Fas 3 Arbetslivet
Mr Stoneface var just då den perfekta mannen i mitt liv. Jag hade stora planer, behov av mycket svängrum och mycket egenvilja. Jag skulle GÖRA KARRIÄR!!
Men jag blev med barn och fick skjuta på mina stora planer ett år. Men det gjorde inget. Jag hann läsa in systemvetarprogramet också och det var ju bra (läs: duktigt...huua).
Min lilla son var len och mjuk. Tystlåten och hungrig. Han var en lätt bebis att ha att göra med. Bara åt och sov. (tänk att min lilla bebis är en rivig tonåring idag...suck)
Men direkt när jag hade slutat amma så VILLE JAG JOBBA! Som tur var så är Mr Stoneface oftast helt utan egen vilja och egna planer (ja sa ju att han var den perfekta mannen...-då!). Så han stannade hemma medan jag fick göra karriär. Jag fick jobb som affärskonsult i Stockholm på ett prestigefullt amerikanskt bolag. Jag fick gå klädd i fina mörka dräkter och spetsblusar. Besöka kunder och vara sååå viktig! Firmabil, bärbar dator och en saftig lön var inte så tokigt heller!
Alkoholismen hade tillfälligt dragit sig undan i mitt liv. Jag drack i princip inte alls under dessa år (utom på enstaka fester, som alltid spårade ur...) I stället blommade min arbetsnarkomani ut för fullt!
Efter ett antal år då jag hade samlat på mig en del kompetens inom min branch, var vi fem konsulter som hoppade av det amerikanska bolaget och startade egen firma. Jag var delägare i en datafirma!! WOW va viktig jag hade blivit! Jag började jobba mer och mer. Pengarna rullade in och vi köpte hus.
Sen föddes min efterlängtade lilla prinsessa! Det tog 6 år innan hon kom. Nu så här i efterhand så var det kanske inte så konstigt att jag inte blev med barn så som jag levde.
Så nu var jag småbarnsmamma, egen företagare, hade hus, bil och segelbåt. Mr Stoneface jobbade 2-skift, vilket betydde att varannan vecka stod jag ensam med ALLT där hemma. En vanlig arbetsvecka innebar 40 timmars arbete ute hos någon kund, 3 timmar restid om dagen till Stockholm, hämtning och lämning på dagis/fritids, laga middag, skjutsa barn och DESSUTOM jobbade jag åt firman på kvällstid när barnen hade gått och lagt sig! Jag tränade dessutom som en galning. Sprang 5-6 mil i veckan och deltog både i Stockholm Marathon och åkte Vasaloppet på vintern.
Jag började känna mig slut. Då fanns alkoholen där. För att överhuvudtaget kunna koppla av på kvällarna så började jag dricka vin. Vi hade under alla år bryggt vin under trappan, så det fanns att ta av. Mr Stoneface och jag sågs bara på helgerna och då drack vi tillsammans. Eller tränade. Det var förresten tillsammans med alkoholen som vi kunde umgås. Jag kände aldrig att det gick att prata med honom om vi var nyktra. Men när vi var fulla hade vi kul.
Men jag blev med barn och fick skjuta på mina stora planer ett år. Men det gjorde inget. Jag hann läsa in systemvetarprogramet också och det var ju bra (läs: duktigt...huua).
Min lilla son var len och mjuk. Tystlåten och hungrig. Han var en lätt bebis att ha att göra med. Bara åt och sov. (tänk att min lilla bebis är en rivig tonåring idag...suck)
Men direkt när jag hade slutat amma så VILLE JAG JOBBA! Som tur var så är Mr Stoneface oftast helt utan egen vilja och egna planer (ja sa ju att han var den perfekta mannen...-då!). Så han stannade hemma medan jag fick göra karriär. Jag fick jobb som affärskonsult i Stockholm på ett prestigefullt amerikanskt bolag. Jag fick gå klädd i fina mörka dräkter och spetsblusar. Besöka kunder och vara sååå viktig! Firmabil, bärbar dator och en saftig lön var inte så tokigt heller!
Alkoholismen hade tillfälligt dragit sig undan i mitt liv. Jag drack i princip inte alls under dessa år (utom på enstaka fester, som alltid spårade ur...) I stället blommade min arbetsnarkomani ut för fullt!
Efter ett antal år då jag hade samlat på mig en del kompetens inom min branch, var vi fem konsulter som hoppade av det amerikanska bolaget och startade egen firma. Jag var delägare i en datafirma!! WOW va viktig jag hade blivit! Jag började jobba mer och mer. Pengarna rullade in och vi köpte hus.
Sen föddes min efterlängtade lilla prinsessa! Det tog 6 år innan hon kom. Nu så här i efterhand så var det kanske inte så konstigt att jag inte blev med barn så som jag levde.
Så nu var jag småbarnsmamma, egen företagare, hade hus, bil och segelbåt. Mr Stoneface jobbade 2-skift, vilket betydde att varannan vecka stod jag ensam med ALLT där hemma. En vanlig arbetsvecka innebar 40 timmars arbete ute hos någon kund, 3 timmar restid om dagen till Stockholm, hämtning och lämning på dagis/fritids, laga middag, skjutsa barn och DESSUTOM jobbade jag åt firman på kvällstid när barnen hade gått och lagt sig! Jag tränade dessutom som en galning. Sprang 5-6 mil i veckan och deltog både i Stockholm Marathon och åkte Vasaloppet på vintern.
Jag började känna mig slut. Då fanns alkoholen där. För att överhuvudtaget kunna koppla av på kvällarna så började jag dricka vin. Vi hade under alla år bryggt vin under trappan, så det fanns att ta av. Mr Stoneface och jag sågs bara på helgerna och då drack vi tillsammans. Eller tränade. Det var förresten tillsammans med alkoholen som vi kunde umgås. Jag kände aldrig att det gick att prata med honom om vi var nyktra. Men när vi var fulla hade vi kul.
Kommentarer
Trackback