Jag vill leva nykter!

Jag känner mig mycket omtumlad efter gårdagens möte. Jag kände mig hyfsat trygg med mina kvinnliga vänner, då vi kom ner till mötet. Vi hade varit o fikat på M&B. Jag berättade läget direkt. Att jag behövde deras trygghet ikväll. Att jag INTE ville bli lämnad ensam någonstans under kvällen osv osv. (Känns som om jag var fjorton år eller nåt, men så rädd är jag faktiskt...)

Redan före mötet dök han upp bakom min rygg. Jag ryckte till som av en elektrisk stöt när jag såg att det var han. Fy va rädd jag var! Pulsen var väl uppe i 200 knyck sådär. Han frågade om han fick en kram och det fick han. Suck va myyyysigt.....♥♥♥♥♥

Men FY va pinsamt tyst det blev, som TUR var dök M upp och räddade mig från den pinsamma tystnaden. Hon hade bokat platser åt oss längst fram och jag gled tacksamt iväg.

Det var talarmöte idag, och GISSA vem som var 5-minuterstalare! Jo U!.... Och där sitter jag längst fram och bara vill sjunka genom golvet.

Men sen blev jag ganska stolt också! Vad modig han är! Han var bra! Det har visst skett en del inom honom också under den här tiden....

L uttryckte efteråt att "Upplevde att han på nåt skumt sätt bad dej om ursäkt där uppe".
Ja inte vet jag. Men jag blev alldeles varm och öm i hjärtat i alla fall.

Men jag är fortfarande så rädd!!  Jag smet ut efter mötet. Sa bara hejdå till de närmaste kvinnorna. Jag såg U i ögonvrån men jag lyckades smita iväg utan att någon såg mig.

Väl i bilen fick jag dåligt samvete. Skickade ett kort sms;
"Grattis! otroligt modigt gjort! Kram"

Efter en timme kom ett svar:
"Tack! D måste ha synts hur nervös ja va? Ville haffa dej på vägen ut men du va bara borta. KRAM"

Jag grät hela vägen hem. Jag satt o hulkade och grinade och skvalade. Alla servetter i bilen är nu slut. Jag vet inte riktigt varför jag var så ledsen. PMS, inget snus, sorg?

Jag är rädd. Rädd för att han växer. För att jag bara "lyckats ha" förhållanden med svaga misslyckade män. Inga andra har verkat intresserade av mig. Om han då växer sig stark och självständig. Varför i hela friden skulle han vara intresserad av mig då?

Förresten vågar jag inte. Fortsätta med U. För jag fixar INTE att riskera att någonsin gå igenom det helvete som jag har haft de senaste månaderna, igen. Bara RISKEN att hamna i detta läge igen, gör att jag hellre förblir singel i resten av mitt liv faktiskt.

Fegis va? Mmm eller så börjar jag få lite självbevarelsedrift kanske...

Eftervård i dag igen....Fan va jobbigt.

suck, suck, suck, suck, suck.....................