Jag vill leva nykter!

Idag fredag känns det lite lugnare. Jag har fått ur mig min ilska och åter funnit min sinnesro ganska väl. Det kändes som om mina vänner kände på sig att de behövdes i går kväll. Telefonen gick varm och jag fick berätta om och om igen hur jag kände tills alla arga känslor rann ut. TACK ALLA MINA VÄNNER!!!

Särskilt vill jag tacka min ängel till sponsor. Jag var så arg så jag sa att jag tänkte sluta på eftervården. Men hon bekräftade mig och min inre resa så väl så jag kommer att fortsätta. Hon sa att jag var så pass stark nu så vad det än är för känslor som kommer att röras upp, så kommer jag att kunna hantera det, OCH lära mig massor om mig själv på kuppen!

För sanningen är ju den, att det handlar inte alls om honom. Utan enbart om mig. (Jobbigt att inse). Han bara lever sitt liv helt omedveten om hur det påverkar mig. Det är JAG som tolkar in, överreagerar, har förväntingar, tycker att han borde en massa saker. Och JAG låter mig styras av det!

Jag som alltid har sagt till mina egna barn att  "det går inte att reta en person som inte låter sig bli retad" trillar i samma fälla själv...suck.

Så visst har jag mycket att lära mig. Det viktiga just nu är att JAG finns och kan leva mitt liv så som jag VILL LEVA DET, oavsett vad han gör / inte gör.
Om jag är ledsen, arg, har ångest så beror det på att mina egna förväntningar helt enkelt inte stämmer överens med verkligheten.

För verkligheten är den, att han har gjort slut. Han vill inte ringa mig. Han vill inte ha någon som helst kontakt med mig what so ever... Och det måste jag acceptera och försöka gå vidare med mitt liv. 

Ikväll ska jag och barnen åka till Stockholm till morsan. Hon har bjudit oss att följa med till Göteborg över helgen och vi ska gå på Liseberg. Hon vet hur skral min semesterkassa är, så visst är jag tacksam. Jag får också ett bra tillfälle att öva mig i att sätta gränser för mig själv. Det måste man i hennes sällskap, annars kör hon bara över en med sitt själcentrerade ego.
Så fr.om nu ska jag tänka enbart på mina och barnens behov. Ingen annans. Jag överlever och har bestämt mig för att gå vidare i mitt liv!