Jag vill leva nykter!

Det känns mycket bättre idag. Lugnt i magen, nästan tyst i huvudet.

U och jag talade ut på telefon i går. Hela kvällen, kanske tre timmar eller något, pratade vi.

I går eftermiddag var jag så rädd för att explodera när han ringde, så jag kopierade min förra blogg och mailade den till honom. För att han skulle få läsa i lugn och ro vad det var som jag var så upprörd över. Och så riskerade jag inte att explodera heller.

Efter jobbet stack jag sedan iväg på ett AA Into-Action i Stockholm. Jag tänkte att jag VERKLIGEN behövde ett bra möte för att få distans till mitt huvud, och allt det som malde där.

Det var ett jättebra möte. Into-Action betyder att det är ett möte där AA´s Stora Boken och stegarbetet betonas väldigt mycket. Alla uppmuntras att tala om sitt tillfrisknande i programmet och inte om sina personliga problem. Det händer annars lätt på många möten, att det bara blir gnällstuga. Ett forum dit alla kommer för att ventilera sina problem. Men på detta Into-Action-möte talade vi om LÖSNINGEN, för det är DET som nykomligen behöver höra. Inte om våra ev. problem.

Efteråt följde jag med ut o fikade. Jag tog en Chai Latte (UTAN bakelse...) och vi var kanske 10 personer som fortsatte tala om tillfrisknande, meditation, konvent och annat som hör livet till. UNDERBART! Vi i gemenskapen kallar det "mötet mellan mötena". En chans att nätverka med varandra och att få ta upp mer privata frågor.

På vägen hem tog jag sedan modet till mig o ringde U.
Jag sa som jag kände det. Jag förtsökte verkligen vara ärlig mot mig själv. Att jag mådde skitdåligt av att veta att han skulle hem till de där kvinnorna idag. Att det gjorde så ont i mig, så att om han ändå skulle prioritera dem framför det jag kände/ tyckte, så ville jag inte vara med.

Han sa:
" Jaha så du hotar med att göra sluta om jag träffar dem?"
"Nej det gör jag inte", sa jag.
"Du har ditt fria val att följa din inre sanning och vilja. Men det måste jag också göra", sa jag.
"Och jag mår skitdåligt av att veta att du träffar andra kvinnor som jag inte känner, och inga andra män finns där mer än du. Du kunde i alla fall ha bjudit med mig och inte mörkat om er träff, för det känner jag att du har gjort!"

Och jag tror faktiskt att om också jag hade blivit medbjuden, eller fått en chans att träffa dessa kvinnor innan, vid något annat tillfälle, så hade jag (kanske) inte alls kännt det så här.

Dessutom sa jag tll honom att jag tycker han ska rannsaka sig själv över VAD det är som är så himla viktigt för honom med dessa "träffar".

Just nu jämför han mig väldigt mycket med sitt ex, som var väldigt kontrollerande och förbjöd U att göra väldigt många saker. Men jag är inte som hon! Jag måste följa MIN övertygelse!

Han skulle prata med sin sponsor idag, men det lät i alla fall som om han skulle skippa tjejträffen. Han sa faktiskt att jag är väldigt viktig för honom och att han älskar mig så in i h-e mycke. Så valet var lätt sa han, men han var rädd för att han skulle lägga sin ilska på mig, för att jag "hade tvingat" honom till det här valet.

Själv tycker jag bara att det är ännu ett tecken på att han troligen alltid har haft svårt att ta ansvar för sina val. Att han gärna velat projicera ut anvaret för sina val på andra människor( sitt ex tex...).

Men just just nu känns allting lugnt i mig. Jag har fått berätta min sanning. Jag har fått bekräftat att han älskar mig och att de andra kvinnorna i hans liv betyder mindre.

---