Måndag morgon.....(alltför tidigt)

Vaknade med ett ryck vid 03:13 av att kattjävlarna skrek. Det låter som om någon plågar ett barn. Hemskt! Stängde fönstret men kunde INTE somna om. Låg som vanligt och tänkte på hur avig jag ska vara när U vill komma tillbaka. Planerar liksom i min skalle hur konversionerna ska gå;

"Men nu har jag bestämt mig älskling...Jag VILL vara tillsammans med dig" (säger U)
"Men duuu...nu har livet liksom gått vidare för mig. Jag VET vad jag vill ha för en livspartner nu. En som verkligen BRYR sig om mig och inte överger mig hela tiden. En som inte konstant pratar om sin morsa /sig själv, utan har plats för MIG i sitt liv. Sorry baby...." (säger jag)

Ungefär så låter det i min skalle. Och sen spinner jag vidare på hur han kommer att försöka övertala mig. Och jag kontrar då med att jag inte kan lita på honom mera tyvärr..... Sen kommer jag inte vidare, för jag VET inte om jag låter mig övertalas eller inte...

Ja sånt här ägnar jag ca 75% av min vakna tid med. JAA! Jag är fortfarande relationsstörd! Har jag sagt nåt annat?

Kommentarer
Postat av: Ankan

Hög igenkänningsfaktor.... tyvärr! När man var liten hade man en låtsaskompis, nu har jag en fantasipartner :-(


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback