Aldrig mera snus....
Idag är läget lite mer balanserat. Jag inser nu att de sista dagarnas berg- och dalbana i känslor, i största del beror på nikotinabstinensen. Men det ska enligt slutasnusa.com ta 10 dagar innan kroppen är fri från nikotinet. Sedan är det "bara" den psykologiska delen kvar....
Idag har jag varit "nära" mig själv och mina känslor hela dagen. Gjort saker som JAG tycker om och har velat göra. Åkte en sväng på motorcykeln. Underbart så klart. Känna sommarvindarna och alla dofter som slår emot mig. Få gasa upp hastighet på en ängskantad asfaltsraka. Mmmm
Jag och tonårskillen hjälptes åt att riva en vägg som har delat mitt lilla sovrum med datarumet. Nu ska jag satsa på MIG, och få ett dubbelt så stort sovrum! Och tonårskillen har inte ens klagat över att datorn får flytta ut i hallen!(visserligen en ganska rymlig hall men ändå...).
Jag vill skapa en oas för själen i mitt nya rum! Det ingår i mitt projekt "bättre självkänsla". En romantisk sänghimmel ovanför min breda prinsesse-säng. En spegelvägg, kristallampa i taket, en meditationshörna, ett mini-altare med änglar och andliga saker. Jag har mycket planer!
Sen drog jag in på möte. Det blev ett av de bästa mötena på länge. Dels för att det var många, många viktiga vänner där. Men dels för att det var flera höjdar-delningar som gavs.
Jag delade om den där undersökningen som har gjorts över vad det är vuxna människor anser att de saknar mest i sina liv. För det grep mig så djupt. Det var inte brist på mat eller pengar som var problemet. Inte saker, makt eller karriärer heller.
Utan det folk saknar mest är kärlek och medkänsla. FATTAR NI?
KÄRLEK OCH MEDKÄNSLA är ju för fan gratis???? Det kan ju ALLA ge??? Men ändå känner vi en sån brist?
Det måste ju bero på att alla VILL HA det men ingen är beredd att ge? Eller hur? Jag blir så upprörd!!! Så sa jag som avslutning i min delning att "Jag älska er allihopa!"
I mitt inre är det lugnt ikväll. Jag älskar U som aldrig förr, men jag känner mig faktiskt inte arg längre. Jag inser att jag älskar honom oavsett vad som händer. Det kommer inte att ändras oavsett om han vill ha mig eller inte, det är lika bra att inse det. Jag är maktlös!
Och jag är fortfarande SNUSFRI!!! HA HA HA HA HA HA HA HA HA HA HA HA!!!!!!!!!!!!!!!!
Idag har jag varit "nära" mig själv och mina känslor hela dagen. Gjort saker som JAG tycker om och har velat göra. Åkte en sväng på motorcykeln. Underbart så klart. Känna sommarvindarna och alla dofter som slår emot mig. Få gasa upp hastighet på en ängskantad asfaltsraka. Mmmm
Jag och tonårskillen hjälptes åt att riva en vägg som har delat mitt lilla sovrum med datarumet. Nu ska jag satsa på MIG, och få ett dubbelt så stort sovrum! Och tonårskillen har inte ens klagat över att datorn får flytta ut i hallen!(visserligen en ganska rymlig hall men ändå...).
Jag vill skapa en oas för själen i mitt nya rum! Det ingår i mitt projekt "bättre självkänsla". En romantisk sänghimmel ovanför min breda prinsesse-säng. En spegelvägg, kristallampa i taket, en meditationshörna, ett mini-altare med änglar och andliga saker. Jag har mycket planer!
Sen drog jag in på möte. Det blev ett av de bästa mötena på länge. Dels för att det var många, många viktiga vänner där. Men dels för att det var flera höjdar-delningar som gavs.
Jag delade om den där undersökningen som har gjorts över vad det är vuxna människor anser att de saknar mest i sina liv. För det grep mig så djupt. Det var inte brist på mat eller pengar som var problemet. Inte saker, makt eller karriärer heller.
Utan det folk saknar mest är kärlek och medkänsla. FATTAR NI?
KÄRLEK OCH MEDKÄNSLA är ju för fan gratis???? Det kan ju ALLA ge??? Men ändå känner vi en sån brist?
Det måste ju bero på att alla VILL HA det men ingen är beredd att ge? Eller hur? Jag blir så upprörd!!! Så sa jag som avslutning i min delning att "Jag älska er allihopa!"
I mitt inre är det lugnt ikväll. Jag älskar U som aldrig förr, men jag känner mig faktiskt inte arg längre. Jag inser att jag älskar honom oavsett vad som händer. Det kommer inte att ändras oavsett om han vill ha mig eller inte, det är lika bra att inse det. Jag är maktlös!
Och jag är fortfarande SNUSFRI!!! HA HA HA HA HA HA HA HA HA HA HA HA!!!!!!!!!!!!!!!!
Kommentarer
Postat av: Ankan
God morgon!
Låter som du är glad och obalanserad? :-) Bättre än deppig och ur balans!
Imponerad av att du tar tag i väggar och sovrum, låter som en mycket klok investering i dig själv. Märkligt det där med att det ska vara så svårt att ge bort kärlek och medkänsla, men det har väl med vår stigande välfärdsångest och brist på andlighet att göra kanske?! Ond cirkel. Tur att vi är några som fattat grejen och försöker hoppa av. Kram och kärlek. Hoppas du får en RIKTIGT RIKTIGT BRA dag!
Postat av: Dr
:-)
Postat av: Lillamej
Åhh tusen tack Ankan och Dr S! Tänk så glad JAG blir av att se att ni har varit här!! Då har ju NI givit mig lite medkänsla eller hur!
TACK!
Trackback