Picknick och Kvinnomöte

Murre och jag hade en picknick i dag. Efter att jag hade betalt mina räkningar i morse så konstaterade jag bara att vi får sluta att fika ute på stan, det blir för dyrt. Så vi satt i flera timmar nere vid ån och fikade i stället.

Solen sken och i kaffe- och thémuggarnas trygghet kom det fram en del bekännelser från båda håll. Jag berättade om U och hur kränkt och sårad jag hade blivit då han hade gjort slut. Att jag hade varit så nynykter och lagt hela mitt liv i hans händer och han ville inte ha mej. Jag började faktiskt gråta när jag berättade det. Usch. Känns pinigt.

Han berättade om nynyktra eskapader med ensamstående mammor i grannhusen där han bor. Vi var överens om att vi båda var rätt relationsstörda och att OM det skulle bli något mellan oss så skulle det få ta lång tid. Båda måste få känna att vi när som helst kan dra i bromsen, utan att den andra för den skull tar illa upp.

Så hur känns det idag då? Alltså han är jättemysig, det kan jag inte förneka. Mjuk och lyhörd på något vis. Lägger gärna handen på min hand eller på mitt ben. Utan att vara påträngande liksom.
Just nu känns det som om det är Murre som gäller. Men jag poängterade att jag tyckte han skulle göra sitt 4:e och 5:e steg!!! Ibland känns det så tydligt att han inte har gjort det. Vissa karaktärsdefekter är så tydliga innan man gör sina 4: och 5:e steg liksom.....

På kvällen var det kvinnomöte. Praktiskt möte, vilket innebär att vi har medaljutdelning för att fira nykter tid. En av mina sponsier har 7 års nykterhet och skulle ha fått medalj ikväll. Om inte JAG hade dabbat mej!!!!
Det var nämligen JAG som skulle ha beställt medaljer, men hade totalt glömt bort det! FY FAN VA PINSAMT! jag hade lust att sjunka ner i underjorden. Jag bad henne och alla andra så himla mycket om förlåtelse, jag höll på att börja gråta....Usch på mej!

Sedan delade jag om detta. Hur svårt jag har haft att förlåta mig själv mänskliga misstag. Att det är först nu i nykterheten som jag har tillåtit mig själv att bli mänsklig och att det är okej att göra fel och misstag ibland. Jag ska beställa medaljerna redan ikväll på internet så att det blir av!!!

Det var en nyttig läxa för mig ikväll!



Kommentarer
Postat av: Micke

Sparar dig bland mina blogg-polare om det är ok. Med blogg-polare menas att jag kommer in o kollar läget nästan dagligen!! kram på dig !

Postat av: Lillamej

Tack Micke! Och välkommen!

2007-08-01 @ 07:52:33
Postat av: Ankan

Ja men så märkligt att det ska vara så svårt att vara mänsklig. Visst skulle du väl ha "förlåtit" någon annan om den personen glömt och bett om ursäkt/tagit ansvar för sin glömska. Eller hur?! Jag har oxå svårt med mina egna misstag, blir oproportionellt upprörd och ägnar timmar åt att bearbeta även små skitsaker. Så jobbigt och meningslöst! Tröstar mig med att jag är medveten om även denna defekt och är snäll mot mig själv och låter mig vara sådan. Och jobbar med det förstås! Kram

2007-08-01 @ 09:41:58
URL: http://ettbultandehjarta.blogspot.com/
Postat av: anonym

Hej är du vän till Bill och Bob?
Det är jag oxå. Om du har en sponsir med 7 år då måste du ha läng tid. Kul att jag hittade din blogg. Jag bor i Södra Sverige och har
nyss fylt 12 år. Jag är en big book girl, class of '95.
Ljus och värme,
Helena

Postat av: Lillamej

Hej Helena,
Kul att du har hittat hit! Jag ska gensat hälsa på din blogg oxå!
Joo min sponsie har 7 år, men i ett annat program, så hon vill ändå ha mej som sponsor i AA:s program. Jag firar 2 års nykterhet den 1:a september, om en månad, med lite tur.
Men jag är nykter EN DAG I TAGET. I morgon kan jag vara fullast i kommunen, men det får vi inte hoppas, men jag tar inget förgivet!
Kram!

2007-08-02 @ 09:32:17
Postat av: Dr S

Jag glömmer allt hela tiden om det är någon tröst.

2007-08-02 @ 11:15:30
URL: http://skargardsdoktorn.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback