Jag vill leva nykter!

Jag har pratat med Murre på telefon. Jag känner mig modig, trots att det var han som ringde, och borde ha det epitetet.

Vi chattade som vanligt på msn i morse, när han frågade efter mitt hemtelefonnummer. Usch vad nervös jag blev. Han tyckte att vi måste ju våga prata i telefon om vi ska våga ses i morgon. Shit också. Varför måste veckan ha gått så fort?

I alla fall så ringde han. Jag sa bara mitt namn i telefonen, men sen blev jag tyst. Murre fick prata själv de första minutrarna för jag blev alldeles blank i skallen. Han låter snäll i telefon. Lugn.

Han har två grabbar. Som han tar hand om alldeles själv. Pojkarnas mamma är fortfarande aktiv alkoholist, så Murre har helt fått ta avstånd från henne, för deras skull. Tufft. Jag blev alldeles öm i hjärtat när han talade om sina pojkar. Ingen självcentrering där inte!

Murre hade bokat biobiljetter åt oss! Tills i morgon. Nu blev jag så där öm i hjärtat igen. Vilket initiativ! Jag som är van att ta allt ansvar och alla initiativ i mina relationer! Gud va skönt!

Jag blev tvungen att sticka ut i skogen en stund efter vårt samtal. Huvudet var så fullt utav tankar och känslor så det var skönt att få springa av sig överskottet.

Jag tänker fortfarande inte fatta några beslut för jag är fortfarande alltför förvirrad. Min Högre Kraft får ge mig flera ledtrådar först!

Min sponsor, som ju också hör till min Högre Kraft, hade ett tips. Att jag skulle fundera på vilka kvalitéer U har. Inte mina känslor för honom, utan hans faktiska kvalitéer som kan vara mig och en eventuell relation till nytta.

Det är svårt. Det gills inte att jag bara älskar honom och kan sitta och titta på honom i timmar.
Okej...hmmm...vi hade ett fantastiskt sexliv tycker jag. U är modig när det kommer till sex, vilket är ganska underligt eftersom han är rädd för allt annat. Men annars är vi så himla olika.

Jag är morgonpigg och vill upp på morgonen och göra nytta. U ville helst ligga i sängen hela dagen och hade lätt för att skjuta undan ansvar. Han var självcentrerad och avundsjuk, så jag fick förminska och förringa mig själv och det jag har gjort för att inte göra honom irriterad och sur.

U har ett ekonomiskt ansvar. Som typisk oxe, kan han gränsa till "försiktig" när det gäller ekonomi, men han är i alla fall ingen som drar med sig någon annan i ekonomisk ruin. Han är ganska lojal tror jag, som vän i alla fall. Han är ju lojal mot sin mamma och alla sina vänner. Ställer upp och hör av sig ( vid närmare eftertanke så är han lojal mot alla utom mot mig faktiskt....)

Vi har en del gemensamma intressen faktiskt. Motorcykelåkning och dans. Det är sant. Och vi kunde sitta och diskutera tillfrisknande (om jag var försiktig med mina insatser) i timtal.

U var oftast ganska bra med barnen. Men han hatade att spela spel och umgås i grupp. Han kunde vara grinig och kinkig, och gnata en massa på barnen, trots att han själv är långt ifrån perfekt.

Men det värsta minuspoängen blir nog ändå min känsla av att han egentligen inte bryr sig om oss alls. Han är nog mest bara intresserad av sig själv. Sen tror jag att han på dessa 67 dagar har börjat känna sig lite ensam och börjat sakna det vi hade. Men hur många dagar, veckor dröjer det innan han lessnar igen?

Nu blir det intressant att möte Murre i morgon. Undrar om han har några kvalitéer?

Min självkänsla har definitivt börjat växa. Förr visste jag inte ens att jag KUNDE få ställa krav på en relation. Jag trodde nog mest att saker och ting "bara hände" runt omkring mig och att relationer bara "blev". Det känns som om jag får KRAFT av att veta att JAG kan välja, eller välja bort, en relation som jag inte vill ha!

Det kommer att bli spännande dagar nu en tid framöver!