på mig.

Nu mera är det inte riktigt lika laddat när vi ses. Men ändå väldigt naket på något sätt. Det är svårt att gömma sina känslor utan alkohol. Man blir som ett litet barn. Allt syns och känns liksom.

U ringde igår och frågade om jag ville sova över igen. I kväll. Efter dansen. Det är ju så praktiskt att vi båda ska vara kl 10.00 i den andra staden på lördag morgon. Han ska på mansmöte och jag ska träffa sponsier.

Men bortom det praktiska vet vi nog båda vad det handlar om. Det där om skräckblandad förtjusning. Känna pulsen gå upp bara genom att få lägga handen på en annan människa. Det är ett rus, det går inte att förneka...

Och jag är alkoholist. Jag går igång på rus. Hur hälsosamt är detta? Egentligen?

Dessutom MÅSTE jag vara utvilad på lördag. Jag har bokat in hela dagen för sponsier och kvinnomöte. Det fixar inte jag om jag varit vaken hela natten i kärleksrus.

Faan jag vet intehur jag ska göra... Just nu lutar det åt att jag sover över, men deklarerar från början att jag vill/måste sova, inget annat!

Tips?

---