Oj oj oj...Nu är det illa med mej....
Ja så dåligt som jag mår just nu, vet jag inte om jag någonsin har mått. Jag tror att min nikotinabstinens kan ha med det hela att göra också.
Jag orkar inte skriva så mycket, ska på midnattsmöte i kväll, och jag vet att jag ska hålla mig nära vänner. Jag har ringt ett par väninnor under dagen också.
Jag bara gråter och gråter och gråter..... Det som U sa i torsdags, tror jag drog igång hela tåget igen. Hela mitt sorgetåg....
Som tröst, för jag VET att jag brukar bli gladare, så åkte jag på dans i går kväll. Och det VAR kul. Träffade vänner både från gemenskapen och andra vänner. Men det var på hemvägen....MIN JUBELIDIOT!!!!!!! Tog jag fram mobilen och skickade ett sms till U. Fan Fan Fan också! Jag som har svurit på att inte göra det.....MegaFAAAN!
Jag skrev hur ofantligt mycket jag saknade honom och att dansa med honom. Som vanligt KRÖP jag och bad om förlåt för allt, förlåt för mina känslor, förlåt för mitt sms, förlåt för att jag stör osv osv osv... FAN VAD JAG ÄR YNKLIG!!!
Som svar kom ett kort sms:
"Be inte om ursäkt för det du känner, dina sms stör inte. Kram"
Så skrev jag IGEN.....
"Jag tycker det är SÅ jobbigt när mina känslor är obesvarade, och jag VILL INTE störa dig, när jag vet att du inte vet vad du känner för mig. Jag ska försöka få bättre kontroll på mina känslor..Hejdå "
Som svar kom:
" Det där tänker jag inte kommentera. Du vet mycket väl varför jag gjorde slut"
GUD VAD JAG HATAR HONOM! JAG HATAR, HATAR, HATAR, HATAR SÅ IN I HELVETE MYCKET!
Hur FAN kan han vara så jävla kontrollerad???? Och vad är det för HÅL i mig som jag inte orkar med???
Shit nu gråter jag igen...
Allt jag skulle önska är att få bli omhållen i hans famn bara sitta tyst och bli omhållen. Är jag så körd i skallen för det.....? Jag ORKAR snart inte längre.......
Jag orkar inte skriva så mycket, ska på midnattsmöte i kväll, och jag vet att jag ska hålla mig nära vänner. Jag har ringt ett par väninnor under dagen också.
Jag bara gråter och gråter och gråter..... Det som U sa i torsdags, tror jag drog igång hela tåget igen. Hela mitt sorgetåg....
Som tröst, för jag VET att jag brukar bli gladare, så åkte jag på dans i går kväll. Och det VAR kul. Träffade vänner både från gemenskapen och andra vänner. Men det var på hemvägen....MIN JUBELIDIOT!!!!!!! Tog jag fram mobilen och skickade ett sms till U. Fan Fan Fan också! Jag som har svurit på att inte göra det.....MegaFAAAN!
Jag skrev hur ofantligt mycket jag saknade honom och att dansa med honom. Som vanligt KRÖP jag och bad om förlåt för allt, förlåt för mina känslor, förlåt för mitt sms, förlåt för att jag stör osv osv osv... FAN VAD JAG ÄR YNKLIG!!!
Som svar kom ett kort sms:
"Be inte om ursäkt för det du känner, dina sms stör inte. Kram"
Så skrev jag IGEN.....
"Jag tycker det är SÅ jobbigt när mina känslor är obesvarade, och jag VILL INTE störa dig, när jag vet att du inte vet vad du känner för mig. Jag ska försöka få bättre kontroll på mina känslor..Hejdå "
Som svar kom:
" Det där tänker jag inte kommentera. Du vet mycket väl varför jag gjorde slut"
GUD VAD JAG HATAR HONOM! JAG HATAR, HATAR, HATAR, HATAR SÅ IN I HELVETE MYCKET!
Hur FAN kan han vara så jävla kontrollerad???? Och vad är det för HÅL i mig som jag inte orkar med???
Shit nu gråter jag igen...
Allt jag skulle önska är att få bli omhållen i hans famn bara sitta tyst och bli omhållen. Är jag så körd i skallen för det.....? Jag ORKAR snart inte längre.......
Kommentarer
Postat av: Ankan
Paniken, sorgen, känslan av att vara ratad - den avklingar så småningom. - Har jag hört *ler snett* Håll ut, stå ut, det blir bättre. Finns det något mantra som hjälper? Sinnesrobönen? Hoppas du kommer iväg på ditt möte ikväll gumman! utan att köra av vägen. Kram
Postat av: Lillamej
Joo då TACk ankan! Lördagen var hemsk, hemsk, hemsk men idag, söndag så lättade det. Tack vare möten, vänner, min blogg och dej!
Kram!
Postat av: Dr
Hej där. Jobbigt att läsa. Jag förstår precis hur du känner det, jag har själv gått igenom det och min ex-fru har en jättejobbig period just nu. Svårt att säga något tröstande mer än att det faktiskt kommer att gå över så småningom. Det kan jag lova. Kram på dig.
Trackback